pratande barn

Status
Stängd för vidare inlägg.
M

mycket_irriterad

Hur normal är det att ett barn på 3½ år bara säger mycket enstaka ord, de flesta helt oförståliga?
 
Sv: pratande barn

Alla barn är så otroligt olika i sin språkutveckling, vissa pratar sent, vissa pratar tidigt.
Men barn runt 3 år brukar kunna göra sig förstådda, de flesta pratar mycket och länge vid den åldern.
Men man kan aldrig! jämföra barn med varann.

Kan detta barn kanske höra dåligt?, problem med polyper?.

Svårt att svara när man inte vet mer.

Men läkare,bvc och andra som träffat barnet borde ha funderat om det var något som ev var fel
 
Sv: pratande barn

Lika normalt som att en 1½-åring pratar 2-ords meningar.

Jag antar att barnet är en pojke, för pojkar är betydligt senare med talet än flickor.
Uppåt 4-års åldern så bör man kontrollera att ett barn som pratar dåligt verkligen hör ordentligt.
Om barnet verkligen hör, så är det oftast bara att vänta.

Språket hos ett barn beror på så mycket.
Familjens intresse för att prata med varandra.
Barnets intresse av språket.
Barnet kanske hellre springer omkring, klättrar och ritar.
Vissa barn har så mycket att göra, tycker de själva i alla fall, att de inte hinner med språket.

I 6:års så brukar det reda upp sig.
 
Sv: pratande barn

Hur menar du!

I 6-års brukar det reda upp sig :confused:

Menar du att när barnet kommer till 6-årsverksamheten så börjar den att prata?
Att hamna i en grupp med 26 stycken 6-åringar och oftast 2 pedagoger och inte kan prata, det kan inte vara en höjdare.

Jag får verkligen hoppas att de barn som har problem med språket har fått hjälp innan den börjar i 6 års verksamheten.

Men som du också skriver, barnet kanske inte har tid att engagera sig att vilja prata, kanske just nu är helt upptagen med motoriska övningar.
 
Sv: pratande barn

Jag har sett barn som kommit på att språket är en rolig grej just i 6-års.
För där är det massor av andra 6-åringar och de pratar ju.
Och för att få kontakt så kommer språket igång.

Det är i.o.f.s. 25 elever i en 6-årsgrupp, men det är en homogen grupp till skillnad från i dagis.
Och så börjar man att använda språket på ett annat sätt.

Båda mina skolbarn hade klasskamrater i 6-års som vid terminstarten på höstterminen var svåra att förstå när de pratade.
I samtliga de fall som jag har upplevt, så hade det rett ut sig före Jul.

Naturligtvis så måste barnet utredas så att det inte finns några bakomliggande problem, typ nedsatt hörsel som är det vanligaste.
Men vissa barn är helt enkelt inte intresserade av språket, och då så blir talet därefter.
Intresset kommer när behovet av att kommunicera med andra blir tillräckligt stort.

Min mellanson var oerhört sen med att prata så att man kunde förstå.
Det komm massor av sludder i floder, och han var helt säker på att han pratade.
Tyvärr så kunde vi inte begripa ett ord av vad han sade.
Han lärde sig prata rent och begripligt för alla samtidigt som han av sig själv lärde sig läsa som 5-åring.
Så han erövrade sitt talade språk från det skrivna språket.
Barn är helt enkelt bara olika, på alla möjliga sätt och vis.
 
Sv: pratande barn

Ditt antagande är fel, det är inte en pojke.

Själv har jag inte märkt något fel på hörseln på barnet tycker hon verkar här mycket bra (iallafall det hon vill höra) och föräldrarna pratar mycket och gärna, både med henne och andra.
 
Sv: pratande barn

Min 3½-åring säger iofs rätt många ord, men de har fram tills nu varit ganska oförståeliga utan "lexikon" :smirk:

Han har inte behövt språket, han har liksom klarat sig på sin charm och otroliga motorik istället.

Det är ju oftast MYCKET mer effektivt att dra fram en stol, ställa en pall på den, klättra upp, öppna skåpet över kylen, prydligt lyfta undan allt så man kommer åt godiset längst in (som inte ens mamma når) ta ut godiset, dölja spåren efter sig, klättra ner och plocka undan stol+pall, smyga med godiset och äta upp det än att fråga "mamma, får jag godiset som jag vet du har gömt längst in i skåpet över kylen?"
 
Sv: pratande barn

mycket_irriterad skrev:
Ditt antagande är fel, det är inte en pojke.

Själv har jag inte märkt något fel på hörseln på barnet tycker hon verkar här mycket bra (iallafall det hon vill höra) och föräldrarna pratar mycket och gärna, både med henne och andra.

Det kan vara ett handikapp. Jag känner en pojke som är 4 ½ år som knappt pratar alls. Nu utreds han bland barnpsykologer och läkare och de har funnit att han har en kromosomavvikelse samt har förmodad autism.

Försenad språkutveckling kan vara harmlöst, språket kommer när det kommer - men det kan också var en indikation på att något inte står rätt till.
 
Sv: pratande barn

Min är nästan 3,5 och pratar väldigt lite och det han säger är för det mesta obegripligt förutom kanske 10-20 ord som han använt i ett år ungefär.
Det är även lite andra saker som gör att man fattar lite misstankar om att nåt är fel.
Han saknar t.ex. rädsla, empati och en massa andar "normala" spärrar och befinner sig stundtals i sin elldelles egna värld.

Jag har tjatat och tjatat att de ska sätta igång en utredning på honom nu men de har hela tiden velat vänta tills han börjar tala för man kan ju ändå inte vara säker innan barnet är sådär en 6 år... Det hade ju varit förödande för honom att vänta så länge innan han kan få hjälp vilket han verkligen behöver så nu änligen efter ett års tjat så har de börjat utreda honom och han ska få gå hos telpedagog och vi ska kolla hörseln och allt annat.
Så be om hjälp så fort du kan, ibland kan det räcka med så lite för att hjälpa barnet till rätta.
 
Sv: pratande barn

Förstår föräldrarna barnet? För ibland kan man som förälder och barn utveckla egna ord som kanske inte omgivningen förstår så mycket av men förälder - barn förstår varandra mycket bra.
Jag upptäckte att det var så med elin när hon började på dagis och numera har hon fått anstränga sig för att göra sig förstådd vilket har gjort att hon pratar betydligt mycket bättre.

Men det där med hörseln kan vara värt att kolla upp, barnet kan ha hörsel på ena örat och hör alltså jättebra ibland och ibland inget alls...
 
Sv: pratande barn

Silverkedjan skrev:
Det är ju oftast MYCKET mer effektivt att dra fram en stol, ställa en pall på den, klättra upp, öppna skåpet över kylen, prydligt lyfta undan allt så man kommer åt godiset längst in (som inte ens mamma når) ta ut godiset, dölja spåren efter sig, klättra ner och plocka undan stol+pall, smyga med godiset och äta upp det än att fråga "mamma, får jag godiset som jag vet du har gömt längst in i skåpet över kylen?"

Bind ungen :D :rofl:
 
Sv: pratande barn

mycket_irriterad skrev:
Ditt antagande är fel, det är inte en pojke.
Aj, då.
Är det en flicka, så bör det kollas upp.
Det behöver inte vara något fel, men man skall ändå utreda innan man bara väntar.

Själv har jag inte märkt något fel på hörseln på barnet tycker hon verkar här mycket bra (iallafall det hon vill höra) och föräldrarna pratar mycket och gärna, både med henne och andra.
Det kan vara hörseln ändå.
Man kan göra ett enkelt test.
Ge ungen en telefon att lyssna och prata i.
Och så lämnar ni barnet ensamt i ett rum så att den inte kan se någon annan människa.
De är experter på att läsa kropps-språk de små rackarna, de kan luras på det.

Ge sedan barnet olika instruktioner på telefonen.
Klarar hon det, så är det ingen fara.
Klarar hon inte det så bör hon nog utredas.
Men som sagt, det behöver inte vara något fel alls.

Min son klarade detta utmärkt, och då så kunde vi avskriva att det skulle vara något fel.
BVC gillade metoden skarpt.
 
Sv: pratande barn

Jag kan inte låta bli att tycka att han nästan förtjänar godiset när han är så smart....

Ibland när man kommer upp på morgonen har han gått upp i snyg och ätit upp alla glassarna i frysen. Det ser man på att det ligger papper och pinnar i soppåsen. Och där springer ju inte jag allt för ofta så den stölden upptäcks lååångt senare...

Å andra sidan, han gör ju av med all den energin och mer därtill också så han behöver kanske stödfodras i smyg? Creepfeeding för motoriskt aktiva barn? :idea:

Däremot funderar jag starkt på koppel när vi går ut och han med ljusets hastighet försvinner i fjärran innan långsamma vaggande mamma hunnit nedför trappan :devil:
 
Sv: pratande barn

Jag kan inte låta bli att tycka att han nästan förtjänar godiset när han är så smart....

Nä, precis :D

Det ser man på att det ligger papper och pinnar i soppåsen.

Hehe, och hade det varit tillåten glass så hade papper och pinne förmodligen legat och drällt på golvet eller nåt :rofl:
 
Sv: pratande barn

Föräldrarna förstår henne bättre än vad jag gör men långt ifrån alltid.

Jag vet inte om det är någon utredning på G, har inte velat fråga det KAN ju vara känsligt (inte för att jag egentligen tror de här föräldrarna skulle ta illa upp), jag är mest nyfiken om det är "normalt" eller inte, för mina andra kompisar med barn i den åldern tjatar ju hål i huvudet på mig..
 
Sv: pratande barn

Hur stort umgänge har detta barn? Träffar barnet okända barn och vuxna? Går hon på dagis?
Detta är saker som spelar in, om man vistas i en värld där man känner alla och alla känner mig behöver man inte börja prata alla gånger eftersom man kan göra sig förstådd på andra vis, med gester och ljud tex.
Jag har varit med om ett par gånger där barn inte kunnat prata men barnet har lika fullt inte haft uppenbara kommunikationsproblem. En tjej på fyra minns jag speciellt hon hade ett mycket begränsat ordförråd, hon sa "ja-ja" i olika tonlägen. En utredning var påbörjad men innan den kommit till någon slutsats började flickan prata!
Denna tjej bodde med mamma och pappa och storebror som var sex år äldre, de var inflyttade och hade ett ganska litet umgänge ett par familjer bara, inga far och morföräldrar. Brodern var ju ganska mycket äldre så hans kompisar var inte speciellt intresserade av lilltjejen.
Hon var hos oss på dagis sen två-årsåldern vi hade inte bytt personal under tiden och barngruppen var också intakt så när som på sexårsavgångar och nytillkomna bebisar.
Så en helg tror det var påsk, alltså fyra lediga dagar, fick de besök från sin förra bostadsort. Vad hände, jo, "ja-ja" funkade inte på dessa nya människor de förstod henne inte. Flickan hade varit störtsur i två dagar sen började hon prata fullt ut!
När hon kom tillbaka till dagis efter fyra dar pratade hon som vilken unge som helst. Vi konstaterade att hon aldrig haft något behov av språket alla "hennes" människor förstod henne i alla fall. Så indirekt var det vårt gemensamma fel både i hemmet och på dagis, vi hade aldrig ställt krav.
Sen skiljer det ju mellan barn men vid tre-fyra år anser jag att det är tid att börja fundera på om barnet behöver hjälp, annars kan det lätt bli ett handikapp när man kommer i nya grupper. Men det kan som sagt vara så enkelt att det är omgivningen som är problemet och inte barnets utveckling.
 
Sv: pratande barn

Ja hon träffar ganska mycket folk men mest vuxna inte så mycket barn, hon går inte på dagis.
 
Sv: pratande barn

silverkedjan, du är ju för underbar! dina ord kan verkligen förgylla en iskall morgon som denna! *s*
madde
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Småbarn Att små barn sover dåligt vet vi ju alla. Det går i perioder. Men nu har lillebror, 13 månader, sovit dåligt i sju månader. Minst ett...
Svar
7
· Visningar
552
Övr. Barn Vi tillbringar emellanåt en del tid tillsammans med barnens två kusiner och deras föräldrar. När vi gör det blir det uppenbart att vi...
2
Svar
23
· Visningar
2 294
Gravid - 1år Hjälp mig. Ge mig pepp. Slå mig i huvudet. Jag har precis plussat med barn nr 3 helt oplanerat :crazy: Har en 7-åring och en 3-åring och...
2 3
Svar
58
· Visningar
6 008
Senast: Inte_Ung
·
Övr. Barn Tänkte höra med er lite mer rutinerade föräldrar hur ni löser sommarsemestern med barnen? Fram till nu har jag kunnat lägga min semester...
2
Svar
31
· Visningar
1 865

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp