Sv: Pepptråden 2013
Jag håller med MayGrace och Lindgren, du vågar gå dit och de kommer inte alls säga att du inte hör hemma där. Ta med en lapp och ta med den i handen - du fixar det!
kl
Om min störda mens vill vara vänlig nog att hålla sig borta imorgon kommer jag förhoppningsvis kunna ta mig på konserten i Norge ändå. Hoppas jag. Fick naturligtvis den briljanta idén att tröstäta nachos idag och lider således av en sådan vidrig tjockångest att jag senare hängde över toaletten tills jag kräktes galla, och nu sitter jag och grinar. Uppladdning variant sämre.
Men om jag kommer iväg ska jag dessutom träffa en man jag flirtat med ett bra tag. Vi har bara pratat över headsetet i TV-spel, på FB och SMS:at, och jag är således så fruktansvärt jävla livrädd, för han kommer att bli besviken. Jag vet att han kommer att bli äcklad. Han är intresserad av ett gäng Photoshopade eller Instagramfiltrade bilder, inte av mig, för alla som känner mig vet att den där tjejen på bilderna inte är jag. På dem ser man aldrig mig - mina bristningar, min dubbelhaka, mina överarmar som är lika stora som andras vader, min hy som är röd, gråfläckig, hårig och ojämn, mitt sneda och ojämna ansikte, mina lår som dallrar när jag går, min enorma mage och min obefintliga midja.
Han kommer att bli så äcklad och besviken, jag kommer att såra honom. Men det kommer jag att göra om jag ställer in också, för jag vet att han verkligen vill ses för att han verkligen är intresserad av mig. Det vill säga, den han tror att jag är.
Efter söndagen kommer han aldrig vilja säga ett ord till mig igen, och mitt självförtroende kommer att knäckas igen.
Om jag bara varit kvinna nog att visa exakt hur äcklig den oretuscherade sanningen är hade det här aldrig hänt. Fyfanfyfanfyfan. Varför försätter jag mig i sådana här situationer?