Öronen bakåt vid frihetsdressyr

[Badger]

Det där ser inte jag som frihetsdressyr eller trick. Jag ser någon som försöker göra något liknande utan någon som helst kunskap.

Det finns ju inte en enda semi-kunnig person inom frihetsdressyr/trick etc som skulle tycka att det vore lämpligt att på en häst i den felaktiga energin hålla på med övningar, eller vad fasen man ska kalla det hon gör, som ökar på den energin och sen placera sig själv så otroligt korkat i förhållande till hästen.

Nu för tiden tränar och undervisar jag väl mest dressyr. Men jag kommer ju i grunden från frihetsdressyr/trick/hanteringsproblem etc och kan fortf leka med lite sånt ibland med min egen häst.
Jag upplever att många hästar vippar örat lite bak då de processar och tänker. Det gör min både i frihetsdressyren och när han är i hagen/lös annars och måste fundera kring ngt.
Sen tror jag vilka övningar man ber om och hur påverkar också. Vissa övningar tenderar att ofta få med sig en viss energi, ökad eller minskad. Och det är ju inte alltid helt lätt att dosera den, rikta den etc.

Fast är det inte en risk när någonting blir populärt att många gör just så. Många är väl inte semi-kunniga, blir man ens semi-kunnig av en weekendkurs?

Menar att det kanske inte är så dumt att fundera över sådana saker när man själv ska testa på med sin häst efter en veckoslutskurs.

 

[Grazing]

Här en en till underbar film tycker jag när Hempfling hanterar hästar och leker med dom, öronen är alltid framåt och det är aldrig någon spänd häst. Det är inte lätt att kommunicera med hästar på rätt sätt så inga missförstånd händer, det krävs enormt mycket av en själv som person också.

Man får inte glömma att hästar är ofta väldigt lydiga också, dom gör det för att man ber dom men harmonin och glädjen riskerar att försvinna.

Det jag gillar med Hemplfing är just att han fokuserar och lägger otrolig vikt på hur viktigt det är att man har koll på sig själv i första hand. Folk underskattar otroligt mycket tror jag vilka starka signaler vi människor kan sända ut utan att veta om det.

Att leka med hästar och umgås är ju underbart men man måste lära sig och veta när man ska backa, gränsen är ju hyfsat hårfin och det kan lätt bli för mycket för hästen och det blir snabbt negativt istället för kul. Att många hästar ser arga ut i frihetsdressyr tror jag är också mycket frustration, dom gör det som dom blir tillsagda att göra men människan backar inte och vet inte när det är nog och hästen blir tillslut frustrerad pga bristen på eftergiften.

 

[Badger]

Tycker att även hästar som rids klassiskt/akademiskt (med reservation för vad som är vad osv) också har öronen vinklade bakåt oftare än de som rids "vanlig" dressyr. Ja, jag vet att klassificeringarna är fel, hoppas ni förstår ändå. Förvisso inte liggande bakåt, men ändå.

Har inte tänkt på det heller, eller snarare tänkt att det är koncentration. Då tänker jag på när de har öronen såhär. Tex en häst i pesad

Så tycker jag den här hästen ser ut som att den lyssnar. Och om frihetsdressyrhästen hade haft den här minen skulle jag ju tyckt att det var ett solklart lyssna.
Det här ser väl också ganska lyssna ut?

Men antagligen så blir det fel där med. Speciellt som det väl kanske är någonting där man gärna testar sig fram? Eftersom tränarna är få?

Här hittade jag förresten en häst som verkar lyckas stegra med öronen fram

Det här måste ju kunna kännas motiverat med öron bak, jmf ansträngning, hastighet.

 

[tuaphua]

Fast är det inte en risk när någonting blir populärt att många gör just så. Många är väl inte semi-kunniga, blir man ens semi-kunnig av en weekendkurs?

Menar att det kanske inte är så dumt att fundera över sådana saker när man själv ska testa på med sin häst efter en veckoslutskurs.

Blir man semikunnig ryttare av en weekend-kurs? Nej, det blir man nog inte.
Det blir man inte efter en kurs i ngt sånt här heller. Plus att det kräver ju både att man är medveten om vad man själv gör med sin kropp och kan läsa hästar. Det finns ju rätt många som rider på hög nivå som ändå inte lyckats greppa sånt helt. Så att gemene man då inte alltid grejar det är ju inte så konstigt. Vissa upplever jag inte riktigt har läggning för att kunna lära sig det.

Och ja, det blir ju så här när folk går för fort fram.
Det här är ju en bransch som man kan jobba med sånt här med rätt lite kunskap och ha nöjda kunder iom att så många har så lite kunskap om hästars psyke, utbildning avsuttet etc. Så tyvärr finns det ju en hel del dåliga tränare. Och då blir det ju ännu svårare för folk att lära sig.

 

[tuaphua]

Har inte tänkt på det heller, eller snarare tänkt att det är koncentration. Då tänker jag på när de har öronen såhär. Tex en häst i pesad

Så tycker jag den här hästen ser ut som att den lyssnar. Och om frihetsdressyrhästen hade haft den här minen skulle jag ju tyckt att det var ett solklart lyssna.
Det här ser väl också ganska lyssna ut?

Men antagligen så blir det fel där med. Speciellt som det väl kanske är någonting där man gärna testar sig fram? Eftersom tränarna är få?

Här hittade jag förresten en häst som verkar lyckas stegra med öronen fram

Det här måste ju kunna kännas motiverat med öron bak, jmf ansträngning, hastighet.

Bents hästar tycker jag lyssnar.

Hästarna från SRS gör ju skolsprång. Det är dressyr och inga trick. Övre hästen gör courbette, då de hoppar fram på bakbenen. Så den stegrar inte. Corbetten är samling och tas fram ur levad/pesad(heter ju olika beroende på land, men den resta sorten).
Jag tycker inte hästar brukar se sura ut vid levad. Det är ju en rörelse i full balans. Annars kan de inte sitta tillräckligt länge för att det ska räknas som just levad. Och då är hästen trygg.
Häst nr två gör ju capriole. Man brukar välja vilka hästar som gör vilka skolsprång baserat på bl.a. temperament. Så både capriole och courbette brukar vara lite vassare hingstar med explosivitet nog att orka tagga till och nå den enorma energin som de övningarna kräver.
Båda övningarna kan ha hästar som ser lite pissiga ut iom energipåslaget och kraften som måste till. Men capriole brukar väl ha mer av den varan. Där kommer ju sparken in. Och både stående capriole och flygande kan ju ge hästar som ser sura ut.
När man lär in och bara gör hoppet tex tycker jag man har en annan feeling. Sen när sparken adderas kommer en vassare energi in.

Vid stegring tex så går man ju in och ger tryck och hästen måste svara på trycket och enda utvägen där och då är uppåt. En häst som stegrar är inte lösgjort eller samlad. Det är ingen skolning dressyrmässigt.
I en levad jobbar du ju i piaff och flyttar bak vikten och lyfter lite fram tills hästen sitter. Den måste vara helt lösgjort. Annats dimper frambenen ner.
Så de olika övningarna triggar helt olika känslor.

 

[Badger]

Bents hästar tycker jag lyssnar.

Hästarna från SRS gör ju skolsprång. Det är dressyr och inga trick. Övre hästen gör courbette, då de hoppar fram på bakbenen. Så den stegrar inte. Corbetten är samling och tas fram ur levad/pesad(heter ju olika beroende på land, men den resta sorten).
Jag tycker inte hästar brukar se sura ut vid levad. Det är ju en rörelse i full balans. Annars kan de inte sitta tillräckligt länge för att det ska räknas som just levad. Och då är hästen trygg.
Häst nr två gör ju capriole. Man brukar välja vilka hästar som gör vilka skolsprång baserat på bl.a. temperament. Så både capriole och courbette brukar vara lite vassare hingstar med explosivitet nog att orka tagga till och nå den enorma energin som de övningarna kräver.
Båda övningarna kan ha hästar som ser lite pissiga ut iom energipåslaget och kraften som måste till. Men capriole brukar väl ha mer av den varan. Där kommer ju sparken in. Och både stående capriole och flygande kan ju ge hästar som ser sura ut.
När man lär in och bara gör hoppet tex tycker jag man har en annan feeling. Sen när sparken adderas kommer en vassare energi in.

Vid stegring tex så går man ju in och ger tryck och hästen måste svara på trycket och enda utvägen där och då är uppåt. En häst som stegrar är inte lösgjort eller samlad. Det är ingen skolning dressyrmässigt.
I en levad jobbar du ju i piaff och flyttar bak vikten och lyfter lite fram tills hästen sitter. Den måste vara helt lösgjort. Annats dimper frambenen ner.
Så de olika övningarna triggar helt olika känslor.

Så då är vi överens där helt enkelt. De här hästarna verkar ganska nöjda och lyssnande utom i explosivt arbete, där det kan vara helt naturligt att uttrycka sig vassare.

 

[Fenestra]

Men om du ser på mina bilder tex, så är de bilderna där jag har utrustning på öronen också bakåt-men det är på ett helt annat sätt-som om hon fokuserat lyssnar på mig. På bilderna utan utrustning ser hon direkt arg ut. Tycker det är stor skillnad på att lägga öronen och rynka upp näsan som de gör vid ilska/irritation än när hästen koncentrerat lyssnar bakåt på vad ryttaren vill. Ser jag häst med öronen argt bakåt på en dressyrtävling får jag ett väldigt negativt intryck av hela ekipaget.

Gör exakt samma tolkning som dig och då känner inte jag din häst.. men hon har surmulen också som brukar dyka upp när de inte alls är nöjda .. Den minen har jag sett många gånger på hästar som går frihetsdressyr, även när det är kända tränare som tränar..

 

[fejko]

Jag håller med dig i sak, men tycker videon mer är en illustration till att man inte skall springa runt och tramsa med hästar.

Jävla massa bråte i hagen dessutom

 

[Korven]

Kollade igenom en massa foton på min och när han betade eller stod och vilade med bäste kompisen sen många år var öronen bakåtvinklade, inte strukna . Jag har aldrig funderat över det. Men på tur i skogen är öronen framåt som ledarhäst och bakåt som sista häst vilket man lärt sig. Men beta , är det för att ha koll på rovdjuren?

 

[mackan]

Här förklarar Hempfling den videon, tycker han har vettiga åsikter om det där med att leka med hästar.

Jag håller med.

Allmän reflektion i diskussionen: Alltså grejen är ju att många amatörer som håller på med ”frihetsdressyr” dels tror att de kan läsa hästen rätt, fast de inte kan det, och dels tror att det är ”lek”.

En häst kommer ALDRIG se en människa som en annan häst. Oavsett hur skicklig människan må vara så är den aldrig en häst i hästens ögon.

Tror många amatörer gör misstaget att hålla på med ”frihetsdressyr” utan att egentligen förstå eller acceptera detta faktum.

Proffs som håller på med frihetsdressyr av den typen som diskuteras här, är dels duktiga på att förstå hästens kroppsspråk, och dels har de även en annan auktoritet i sin träning (för det är som sagt inte lek utan träning) . Den auktoriteten tycker jag också är viktig att man förstår att den är där och accepterar.
Auktoritet är för den skull inte ekvivalent med våld eller ojusta metoder - men auktoritet är det likväl precis som i annan hantering och träning, inkl ridning av häst.

 

[mackan]

Fast är det inte en risk när någonting blir populärt att många gör just så. Många är väl inte semi-kunniga, blir man ens semi-kunnig av en weekendkurs?

Menar att det kanske inte är så dumt att fundera över sådana saker när man själv ska testa på med sin häst efter en veckoslutskurs.

Tyvärr fungerar det ju ofta så att ju mindre man förstår/kan, desto mindre förstår man att man inte förstår/kan.

Visst går det kommers i en hel del ”kurser och utbildningar” osv, absolut ! Men samtidigt tror jag det till syvende och sist ändå hänger på konsumenten att själv kunna reflektera och ta ansvar för sig själv.

Det är nog ändå rätt få ”frihetsdressyrtränare” som även om de håller kurs, verkligen skickar iväg deltagarna med budskapet att ”nu är det bara att köra- grattis - här är certifikatet” ...

Men det är väldigt många som amatörer/noviser ändå hamnar i sånthär - oavsett om det ju är ”frihetsdressyr” eller något annat.
Man kan vara van vid, och rätt bra på hästar utan att för den skull kunna jobba dem lösa.

Jag håller med dig ang reflektionerna.

 

[Badger]

Tyvärr fungerar det ju ofta så att ju mindre man förstår/kan, desto mindre förstår man att man inte förstår/kan.

Visst går det kommers i en hel del ”kurser och utbildningar” osv, absolut ! Men samtidigt tror jag det till syvende och sist ändå hänger på konsumenten att själv kunna reflektera och ta ansvar för sig själv.

Det är nog ändå rätt få ”frihetsdressyrtränare” som även om de håller kurs, verkligen skickar iväg deltagarna med budskapet att ”nu är det bara att köra- grattis - här är certifikatet” ...

Men det är väldigt många som amatörer/noviser ändå hamnar i sånthär - oavsett om det ju är ”frihetsdressyr” eller något annat.
Man kan vara van vid, och rätt bra på hästar utan att för den skull kunna jobba dem lösa.

Jag håller med dig ang reflektionerna.

Mmm för det innebär ju att man inte rakt av kan avfärda de som inte är så duktiga som "inte frihetsdressyr" och därmed inte ett problem. Utan att det är en väldigt intressant fundering det där med ev missnöjdhet hos hästen.