Otrohet

[Badger]

Jo men allt är inte så enkelt här i livet, och så svart/vitt, och varför just otrohet verkar ha fått en särställning som det allra mest förbjudna är en intressant företeelse. Väl värd att diskutera, tycker jag. Jag tror ingen som skriver här skulle vilja drabbas av otrohet för att det skulle vara något slags frigjort, utan jag tror att de flesta vill diskutera varför denna särställning kring otrohet har uppstått, och vilka mekanismer som ligger bakom och lurar.

Särställning i jämförelse med vadå ? jag får inte rakt av upp en bild av vilka saker du jämför med.

Ytterst handlar det såklart om vår syn på sexualitet och framförallt tror jag, om kvinnors ojämställda och maktlösa position i förhållande till männen. Så det handlar inte om att otrohet ska vara något slags bevis på hur frigjord man är, och det är inte så enkelt som att dra upp ett avtal i början av relationen

Jo precis, kvinnor har ju ofta haft en underordnad sexualitet och även idag verkar kvinnors sexualitet ofta betraktas som mindre hm aktiv och att inte bara kraven på faktiskt lust är lägre (ställ upp lite för förhållandet) utan även att kvinnors förmåga till lust ("alla kvinnor behöver kärlek för att känna lust" "alla män kan känna lust utan kärlek") underskattas.

Jag tror vi ser olika aspekter av det här, vi har olika perspektiv på problemet. Min syn är lite som så att den traditionella synen på att kvinnan bör vara gift/numera "i ett förhållande" numera förutsätts det att varje kvinna vill ha en pojkvän till varje pris. Men så är det ju inte, jag vill protestera mot det implicita "kravet". Alla kvinnor kanske inte alls vill ha en pojkvän eller en flickvän. Vissa kanske vill vara singlar, sexuellt aktiva eller asexuella.

Det måste accepteras i samhället genom att folk inte alltid frågar ungdomar om de har pojk/flickvän och inte pressar småflickor och pojkar (2-7 år) genom att kalla deras kompisar för pojk och flick vänner.

En del av den maktlösa delen för en kvinna är ju kravet att kunna acceptera och le när mannen är otrogen. Jag tycker inte det känns fräscht eller nytt att kunna acceptera en otrogen man. Det känns snarare gammalt. Minnes att först på 70-talet började det bli accepterat att skilja sig, för att inte tala om att vara sambo. Klart folk hade orsak att vara otrogna!

Jag tycker inte det är orimligt om en man/kvinna som vet att hen är serieotrogen berättar det vid början av ett förhållande och säger det kan vara vi två, du och barnen, jag och mina älskare-innor.

(Jag säger fortfarande att oplanderade snedsteg kan ju ingen förutsäga, men i efterhand såklart göra slut med flickvännen eller älskarinnan eller fråga om det är ok med en älskarinna framöver.)

( vilket för övrigt förutsätter två jämställda parter vilket en heterosexuell relation aldrig kan vara)

Det är inte en naturlag att kvinnor är sämre personer än män, kvinnor är inte felskapta på något vis. Män är inte heller "fel" "dumma" eller "dåliga" Bibeln har inte rätt vi består inte av överblivna revben. Självklart kan en kvinna och en man vara jämställda partners. Rent biologiskt är vi varelser med ganska få skillnader.

Jag vet här att du vill protestera (med samhället vi lever i) men bara så att du vet. Det känns som att du vill att man ska förneka sin sexualitet och lägga den åt sidan för att snarare vara asexuell eller helst lesbisk istället för att arbeta för att ha ett jämställt förhållande. Att heterosexuella kvinnor har ett lägre värde och de kvinnor som anser sig leva i jämställda heterosexuella relationer är korkade eller lider av självbedrägeri och därmed är värda förakt. Det betraktas ju ofta som att man kan leva jämställt trots andra aspekter på skilda uppväxtmiljöer.

 

[Badger]

@Badger jag kan försöka förklara hur jag tänker. Jag lever i en monogam relation med min partner (i tidigare relationer har så inte alltid varit fallet). MEN om min partner eller jag skulle råka ramla in i en konferensromans eller liknande skulle jag inte vilja veta om detta eller för den delen berätta något för min partner.
Kan inte se poängen med det, det jag inte vet skadar inte och samma för min partner.
Skulle det komma fram att dylikt inträffat får vi prata om det då, men jag har svårt att se att det enkom skulle rasera vår relation. Jag har så mycket lättare att förstå att man drabbas av en blixtförälskelse eller attraktion än mycket annat. Jag ser det inte som ett SVEK utan mer som ett utslag av shit happens. Ett svek för mig är helt andra saker, på ett för mig långt personligare plan och handlar mer om värderingar, hur man talar till varandra osv. Så för att förenkla men visa på hur jag tänker:

En liten otrohetshistoria kan jag förstå (men vi skulle troligen behöva prata så mycket om det om det kom fram så frågan är om det vore värt det), men skulle min partner säga att jag är "dum i huvudet" eller liknande skulle jag börja leta bostad i samma ögonblick.

Jag tror vi har ganska liknande syn på det hela för som sagt shit happens (vilket jag försökt skriva här och var). Men i vissa fall är det ju inte "shit happens" utan lång tid, välplanerat, ofta, med många, alltid, ett år med bästa kompisen osv. Det är ju det jag pratar om, inte "shit happens". (Jag vet inte om otrohet är en dealbreaker för mig, vet inte förrän det hänt. Jag vet att jag skulle föredra att aldrig ramla in i en konferensromans själv .)

Lika bra att jag utvecklar vad jag tycker istället för bara svarar.
Tycker det är lite fult (stör mig faktiskt på, känns osjälvständigt också) att alltid köra dubbelt ett halvår innan man byter pojkvän så man har sitt på det torra med den nya innan man gör slut. (har en väninna som alltid gjorde så) Men att det "råkar" bli ngt precis innan och när det är på väg att ta slut är väl inget riktigt förfärligt. Och så det som du skrev ovan.

Men systematiskt, länge osv tycker jag gott man kan låta bli eller säga till om.

 

[rutans]

Jag håller med dig såklart. Men jag har faktiskt funderat på det själv när jag varit otrogen. Tänk om jag skulle bli våldtagen? Skulle polisen se det som en våldtäkt? (Ja poliser är idioter ibland.) Vad skulle partnern säga? Skulle hen trösta mig eller tycka att jag fick skylla mig själv?

Eftersom att många i tråden tycker att det är en sånt stort svek vill jag veta hur de skulle reagera om de fick reda på att deras partner varit otrogen och att hen även blivit våldtagen av samma person. Skulle ilskan av sveken ta över?

Mitt ärliga svar är att jag undrar vilken typ av logik du försöker dig på här.
Våldtäkt är INTE otrohet! Alltså har noll och ingenting med diskussionen att göra.

Det enda de har gemensamt är att sex kan vara inblandat.
Vill du diskutera våldtäkt och de som dömmer den våldtagna så starta en tråd om det. Här hör den inte hemma.

Att ens ge antydan av att de som är mot otrohet här, skulle dömma en våldtagen partner?!!!!

 

[rutans]

Jo men allt är inte så enkelt här i livet, och så svart/vitt, och varför just otrohet verkar ha fått en särställning som det allra mest förbjudna är en intressant företeelse. Väl värd att diskutera, tycker jag. Jag tror ingen som skriver här skulle vilja drabbas av otrohet för att det skulle vara något slags frigjort, utan jag tror att de flesta vill diskutera varför denna särställning kring otrohet har uppstått, och vilka mekanismer som ligger bakom och lurar. Ytterst handlar det såklart om vår syn på sexualitet och framförallt tror jag, om kvinnors ojämställda och maktlösa position i förhållande till männen. Så det handlar inte om att otrohet ska vara något slags bevis på hur frigjord man är, och det är inte så enkelt som att dra upp ett avtal i början av relationen ( vilket för övrigt förutsätter två jämställda parter vilket en heterosexuell relation aldrig kan vara).

Min uppfattning är att du mfl. särskiljer otrohet från något flera av oss andra ser som ett svek /lögn precis som många andra svek och lögner som vi inte vill ha i ett förhållande.

 

[Kattennizze]

Min uppfattning är att du mfl. särskiljer otrohet från något flera av oss andra ser som ett svek /lögn precis som många andra svek och lögner som vi inte vill ha i ett förhållande.

Den här tråden visar tydligt tycker jag vilken särställning otrohet har, och det för att det handlar om sex. Och det är väldigt dramatiskt idag förefaller det som.

 

[CillaW]

Den här tråden visar tydligt tycker jag vilken särställning otrohet har, och det för att det handlar om sex. Och det är väldigt dramatiskt idag förefaller det som.

Ja herregud så jobbigt det verkar vara... misstänksamhet, oro, SVEK - det är ju bara sex?
Och med det sagt vill jag förstås påpeka att jag tycker väldigt mycket om sex.
Kan verkligen rekommendera relationsanarki. Ingen misstänksamhet, ingen svartsjuka, inga svek.
Jag har härlig sex med mina partners. När jag är med någon av dem så är vi helt och hållet varandras. Vi lämnar inte ut förtroenden vi gett till andra.
Vad de gör när de inte är med mig är inte mitt bekymmer, vill de veta vad jag gör får de fråga.

Tycker väldigt mycket om dem, en av dem älskar jag. Ingen vill vara exklusiv och skulle ämnet komma upp får vi väl diskutera det.

Det har krävt en hel del eftertanke och rannsakande av inbyggda normer, men det gör livet så mycket mindre komplicerat.

 

[tanten]

Om partner tröttnar på mig, så för all del ligg med någon annan. Gör bara slut med mig först.

Har det inte visats att kvinnor är otrogna för att få kraft att ta sig ur förhållandet. Och att män är det för att klara att stanna kvar?

Har sett det många gånger.

 

[Lipperta]

Har det inte visats att kvinnor är otrogna för att få kraft att ta sig ur förhållandet. Och att män är det för att klara att stanna kvar?

Har sett det många gånger.

Kan så vara. Men jag har all rätt att bli arg om han ligger med någon annan på samma gång som han är i ett förhållande med mig.

 

[Intejag]

Har det inte visats att kvinnor är otrogna för att få kraft att ta sig ur förhållandet. Och att män är det för att klara att stanna kvar?

Har sett det många gånger.

Intressant om det kan vara så tycker jag - och kan reflektera hur olika det är mellan könen varför otrohet händer. Sedan finns det nog andra skäl också skulle jag tro- men i längre förhållanden så kan det absolut ha bäring med den tanken tror jag.

 

[Badger]

Den här tråden visar tydligt tycker jag vilken särställning otrohet har, och det för att det handlar om sex. Och det är väldigt dramatiskt idag förefaller det som.

Det tycker inte jag. Det är lite dramatiskt ja, men inte mycket mer dramatiskt än vissa andra saker.

Det finns personer som ser sex som personligt och viktigt i ett förhållande, inte alla men vissa. Det betraktas också ofta som värre att tjata till sig sex än att tjata till sig en joggingrunda. Dvs det ena vill folk betrakta som olagligt, det andra får man lite skylla sig själv om man joggar med men ångrar sig efteråt.

Jag är lite nyfiken på vilka olika saker du tycker att det är ok att din partner gör och ljuger om regelbundet. Eller kanske snarare, jag är nyfiken på vilka olika saker min partner ljuger om regelbundet som jag tycker är helt ok.

Istället för att vara med älskarinnan två dagar i veckan medan han ljuger och säger att han jobbar över, jag får hämta på fritids de dagarna och ta ut flextid. Så är han och dricker öl med polarna två gånger i veckan och säger att han jobbar över, jag måste ta ut flextid och kan inte rida, ok? Stannar hemma och ljuger för jobbet om att han är sjuk under OS, ljuger för mig med, jo jag vet att många tycker det är helt ok, jag tycker inte det. Låtsas åka på konferens men sticker på konvent? Tror du inte jag skulle bli väldigt sur om han dök upp på Facebook med polarna på Bahamas när han sa att han skulle till Tyskland med jobbet. (det är osäkert hur många sådana saker ett förhållande skulle överleva). Jag ljuger inte om att jag ska jobba sent och han får hämta, så sticker jag och rider.

Äh jag kan inte ens komma på några saker folk regelbundet ljuger om, men eftersom otrogenhet är en helt normal lögn för er, jämförbar med att smygäta en påse kolor, vad annars brukar ni ljuga och bedra om när det gäller föräldrar och partners? Just smygäta kolor är det enda jag kan komma på och jag kan villigt erkänna att det skulle jag inte bry mig om.

 

[Sporthorse]

Har det inte visats att kvinnor är otrogna för att få kraft att ta sig ur förhållandet. Och att män är det för att klara att stanna kvar?

Har sett det många gånger.

Var har du hört/läst det? Det kanske stämmer, eller så är det ett sätt att slätas över mäns otrohet vs kvinnors.

 

[Badger]

Ja herregud så jobbigt det verkar vara... misstänksamhet, oro, SVEK - det är ju bara sex?
Och med det sagt vill jag förstås påpeka att jag tycker väldigt mycket om sex.
Kan verkligen rekommendera relationsanarki. Ingen misstänksamhet, ingen svartsjuka, inga svek.
Jag har härlig sex med mina partners. När jag är med någon av dem så är vi helt och hållet varandras. Vi lämnar inte ut förtroenden vi gett till andra.
Vad de gör när de inte är med mig är inte mitt bekymmer, vill de veta vad jag gör får de fråga.

Tycker väldigt mycket om dem, en av dem älskar jag. Ingen vill vara exklusiv och skulle ämnet komma upp får vi väl diskutera det.

Det har krävt en hel del eftertanke och rannsakande av inbyggda normer, men det gör livet så mycket mindre komplicerat.

Ingen i tråden har ju något emot relationsanarki det är snarare så att jag tex tycker det är en superduperbra idé. Så bra att jag inte för mitt liv kan begripa varför man föredrar att smussla och vara otrogen när man lika gärna kan vara öppen och leva sitt liv.

 

[rutans]

Den här tråden visar tydligt tycker jag vilken särställning otrohet har, och det för att det handlar om sex. Och det är väldigt dramatiskt idag förefaller det som.

För mig visar tråden tydligt att det är helt ok att ljuga för och svika sin partner för vissa.

 

[rutans]

Ja herregud så jobbigt det verkar vara... misstänksamhet, oro, SVEK - det är ju bara sex?
Och med det sagt vill jag förstås påpeka att jag tycker väldigt mycket om sex.
Kan verkligen rekommendera relationsanarki. Ingen misstänksamhet, ingen svartsjuka, inga svek.
Jag har härlig sex med mina partners. När jag är med någon av dem så är vi helt och hållet varandras. Vi lämnar inte ut förtroenden vi gett till andra.
Vad de gör när de inte är med mig är inte mitt bekymmer, vill de veta vad jag gör får de fråga.

Tycker väldigt mycket om dem, en av dem älskar jag. Ingen vill vara exklusiv och skulle ämnet komma upp får vi väl diskutera det.

Det har krävt en hel del eftertanke och rannsakande av inbyggda normer, men det gör livet så mycket mindre komplicerat.

Det är nu jättebra att du lever dina relationer som du önskar!
Men det är ju inte otrohet och inte ens i närheten om alla berörda vet om det.

 

[rutans]

Ingen i tråden har ju något emot relationsanarki det är snarare så att jag tex tycker det är en superduperbra idé. Så bra att jag inte för mitt liv kan begripa varför man föredrar att smussla och vara otrogen när man lika gärna kan vara öppen och leva sitt liv.

Precis! Och Buke brukar ju i de flesta frågor rörande relationer uppmuntra till att kommunicera. Förstår inte skillnaden i det här fallet om det är uppenbart att partnern annars känner sig sårad och sviken.

 

[tanten]

För mig visar tråden tydligt att det är helt ok att ljuga för och svika sin partner för vissa.

Det innebär för många inte lögn och svek om överenskommelsen är att inget säga.

Hade min man varit otrogen hade jag föredragit att inte veta. Alltså ljög han inte heller om det ifall det förekom. Han pratade helt enkelt inte om det. JAg tror inte han var otrogen (eg inte så intresserad av kvinnor och sex, eller esex över huvud taget) men hade han varit så hade han inte ljugit.

Det finns många tillfällen att vara otrogen utan att behöva ljuga om det. Svek finns där endast om man uttryckligen lovat varandra exklusivitet.

 

[Sporthorse]

Ja herregud så jobbigt det verkar vara... misstänksamhet, oro, SVEK - det är ju bara sex?
Och med det sagt vill jag förstås påpeka att jag tycker väldigt mycket om sex.
Kan verkligen rekommendera relationsanarki. Ingen misstänksamhet, ingen svartsjuka, inga svek.
Jag har härlig sex med mina partners. När jag är med någon av dem så är vi helt och hållet varandras. Vi lämnar inte ut förtroenden vi gett till andra.
Vad de gör när de inte är med mig är inte mitt bekymmer, vill de veta vad jag gör får de fråga.

Tycker väldigt mycket om dem, en av dem älskar jag. Ingen vill vara exklusiv och skulle ämnet komma upp får vi väl diskutera det.

Det har krävt en hel del eftertanke och rannsakande av inbyggda normer, men det gör livet så mycket mindre komplicerat.

Jag har också levt i öppet förhållande, men min partner låg inte med andra under den relationen vad jag vet. Men det är ju inte heller samma sak som att vara otrogen. Otrohet för mig är ju när man lovar varandra att leva i tvåsamhet men ljuger och går och stöter på andra under tiden och sen döljer affären för partnern.

 

[tanten]

Precis! Och Buke brukar ju i de flesta frågor rörande relationer uppmuntra till att kommunicera. Förstår inte skillnaden i det här fallet om det är uppenbart att partnern annars känner sig sårad och sviken.

Men inte alla partners tar så hårt på det som du.
Dvs alla blir inte så "sårade och svikna"

 

[Badger]

Det innebär för många inte lögn och svek om överenskommelsen är att inget säga.

Hade min man varit otrogen hade jag föredragit att inte veta. Alltså ljög han inte heller om det ifall det förekom. Han pratade helt enkelt inte om det. JAg tror inte han var otrogen (eg inte så intresserad av kvinnor och sex, eller esex över huvud taget) men hade han varit så hade han inte ljugit.

Det finns många tillfällen att vara otrogen utan att behöva ljuga om det. Svek finns där endast om man uttryckligen lovat varandra exklusivitet.

Fast där tycker jag nog att det finns en viss grad av bedrägeri eller medveten underlåtenhet att meddela i så fall. Dvs man är fullt medveten om att många, säkert hälften i alla fall, implicit tänker sig en exklusivitet när man säger att man är ihop nu. Varför ens säga det annars. Så om man vet med sig att man inte alls tänker vara exklusiv så är det kanske läge att ta upp det då. Inte tänka att hehe nu slank jag undan, han nämnde inte att han ville vara exklusiv så nu kan jag ligga runt utan att ljuga så länge jag är ungefär där han tror att jag är. Eftersom jag vet att det är viktigt för hen med exklusivitet medan det för mig är som att moffa kolor, säger jag ingenting.

Sverige är till och med känt utomlands för att vi tycker att man inte datear/dricker te/raggar på flera personer samtidigt utan att vara någorlunda tydlig med det. Jag skulle absolut reagerat på om min man hade "fikat med" andra (dvs inte vänner utan alternativa blivande flickvänner och pojkvänner) när vi höll på att bli ihop och släppt honom till någon av dem istället.

I så fall vore han ju inte intresserad av mig utan av en relation, vilken som helst. Jag var intresserad av honom inte av en relation, vilken som helst. Jag kan bo ensam och trivs så framför att bo med "vem som helst". Det kanske känns så i samhället, men egentligen finns inget krav på att man måste bo i en relation, det är ok att bo själv. Egentligen. (jag gillar inte de tendenser som finns om att inte bjuda singlar, ha parmiddagar osv tjata, undra, skvallra )

Det är den moderna tanken jag vill framhäva, håller med Kattenizze om att unga/folk/äldre/människor i allmänhet verkar så tvåsamhetsfokuserade. Ställ inte upp på sex bara för att få ha en relation osv.

 

[Badger]

Men inte alla partners tar så hårt på det som du.
Dvs alla blir inte så "sårade och svikna"

Fast varför vill du inte veta om du tycker det är helt egalt. Om han äter kolor i hemlighet skulle du inte bry dig om du visste eller inte.

De som inte blir sårade och svikna är det ju bara att berätta för och köra på öppet förhållande.