Ponnymammans inlägg om "serviceföräldrar"

Enkelt. Idag vet vi mer om hur farligt det faktiskt kan vara. Vi vet te x idag att en hjärnskakning kan ge långtgående följder senare i livet. Det visste man inte när jag växte upp och att man hade slagit i huvudet utan att ha varit avsvimmad var inget hinder för att direkt hoppa upp igen. Jag lät inte mina barn rida/umgås med hästar så som jag gjorde som barn. Jag vet ju nu som vuxen att det var fullkomligt livsfarligt och det ville jag inte utsätta mina barn för. Det går att göra miljön kring hästar någorlunda säker utan att för den sakens skull bli en serviceförälder. Det finns ju ett mellanting mellan att galoppera stående på en häst i bara grimma och grimskaft som barn och att inte få göra saker i stallet ensam alls.

Jag ser en tydlig skillnad på människor med vettigt säkerhetstänk och kunskap kring hästar och människor som själva aldrig har pysslat med hästar. Den sistnämnda ser inget fel i att lämpa av sin vilda sjuåring i ett stall med främmande hästar som de inte vet något om medans någon med vettigt säkerhetstänk och hästkunskap aldrig skulle komma på tanken.
Jag hade både hjälm, väst och bett samt spö när jag hanterade hästar även på den tiden. Hade alltid hjälm och kedja när jag tog in från hagen. Men sånt är väl individuellt hur pass försiktig man är som ung.
 
Jag är 70-talist, och när jag tänker tillbaks på ponnytiden så känner jag att några av de där ponnysarna nog hade mått bättre om det funnits en förälder/vuxen med i bilden som hade ifrågasatt en del av den skötsel och ridning som förekom.
 
Jag hade både hjälm, väst och bett samt spö när jag hanterade hästar även på den tiden. Hade alltid hjälm och kedja när jag tog in från hagen. Men sånt är väl individuellt hur pass försiktig man är som ung.
Västar fanns inte ens när jag växte upp. Hjälmarna var då inte särskilt skyddande heller och med gummibandet under hakan åkte de gärna i backen före ryttaren vid en luftfärd. Visst är det individuellt hur våghalsig man är men det är också skillnad på om man får klara instruktioner av kunnig människa eller om man får klura ut saker och ting själv. Jag var fyra år när jag började "rida" på grannens islandshäst. Den "ridningen" innebar att jag utan att någon annan ens visste om det drog med mig en motvillig häst i pannluggen längst bort i hagen, klättrade snabbt upp på stenmuren, upp på hästen och hästen drog i full galopp tillbaka till grinden. Jag hade inte ens en hjälm. Hjälmar var dyra och mina föräldrar ansåg inte att det var något nödvändigt. Grannen som ägde hästen (en sådan där häst som köptes när barnen hade ridit någon termin på ridskola, dvs. ingen hästkunskap fanns och hon glömdes snart bort men hon blev kvar som inventarie på gården vilket var ganska vanligt då) gav mig pengar till en hjälm när jag fyllde fem år. De insåg att mitt hästintresse inte kunde bromsas och ville göra vad de kunde för att jag inte skulle slå ihjäl mig. Mina föräldrar använde de pengarna till annat för en hjälm var onödigt att lägga pengar på i deras ögon.
 
Så länge det rör sig om minderåriga så är det väl ett ställningstagande man får ta gemensamt i familjen - om mamma/pappa vill t.ex. mocka och pyssla med hästen och barnet huvudsakligen vill rida så är det väl inga problem om alla är nöjda och glada och hästen får den skötsel den behöver?

Det är väl just den typen av ställningstagande som det reflekteras runt. Sen att alla är nöjda är väl en sak, men jag undrar om det är så sunt egentligen. Föräldrarna ska serva ungen är ju kontentan.
 
Jag är 70-talist, och när jag tänker tillbaks på ponnytiden så känner jag att några av de där ponnysarna nog hade mått bättre om det funnits en förälder/vuxen med i bilden som hade ifrågasatt en del av den skötsel och ridning som förekom.

En sak är att ha en kunnig person närvarande, det hade nog gynnat en helt del ponnyer. Däremot är ju inte alla föräldrar kunniga och de bidrar med vad de kan - och då kan det lätt bli markservicen tänker jag.
 
Mina barn och övriga som ridit hos mig har fått lära sig att om man ska göra det roliga (rida) så innebär det att man behöver göra det övriga också. Dvs borsta, sadla, tränsa och mocka.
Jag anser att ingen vinner på att barnen får göra enbart det som är roligt.
 
Jag kan inte alls minnas att jag höll på med livsfarliga saker med ponnyerna när jag var liten? Ser ju mer livsfarligt ut idag när jag ser barn och ponnyer med deras föräldrar.

Inte jag heller (född på 70-talet), men jag hade inte egen häst och på ridskolorna var vi kanske mer "styrda". Precis när jag började rida och några år därefter så talades det en hel del om säkerhet, kom nya typer av hjälmar etc så nog fanns ett säkerhetstänk redan då (slutet 70-tal, början 80)!
 
Det är väl just den typen av ställningstagande som det reflekteras runt. Sen att alla är nöjda är väl en sak, men jag undrar om det är så sunt egentligen. Föräldrarna ska serva ungen är ju kontentan.

Japp, det är precis det vi reflekterar över/diskuterar! Jag höll dock inte med dig när du sa att man inte ska ha egen häst om man bara vill rida. Jag tycker som sagt att det är upp till varje familj, ser inte poängen med att alla barn måste "uppfostras" till att mocka mm i samma utsträckning, utan vill föräldrarna ställa upp som servicepersonal så varför inte?
 
Inte jag heller (född på 70-talet), men jag hade inte egen häst och på ridskolorna var vi kanske mer "styrda". Precis när jag började rida och några år därefter så talades det en hel del om säkerhet, kom nya typer av hjälmar etc så nog fanns ett säkerhetstänk redan då (slutet 70-tal, början 80)!

Fanns ju många privatponnier uppstallade på våran ridskola , många red i landslaget i hoppning(både SM och EM vinnare)så det var ju ändå rätt hög nivå på allt där så när jag hade min första foderponny så red ju alla och tränade ihop. Även ridlärarna tävlade på väldigt hög nivå.
Jag inser ju att alla inte kommer från den omgivningen... men det var ganska likvärdigt runt om oss iallafall.
 
Det är ju lite skillnad tycker jag om man pysslar med något (mockar putsar etc) under tiden barnet rider, eller man gör saker för att få ihop tidspusslet.
Man stöttar, men tar inte över.

Mot att servera hästen sadlad ryktad och klar , det mockas och fixas med mat, allt medan barnet kanske t.o.m. tittar på..

JAG tycker inte det är helt sunt.

Man behöver hantera hästen också, och göra allting runt omkring. Förstå vad som krävs.
Klart kunskap och känsla och går förlorad om kommande generationer inte behöver vara med utan bara behöver göra det roliga (tex rida).

Det syns ju inte bara i stallet utan även i övriga livet.
 
Såg det otroligt ofta i stall där det kostar lite mer att stå, där ungarna har 100% service, föräldrarna sadlar och leder fram hästarna så att ungen bara behöver sitta av och sitta upp på nästa häst när den är klar. Jag tjänade dock pengar på att rida dessa barns hästar när dom inte hade lust att komma ut till stallet eller inte ville sätta igång skadade ponnyer/hästar, så jag klagade inte.
 
Japp, det är precis det vi reflekterar över/diskuterar! Jag höll dock inte med dig när du sa att man inte ska ha egen häst om man bara vill rida. Jag tycker som sagt att det är upp till varje familj, ser inte poängen med att alla barn måste "uppfostras" till att mocka mm i samma utsträckning, utan vill föräldrarna ställa upp som servicepersonal så varför inte?

Så är det ju, och då får man även utifrån det inse/förstå/acceptera att det kommer finnas olika typer av hästfolk/ryttare även i vuxen ålder som inte vet så mycket om hästar egentligen även om de rider bra . Det är ju ett faktum att det är så .

Jag tycker som du att det är upp till resp familj hur man vill ha det. Men som förälder då är det viktigt att man inser att halva intresset (minst) ligger hos en själv som förälder och man kan då inte bli besviken den dagen barnet inte vill rida mer .

Jag ser så mycket föräldrar till barn där föräldrarna egentligen är de som vill att barnet är intresserad av hästar och ridning för att de själva är de som har intresset. De servar och fixar i oändlighet utifrån det, och barnen håller på rätt länge när de annars egentligen skulle slutat mycket tidigare om de inte haft det upplägget. Sen slutar barnen ändå i slutänden och föräldrarna är helt förkrossade.
 
Senast ändrad:
Läste Ponnymammans inlägg om det hon kallar serviceföräldrar idag och kände igen mycket. https://ponnymamman.se/okategoriserade/20-ar-med-hast-foraldrar-och-barn-vaxer-ihop/
Hur tiderna har förändrats, hur jag växte upp med hästar och hur det i väldigt många fall ser ut nu. Så, vad säger ni andra som har barn som rider, är ni serviceföräldrar? Får de rida ut själva? Hänger de i stallet utan er?

Jag har sett curlandet mycket då jag jobbat som tränare. Jag tycker det verkar vara mer utbrett i storstäder/stall som kostar mer.

Jättefint med föräldrar som vill vara engagerade etc. Men de som hindrar barnens/ungdomens utveckling genom att bara säga ja, sköta allt jobbigt etc känner jag inte hjälper sina barn direkt.

När jag var ung och fick första ponnyn fick jag ta mig dit kommunalt. Det tog 1,5 h enkel resa. Och bussen gick ca 5 ggr/dag. Jag gick ibland 9 km dit om bussen inte gick hela vägen. Jag liftade etc..
Inget av det hade man ju låtit en unge göra idag. Vilket kanske är bra!
Precis som det kanske är bra att man inte som så ung får en ponny och sen bara släpps vid för våg. Nu gick det ju bra. Men man hade ju kunnat skada sig och häst. Så var det ju för många av mina bekanta. Man fick sköta sitt liksom. Annars kunde man sälja ponnyn om det blev för jobbigt.

En av mina tränare hade ett av sina första ridlärarjobb på fina ridskolan på Östermalm. Dit skjutsades ungarna av chaufförer. Första ridlektionen står alla ungar bredvid sina hästar och lyfter på benet åt henne för att hon ska kasta upp dem. Det hade förra ridläraren gjort. Kastat upp 20 ungar per lektion.. O_o
Hon sa att det blir inget ridande innan alla suttit upp för egen maskin. Det blev kaos med arga föräldrar som ringt och skällt och hotat. Men ungarna själva uppskattade ju på sikt att ridläraren inte bara jamsade med dem.
 
Har tänkt på det där mycket. Är själv född -89, min mamma följde med till ridskolan tills ja va 14 men det va för att det 1. Va 6 mil enkel väg och 2. Ingen kollektivtrafik.

Däremot så va man ju själv i stall med kompisar m.m. från typ 8 års ålder. Då mockade man, sadla, tränsa och red ut själva. Kommer ihåg när jag fick min första egna ponny som 12åring, jag gick till stallet 5 km enkel väg och skötte allt.

Har en vän som har barn som är snart 12 och 9 år gamla. De har typ börjat sadla och tränsa sina ponnyer, mockar någon gång i månaden och har ridit ut bara ett handfull gånger. Jag tycker det är helt galet. De har också bra ridvägar i skog så barnen behöver inte ens vistas vid trafik.. O_o

Herregud man ville ju inte ha med sig föräldrarna i stallet ens. :laugh:
 
Mina föräldrar var knappt i stallet när jag red även när jag red nybörjarlektioner. Tog mig oftast dit själv (med cykel) men någon enstaka gång då o då blev jag körd dit.

Kan ibland se både det negativa och positiva. Minns en tjej i min ridgrupp som var tokrädd medan mamma stod på läktaren och skrek på sin dotter.. ☹ med tanke på hur tokrädd hon var tror jag inte hon själv ville rida utan mamman försökte tvinga på henne sitt egna intresse.
 
Rida ut själv ska ju egentligen ingen göra. Jag gjorde det när jag var 12 men det kommer inte mitt barn göra. Inte cykla i mörker på 90 väg heller...
Hade tillräckligt många incidenter där allt gick bra för att känna att den frihet vi hade inte vår helt förtjänad.
Mitt barn är 10 och har ponny. Hon får vara själv i stallet men jag är alltid på anläggningen. Ibland hjälper jag till med sadeln som hon gnäller är tung. Och om det finns minsta tidspress typ träning el tävling så gör jag massor mer. Ofta delar vi upp så hon borstar och sadlat tränsar medan jag mockar och fixar mat.

När jag var tio hade jag ingen häst och kunde inget heller så det är liksom inte jämförbart.
Hon kan rida själv på bana eller ridhus men jag är ju där och.har koll så inget händer.
Min mamma kunde inget och har nog först nu insett att ponnyer inte direkt är barnpassare... Håller med inlägget till viss del- men allt var inte bättre förr.

Klyftan mellan curlingmorsor och de som inte bryr sig känns större dock- och ofta tycker jag synd om de barn som tydligt har föräldrar som inte bryr sig. De verkar ofta på glid och i den värld vi har nu när de flesta får så mycket stöttning även i fritidsintresset ser de så ensamma ut...
 
Har tänkt på det där mycket. Är själv född -89, min mamma följde med till ridskolan tills ja va 14 men det va för att det 1. Va 6 mil enkel väg och 2. Ingen kollektivtrafik.

Däremot så va man ju själv i stall med kompisar m.m. från typ 8 års ålder. Då mockade man, sadla, tränsa och red ut själva. Kommer ihåg när jag fick min första egna ponny som 12åring, jag gick till stallet 5 km enkel väg och skötte allt.

Har en vän som har barn som är snart 12 och 9 år gamla. De har typ börjat sadla och tränsa sina ponnyer, mockar någon gång i månaden och har ridit ut bara ett handfull gånger. Jag tycker det är helt galet. De har också bra ridvägar i skog så barnen behöver inte ens vistas vid trafik.. O_o

Herregud man ville ju inte ha med sig föräldrarna i stallet ens. :laugh:

Fast det är ju inte så svartvitt ? ”Det var bättre förr” tycker inte jag på det sättet att försköna det ? (Även jag uppväxt på 70-talet med ponnyerna, mycket självständighet men ändå närvarande föräldrar som lät mig ta mycket eget ansvar men för den skull inte lät mig rida ut själv som 8 åring utan var närvarande osv.
 
Fast det är ju inte så svartvitt ? ”Det var bättre förr” tycker inte jag på det sättet att försköna det ? (Även jag uppväxt på 70-talet med ponnyerna, mycket självständighet men ändå närvarande föräldrar som lät mig ta mycket eget ansvar men för den skull inte lät mig rida ut själv som 8 åring utan var närvarande osv.
Nej menar det inte så heller. Jag red ju aldrig ut själv, man hade ju alltid en kompis med som gick eller red också. Va nog runt 12 års tiden som jag red ut helt själv och då va det inte så ofta man va helt själv.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite. Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
2
Svar
28
· Visningar
2 697
Senast: bobbbo
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 202
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
7 222
Hästvård Hej. Jag vill börja med att säga att jag ska ringa veterinär på måndag, så ingen tror att jag inte tänker på det. :) Jag har en ponny...
2 3
Svar
42
· Visningar
6 350
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp