Oturs fågeln jag.. :(

[Lillan86]

Jag känner mig som världens mest oturs förföljda människa

OBS. Det här är en lååång klagotråd..!

Mitt hästliv har de senaste åren bara varit en jä#*la olycka!! När ska det vända och kommer det vända!?


För tre år sedan skaffa jag mig en foderhäst som efter ett tag blev mystiskt halt på ena bak, ägaren ville inte åka in och utreda och jag lämnade tbx hästen..

Bestämde mig för att ta mina sparpengar och köpa mig en egen. Och så blev det! Hittade ett fint sto som jag trodde jag skulle få mycket kul tsm med. Maj landa hon på vår stallplan och jag var överlycklig! Sommaren gick, träningen gick bra men vi hade lite svårt att hitta formen och slappna av, gick bra från och till.. När hösten kom började hon bli stel och ville inte alls slappna av i ryggen, provade att täcka henne mer men sen blev det ett besök på klinik. Efter ca 6 besök på samma klinik fick vi sedan en remiss till Husaby i Skara. Där konstaterade dom att hon hade SI-leds problem, pålagringar osv.. Behandlades där men utan framgång tyvärr.. Så till Maj detta år fick hon somna in.. Efter lite forskning i hennes bakgrund så visade sig att detta problem hade funnits där ett bra tag.. Jag hade alltså blivit lurad, trots besiktning..

Det var ett väldigt jobbigt halvår av behandlingar, vila, behandlingar osv osv.. Hoppet for upp och ner. Medan dom andra i stallet red och tränade satt jag på en pall utanför hennes box och drömde om att hon skulle bli bra.


Efter några månader kände jag att det var dax för ett nytt försök, och jag började leta ny häst. Den här gången var jag pet noga och titta på en jäkla massa hästar. Tillslut hitta jag henne! Min dröm, Precis vad jag ville ha, blev verkligen kärlek vid första ögonkastet. Redan i stallgången visste jag att det var hon och jag! Två dagar senare hämtade jag hem henne, fick mycket posetiv respons från min tränare och andra runt om "Den här hästen kommer du få mycket glädje av" "Kanon fin" "det är du värd efter all skit" osv.. Hon var för bra för att vara sant, så kändes det verkligen och så sant var det med..
Bara en månad senare fick hon kolik som inte ville släppa.. Vi åkte akut till Strömsholm och under natten opererades hon.
5 dagrar senare fick jag hämta hem henne. Jag var som ett nervvrak när hon kom hem, först upp till stallet och sist därifrån. Vågade knappt lämna henne en sekund i början. Så fort mobilen ringde hoppa hjärtat upp i halsgropen, jag tacka nej till jobb och när jag väll arbetade så var jag extremt nervös ifall något skulle hända.. Vet inte hur många gånger jag ringde till kliniken. Hela tiden var jag livrädd att hon skulle få ett återfall eftersom hon inte var van att stå inne, Lösdriftshäst hela livet och antagligen mycket känslig.


Mardrömmen besannades och hon fick återfall, sista gången släppte det inte och mitt val var att åka med henne igen och göra en till operation eller låta henne somna in.. Eftersom hon då skulle få stå på box/sjukhage i 8 veckor till och nu bara ståt knappt två kände jag att det inte var någon ide att låta henne gå igenom det en gång till för att sedan få ett nytt återfall.. det var fruktansvärt, vi kämpade från kl 15 till kl 01 på natten Veterinären var ute tre gånger, första gången hon var ute verkade det som det släppte men det kom tbx efter en timma och då ännu värre. Det var precis som föra gången när vi fick åka. Då visste jag

Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv känner mig fortfarande helt förstörd.. Jag miste min bästa vän och min dröm...

nu har räkningarna börjat dimpa ner i brevlådan också.. Det kommer väll landa på runt 20 tusen för distrikt.. försäkringspengarna är helt slut eftersom operationen sluka pengarna. Fick tom betala 16 när jag löste ut henne på sjukhuset..

Inte nog med att hästen dör liksom.. Det känns så eländigt..


Jag var bara tvungen att skriva av mig.. Finns det någon mer som fått känna på baksidan av hästlivet är ni välkomna att dela med er i denna tråd..

 

[Lindon]

Sv: Oturs fågeln jag..

Jag är först med att svara. Jag känner igen mej i det du berättar, är så trött på hästlivet nu just att jag har lust att spy. Har ägt flera hästar, men egentligen aldrig ridit så mycket pga olika sjukdomar hos hästarna...

Häst nr 1: Var omöjlig i början, kämpade mycket med ledarskapsövningar. Hade första sommaren hälta i en hov efter skoning. Iaf vila och långsam igångsättning. Lånade ut honom på foder då jag blev utan stallsplats samt att han var för svår för mej. Problem med sjuk rygg, svullnade upp hela hästen. Togs blodprov och var till klinik. Konstaterades trolig tumör. Fick välja mellan att ge kortison eller ta bort. Valde ta bort eftersom hästen blivit sur och tvär och var jävlig att ha att göra med då han måste vila. Kunde till slut inte heller lyfta bakbenen pga svullnaden..

Häst 2: Inga problem med förutom att hon fick fång då första frosten kom. Klarat frost förr utan problem men detta har hade jag tydligen (analyserade sen) SKYHÖGA sockervärden som blev för mycket. Blev dock sympt fri efter några dagar, fick gå i liten hage, var pigg och glad. Fick en hovböld men redde snabbt upp. Senare på hösten en morgon hittade vi henne i boxen skyblöt av svett med dubbelstorlek mage. Fick knappt upp henne förrän vi tog ut den andra hästen. Stapplade några steg och rasade ner. Ringde vet som sa kolik: ta bort. Ringde närmaste granne som kom och sköt henne. Aldrig hört en så plågad häst

Häst 3: Hade vi samma gång som häst 2. Problem med honom direkt efter köpet typ. Stel i bakbenen, misstänkte först spatt. Hos vet kliniken sas patellaupphakning. Fick fång före häst nr 2, stod på box längre då det inte ville ge med sig. Blev friskförklarad, klarade sig utan rotationer eller sänkningar. Satte igång försiktigt efter några månader vila. Fick återkommande problem med puls och varma hovar. Vilade. Samma sak igen. Hade skyhöga värden på SPRINGMASK (!) hon som analyserade hade aldrig sett ngt liknande. När vi avmaskade drog jag maskar ur rumpan på honom. Fick fångsympt igen efter avmaskn. Vilade. Åt 2 grässtrån typ som växte upp i hagen på våren. Sympt igen. Var hela våren fram och tillbaka halva Finland för att röntgas, utredas. Hem igen, ut i hage, samma sak igen. Togs bort i maj för då var han riktigt sjuk i hovarna, snubblade fram. Trots minihage och diet på halm och melassfri lucern samt lite hösilage. Idag ångrar jag att jag inte TVINGADE mina vet. att ta blodprov för cushings. Är tvärsäker på att han hade det! Men 3 st vet. skrattade åt mej och sa att det var ovanligt...

Häst 4: Har vi nu. Problem med ömma hovar nån månad efter inköp. Provat barfota boots, skoddes till slut trots att han hela sitt liv varit barfota. Kändes inte ren, böjprov, ua. Hem och träna. Känns mer och mer trög, utan framåtbjudning. Hade en luftvägsinf i maj, medicin och vila 1,5mån. Böjprov i aug, 4 resp 3 grader halt på fram, hovleder. Sprutas med kortison, vila. Skoningen som gjorts i sommar var under all kritik; hovarna åt helvete. Skulle sättas igång, ännu halt. Antiinfl och vila. Bokar tid till ett av Fin's största kliniker. Ny hälta i bf knän. Sprutas och vila. Där är vi nu. Problemet är att ingen är intresserad att reda ut VARIFRÅN det kommer. Inga röntgen bilder är tagna eller ngt annat. Skulle höras med vet. imorgon för vidare undersökningar nu då han vilat klart. Får bli en jävla bitch om ingen lyssnar.

Häst 5. Har vi också nu. Fick fång i april, trots analyserat hö som är inom ok värden (för en normal häst). Exploderade i vikt ngn vecka före anfallet. Trots att hon hos förra äg gått med fri tillgång. 2 dagar efter får hon ett kolikanfall. Röntgen bra, vilar, blöter allt hö. Sätts igång på sommaren. Allt bra, pigg häst. En kväll kan hon inte äta, allt hö ramlar ur munnen, massa saliv ur munnen. Trött och hängig. Misstänker foderstrupsförstoppning. Vet ut på en söndag och går ner med slang, inget stopp. Har dock svullna spott/lymfkörtlar. Får smärtstillande och penicillin im några dagar. Kan äta redan samma kväll. Far nästa dag på den inbokade röntgen tiden för att friskförklaras. Hem och träna glad ponny Dock håller det inte i sig så länge då hästen blir tröttare och tröttare. Segar fram, hostig, trött. Vilar några dagar, vikten exploderar igen, fånganfall nr 2. I boxvila 2 v, kommer med till kliniken. Går ner med kamera i luftvägarna, konstaterar att hon är slemmig. Ska äta silage och byta ut spånet mot torv. Hovarna ömmar med visitertång. Dock skrittar och travar bra på hårt underlag, svänger bra. Blodprov bra, inga infektioner. Vet och jag diskuterar trolig IR då hästen före fång fullkomligt exploderar i vikt. Har dock inga synliga depåer och mankammen är ok. Ska efter vila sättas igång och måste hålla koll på vikten. Skötas som en IR fångis alltså. Har dock hittat en bra silage nu med bra värden.


Jaa.... Vet inte vad man ska säga. Efter flera fånghästar kan man ju tycka att man borde kunna. Gör "allting" rätt iaf tycker jag. Sockeranalyserar, motionerar i den mån det går, släpper ej på bete. Behandlar stora hästen också som en fångis. Ponnyn fick tom ha munkorg i den hage hon gick i för där fanns några få strån hon kunde dammsuga upp. Har uträknad foderstat, matar i finmaskigt nät för att förlänga mattiden. Känner på hovar och lärt mej avgöra puls eller ej. Vete f*n vad man ska göra mer. Mina kompisar med häst ger "på högt" (väger ej) hö, inte analyserat såklart, motionerar inte sina hästar mer än i perioder, släpper smällfeta shettisar på dygnet runt bete, släpper fast det är frost, kan ej känna efter ev puls, vet faktiskt inte så mycket. Men vad händer? jo inte ett skit.... frid och fröjd. Enkelt hästliv. Själv får man agera mer djurskötare/veterinär än ryttare

Vi är alltså två jävligt otursmänniskor. Mycket har jag dock lärt mej av misstag. Men man har väl mycket osett ännu. En sak är klar: det blir inga fler hästar i detta hus. Mina nerver (och plånbok)klarar ej mer...

 

[Sickan]

Sv: Oturs fågeln jag..

Här är en till som skulle kunna göra en lååååång lista, men jag pallar inte. Står just nu inför trolig operation av häst med oviss utgång. Bara en i raden.

Så enda tröst, om det nu är någon tröst, du är inte ensam.

 

[Lillan86]

Sv: Oturs fågeln jag..

Men herre gud.. vet inte vad jag ska säga faktiskt.. Du har haft en jäkla otur du med, och ännu värre än vad jag har haft det! Otroligt att man ska hitta dessa hästar som efter så kort tid ska bli sjuka och även gå och trilla av pinnen efter allt kämpande! Det är ju också väldigt motigt när man har lagt ner alla pengar och åkt till de bästa klinikerna för att få hästen frisk och ändå går det inte!!

Det är precis som jag har sagt "känner mig mer som en veterinär/djurskötare än en ryttare" När alla andra rider ut, tränar, utvecklar och har kul åker en annan till veterinären och får gå på små promenader med sin häst.. Ändå har man försökt hålla modet uppe, för när den här är över kommer det bli dubbelt så kul för mig som för de andra, eftersom jag kommer uppskatta det så mycket mer. Så blev det ju inte då men så tänkte jag.

Dom senaste veckorna har jag gått och funderat på vad jag ska göra istället för att rida men det finns verkligen inget annat jag kan tänka mig.. jag vill ju rida Men samtidigt vill jag inte gå igenom en sån här sak igen.. Och som du säger "alla pengar" Har ju fan inte råd att betala de här summorna..

Veterinärerna blir man ju också trött på. min första häst "rygghästen" till och med jag fatta att hon hade ont i ryggen, på första besöket på kliniken hände verkligen inget, vi blev hemskickade på en kur antiinflammatoriskt/smärtstillande, nästa gång börja dom klämma lite på ryggen och "OJ hästen hade vist ont där" Rönkade ryggen = inga större förändringar som kunde ses. Men böjprov visade hon hälta på båda fram 2 på ena och 3 på andra. Sprutades då i ena. Jag ifrågasatte om det verkligen vara nödvändigt eftersom det troligtvis kom från ryggen, eller!?? Inget direkt svar utan hem igen på vila i 3-4 veckor.. Tbx igen och så fortsatte det innan jag fick en annan vet. Hon konstaterade att det antagligen var Si-leden som spökade. och då fick vi remissen till Husaby. Där kunde dom sina grejer och hon behandlades. tyvärr då utan resultat.

Den andra hästen har jag ju ringt tusen gånger nu under villan och ställt frågor om och alla har svarat olika, så jag har följt min egen magkänsla och gjort det som jag tyckt känts rätt.. Hade jag släppt ut henne på lösdriften och hållit tummarna på att operations såret skulle hållt hade hon kanske levt idag

 

[Lilla_Gubben]

Sv: Oturs fågeln jag..

Sällar mig till skaran otursförföljda hästägare;

Häst nr 1 fick jag dock njuta av 8 friska år i min ägo. Sen fick han strålbensinflammation på ett framben, hann lagom sätta igång honom så tyckte jag att han galopperade så konstigt, in till klinik igen, konstaterades spatt. Hade honom dock fullt ridbar upp till 18 års ålder, med 'bara' 3 större skov. Men varje gång man red så satt man och analyserade om han verkligen gick rent... Fick ta bort honom för 1,5år sedan pga något som förstörde med hans gaffelbandsfästen, röntgen visade på hål i fästena, som bara ökade trots 4mån vila... Hade troligtvis även cushings (enligt veterinären) sista 3 åren.

Började titta efter ny häst, föll som en fura för en 3-årig oinriden hingst. Superfin, besiktade, kastrerade och tog hem honom. Visade allt eftersom tecken på shivering, visst sadeltvång kände jag till, eller som säljaren sagt ' reagerade första gången vi la på sadeln'. Efter någon månad så åkte vi till klinik, då han börjat bete sig väldigt konstigt. Visade sig att han hade artroser och förträngningar på halskotpelaren. Han fick åka tillbaka till säljaren och i utbyte fick jag en 4-åring (+ att jag fick betala lite mellanskillnad)

nu är jag då inne på häst nr 3, han har varit super att rida och hantera, skickade honom till beridare inför kvalitén. Plötsligt en dag stod han med svullet bakknä. Tog hem honom, vilade honom 3v, sen åkte vi till klinik med honom. Vid ultraljudet så trodde de han hade fått en meniskskada och vi blev remitterade för artroskopi. Den genomfördes för 2,5v sedan, och där kom en lite ljusglimt, ingen meniskskada utan en inflammerad ledkapsel i bakknät. Så nu har vi precis avslutat vår boxvila och fått komma ut i sjukhage. I början av nov har vi åb hos veterinär så får vi se vad vår prognos innebär. Men just nu ägnar jag mig mest åt promenader och gos. Som tur är så verkar lilla älsklingen vara vid gott mod än så länge. Har dock inte förstått vitsen med lugna promenader... tur vi har skrittmaskin

Nä, min nästa häst blir inte ett svenskt halvblod, kanske en andalusier, eller varför inte ett kallblod...

 

[Lillan86]

Sv: Oturs fågeln jag..

Här är en till som skulle kunna göra en lååååång lista, men jag pallar inte. Står just nu inför trolig operation av häst med oviss utgång. Bara en i raden.

Så enda tröst, om det nu är någon tröst, du är inte ensam.

Jag förstår om du inte orkar rada upp eländet.. Hoppas på att den här operationen kan få ett lyckat slut..

egentligen är det ju ingen tröst att andra också fått och har otur men man känner sig ju inte lika ensam iaf..

 

[Lillan86]

Sv: Oturs fågeln jag..

då har du iaf fått 8 års ridning innan olyckan landade hos dig, din lyckos

"Innan jag kom tbx till ridningen" Blev ungefär två års uppehåll när jag gick i skolan. Åren där innan behövde jag inte en enda gång uppsöka veterinär! hade inte ett numer till en sketen veterinär i telefon listan. Nu har jag nummer till nästan varenda distriktare, kliniker i närheten och även kliniker som ligger 3-4 timmar härifrån..

Jag har också tänkt tanken på att skaffa sig en annan ras, men om jag tror turen vänder med det är jag osäker på faktiskt..

Hoppas nu att killen din blir BRA! all lycka till dig!!

 

[DarkInNight]

Sv: Oturs fågeln jag..

Finns det någon mer som fått känna på baksidan av hästlivet är ni välkomna att dela med er i denna tråd..

Ägt ena hästen i åtta år, om man räknar ihop alla månader hon varit frisk nog för ridning kommer jag kanske upp till ett år.

Förra hösten var dock allt under kontroll och ridningen var underbar, hästen var underbar, ja allt var underbart. Sen sträckte hon sig i en lårmuskeln vid första halkan, spände till sig knäledsinflammation , våren gick till behandling och vila. Efter ett jäkla krångel att hitta en sommarbetesvän och så fick hon äntligen komma ut på bete i början på juli. Allt gick så bra den första halvtimmen, bra kompisar från början. Sen blev det lite stotjut och småsparkar, varav den ena hamnade lite tokigt och mitt sto linkade iväg på tre ben. Stort sår på bakbenet, skenbenet, såg in till ben och senor. Distriktarn, klinik och slut på betesperioden... Vila vila. Repade sig fint ändå.

Igår hittade jag henne stilla i hagen, linkade när jag kom med hö. Jepp, ny sparkskada men på frambenet. Mkt svullen över knä och en dec upp, har kontakt med vet och vi ska avvakta lite innan vi drar igång med fler klinikbesök.
Hon är oturförföljd min älskade donna.

Tror inte jag behöver rada upp allt hon råkat ut för åren innan va? Det har sett likadant ut hela tiden . . .

 

[Coolfrees]

Sv: Oturs fågeln jag..

Jag passar in här....
Har ägt två hästar och det har nästan bara varit bekymmer...

Häst 1:
Får hem henne på foder efter att ha ridit henne ett år på gymnasiet.
Har henne på foder ett halvår, allt frid och fröjd och hon besiktigas och kontrakt skrivs. Hon är äntligen bara min!
Tre månader senare fick jag anlita den enda hovslagare jag kunde få tag på. (Sommar och alla hade semester..)
Sa till hovis att inte ta så mycket då hon hade mycket känsliga fullblodsfötter.
När jag kommer till stallet dagen efter ligger min prinsessa ner i hagen. (ovanligt eftersom hon var extremt ranglåg och bara kände sig trygg nog för att ligga ner i boxen).
Går ut till henne och får till slut upp henne m.h.a longerlina.
Hon stapplar in blockhalt i stallet och ställer sig i typisk fångställning.. Misstänker ju att hon har fått fång eftersom hon gick på ett ganska kraftigt bete, men det var då vi såg hovarna.. Jätte nedverkade trots tydliga instruktioner. Hon hade fått lindriga blödningar i sulorna på alla fyra hovar och specialskoddes två perioder med sulor (av annan hovis.).
Två veckor efter att jag hade hittat henne liggandes i hagen så hade hon hunnit bli bra igen, men när jag då skulle ta in henne från hagen ser jag att hon haltar tydligt på ett bakben.
Hon kunde knappt vända i stallgången. Vet säger att det bara är att boka första bästa kliniktid och åka iväg... Sagt och gjort.
Vi var hos veterinären hur många gånger som helst... Böjprov, röntgen, ultraljud osv.. Först fick hon hovbandage eftersom de trodde att blödningen var orsaken.
Nästa diagnos blev hovledsinflammation.
Sen hittade dem det... Pålagring runt hela kronbenet... (Troligen från en mycket gammal sparkskada..) Okänd prognos... Grät hela vägen hem..
Hon började bli bättre sakta men säkert, men dagen före det sista återbesöket (domen) så hade hon blivit skrämd av någonting och rusat ut ur sin lilla sjukhage, fastnat i trådarna och gått omkull. Samma bakben var skållhett, svullet och hon hoppade nästan på tre ben igen... Har nog aldrig gråtit så mycket i hennes man som den kvällen..
Vi åkte upp och de misstänkte griffelbensfraktur, men så var inte fallet som tur var, så det blev ett till sista återbesök trots allt..
Hon hade faktiskt blivit så pass bra att hon skulle kunna vara promenadhäst! Tjoho!
Lät henne vila länge och började smått skritta.. Sen insåg jag att hon ständigt skadade sig i våra (fd) steniga hagar, så jag valde att låta en tjej i skåne få ta över henne och det fungerade jättebra.
Sen fick hon foderstupsförstoppning.. Hon fick det två gånger och andra gången gick det inte längre... Då fick hon somna in!

Häst 2:
Hinner äga honom i tre månader då han trampar av en baksko och skär upp båda bakbenen i hagen. Svullnaden försvann aldrig helt från ena benet, men vet bedömde det som en väldigt lindrig svullnad och så länge hästen inte blir halt/varm eller svullnar mer när man rider så är det ingen fara.
Två veckor efter incidenten börjar han nicka i trav på volt..
Vet kommer ut och gör böjprov, longerprov samt ridprov och säger: Äh! Inget fel på din häst. Om det skulle finnas en hälta någonstans så får du rida på så att den syns så får vi bedömma det då..
Men hästen blev varken bättre eller sämre så vi åkte iväg till klinik igen och då är han halt mellan 0,5-1 grad på volt..
Carpalleden bedövas och liten förbättring ses, röntgen hittas inget på. Ledbehandling och metacam..
På återbesöket var han lika halt och behandlades om igen..
Nästa återbesök blev han friskförklarad och jag gjorde en provning av sadeln bara för att kolla läget.
Sadelutprovaren ser då att det skiljer 1,5 bomvidd på framdelen...
Så hon bokar in en duktig kiropraktor åt mig, samt ger mig en specialstoppad padd för att ryggen skulle kunna jämna ut sig.
Kiropraktorn fixar och allt känns jättebra, men precis före åb hos kirop börjar han protestera i traven under igångsättningen...
Kirop tycker han markerar på samma framben som innan och diagonala bak..
In till klinik igen.
Hov/kot/carpal och bogled bedövas samt hela hoven... Hältan släcks inte.. Återkommer dagen efter för fortsatt utredning och då bedövas hoven igen, baksida carpus, samt nerverna på skenbenet.. (Han var så tapper min lilla pojke!) Men ändå släcks inte hältan, så halskotpelaren röntgas, inga förändringar hittas.. Han får butta i två veckor och sedan återbesök hos både vet och en kirop-utbildad vet.
Fortfarande lika halt, men får inga reaktioner någonstans vid böjning..
Kirop hittar smärta i ryggen som behandlas.
På återbesöket är han haltfri men något stel så han sätts igång...
Tre veckor senare blir han sparkad och får lymfangit så jourvet får komma ut och konvalecensprogrammet får skjutas upp...
Efter detta har han fått akupunktur (för att lossa spänningar i muskeln som gör att frambenet kan sträckas då den var för kort.) och fortsatt kiropraktik och ryggen är nu nästan jämnt musklad igen. Tänderna är också fixade och även borrelia/anaplasma-prov är taget med för låga värden för att vara infektion...
Utöver detta hade han förr nya sår varje dag som jag tog in honom från hagen, eller stora köttsår av bett från andra hästar..
Peppar, peppar så har han nu varit igång ett tag och känns fräschare än någonsin! Och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får behålla honom!
Men jag kommer alltid att leva med ovissheten eftersom ingen diagnos lyckades ställas..

Förlåt för jättelångt inlägg..

 

[Tussemaja]

Sv: Oturs fågeln jag..

Förstår precis hur du känner dig och känner med dig! Jag är själv i en sån där hopplöst negativ trend med hästar just nu (och har varit ett bra tag) så jag känner igen din förtvivlan, ditt hopp, din oro, oförmågan att göra just nåt annat än att sitta i boxen. Och ekonomibekymren med räkningar som bara trillar in känner jag åxå igen. Nu är min buffert tömd för denna gång och jag måste fixa fram pengar till resterande räkningar på något annat sätt.
Så vi är många som känner med dig. Det enda som fått mig att "överleva" är den envisa tron på att "det kommer att vända och blir bättre"....

 

[kryddelydd]

Sv: Oturs fågeln jag..

Fy, så tråkigt!!!
Tänker inte skriva någon egen klagovisa. Det hjälper väl knappast dig...

 

[Lindon]

Sv: Oturs fågeln jag..

Jag tycker inte jag har mer otur än nån annan här, lika skit för alla. Men ja, man börjar tröttna. Tror ibland att man är ensam på denna planet som sysslar med samma sak;mediciner, promenader (fy fan vad jag spyr på dom), boxvila hit, boxvila dit, veterinärer, röntgen, springa till apotek för ny medicin.

En sak har vi väl gemensamt förutom oturen alla här i tråden; vi brinner för vårt intresse! Ibland lite för mycket. Visst??

 

[Hogstorp]

Sv: Oturs fågeln jag..

Får dela med mig av min ledsamma historia som hände nu i våras...

Jag har de senaste åren haft 2 st hästar, en som jag tävlat väldigt mycket med och kommit ganska långt med och en unghäst som jag själv fött upp.
Mamman till denna unghäst var min mammas förra häst som för några år sedan fick somna in pga många olyckliga omständigheter, då var min unghäst 4 år.

I alla fall, förra vintern tog jag beslut om att jag bara skulle ha en häst, och att jag då skulle satsa på unghästen som nu 2011 skulle bli 5 år och lagom att börja med lite mer.

Jag hade en väldans tur och fick sålt min tävlingshäst för en vettig slant i April.

3 veckor senare gick min unghäst inte rent och vi åkte iväg till veterinären. Efter röntgen visade det sig att hon under hela vintern hade haft fång (diabetes-typad fång som även hennes mamma fick) utan att jag märkt någonting alls. Hennes hovben fram hade roterat såpass mycket att de var påväg ut genom sulorna redan. Hon fick inte flyttas en meter och blev kvar på kliniken. Dagen efter fick hon tas bort, veterinären bedömde att hon hade ingen chans att bli bra igen och med tanke på att hon bara var 5 år så godkände både jag och försäkringsbolaget detta.

Det var mitt livs mardröm, att sälja min älskade tävlingshäst och sedan 3 veckor efter tvingas ta bort min egenuppfödda unghäst som jag nu skulle satsa på. Stog helt plötsligt helt utan häst.

Sen hade jag problem att få ut livebloppet på henne eftersom jag i mars hade höjt försäkringen och man kunde se på hovaran enligt vet. att hon haft fången sedan januari. Men tillslut gick allt vägen och jag fick mina pengar ocg kunde köpa mig en ny häst. Har hittat en helt underbar häst nu, och hoppas verkligen ingenting händer!

Men vad jag kommer vara vaksam över fång, småhältor, puls osv. usch

 

[Lazy Lady]

Sv: Oturs fågeln jag..

Känner igen det där med olycksfåglar till hästar.. Och det är bannemej inte roligt..
Jag har haft kusar hela mitt liv och det har varit en väldigt stor del av min vardag. har alltid haft friska glada hästar som jag tävlat och haft kul med.

Men de senaste 6åren har kantats av skador och sjukdomar och avlivningar.. Tänker inte rabbla all skit, blir bara deprimerande. Kändes som allt man fick in på kontot rann iväg på veterinärkostnader.
I vilket fall tog jag beslutet att sälja min sista häst för 2månader sedan, det roliga försvann och jag tyckte inte att det va värt alla pengar och huvudbry längre. Det kändes bara som en stor belastning att åka till stallet trots att Nicken va den goaste finaste lille valacken på jorden.
Han har fått ett jättebra hem hos ett par 18mil härifrån och de avgudar honom precis så som det ska vara

Så just nu känns det jätteskönt! Och jag känner mej glad över att "bara" ha mina 2 älskade hundar.

/LL