Para korsningstik?

vad menar du med kampen i blodet?

alla rasrena hundar har ett sorts rasideal när det gäller utseende och temprament. de allra flesta ligger ganska nära det. men när det gäller blandraser har man ju inte någon aning om hur mycket de ärvt och vad de har ärvt och vad kombinationen ger. visst hänger en hel del på uppfostran, men den färdiga individen är en blandning av arv och miljö.

jag har inget emot blandraserna eller deras ägare, det händer ju då och då att de blir till av någon olycka, men att medvetet få fram fler tycker jag är helt galet.

min schäfer är också en omplacering, hon var två år när jag fick henne, nu är hon sex, men hon är fortfarande inte normal. tror du att det är någon tillfällighet att våra två oreggade hundar hamnat i dåliga hem? jag tror det i alla fall inte. som jadzia sa, blandrasägare är ofta okunniga.
 
Jag är emot all oseriös avel, blandraser såsom oreggat.

Varför driva egen, oseriös, avel? Låt de som kan, och lägger ner sitt liv på att få fram friska och sunda hundar!
 
vad menar du med kampen i blodet?
Pitt-Bull ær avlad før næstan endast ett syfte.. Slåss.. Det var det jag menade med kamp i blodet.
Jag håller fortfarande på att hur hunden blir beror på ægaren.. Varje gång.. (inte till 100% men 95% åtminstonde) .
Och att blandras skulle bli sjukare eller ha sæmre beteende æn en renrasig ær "bull shit". Allt ær relativt. Ta en stackars Grand Danois t.ex. De hundarna blir runt 6 år (hannarna, tikarna runt 7-8) och i snitt blir blandraserna ældre. Med stackars Grand Danois menar jag att visa "seriøsa" hundkøpare køper en GD før att dem ser tuffa ut och sen stænger in dem i en 2;a i stan.. En sådan hund kan inte leva i en liten lægenhet i stan samt pga. deras storlek (som vi mænniskor dumma nog va tvungna att avla fram) kan en liten hund som endast vill leka i 8 månaders åldern sitta i sitt koppel och titta på.. Så vidare man inte slæpper sin hund och låter den leva men så blir den sjuk yngre pga. att den har ont i sina høfter. Sen finns det ju kungspudeln som ofta blir vældigt gammal och ær en kær hund, så allt ær ju hur man ser på det. Dumma hundægare finns øver allt (bland renraserna och blandraserna) och jag tycker fortfarande att blandraser har många fler egenskaper som tilltalar mig en någon annan renrasig. ;)

Oseriøs avel tycker jag inte att det ær. Ær hon en hundkær mænniska som skaffar bra mænniskor till sina valpar som ælskar dem och tar hand om dem så kan man væl inte rækna det som oseriøs. Sen har jag uppfattningen att man avlar i en vældigt liten skala på blandisar æn renrasiga.
 
bulldogg har också varit avlad för att slåss, men en fredligare lugnare hund finns nog inte. jag tror nog inte att pitbulls är mer benägna än andra hundar att slåss, men att när de väl gör det så ger de sig inte i första taget.

de flesta grandisar bli äldre än 6 år. och jag tror att om man vill se tuff ut så skaffar man sig en annan ras. angående lägenheten så kan alla hundar, oavsett storlek, bo i en etta. i lägenheten ska de vila, äta och mysa, och till det behövs intemycket plats. motionen sker ju utomhus.

de flesta oseriösa ägarna hittar man utan tvivel bland blandrasägarna. dit räknar jag också de rasrena, men oreggade hundarna. seriösa uppfödare brukar vara mer måna om att deras hundar får bra hem, och gärna att de kommer till folk som vill använda hunden till något. och jag tror att folk i allmänhet är mer rädda om något de fått betala dyrt för än något som varit nästan gratis.

vad menar du med att du tycker bättre om egenskaperna hos blandaser? blandraser är ingen homogen grupp och har därför inga gemensamma egenskaper (förutom att de är just blandraser). kanske kan man tycka att det är spännande att se vad det blir?
 
Jösses vilket resonemang :crazy: Hur länge en blandning lever har inte med att att den är en blandras. Om du blandar GD och tex en varghund, tror du då den blir 15 år bara för den är en blandning?
Sen har det inte så stor betydelse hur man bor med sin hund, huvudsaken är att man ser till hundens behov. En som bor på landet kanske bara låter sin hund gå i trädgården hela dagarna, och tycker att hunden har det så bra eftersom den får vara ute. Men så är ju inte fallet. De hundarna som bor i lägenhet kommer nog ofta ut mer på promenader och annat än de som bor på landet.

Egenskaperna som en blandning får, får den ju beroende vad du blandar med. Och från början är det ju renrasiga hundar, alltså de egenskaperna kommer därifrån. En blandning får egenskaper från det den är blandad av. DEn får inte vissa egenskaper för den är en blandras.

Allvarlig, jag tycker inte du vet vad du pratar om. Du är nog inte så gammal heller så du inte fått så mycket erfarenhet. Du pratar mest om vad du tycker.
 
Jösses vilket resonemang :crazy: Hur länge en blandning lever har inte med att att den är en blandras. Om du blandar GD och tex en varghund, tror du då den blir 15 år bara för den är en blandning?


Allvarlig, jag tycker inte du vet vad du pratar om. Du är nog inte så gammal heller så du inte fått så mycket erfarenhet. Du pratar mest om vad du tycker.

Læs igen pucko. Jag skrev klart och tydligt att allt ær relativt.. Jag skrev oxå att de har lika lång livs tid i snitt som andra renaraser..
"Och att blandras skulle bli sjukare eller ha sæmre beteende æn en renrasig ær "bull shit". Allt ær relativt. " skrev jag.. Jag næmnde væl oxå om pudlar???
Har jag skrivit att blandrasen ær EN ras i sig. Sjælvklart blir det vad man blandrar den till men en blandras får ju inte endast(vilken ni verkar tro) de dåliga egenskaper.. (Och det jag menade från først børjan va att om hon tog en schabrador fick hon en familjehund som vakter deras hem.) Tror ni att djursjukhusen får in fler blandraser en rena raser.. helt FEL.

Sen angående din trevliga sista kommentar så kan jag tala om før dig att jag har haft hund hela mitt liv. Fick en egen redan nær jag var 11 år och har fått ta hand om den sjælv sen dess.. Det enda jag fått hjælp med ær pengar till mat. Du kan fråga alla som kænner denna hund (dalmatiner, vilka ær en av de svåraste hundar att fostra) så ær hon værldens finaste och snællaste hund. Kom inte och klaga på mitt "hundsinne" før jag ær en vældigt bra hundførare som ofta hæmtar andras hundar nær jag åker till skogen/stranden och alla sæger att jag har god hand om dem. Jag har studerat hundar hela mitt liv och det ær mitt størsta intresse. Sen har alla olika åsikter, det ær klart och jag kræver inte att någon måste dela min.


cillamuffins;
Det har STOR :mad: betydelse var man bor med sin hund. Om du har en hund ute på landet så får den væl friskare luft æn den i stan. En hund ær gjorde før att røra sig fritt och kom inte och sæg att den kan gøra det i en liten 1:a.
Men du kanske tycker att dom kan lika bra bo i en liten bur på 3kvm eftersom dom ska ju endast "vila, äta och mysa, och till det behövs intemycket plats. motionen sker ju utomhus."
Och pit-Bull ÆR avlad før att slåss och den ÆR mer benægen att slåss æn andra raser. Titta på hur den ær avlad.. Endast muskler æven om den inte ær trænad. Læs i tidningen och lyssna på dem berættelser som har sagts om dessa hundar som har varit goda från børjan men det har slagit runt på dem.
Jag har æven næmnt vid många tillfællen vilken blandras det ær jag syftar på och gør det fort. (schabrador)

"jag tror att folk i allmänhet är mer rädda om något de fått betala dyrt för än något som varit nästan gratis." vilken idiotisk kommentar den svarar jag inte ens på.. Tænk efter lite først du. Det ær ett djur du talar om.
 
Jag tycker det ær så fjantigt att det ska vara så himla nogrant om vilka hundar som ska avlas och att det ska bara vara renrasigt..

Är det fjantigt att välja friska djur med dokumenterad hälsostatus?
En seriös renrasvalare lägger ned mycket tid på att hitta avelsdjur från så friska linjer som möjligt och de ser även till att hitta avelsdjur som kompletterar varandra. Avel handlar om så mycket mer än att hanen och tiken är söta. Det gäller att hitta en tik och en hane där också släkten är fri från defekter och där man vet att de har mentala egenskaper som stärker upp och balanserar varandra. Blandar du exempelvis Rottweiler och Bordercollie kan det bli karastrofala fel i mentaliteten. De raserna har mentala egenskaper som var för sig är trevliga, men de är inte kompatibla.

Jämför man sedan Siberian Husky, Bordercollie, Maremma, Papillon och Malinois så ser man att de raserna är långt ifårn lika. De är hundar allaihop och har fyra ben och svans, men mer lika än så är de inte. De skiljer sig inte bara väsentligt i storlek utan också i mentalitet och användningsområde. Försök valla med en Siberian Husky så får du se.

Att olika raser existerar beror på att olika människor har olika behov när det gäller hund. Jag vill ha en brukshund att jobba med, Anna vill ha en vallare som kan hjälpa till med fåren, Greta vill ha en liten och mysig sällskapshund, Stina ska köra vindelsälvsdraget och vill ha en bra draghund. Det finns ingen hund som har alla dessa egenskaper som de här människorna kräver. Därför är det bra att det finns olika raser. Rasen är även en hjälp för människan att hitta en hund som passar just henne. Att ha hund ska vara roligt och det är inte roligt alls om man råkar få en extrem vallare när man bara vill ha en sällskapshund.
 
Är det fjantigt att välja friska djur med dokumenterad hälsostatus?
Jag tycker att mycket du sæger låter vældigt vettigt och ett sånt bra svar har jag inte fått innan.

Det du skriver om att man anvænder hundar i olika områden. Allt sant men det finns inte så fruktansvært många mænniskor i dagens læge som køper en hund før att anvænda den inom något specifikt. Utan som sællskap. T.ex. Små tanterna som køper taxar før att dem ær søta men som egentligen bara vill jaga och springa.

Men tjejen som skrivit hær har en hund med mycket JR i och vill para med en JR så vet man på ett ungefær hur den blir. Och små hundar (blandraser) ær inte så svåra att få såld och drar inte till så speciellt oseriøsa køpare.. Speciellt inte om hon ær konsekvent med vilka som får køpa dessa valpar. Och då ær det ju bra om man inte ska tævla med sin hund utan bara någon til sællskap som man kan gå ute i skogen med, att det finns ett lite billigare alternativ (8.000-10.000:- ær rætt mycket før dem flesta). Några av dem bæsta hundægarna jag har træffat har haft blandraser ju dærfør att de har føredragit dem som hundar (då menar jag blandning av dem større raser som schæfer, golden, labbe, dalmatiner o.s.v.)
Jag har mycket goda erfarenheter om dem att de ær mycket fina, kloka hundar speciellt dem 2 som vi haft.
Jag har træffat en hund av blandningen rottweiler och bordercollie, fast då var det labrador i den hunden med.. Det var en kanon hund (en slækting till mig har henne).
Men som sagt har man en frisk hund som råkar vara en blandning och man tycker att den har kanon kvaliteter som ær svårt att hitta hos hundar i vanliga fall och man omøjligtvis kan ta reda på hur førældrarna var och man tar en hund som man vet ær frisk i slækten som också har mycket fint temperament.. Varfør ska man inte ta valpar om man vill? Det tycker jag att man ska. och det hade jag gjort.. Men sen skulle jag inte tagit valpar på min dalmatiner som har ett litet hørselfel men det ær en helt annan sak tycker jag. Man ska ju inte ta valpar på en tik/hanne som man vet om har fel som kan gå i arv.
 
oj oj oj... vad ska jag säga? :crazy:

som lite info kan jag nämna att jag också har haft en dalmatiner (mycket trevlig) och att mina nuvarande hundar båda har växt upp på landet, vi levde där ett år och mina hundar är inte lyckligare då än nu (nu bor vi i en tvåa i utkanten av lund).

och du, det märks att din info kommer från oseriösa medier. prova att läsa lite facklitteratur istället.
 
Sällskapshundar används också till något specifikt, nämligen just sällskap. De bör därför ha egenskaper som gör dem till bra sällskapshundar, såsom liten jaktlust, ingen vallinstinkt, måttligt eller litet aktiveringsbehov, vara godmodiga osv.
Det är lika viktigt med mentala egenskaper hos en sällskapshund som hos en arbetande hund, om inte ändå viktigare. Sällskapshunden måste ju oftast vara ganska förlåtande i sin personlighet då denne har en större benägenhet att hamna hos nybörjare och oerfarna. Jag anser att kraven på de rena sällskapshundarna inte ska vara lägre än på tävlingshundarna. Tävlingsföraren kan säkert ha överseende med en omåttligt stor jaktlust bara hunden tar sig till SM, medan familjen med sällskapshunden bara vill ha en lättsam hund och inte alls har vilja eller ork att reda ut diverse knepigheter hos hunden. Därför är det viktigt att sällskapshunden är just en sådan lättsam hund och att familjen som är ute efter en promenadkompis får just en sådan istället för en arbetsnarkoman. Är det inte värt att lägga 10 000 kr på en hund som passar perfekt in i ens familj och som ger precis så mycket glädje som man väntat sig?
Att köpa grisen i säcken (vilket man gör då man köper blandras), är egentligen något som ska vara förbehållet för de kunniga och engagerade som kan och vill ta itu med de problem som kan dyka upp. Kruxet är bara att de kunniga inte vill ha en blandras för de vill inte göra det svårare än vad det behöver vara. För mig är det rätt självklart att välja en renras därför att jag då vet ungefär vad jag kan förvänta mig från min hund och jag slipper ovälkomna överraskningar. Blandrasen kan vara lika trevlig som den renrashund jag valt, men jag vill inte chansa mer än nödvändigt.

Att avla små blandraser är helt klart bättre än att ge sig på att korsa hundar av bruksrasoch liknande. Dock ska man tänka på att även JR är en tuff liten hund avlad för att gå i gryt och kanske inget som passar vem som helst. Nu låter det dock som att det avlande som avses i den här tråden inte skulle bli någon katastrof, men jag vill föra ett mer generellt resonemang.

Visst är alla hundar unika individer, men blandraser är helt unika på det sättet att de inte har några gemensamma egenskaper. Rottweilern har ju ett homogent utseende och en mentalitet som är i alla fall något sånär homogen. Man vet ungefär vad man kan förvänta sig att få då man köper en Rottweiler, även om det självklart skiljer sig en del mellan individerna.

När det gäller blandraser så kan man sällan veta vad man får och man vet inte riktigt hur de kommer att se ut, oavsett om det är samma kull eller inte. Blandrasen kan bli hur som helst. En renras följer ett visst mönster, men självklart finns det avvikelser i form av icke rastypiska hundar.

Om vi koncentrerar oss på egenskapen utseendet så kan jag enkelt motivera min förkärlek till exempelvis leonberger med att jag gillar deras björnlika huvud och den goa pälsen. När det gäller blandraser så gillar man.....ja vadå?
Alla ser ju olika ut. Jag kan föredra en viss blandrasindivid på grund av att den har maffig kropp, fint huvud och så vidare, men många blandraser saknar dessa egenskaper.
Jag kan även föredra en retrievers vilja att apportera eller rottweilerns egensinniga temperament, men det är svårt att föra över dessa generaliseringar till gruppen blandraser. Det finns ju många blandraser som helt saknar dessa egenskaper.
Förstår du vad jag menar?
Att föredra en grupp som inte på något sätt är honomgen är för mig konstigt. Jag undrar då vad det är man ser hos hela gruppen blandraser som gör att man föredrar dem.

När det sedan gäller att ta valpar på sin fina tik så ska man fråga sig varför man vill göra det. Är det för att man vill ha en kopia av sin tik?
Det är nästan omöjligt, så den anledningen håller inte.
Kanske man vill få fram en riktigt bra agilityhund och har letat reda på en hane som liksom tiken är ne hejare på detta?
Ja, då börjar man närma sig legitima skäl att avla. Sådan avel kan man se hos draghundsfolket och hos jaktfolket. Där kan man korsa utan att det höjs på ögonbrynen för alla har samma mål för ögonen, att få fram den ideala jakthunden.
När det gäller att avla för att få fram en god sällskapshund så blir det svårare. Det finns inget som mäter hur bra en hund är på att vara familjehund. Det räcker sällan med att bara titta på sin egen hund för vad är arv och vad är miljö?
Kommer valparna att bli som sina föräldrar eller dyker det upp anlag från morfar som kanske inte alls är önskvärda?
Där bör man ha koll på hur släkten ser ut.
Därför är det inte bara till att avla bara för att man råkar ha en tik som man gillar skarpt. Det är så mycket mer än bara tiken som spelar in.
 
När det sedan gäller att ta valpar på sin fina tik så ska man fråga sig varför man vill göra det.
Jag kom att tänka på en sak. Jag har jobbat med en duktig kattveterinär för flera år sen(för övrigt också schäferägare sedan många år). När hon hade avelsföreläsningar frågade hon alltid åhörarna: Vad är det främsta skälet till att man tar kattungar efter en viss hona? (det var alltså raskattsfolk). Alla svarade i stil med "hon har bra utställningsmerit" " det är en rastypisk och bra hona" "hon är mentalt bra och samtidigt exteriört fin" mm mm. Alla svaren var enligt veterinären fel...
Hon menade att det främsta skälet till att man tar ungar på en viss hona är "att hon är MIN"....
Det ligger en del i det även när det gäller andra djur än katter eller hur? ;)

För övrigt; tack för vettiga synpunkter Jadzia! Kul att läsa från någon som är insatt och kunnig! :)
 
Veterinären har så rätt så. Det främsta skälet är just att det är ens egen hund, sedan används allt det andra till att legitimera aveln.
 
<<<<Sen angående din trevliga sista kommentar så kan jag tala om før dig att jag har haft hund hela mitt liv. Fick en egen redan nær jag var 11 år och har fått ta hand om den sjælv sen dess.<<<<

Bara för du haft hund sen du var 11 så säger inte det att du kan hund. Du kanske bara är 14, vad vet jag?

<<<Kom inte och klaga på mitt "hundsinne" før jag ær en vældigt bra hundførare som ofta hæmtar andras hundar nær jag åker till skogen/stranden och alla sæger att jag har god hand om dem. Jag har studerat hundar hela mitt liv och det ær mitt størsta intresse. .<<<<<

Just de orden säger mycket tycker jag. Du tror du är fullärd och har svårt att ta till din nya kunskaper. Men man blir aldrig fullärad, man lär sig varje dag.

Har haft hund (egen från 11 och den hunden verkar leva fortfarande)och studerat hundar hela ditt liv säger du. Hur gammal är du då? Då kanske jag kan få begrepp om hur mycket du studerat.
 
[citatBara för du haft hund sen du var 11 så säger inte det att du kan hund. Du kanske bara är 14, vad vet jag?



[/quote]

Det jag menade var att jag har hållt på med hundar hela mitt liv, jag har læst vældigt mycket om hundar och de olika raserna, pratat mycket med "hundmænniskor" både med min hund (hundaktiviteter) och utan o.s.v.
Jag har inte suderat i skola det var inte så jag menade utan jag har gjort det på fritiden eftersom det ær ett stort intresse. Men jag har ALDRIG sagt att "Jag tror att jag är fullärd". Men det jag skriver ær då vad jag tycker, kænner och vad jag fått læra mig. Jag ær idag 20 år.
Det jag førsøkte poængtera som du inte verkad førstå var att jag sjælv tycker att jag kan en hel del om hundar i regel(definitivt inte allt) och jag har mænniskor omkring mig som delar den åsikten. Men vad jag kænner før avel av blandraser eller om vi inte delar åsikter så gør inte det mig till en dålig hundkænnare/hundførare. Sen tyckte jag det va ett løjligt påhopp av en mænniska att børja klaga på att hon/han skulle vara en dålig hundmænniska før att man inte delar varandras åsikt.

cillamuffins ; Du vet lika bra som jag att hundar ute på landet i regel har det bættre dær och ær lyckligare med det livet æn hundar i stan (det finns alltid undantag). Sen sæger jag inte attde måste ha det dåligt før det. Men hundar som får frisk luft var dag och får springa som dem vill (och giventvis får uppmærksamhet av sina ægare ændå) har det lite bættre. Ludde (bondens hund, blandras) bodde ute året runt och ælskade det livet ville inte in på vintern nær hans ægare tyckte det blev før kallt, utan han sov heldre inne i stallet då før det passade honom bættre. Han blev oxå ældre æn de flesta hundar i dagens læge.. Han va frisk tills han blev 15 år och insjuknade snabbt av ålder. (jag tror att frisk luft och mycket motion hade lite med den saken att gøra)

Jadzia: "Det är nästan omöjligt, så den anledningen håller inte." Då syftade du på att man inte alls troligt kan få en fin hund før att tiken ær vældig fin/klock o.s.v.
Håller inte med om din synpunkt.. Jag kan då ta jæmnførelsen nær det gæller mænniskor. Ær min mamma samt pappa vældigt kloka men min farmor/morfar (o.s.v) rætt korkade så ær det næstan (jag skrev næstan) 100% sækerhet att jag blir rætt klok. Sen om min farmor har en egenskap att bli tjock men inte mina førældrar så kan jag ærva det men det ær inte lika troligt att jag gør det men risken finns. Men det finns ju de egenskaper hos renrasiga också.. Jag hoppas att ni inte tror att en jætte fin valp från jætte fina førældrar har kanon gener från mormormormors morfar, får så ær inte alltid fallet. Han kan ha varit en mycket aggressiv hund men som vaktat jætte bra (eller vad det nu ær før ras). Sen ær det inte alltid det ær 100% renhet i raserna før det kan ha varit en annan ras i generna bak 10 generationer men att man till sist sen 5 generatiner tillbaka fått rasen godkænd ændå. (har man inte samtavla på sin hund som man tror ær renrasig kan man gå och førsøka få den godkænd). Sen tycker jag du har mycket vettigt att sæga men nu ær det bara så att vi inte delar samma åsikt. Att ha hund och avla hund ska vara något kul och det ska ju inte finnas mænniskor som ær elaka mot sina hundar eller som bestæmmer sig att skaffa en hund som sen inte tar hand om den. Men jag kænner det att tycker man att man har en bra hund (från børjan inte att den blivigt fin p.g.a. hemmet) så har den ju fått dessa fina egenskaper från någonstans, då tycker jag att om man kænner før det så ska man få ta valpar på sin hund. Och det ær min synpunkt. det ska vara kul och inte så himla stelt och att man ska vara rædd att man blir spottad på før att man har tagit valpar på sin orena hund.


Och fortfarande så måste jag visst kommentera igen så ær det en visa blandning som jag syftar på nær jag skriver att jag føredrar en blandras framfør en renrasig.. Och det ær just eftersom jag har så fina erfarenheter av den rasen vare sig det varit våran eller någon annans. :)
 
nej, jag tror inte alls att hundar på landet har det bättre. ibland är det nog tvärtom. folk som bor i stan måste gå med hunden på promenad, medan de på landet ofta låter hunden rasta sig själv. exemplet du tog upp var lysande, hunden kände inte familjen som sin flock. mina hundar gör allt för att vara så nära mig som möjligt, och det är så det ska vara (ok, nu tar jag i lite, men de hade aldrig sprungit ifrån mig, eller lagt sig och sova ens i ett annat rum. och de blir jämt jätteavundsjuka på varandra). dessutom är jag övertygad om att stadsfolk aktiverar sina hundar mer, eftersom en understimulerad hund i en lägenhet är ganska jobbig.

men, det finns hundar som faktiskt gillar att gå och skräpa på en gårdsplan. min schäfer hade tyckt det var himla trevligt, men min labbe hade stuckit fortare än kvickt i jakt på något mer spännande.
 
[/quote]
Hon menade att det främsta skälet till att man tar ungar på en viss hona är "att hon är MIN"....


[/quote]

Tja, det är ju lite svårt att ta ungar efter någon annans hona..... :smirk:

Jag har den filosofin att jag inte avlar på material som inte håller en grundkvalité. Sedan spelar det ingen roll att jag har trevliga tikar, ston etc. Håller de inte fullt ut i grundkvalité går de inte i avel. Det finns massor av bra avelsdjur, man behöver inte avla på allt. Således finns det hemma hos oss en liten cockertik på 10 år som aldrig valpat, trots att hon med råge upfyller cockerklubbens krav för valpförmedlig. Enligt MITT avelsmål håller hon inte måttet, men det är en vansinnigt trevlig familjehund.

Mvh
Duvan
 
Det var hemskt vad du hoppar hit och dit. Du har tagit upp en massa saker som inte ens har med blandrasavel att göra.
Och jag har aldrig sagt du är en dålig hundmänniska för du inte har min åsikt, men däremot har du kallat mig pucko och idiot (jo du skrev... idioter som bara ha rasrena hundar, och jag köper bara rasrena hundar)

Men faktum kvarstår. Det lyser verkligen om okunskap i dina inlägg, tyvärr, men jag tycker det. Sen kan du vara en bra hundägare för det.

Jag skulle kunna skriva ner mina erfarenheter med hundar och djur, men jag avstår. Men kan säga att jag har haft hund längre än du levt.
 
nej, jag tror inte alls att hundar på landet har det bättre. ibland är det nog tvärtom. folk som bor i stan måste gå med hunden på promenad, medan de på landet ofta låter hunden rasta sig själv. exemplet du tog upp var lysande, hunden kände inte familjen som sin flock. mina hundar gör allt för att vara så nära mig som möjligt, och det är så det ska vara (ok, nu tar jag i lite, men de hade aldrig sprungit ifrån mig, eller lagt sig och sova ens i ett annat rum. och de blir jämt jätteavundsjuka på varandra). dessutom är jag övertygad om att stadsfolk aktiverar sina hundar mer, eftersom en understimulerad hund i en lägenhet är ganska jobbig.

men, det finns hundar som faktiskt gillar att gå och skräpa på en gårdsplan. min schäfer hade tyckt det var himla trevligt, men min labbe hade stuckit fortare än kvickt i jakt på något mer spännande.

Jag tror du syftade på att han inte vill ligga inne utan ute. Det finns många hundar som heldre ligger i hallen och sover æn i sængkammaren.. Det gør dem før att vara næra dørren och vakta. Finns också dem som tycker om att sova sjælv (finns det mænniskor som oxå føredrar).
Ludde ville oxå vara næra sitt "folk" så mycket som møjligt men det ær en hund och han visste sina uppgifter, Att vakta gården. Han sprang ut i skogen ibland men de enda som fick komma in på gården var de mænniskor som han kænde annars fick man ringa først innan man kom. (han attakerade aldrig men man kunde knappt gå ut ur bilen och ringa på dørren)

Det du sæger om din labbe tror jag sækert men om han hade væxt upp på gården skulle han sækert blivigt som ludde.. ut i skogen ibland men alltid ha koll på vad som førsigår på gården ændå.
Ludde kænde att det var hans flock och hem annars hade han ju inte stannat kvar och vakta?!?!
 

Liknande trådar

Hundhälsa Detta är nog det absolut svåraste jag någonsin har behövt skriva. Jag har en pomeraniantik på snart 4 år, hon är min första hund och...
Svar
17
· Visningar
6 282
Senast: Sel
·
Övr. Hund Jag har en omplaceringshund (staffe/blandras) som tros vara 12-14 år gammal. Han är adopterad från Irland och jag vet inget om hans...
2
Svar
30
· Visningar
7 359
Senast: Ajda
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok I oktober 2007 så kom en liten ljusbrun kille med fyra vita tassar hem till mig, fyra månader gammal! :love: Imorgon fyller samma kille...
Svar
6
· Visningar
2 918
Senast: Takire
·
Övr. Hund Känner att jag måste få lite input och råd i en svår situation vi är i just nu. Vi (jag och min man) har två hundar, en äldre som är 5...
2 3 4
Svar
67
· Visningar
8 849
Senast: ako
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp