Pepptråden 2013

[nexxa]

Sv: Pepptråden 2013

KL

Tack för er omtanke
Veckan har gått lite upp och ner, varit lite mer smärta än det brukar men idag känns det klart bättre igen. Igår var en underbart solig dag med ljumna vindar så det blev ett glas rosé på en utav uteserveringarna. Imorgon blir det dop.

Är lite psykiskt matt känner jag, i perioder känner jag extrem folkskräck och vill gärna vara för mig själv (med sambo såklart) och då är det jobbigt att ta sig ut. Har en hel del vänner jag träffar och försöker verkligen träffa de oftast möjligt även om det ibland på den fysiska fronten sviker mig så jag får avboka

LindgrenV: Inte ok att läraren behandlar en så! Att kränka någon och bli irriterad för att man ställer för många frågor verkar ju vansinne!

Matmissbrukaren: Vad kul att det känns som du kommer in i gänget i stallet, jag är helt säker på att du tvivlar alldeles för mycket för dig själv som person, jag med flera här kan gott och väl säga att man fått upplevelse av att du är en väldigt trevlig tjej

 

[Lightzone]

Sv: Pepptråden 2013

Känner igen mig lite i att inte vilja vara med folk... Har en vän jag alltid kan vara med, men med alla andra går det väldigt upp och ner.

Har idag bestämt mig för att inte komma ut och umgås. Ska komma iväg och träna 'istället'. Sen vet jag inte hur mycket mer jag får gjort. Borde verkligen plugga, men orkar inte ens tänka på det just nu. Det får gå om det går. Humöret är INTE på min sida idag.

Men har iaf promenerat mina 6km innan frukost. Och nu borde jag få i mig nån mat med andra ord.

 

[fryckan]

Sv: Pepptråden 2013

Jag försöker! Nej där jag kommer ifrån finns inga fästingar alls..

Nu har han kommit hem i alla fall, väldigt inflammerad tarm så han ska bla äta antibiotika i 10 dagar. De tog blodprov som var bra så han har nog inte blivit fästingbiten

 

[Lightzone]

Sv: Pepptråden 2013

Pepp på mig själv!
Jag har varit på gymmet och tränat en timme
Mest nöjd med? Att jag drog ner motståndet på cykeln sista minuterna när knäna började protestera.

Händer inte mycket alls med plugget, men i övrigt har det varit en bra dag. Borde laga en massa mat så det finns nyttigt hemma. Vilket lär vinna över plugget

 

[AgentCarter]

Sv: Pepptråden 2013

Vad skönt! Ta på honom något fästingmedel så behöver du inte plocka några fler heller

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Lightzone- bra kämpat med gymmet och speciellt att du lyssnade på kroppen när den sa ifrån. Försök få till en balans så du hinner både plugga och laga mat så det inte blir så stressigt med plugget sen.

Fryckan- Skönt att hunden är hemma igen. Jag brukar också alltid skylla allt på mig själv om mina djur blir sjuka, jag börjar till och med hata mig själv så mycket att jag inte känner att jag förtjänar att ha dom kvar. Men vet du, så fort jag pratar med någon om det så reagerar dom helt tvärtom, alla säger att jag är en jätte bra häst/hundägare, att djuren inte kan ha det bättre och att jag inte kan ta på mig allt ansvar. Djur och människor blir sjuka ibland eller skadar sig. Det är så det är och det behöver inte vara någons fel. Gäller bara att ta till sig det och var lite snäll mot sig själv.

Fröken_skåne- Jag känner mig ofta inte alls bekväm med andra människor. Även med familjen och närmaste vännerna kan jag känna att jag är tråkig, värdelös, jobbig, fel och omöjlig att tycka om. Det är jobbigt och gör att jag drar mig för att umgås för länge med folk men jag jobbar mycket på att inte isolera mig för mycket utan följa med på saker. Det är ju ofta trevligt när man väl träffar dom och jag tänker att det måste finnas något positivt hos mig som gör att dom alla stannat kvar trots att jag varit sjuk så fruktansvärt länge Ett problem jag har är att jag aldrig vill vara borta på kvällen och aldrig långt hemifrån, jag vill alltid kunna ta mig hem snabbt om jag mår dåligt. Och umgänget med andra måste passas in på särskilda tider för att inte rucka på mina tider, tvång och rutiner, så lite låst är jag. Om det är så att det fysiska hindrar dig kanske du kan bjuda hem vännerna? Mina kompisar kommer alltid till mig eftersom dom vet att jag inte får röra mig för mycket och inte klarar av att vara iväg. Sen behöver man inte ses så länge heller, om man bara orkar en timme eller två så är det helt okej

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Grodan21- Jag hatar också att ringa och att svara i mobilen, jag brukar oftast låta bli att svara om det inte är mina föräldrar...Svarar ibland men det kan behövas att dom ringer flera gånger eller att jag får ringa upp när jag förberett mig. Hur gick det med samtalet idag och har du fått något gjort med skolarbetet?

Matmissbrukaren- Oj det låter som att du har mycket att göra med två barn och en unghäst. Men det låter också väldigt mysigt Trivs du på arbetsträningen? Har du också problem med maten? Tänkte eftersom du skrev som du skrev och sen nämnde din behandlare? Vad bra att det gått bra med maten idag iaf, känn dig stolt!

 

[MM]

Sv: Pepptråden 2013

kl

Har en "to do lista" och det går seeegt!

#Måste föra över pengar från en bank till en annan.

#Måste köpa till frukost på kommande resan innan det är för sent.

#Måste skicka in papperna till hästens försäkringsbolag så hans försäkring ska fortsätta gälla.

#Måste städa huset innan imorgon.

#Måste fylla i min matdagbok men orkar bara inte.

#Måste laga mat innan barnen svälter ihjäl.

Var börjar jag?
Har försökt göra något av det men det slutar med att jag sätter mig i soffan för allt känns så oöverkomligt..

 

[MM]

Sv: Pepptråden 2013

Matmissbrukaren- Oj det låter som att du har mycket att göra med två barn och en unghäst. Men det låter också väldigt mysigt Trivs du på arbetsträningen? Har du också problem med maten? Tänkte eftersom du skrev som du skrev och sen nämnde din behandlare? Vad bra att det gått bra med maten idag iaf, känn dig stolt!

Jo, det är lite att göra men det är bra för mig att vara sysselsatt. Jag mår bäst av det.

Jag trivs där men blir lätt rastlös även om det är att göra hela tiden.

Har varit ätstörd i 16 år nu så det kan man minst säga. Går på behandling sedan 2010 men det känns inte som jag kommit så långt. Det enda stora är att jag slutade spy för snart 1 1/2 år sedan och även slutat hetsäta.
Nu är det resten jag jobbar med. Slutar äta periodvis och det har precis varit en sån period och jag tappade 15 kg på 3 månader och nu jobbar jag på att äta normalt igen.
Det är bara att kämpa på, skam den som ger sig

Har även en hög med diagnoser och dom ställer också till vardagen men medicineringen funkar bra för tillfället och håller mig i schack.

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Angående att göra listan- prio ett är väl barnens mat, kan du inte fixa med banken, försäkringspapper och resan när barnen gått och lagt sig? Eller ta det imorgon eller söndag, i helgen går det ju ändå inte att skicka brev så bara det som ska postas med vanlig post är klart till söndag kväll är det ju lugnt. Hur noga behöver du städa till imorgon? Kanske prioritera och bara göra det som verkligen behövs, typ plocka undan saker som ligger framme och dammsuga?

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Ja fy vad ätstörningar är hemska och så mycket av ens liv det förstör. Hade du bättre perioder innan och när du fick dina barn? Har du perioder när det fungerar bra med maten och du inte äter varken för lite eller för mycket? Jag tycker inte alls att det är småsaker att du slutat hetsäta och kräkas, det är jätte bra gjort.

Jag har också varit i behandling väldigt länge, sen 2007, sen har inte alla perioder inneburit så där jätte bra hjälp om man säger så. Hela vården kring mig har varit kaosartad och jag har blivit sviken gång på gång och inte fått den hjälp jag behöver. Förutom när jag fick åka till ett behandlingshem som verkligen hjälpte mig jätte bra.

Du funderar inte på om du behöver någon annan form av hjälp? Vet inte vad du går i nu men KBT eller dagvård eller ätträning? Går du till någon dietist eller sjukgymnast? Har du något matschema som du kan utgå ifrån när du ska äta? Bor du med sambo som kan stötta dig vid måltiderna eller har du någon annan du litar på som du kan äta med? Jag har svårt att äta med andra och föredrar att vara själv eftersom jag har så mycket tvång och ångest kring maten men jag vet att det kan hjälpa vissa att ha någon som sitter med och ser till att man äter det man ska och rätt mängder. Så var det för mig när jag bodde hemma hos mina föräldrar iaf.

Är du underviktig nu så att du behöver gå upp i vikt för hälsans skull? Har du provat näringsdrycker om du har svårt att äta tillräckligt med mat? Har någon läkare koll på din fysiska hälsa? För att tappa 15 kg på 3 månader är ju inte bra även om man nu inte skulle bli gravt underviktig, vet ju inte din vikt och det är ju inte det viktiga men tänker på hur din kropp mår.

Jag är lite nyfiken bara för jag kämpar ju också för att äta normalt men jag vet verkligen inte vad det är, har du koll på vad som är normalt och hur gör du för att nå till att äta så? Jag tycker det är jätte svårt även när jag har ett matschema att följa för det känns inte och ser inte ut som normalportioner enligt mig eftersom jag varit sjuk så länge.

Jag hatar också matdagboken, måste du också skriva ner dina känslor kring måltiderna? Det tar faktiskt en del tid att skriva i det där och jag tycker det är så jobbigt att se det på papper och att min behandlare ska läsa det. Men nu har jag börjat förstå att det kan var till hjälp när man ska göra förändringar och se vad som går bra eller vad som är svårt så försök prioritera att skriva i den. Det är viktigt för dig.

 

[MM]

Sv: Pepptråden 2013

Angående att göra listan- prio ett är väl barnens mat, kan du inte fixa med banken, försäkringspapper och resan när barnen gått och lagt sig? Eller ta det imorgon eller söndag, i helgen går det ju ändå inte att skicka brev så bara det som ska postas med vanlig post är klart till söndag kväll är det ju lugnt. Hur noga behöver du städa till imorgon? Kanske prioritera och bara göra det som verkligen behövs, typ plocka undan saker som ligger framme och dammsuga?

Banköverföringen är klar och min man kommer strax hem från jobbet så han fixar maten som tur är så slipper jag.
Maten är prio 1 men jag är så trött på att laga mat, gör det alltid så nu får han ta det. Hur det kommer smaka är en helt annan femma
Jag fixar att köpa till frukosten när barnen somnat, försöka i alla fall.

Eftersom det är helg nu så tänkte jag att jag kan fixa i ordning försäkringspapperna till söndag så kan min man posta den innan han sticker till jobbet.

Städade upp en hel prylar från golvet nu, barnens leksaker är överallt.
Just nu bor vi hos min mans föräldrar sedan 3 veckor tillbaka medans vi totalrenoverar vårat nyköpta hus och dom har varit borta några dagar och det är viktigt för mig att det är fint tills dom kommer hem imorgon men dom kommer på kvällen så jag hinner städa undan lite imorgon också.

 

[Lightzone]

Sv: Pepptråden 2013

Tack för bra svar Qelina
Tänker som så att jag tar det lugnt nu ikväll (2h träning när man inte tränat på minst 6mån är inte min mest briljanta idé) och så får träningen sen vara i bakgrunden resten av helgen, och ett par dar till om det behövs. Så ska jag fokusera helhjärtat på plugg de här dagarna, det känns viktigast nu. Och laga bra mat imorn så det inte gör SÅ mycket att det inte blir lika ordentligt med träning

De 18 000:- jag annars blir skyldig CSN räcker ju till några års gymkort så att säga.

 

[MM]

Sv: Pepptråden 2013

Det var lite bättre innan jag fick mina barn, hade inte börjat spy än. Men allt annat fanns redan där, det eskalerade totalt efter att första barnet var fött, då blev träningen allt i min vardag. Började vara ute och gå hela nätterna och simmade 2 pass om dagen. Det gick överstyr. Kunde säga att jag skulle till stan eller gå ut med hunden på en promenad men stack direkt till gymmet istället. Gjorde även så om jag hade en vän hemma, bad denne passa barnet medans hunden skulle ut, och jag stack till gymmet i smyg, himla bra det

Jag kan ha några dagar som går bra men sen börjar jag äta för mycket och då slutar jag äta, och så håller det på.
Jag pendlar mellan normalvikt och övervikt. Har aldrig varit underviktig. Jag kommer ideligen ner till den vikten jag vill ha, ett bmi på ca 22-23 men jag klarar aldrig av att stanna där
Kan stanna där om jag svälter och äter i omgångar så som jag gör nu, men försöker jag äta normalt varenda dag så går jag upp igen.

Jag har gått hos psykolog sedan jag var 8 år gammal och nu senaste har jag gått hos i 1½ år nu och det fungerar bra. Trivs jättebra med henne!
Jag har gått dagvård i 3 omgångar men 3e gången stod jag inte ut mer så stack därifrån och vägrade gå tillbaka.
Jag ska börja med måltidsstöd nu igen, väntar på en tid bara.
På dagvården hade vi kroppskännedom men det var verkligen inget för mig. Mådde inte alls bra av det, speciellt inte då vi skulle massera varandra. Jag var den enda normalviktiga och resten var anorektiker så det kändes inte bra att bli masserad av dom, dom måste tyckt jag var hur fet som helst

Jag ska börja skriva matschema med min behandlare igen, ett önskemål från mig som jag tog upp med psykologen senast förra veckan.
Jag föredrar också att äta själv, hemma med familjen går det bra men inte ute på stan. Nog för att jag gör det men det känns som att hela världen glor på mig...
Jag har ingen aning om vad normalt är och det är därför jag ska ha måltidsstöd igen så jag får lära mig. Ett hum har jag med mina ögon mäter alltid mer än det ska vara, så för att vara säker så räknar jag kalorier och äter bara ett visst antal kcal om dagen för att vara säker på att jag inte går upp i vikt. Direkt jag slutar så går vikten uppåt...
Behandlaren vill ju så klart att jag ska skriva ner mina känslor och det gjorde jag mycket tidigare men det kändes bara som att jag skrev samma sak om och om igen så jag la ner det. Kom ingen vart med det. Ibland skriver jag lite om det är något "nytt" så att säga.

Så det går väl framåt om än segt.
Det är ju i alla fall inte bakåt

Du kämpar mot anorexi?
Hade en vän med det och jag vet hur svårt det är att ta sig ur.
Tyvärr kunde vi inte längre vara kompisar då hon inte ville bli frisk och drog ner mig ännu längre ner i träsket och jag klarade inte av det helt enkelt. Hade inget emot henne men hennes sjukdom tog över henne helt och som vän ville jag finnas där men eftersom jag själv är ätstörd och ville bli frisk så var det svårt.

 

[MM]

Sv: Pepptråden 2013

Tack för bra svar Qelina
Tänker som så att jag tar det lugnt nu ikväll (2h träning när man inte tränat på minst 6mån är inte min mest briljanta idé) och så får träningen sen vara i bakgrunden resten av helgen, och ett par dar till om det behövs. Så ska jag fokusera helhjärtat på plugg de här dagarna, det känns viktigast nu. Och laga bra mat imorn så det inte gör SÅ mycket att det inte blir lika ordentligt med träning

De 18 000:- jag annars blir skyldig CSN räcker ju till några års gymkort så att säga.

Håller med dig om att försöka dra ner på träningen, det slår bara fel i slutändan. Lagom är bäst även om det är svårt att hitta balansen.

Tycker jag du ska göra! Ägna dig till plugget och ha som morot att slippa betala tillbaka pengarna. Det borde sätta lite eld i röven
Tänk vad du kan göra för dom pengarna istället för att bli återbetalningsskyldig
Och försök äta bra. Att försöka är bättre än inget.

 

[Lightzone]

Sv: Pepptråden 2013

Ja, den där balansen... Blir gärna all in tills jag tröttnar och sen all in åt andra hållet istället. Men känns som att det är lite lugnare med det nu, inte "Jag måste vara jättetränad på en månad", utan mer att skaffa bra rutiner

Haha ja precis, det är en lite väl saftig summa för att skita i det, för att uttrycka det milt. Sedan har jag dessutom 2-3veckor innan nästa kurs börjar, då kan jag bara träna, sola och leva livet! Också en bra morot.

Jo precis, ska fixa tonfiskröra och köttfärsgryta imorn, så kan jag gå till kylen och hämta rätt bra grejer, istället för rostat bröd Taggad!

Tack för all pepp hörrni! Vet att jag inte är så himla bra på att ge tillbaka, det blir mest väldigt kort... Är inte så bra på det där Men tänker på er, allihopa!

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Jag har också gått i dagvård flera gånger men aldrig fått någon hjälp av det, förutom de senaste tre veckorna då jag samtidigt fått min nya terapeut. Men jag förstår vad du menar med att du inte vill gå där, jag tycker att det för det mesta känns som att jag sitter på ett dagis för det ända vi gör är att äta, vila, prata och typ läsa/göra korsord när vi inte har grupper. Och ibland räcker det inte med att äta där ett par gånger i veckan för sen ska man ju klara allt hemma också. Och det kan vara lätt att jämföra sig med andra, det har jag gjort mycket i perioder men nu känner jag att jag bara fokuserar på mig och jag blir inte påverkad när de andra inte äter det de ska utan jag tänker på att jag behöver maten oavsett vad andra äter eller inte äter för det är mitt liv det handlar om.

Vet du vad? Dom andra tjejerna på din dagvård som hade anorexi tänkte med största säkerhet exakt likadant som dig om sig själva! För om man har anorexi har man oftast (finns ju undantag så klart) inte en så bra kroppsuppfattning så man kan inte se sig som man är. Jag tycker verkligen, verkligen att jag är tjock och tror att alla andra också tycker det och skäms för min kropp både i vardagen på dagvården. Jag ser mina fettvalkar, mina dubbelhakor, gäddhäng, stora mage, dallriga lår, knubbiga fingrar osv. Även när jag är ensam mår jag dåligt över dessa saker och äcklas av mig själv.

Jag har också mått dåligt på olika sätt sen jag var barn

Jag har anorexi men det började som ortorexi/UNS de första åren fram tills det för ca 6 år sedan blev ren anorexi. Hade inte ett särskilt bra förhållningssätt till mat eller min kropp som barn heller men då var det ingen ätstörning utan mer lite stört ätbeteende och kroppshat och självhat. Fast jag har fortfarande svårt att använda ordet anorexi för det känns så overkligt att jag skulle ha en sådan allvarlig sjukdom, och i min värld är jag ju tjock så då känns det fel att säga anorexi eftersom dom som har det är jätte smala.

För mig är inte problemet med portionsstorlekarna att jag har lätt för att äta för mycket utan tvärtom att jag äter för lite enligt vad alla säger att jag behöver. Jag insåg för ett par veckor sedan, precis innan jag började lägga till ännu mer saker till mitt matschema, att min lunch var mindre än min kompis son som är 8 månader... Och då hade jag ändå ökat på rejält på maten och tyckte jag åt massor.

Jag har inte varit uppe på normalvikt mer än typ 2 veckor de senaste 6 åren, den största delen av de här åren har jag legat på väldigt lågt BMI men en period klarade jag av att hålla mig på en liten undervikt men inte så extrem, då mådde jag bra och orkade träna, rida och ta hand om min hund.

Nu ska jag lära mig att äta normalt och samtidigt äta mer än det eftersom jag ska gå upp i vikt, det är tufft.

Jag har också haft många kompisar med anorexi som nu mår bättre. Men jag har också en annan vän som bara pratade matt, vikt, kropp och vad man kunde och inte kunde äta och istället för att fråga hur jag mådde frågade hon vad jag vägde som första fråga :/ Jag har sagt upp kontakten med henne. Jag kan absolut vara vän med andra sjuka (en av mina bästa vänner har bulimi) men det ska vara någon som kämpar, som kan prata om friska saker och som får mig att må bra.

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Förlåt för super lång text...

 

[Lightzone]

Sv: Pepptråden 2013

Det är ingen fara såklart Här får man skriva av sig precis hur långt eller kort man vill!

 

[MM]

Sv: Pepptråden 2013

Precis som Lightzone skriver så får du skriva precis hur mycket du vill här, det är ju det tråden är till för