Sv: Pepptråden 2013
Känner detsamma, om mig själv.
Jag mår så otroligt jävla uselt över att alltid, alltid vara, alltid varit, och alltid kommer att vara den tjocka och fula, med en mans röst och en hårig, finnig, äcklig hy i tjugo olika toner, i alla sällskap och umgängen och situationer. Jag har inte ens höga krav, vill liksom du bara känna mig normal för en enda dag, någon gång få slippa känna att folk tittar, någon gång få slippa vara rädd för att visa mig i annat än extremt skarpt dagsljus eller mörker för att människor inte ska se hur vidrig min hy är, en enda gång få hitta kläder som min oproportionerliga och fläbbiga kropp ser åtminstone okej ut i.
Jag satt och läste mina adoptionspapper häromdagen och fick det där beskrivet för mig att min biologiska pappa var "vacker" med en välbyggd kropp, och min mamma var feminin, söt och med fina ansiktsdrag. Kan inte låta bli att tänka hur glada de ska vara att de valde att adoptera bort mig, och att de aldrig kommer se eller träffa mig. Är övertygad om att de skulle skämmas och känna att det var tur att de inte behöll mig.
VARFÖR ska det vara så här.
(Förlåt för att jag tar över tråden. Ska trycka ångestdämpande och sova.)