Otrohet

[tott]

Vem har motsatt sig det?

Min poäng är bara att det verkar vara riskabelt att vara så sårbar och så moraliskt indignerad inför något så vanligt som otrohet.

Livet är ett risktagande, men känslor och känslighet är sällan fel, tycker jag.

 

[lilstar]

Nä, syftet i det första exemplet var att ha en mindre "krävande" kvinna, slippa barnen och fly från allt. Att ha båda relationerna samtidigt var för att se till att det verkligen funkade med den nya innan han lämnade frun. Orka tvätta sin egen tvätt, städa och sånt liksom! Att både fru och barn blev förtvivlade och fick problem att lita på folk var inte hans problem, tack och hej!

Det där handlar ju inte så mycket om otrohet som taskig kvinnosyn. Att se sin partner som en hushållerska och tycker jag signalerar en jäkligt rutten människa. Att nån gång ge efter för sin kåthet fastän man är i en monogam relation är liksom inte i samma spektrum. Det är skillnad på att bryta ett (ofta outtalat) löfte någon gång och att behandla sin partner som skräp.
Om man däremot är (vill vara) otrogen gång på gång kan jag tycka det är dags att ha en diskussion om förhållandets gränser. Bestämma tillsammans om man ska öppna upp sexlivet utanför de monogama ramarna, försöka fortsätta som man har det eller göra slut.

 

[rutans]

Vem har motsatt sig det?

Min poäng är bara att det verkar vara riskabelt att vara så sårbar och så moraliskt indignerad inför något så vanligt som otrohet.

Det var ett svar på din fråga.

Det finns mycket en person kanske inte önskar att denne kände men ändå känner. Alla är vi sårbara gällande olika saker, så om det är förhållande eller ex. rädslor(tex. höjdrädsla). Det kan även helt enkelt vara så att man föredrar olika saker som ex. stad och land, vinter och sommar. Det går absolut att arbeta med sina känslor (och bör göra det om man mår dåligt av det) - till en viss gräns. Men man ska inte heller föra våld mot sig själv genom att försöka acceptera något i ett förhållande man inte trivs med.

 

[monster1]

Livet är ett risktagande, men känslor och känslighet är sällan fel, tycker jag.

Men känslor är en sak de är: glad, ledsen, melankolisk, arg etc.
Det du pratar om är tankar kring moral. Man kan ju säga att man inte vill göra resan och förändra sin inställning till olika saker men det har inte med känslor och känslighet att göra. Att man har inställningen att otrohet inte är det värsta som kan drabba en eller att sex och monogami inte är en stor sak betyder inte att man inte är känslig eller har känslor. De bara påverkas av andra saker.

 

[tott]

Men känslor är en sak de är: glad, ledsen, melankolisk, arg etc.
Det du pratar om är tankar kring moral. Man kan ju säga att man inte vill göra resan och förändra sin inställning till olika saker men det har inte med känslor och känslighet att göra. Att man har inställningen att otrohet inte är det värsta som kan drabba en eller att sex och monogami inte är en stor sak betyder inte att man inte är känslig eller har känslor. De bara påverkas av andra saker.

Synonymer till känsla
1. förnimmelse, känsel, känning; aning, föreställning, uppfattning; sinne, förståelse
2. emotion, affekt, patos, sinnesstämning, lidelse, hjärta; beundran, tillgivenhet, kärlek; inlevelse, engagemang, feeling; attityd, hållning, inställning"

 

[ekra]

Att man har inställningen att otrohet inte är det värsta som kan drabba en eller att sex och monogami inte är en stor sak betyder inte att man inte är känslig eller har känslor. De bara påverkas av andra saker.

Jag tänker att det handlar om respekt för en annan människa, tillit och förtroende snarare än just själva sexet och monogamin. Bra också att vara på det klara med vad man gemensamt menar att den egna relationen innebär. Är det "vi", eller du, jag, Anna, Henrik, Kenneth och Stina?

Är man helt neutralt inställd till att ens partner väljer att inleda flera relationer eller ha sex/hångla med någon annan med eller utan ens vetskap så är det givetvis inget problem.

Men jag tycker att det är sunt att i allafall ta reda på hur ens partner ser på saken, och inte förutsätta att allt är ok, och inte behöver luftas.

Det är väl inte så moraliskt stelbent?

Mycket rädsla kring otrohet grundar sig säkert i att man känner rädsla att bli lämnad av någon man tycker mycket om och en känsla av att vara otillräcklig. Snarare än att man inte unnar sin partner njutning.

 

[rutans]

Jag tänker att det handlar om respekt för en annan människa, tillit och förtroende snarare än just själva sexet och monogamin.

Precis!

Det hade lika gärna kunnat handla om något annat i förhållandet.

 

[cirkus]

Jag tänker att det handlar om respekt för en annan människa, tillit och förtroende snarare än just själva sexet och monogamin. Bra också att vara på det klara med vad man gemensamt menar att den egna relationen innebär. Är det "vi", eller du, jag, Anna, Henrik, Kenneth och Stina?

Är man helt neutralt inställd till att ens partner väljer att inleda flera relationer eller ha sex/hångla med någon annan med eller utan ens vetskap så är det givetvis inget problem.

Men jag tycker att det är sunt att i allafall ta reda på hur ens partner ser på saken, och inte förutsätta att allt är ok, och inte behöver luftas.

Det är väl inte så moraliskt stelbent?

Mycket rädsla kring otrohet grundar sig säkert i att man känner rädsla att bli lämnad av någon man tycker mycket om och en känsla av att vara otillräcklig. Snarare än att man inte unnar sin partner njutning.

Det är inte moraliskt stelbent att prata om såna saker, för mig är det en av sakerna som definierar förhållande - dvs saker man pratar om hur man förhåller sig i vissa frågor. Det stelbenta, som jag ser det, är när man tar sexuell trohet för givet och sen blir tillintetgjord om partnern ligger med nån annan.

 

[Hyacinth]

@Sporthorse

Jag vill inte bli så involverad i andras sexliv, och vill inte ha hemliga förtroenden om otrohet eller liknande. Men jag anser inte otrohet vara så hemskt, jag ogillar till och med ordet. Snedsprång, sex eller vad som helst beskriver bättre vad jag anser om sex utanför relationer om man inte kommit överens om att ha en öppen relation.
Jag tycker man sköter dylikt snyggt utan att blanda in massa annat folk, de ska inte känna skuld över vad jag hittar på. Och skulle jag idka könsumgänge med någon ser jag det som min ensak, varför skulle jag blanda in en vän i det (om det nu inte är denne jag idkar könsumgänget med)? Jag ser det som att folk försöker bli av med dåligt samvete genom att placera "bördan" på någon annan.
Jag har aldrig haft dåligt samvete över att jag haft sex med någon. Är det på mitt initiativ är det något jag velat och gjort avsiktligt.

 

[Petruska]

Det var ett svar på din fråga.

Det finns mycket en person kanske inte önskar att denne kände men ändå känner. Alla är vi sårbara gällande olika saker, så om det är förhållande eller ex. rädslor(tex. höjdrädsla). Det kan även helt enkelt vara så att man föredrar olika saker som ex. stad och land, vinter och sommar. Det går absolut att arbeta med sina känslor (och bör göra det om man mår dåligt av det) - till en viss gräns. Men man ska inte heller föra våld mot sig själv genom att försöka acceptera något i ett förhållande man inte trivs med.

Det har heller ingen föreslagit.

Men om man nu tycker att partners eventuella sex med andra är väldigt känslomässigt jobbigt, så blir det nog inte lättare om man eldar under det med en massa moralisk indignation. Bättre verkar det att fråga sig vad som är så svårt med det hela och hur man kan lära sig att med lite mindre smärta hantera en så förhållandevis vanlig händelse.

 

[monster1]

Synonymer till känsla
1. förnimmelse, känsel, känning; aning, föreställning, uppfattning; sinne, förståelse
2. emotion, affekt, patos, sinnesstämning, lidelse, hjärta; beundran, tillgivenhet, kärlek; inlevelse, engagemang, feeling; attityd, hållning, inställning"

?

 

[rutans]

Det har heller ingen föreslagit.

Men om man nu tycker att partners eventuella sex med andra är väldigt känslomässigt jobbigt, så blir det nog inte lättare om man eldar under det med en massa moralisk indignation. Bättre verkar det att fråga sig vad som är så svårt med det hela och hur man kan lära sig att med lite mindre smärta hantera en så förhållandevis vanlig händelse.

Elda upp sig?
Bättre är väl ändå att konstatera vad som känns rätt för en själv och sedan få möjlighet att välja partner med lika värderingar. Det behöver inte alls innebära att gå runt och vara notoriskt svartsjuk. Tvärtom kan det vara så att en inte går runt och funderar på det alls förutom i liknande diskussionsforum. Skulle det sedan visa sig att ens partner är otrogen, så behöver det inte vara själva otroheten som är problemet, utan att ens partner ej känner tillit att kommunicera och att ens tillit för partnern minskar.

 

[Kattennizze]

Ah, så anledningen för dig är mer att det inte är... skrivet i sten så att säga? För att relationer är komplicerade ting. Men gäller det då alla typer av otrohet eller bara vid sex som var det du nämnde?
Exempel A: En närstående till mig var otrogen mot sin fru på det sättet att han hittade en kvinna som han inledde en kärleksrelation med vid sidan av. Det var alltså inte enbart sex. Detta gjorde han innan han ens hintat om att han ville skiljas. Partnern var totalt ovetande då hon slet ihjäl sig med småbarn, jobb och plugg. Han hade denna relation vid sidan av i flera månader, kanske upp till ett år innan han ens uttryckte en vilja att separera.
Exempel B: En annan närstående hade en hemsk relation med en partner som behandlade henom oerhört illa av och till. Det fanns en vilja från bådas sida att lösa problemen men under en kryssning då det var som allra jobbigast blev hen rejält uppraggad och detta ledde till ett ONS. Hen ångrar att det blev så men inte natten i sig då den var mycket stärkande.

Är någon av dessa mer okej än den andra enligt dig då?
Jag tycker personligen att båda är fel men det första klart värre. Jag har dock fortfarande mycket svårt att tala om exempel b med den personen och undviker ämnet för att inte bli irriterad.

För mig är inte relationer så komplicerade att jag tycker att det är ett försvar för att ligga med eller ha kärleksrelationer med andra utan att berätta det för en partner som tror att man har en monogam relation.
Och jag tycker att man är ett äckligt svin om man medvetet sysslar med nåt som sårar andra och tål inte att vara i en sådan persons närhet. Ganska enkelt. Men också anledningen till att jag inte står ut med nästan nån människa och inte har några vänner.


Ja det är en stor grej (för mig). Ja det är större än vissa andra lögner (för mig). Det är inte det värsta som finns för mig så det kan jag tyvärr inte svara på.

Jag tänker att om en kvinna sliter ihjäl sig med jobb, plugg, och småbarn och mannen är ute och ränner och skiter i att hjälpa till så hade jag lämnat idioten pga det, inte av att partnern skulle vara otrogen. För mig skulle det vara värre att partnern skiter i sina barn än att partnern är otrogen.

 

[Kattennizze]

Just det fetade tycker jag inte stämmer när det kommer till otrohet, alltså alla inblandade är inte frivilligt inblandade. Den bedragna partnern blir i mina ögon ofrivilligt inblandad. Hen har inte möjlighet att ta ställning till att den otrogna partnern numera har fler sexpartners än bara hen, och det är för mig inte okej. Bara det att den otrogna utsätter sin partner för en högre risk för könssjukdomar utan att vara ärlig med det gör att hen för min del hamnar i kategorin "usla människor".

Ja men hur ska man undvika att bli ofrivilligt indragen i en ev otrohet? Då måste man ju bevaka partner 24/7 och kontrollera det mesta. Inget kul liv faktiskt. Man kan ju aldrig till 100% faktiskt veta om partnern varit otrogen....

 

[Loons]

Det hela handlar väl för fan om respekt och empati för andra än sig själv. Att vara otrogen är så himla lågt, för det innebär ofta massor med lögner och hemskheter som man får tryckt upp i ansiktet.... Det är jo inte själva sexet som är så himla hemsk, men allt det som kommer runt om- Tilliten tar en totalt knäck!
Mitt ex har varit otrogen mot mig, och den känslan när jag fick reda på det, skulle jag fan inte ens önska på min värsta fiende.
VI hade ett tydligt avtal omkring reglerna för vårt förhållanda, och jag sa även när vi inledde det, att om man hellre ville ha ett öppet förhållande eller annat, så kunna han göra det, men inte med mig! Grejen för honom är väl han är svartsjuk som fan själv, så han sexer med andra, medans hans tjej skal hålla sig på mattan
Jag kontakade även tjejen (hade träffat henne flera gånger innan), och det jag mest skrev va väl varför f-n hon inte hade berättat för mig, så jag kunna ha infon och VÄLJA ta mig ut, istället för att ha ett kräk som går bakom ryggen på mig. Sen förklarade jag att jag inte va särskilt arg på henne, men det låg på honom, men att jag va besviken för jag skulle själv ha berättat. Jag gillar inte tanken på att en person skal ljugis för det sätet. Handlar inte om jag ansvarar för alla andra människor, men lite medkänsla om empati. Tycker väl det saknas extremt mycket i dagens samhälle, så himla många som bara bryr sig om sig själva oerhört tråkigt att ha den inställningen tycker jag. Det handlar om empati för den personen som blir ljugit för. Så man har ett val. Jag hatade att jag stod i detta här och då inte viste någonting alls....

Jag kan även lova hur mycket den mannen har ljugit och manipulerad mig omkring alla såna saker. Ljuga mig rakt upp i ansiktet, så man börjar tvivla på sin egen magkänsla... Never again!

Kan väl tillägga i detta fallet va det serial-cheater, som hållit på med massor med tjejer på chatt också.....

Man kan jo välja att köra den stilen, men så får man vara i ett sånt förhållande eller single! Men verkar som många folk skal ha det hela, lite till och mycker mera....

 

[Kattennizze]

Just den här delen ser jag en moralisk aspekt i.
Folk får ligga med vem de vill, när de vill.
Men när de medvetet gör ett val som sårar någon de kanske påstår sig älskar /älskat?
Jag tycker det är respektlöst.
Vad hände med att kommunicera? Om man nu vill ligga med flera, varför inte välja en partner som tycker det är okej?
Alla människor gör misstag, men om det är något som sker då och då så tycker jag att det är oerhört respektlöst att behålla en partner genom att ljuga för denne.
Ofta visar ju en otrohet på att förhållandet inte mår bra, så åter igen. Varför inte kommunicera? Varför inte ge rådet att kommunicera?

Jag tror det är jättesvårt att kommunicera bort otrohet, faktiskt. Man kanske är lite halvpackad och på konferens och så har man sex med någon. Det händer ju rätt ofta. Inte så kul kanske men en del av livet och en del av våra relationer. Jag är verkligen för att avdramatisera både sex och monogami. Jag menar otrohet är ju ofta bara sex, det är inte hela världen, för mig i alla fall.

 

[kryddelydd]

Eller så vore livet enklare om vi alla tog lite lättare på otrohet och sex?

Jag är "ensamstående" så jag är väl fel person att ha åsikter.

Men i min värld, som förvisso är lite "gammaldags" så innebär att vara tillsammans, att man vill dela livet med varandra.
Med varandra, inte med ett stort antal människor.

Jag är väl en stofil, men för mig är "löst sex" inte intressant. Sex hör ihop med partnerskap, i min verklighet.
Sedan om man är sambo, särbo, gift, partner (pojkvän/flickvän) eller hur man definierar det, är upp till var och en.

Men för mig innebär en "överenskommelse" om att man är ett par, att man delar varandras liv lite exklusivt.

Som sagt: mina tankar kring detta är ganska traditionella.

Menar du att det är fel?
Och att sex inte ska anses ha med partnerskap och trohet att göra?

Om man inte ser sex som det som handlar om exklusivitet, vad blir kvar av "vi"?

Goda vänner som delar bostad (absolut inget fel med det, men i min föreställningsvärld något annat än att man är partners)?

Det viktiga torde vara att båda parter i ett förhållande är överens om hur man ser på sex: är det otrohet att välja sex utanför hemmet, eller inte?
Om båda parter är eniga om att exklusivitet är oviktigt; fine. Men då handlar det väl inte om otrohet i ordets bemärkelse, heller.

Om båda parter inte är eniga om att sex får has med vem som helst, när som helst: då bör antagligen inte det förhållandet kunna fungera.

 

[kryddelydd]

Jag tror det är jättesvårt att kommunicera bort otrohet, faktiskt. Man kanske är lite halvpackad och på konferens och så har man sex med någon. Det händer ju rätt ofta. Inte så kul kanske men en del av livet och en del av våra relationer. Jag är verkligen för att avdramatisera både sex och monogami. Jag menar otrohet är ju ofta bara sex, det är inte hela världen, för mig i alla fall.

...en del av livet...

nej, inte för alla.
Många människor väljer faktiskt att, även när de är berusade, inte följa alla impulser man har.

 

[As_Vegas]

Ja men hur ska man undvika att bli ofrivilligt indragen i en ev otrohet? Då måste man ju bevaka partner 24/7 och kontrollera det mesta. Inget kul liv faktiskt. Man kan ju aldrig till 100% faktiskt veta om partnern varit otrogen....

Att prata om hur man undviker att bli bedragen är jättekonstigt för mig. Det är att lägga ansvaret där det verkligen inte hör hemma!

 

[Kattennizze]

...en del av livet...

nej, inte för alla.
Många människor väljer faktiskt att, även när de är berusade, inte följa alla impulser man har.

Jag tänker att otrohet är en del av livet. Inte för alla men vi blir alla säkert påverkade av otrohet på olika sätt genom t ex vänner som varit otrogna. Jag tror man vinner på att avdramatisera otrohet, jag tror man mår bättre då. Livet är nog jäkligt som det är, tycker jag.