Bukefalos 28 år!

Pinsamma saker man gjort

Var i en hästbutik en gång för flera år sedan, och hade med mig pappa. Skulle titta på någonting som var högt upp, men ville inte ta ner det, så tänkte att pappa kunde lyfta upp mig. Han är ju väldigt stor (192 cm/ca. 110 kg) så jag tänkte att han inte skulle ha något problem att lyfta ca. 55 kg Dressyrtjej. Men tydligen.... Han försöker lyfta mig, och jag är väl ungefär 1 cm ovanför marken, när han inte orkar längre och ramlar baklänges med mig över sig. Blir ett väldigt brak, lyckligtvis skadas inte något i butiken, och jag kommer upp på fötterna direkt. Värre var det för pappa, som låg som en sköldpadda på rygg. Så kommer expediten springande med en pall och utbrister "MEN HERREGUD, HUR GICK DET?!" Varpå jag lite lagom chockat svarar "Bra, ska bara dra upp pappa!" :rofl: :rofl: :rofl:

Hädanefter har pappa själv fått ta ner sånt jag inte når.... Sen har jag också försökt övertala honom till att investera i ett gymkort, då han varken är sådär jättehälsosam, eller särskilt stark. Det har dock inte gått hem, hittills iaf....:grin:
 
Har varit och handlat, kommer ut från affären och ser min bil lite längre bort på parkeringen. Klickar upp låset med fjärrkontrollen, slänger in kassarna på passagerarsidan och går runt och sätter mig på förarsidan. Men så konstigt!? Sätet känns felinställt... Och var kommer den där bilbarnstolen ifrån!? Och var är min hund!? :nailbiting:

Någon annans bil. :o :banghead: :o
Smög runt och plockade ut mina kassar och sprang bort till min egen bil (där Monster intresserat satt och tittade ut genom fönstret, förmodligen funderandes på vad matte höll på med), kände mig som en biltjuv...

Du körde inte iväg i alla fall;
http://nwt.se/dalsland/2014/01/20/86
Typiskt bondhåla där alla känner alla och det fortfarande är normalt att lämna nycklarna i bilen :p
 
Har varit och handlat, kommer ut från affären och ser min bil lite längre bort på parkeringen. Klickar upp låset med fjärrkontrollen, slänger in kassarna på passagerarsidan och går runt och sätter mig på förarsidan. Men så konstigt!? Sätet känns felinställt... Och var kommer den där bilbarnstolen ifrån!? Och var är min hund!? :nailbiting:

Någon annans bil. :o :banghead: :o
Smög runt och plockade ut mina kassar och sprang bort till min egen bil (där Monster intresserat satt och tittade ut genom fönstret, förmodligen funderandes på vad matte höll på med), kände mig som en biltjuv...

En dag när jag kom ut från ICA ser jag att nån står vid min cykel och lägger en kasse i korgen och börjar med låset. Jag tänker att nu är det nån jävel som ska försöka sno cykeln :rage: och funderar på hur jag ska agera. Sen upptäcker personen tydligen att det är fel cykel, tittar efter sin och upptäcker då mig som står och stirrar. Han tyckte det var väldigt pinsamt. Men en bil är ju klart värre.
 
Du körde inte iväg i alla fall;
http://nwt.se/dalsland/2014/01/20/86
Typiskt bondhåla där alla känner alla och det fortfarande är normalt att lämna nycklarna i bilen :p

Hahaha, jag hade ju min egen nyckel i handen så jag hade väl förhoppningsvis märkt att något var på tok när jag försökte stoppa i den, i så fall. Om det nu inte räckte med ledtrådar som bilbarnstol och försvunnen hund... :laugh:
 
@Monstermom - bilen hade säkert accepterat nyckeln utan problem och t om gjort lite snälla försök att hosta igång motorn.

/frokennordberg som lånade en bil för en tävling en gång och när det var dags för hemfärd startade inte motorn upp mer än "tjutt-tjutt-tju......" . Många svettiga minuter och försök innan jag insåg att jag försökte starta den lånade bilen med min egen bilnyckel :D
 
En söndagsmorgon för en del år sedan ville mamma gå i kyrkan. Jag var på besök och sa att jag följer med dig, mamma hade slutat köra bil då och hon tyckte det var skönt att slippa krångla med färdtjänst. Vi åkte till den lilla idylliska lantkyrkan här i närheten. Visserligen var mamma och vi barn katoliker men med protestantisk pappa så vi känner oss hemma i båda.

Av någon anledning beslöt sig mamma för att hon ville ta nattvarden och jag reste mig för att följa med henne fram till altaret. Ovanligt mycket folk runt altarringen. Jag är inte så hemma i den kyrkan så jag visste inte att det var en kant upp till altaret och snbblade givetvis på den och åkte med huvudet före rakt in i altarringen. Slog armbågen ordentligt men reste mig upp och försökte se ut som om det var ett helt naturligt sätt att gå fram till altarringen. Den kvinnliga prästen höll färgen och genomförde nattvarden men när hon gick ut genom dörren bakom altaret hördes ett hysteriskt gapskratt och plötsligt satt hela kyrkan och skrattade, inklusive jag själv.

Kyrkvärden kom fram och poängterade att om jag behövde uppsöka läkare så står dom för kostnaden. Det behövde jag inte men nästa gång jag var där hade man åtgärdat kanten..
 
Min handväska välte på spårvagnen häromveckan när jag satt och försökte trassla loss mig ur mina hörlurar. Jag visste att det skulle hända en millisekund innan det gjorde det - vagnen krängde till och väskan välte. Ut flög typ allt jag äger... inom fem sekunder var hela sjuans spårvagn full med vattenflaska, plånbok, ett gäng tidningar, anteckningsböcker, pennor kalender, tändare, nycklar... ja, allt utom mobilen som jag satt och höll krampaktigt i. Som tur var var alla medresenärer snälla och hjälpte mig samla ihop grejerna, men det var ganska pinsamt. I efterhand är jag väl glad att jag inte hade pinsammare grejer i väskan.

Vilket är mer än man kan säga om medresenärerna när jag ramlade på bussen någon kväll i samma vecka... jag satt vid mittdörren och en påtänd kille kom på med en stor, skällig, morrande hund som verkade "aggressiv" och killen verkade ha noll koll på den. Jag blev rädd och flyktinstinkten satte in, så jag samlade ihop mina grejer för att snabbt förflytta mig bakåt i bussen och bort från hunden... i stressen och eftersom jag bar på en massa saker framför mig glömde/missade jag att det är ett extra trappsteg mot slutet av bussen och flög handlöst över trappsteget med resultat att jag slog mig ganska ordentligt och, förstås, att hälften av grejerna jag bar på flög ur armarna. Inte en enda människa undrade om de kunde hjälpa till, eller plockade upp något som hamnade runt deras fötter, osv. De trodde kanske att jag var full eller något, det såg säkert så ut men spelar roll - nog är man medmänsklig ändå? Det var både pinsamt och smärtsamt.
 
Har just informerat min chef om att jag köpt nya underkläder till midsommar:crazy: det skulle självklart till en annan person. Tror jag sjukanmäler mig till nästa personalmöte:angel:
Det påminner mig om när min dåvarande chef (en relativt stel man, på ett stort och fyrkantigt företag) skulle avsluta ett samtal till en kollega (en betydligt yngre tjej), och sa "puss puss" innan han la på. Sekunden efter insåg han vad han gjort, ringde snabbt upp igen och fick lite fint förklara att han pratat med sin fru precis innan och att det var på ren vana det slank ur en sådan fras på slutet.
 
Det påminner mig om när min dåvarande chef (en relativt stel man, på ett stort och fyrkantigt företag) skulle avsluta ett samtal till en kollega (en betydligt yngre tjej), och sa "puss puss" innan han la på. Sekunden efter insåg han vad han gjort, ringde snabbt upp igen och fick lite fint förklara att han pratat med sin fru precis innan och att det var på ren vana det slank ur en sådan fras på slutet.
:Dtur man inte är ensam iaf
 
Det påminner mig om när min dåvarande chef (en relativt stel man, på ett stort och fyrkantigt företag) skulle avsluta ett samtal till en kollega (en betydligt yngre tjej), och sa "puss puss" innan han la på. Sekunden efter insåg han vad han gjort, ringde snabbt upp igen och fick lite fint förklara att han pratat med sin fru precis innan och att det var på ren vana det slank ur en sådan fras på slutet.
Haha. Jag var sekreterare åt chefsekonomen på en av våra storbanker en ång i världen. Var in i ett ärende och hon talar i telefon medan hon försöker tråckla av sig ena stöveln som sitter fast. Jag tar tag i klacken och drar av den samtidigt som hon avslutar samtalet och hon utbrister -tack, älskling :rofl:
 
Hon har även kommit med mina allra finaste mens trosor när jag var nitton år och träffade en ny kille.
Min nyss saligt insomnade hund hade lite hyss för sig som ung. När hon fick vara ensam hemma tycket hon om att sortera innehållet i papperskorgar. Så hade min son en flickvän hemma, som denna gång sov över.

Så försvann alla ut på något, utom hunden. Förmodligen skulle vi handla.
Hunden sorterade då lite papperskorgsgrejs i sin ensamhet, denna gång i sonen rum. Därnere luktade det förmodligen tryggt och bra, och när vi kom hem en halvtimme senare låg det pappersnäsdukar från papperskorgen i pojkrummet i en rad ut till vardagsrummets soffbord.
Där bredvid låg också en använd kondom.

Detta upplevdes som lite skämmigt av två av oss.
 
Den här pinsamheten var jag åskådare till.

Två nybörjare, en mycket sömnig (kollegan) en lite mer vaken (jag) en tidig, regnig morgon på Kastrup. Det hände ibland när du var ny att kaptenen ställde några testfrågor om flygtypen, här en Convair Metropolitan och han ställer följande fråga till "Sömnis" Hur flyttar du cock pit stolarna bakåt? "Sömnis" ser förvirrad ut, så skiner hon upp och utbrister "Jag drar i spaken mellan benen på dig om det är du som har dött. Annars tar jag 2 P ens":confused::idea:

På Meten satt handtaget mitt under stolsättet men är man sömnig så är man.

Den här blev en klassiker bland piloter.
 

Liknande trådar

Hästvård Ska försöka göra denna historia kort.. Det hela började i december 2012, min häst på dryga 160cm född 2006. Att han efter 2!veckors...
Svar
17
· Visningar
2 906
Senast: Vogue
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Barmarksdrag/canicross
  • Valp 2024
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp