Problem att anställa (Utbruten från Medborgarlön)

[Fruentimber]

Det är ju en anledning till att man väljer att gå ihop i en större organisation, för att ha lite mer svängrum. Eller ha ett nätverk av frilansare man kan ringa när det är en arbetstopp. Så gör man i många branscher där efterfrågan svänger mycket, eller där man jobbar i projekt.

Det ÄR svårt att driva företag med 1-2 anställda. Nätverk kan ju vara en lösning, som sagt, men det beror på hur traditionerna ser ut i er bransch.

Ja, det är knepigt ibland. Vi är i hantverkarbranschen och även om vi ibland samverkar med andra företag, så finns det ju inte frilansare på det sättet.

Som flest har vi varit fyra. Nu blir vi tre, med mig inräknat, som sköter administration och bokföring.

 

[Hyacinth]

Det är här nånstans jag tänker att det inte alls är bästa lösningen för alla arbetstagare, att tvingas anställa sig själva för att det är ett så stort kvantsteg att ta för den som vill anställa att gå från noll till en anställd. Stödet jag efterlyser är alltså att underlätta det steget. Sedan är det inget fel att det finns de som aktivt väljer att anställa sig själva heller, men det är tufft skatterättsligt också om man inte skaffar flera kunder.

Åtgärder som förekommit genom åren som jag sett fungerat positivt är gratis utbildningar i arbetsgivaransvar, redovisning, åtaganden - nätverk som erbjudits enkla, paketerade tjänster av andra specialiserade företag (redovisning, avtalsrätt, HR) som kunnat kopplas ihop genom projektsatsningar i offentlig regi. Projektkoordinatorer som finns för att stödja i processen. Det finns nog ganska mycket mer att göra.

Jag tycker inte som @Mabuse varit inne på att det ska krävas ett specialintresse för HR-frågor och organisationsutveckling för att kunna driva ett småföretag med ett par anställda som har utkomst från det. Det vore kontraproduktivt för alla inblandade.

Eftersom jag jobbat 20 år i och med startups och småföretag med både affärsutvecklingsfrågor och personalfrågor, i nära anknytning till både landsbygdsutveckling och high-tech kopplade till universitetets olika entreprenörsforskning anser jag att jag har relevant erfarenhet, från ett helt annat perspektiv än från de som tillägnat sig kunskapen primärt från utbildning och kanske har levt en komplett karriär offentligt finansierat.

Har man aldrig varit inuti ett småföretag i någon ansvarsroll är det ganska svårt att förstå den verkligheten. Precis som jag har svårt att ha koll på the bleeding edge av organisationsteori för andra företagstyper än de jag verkat i.

Jag har jobbat mot småföretagare i den rollen, då skickade de in allt och jag hanterade allt från fakturor till löner enligt de regler som finns. De skötte givetvis den dagliga kontakten med anställda men inget annat. Finns ju allt från stora till små firmor som gör sånt, LRF är väl en av de mer välkända.

 

[Petruska]

Det är här nånstans jag tänker att det inte alls är bästa lösningen för alla arbetstagare, att tvingas anställa sig själva för att det är ett så stort kvantsteg att ta för den som vill anställa att gå från noll till en anställd. Stödet jag efterlyser är alltså att underlätta det steget. Sedan är det inget fel att det finns de som aktivt väljer att anställa sig själva heller, men det är tufft skatterättsligt också om man inte skaffar flera kunder.

Åtgärder som förekommit genom åren som jag sett fungerat positivt är gratis utbildningar i arbetsgivaransvar, redovisning, åtaganden - nätverk som erbjudits enkla, paketerade tjänster av andra specialiserade företag (redovisning, avtalsrätt, HR) som kunnat kopplas ihop genom projektsatsningar i offentlig regi. Projektkoordinatorer som finns för att stödja i processen. Det finns nog ganska mycket mer att göra.

Jag tycker inte som @Mabuse varit inne på att det ska krävas ett specialintresse för HR-frågor och organisationsutveckling för att kunna driva ett småföretag med ett par anställda som har utkomst från det. Det vore kontraproduktivt för alla inblandade.

Eftersom jag jobbat 20 år i och med startups och småföretag med både affärsutvecklingsfrågor och personalfrågor, i nära anknytning till både landsbygdsutveckling och high-tech kopplade till universitetets olika entreprenörsforskning anser jag att jag har relevant erfarenhet, från ett helt annat perspektiv än från de som tillägnat sig kunskapen primärt från utbildning och kanske har levt en komplett karriär offentligt finansierat.

Har man aldrig varit inuti ett småföretag i någon ansvarsroll är det ganska svårt att förstå den verkligheten. Precis som jag har svårt att ha koll på the bleeding edge av organisationsteori för andra företagstyper än de jag verkat i.

Självklart kan det finnas småföretagare som gärna skulle vilja ha det där, eller ha mer av det än vad som redan finns.

Men vilken skulle den politiska nyttan vara med att lägga ytterligare resurser på att folk ska starta och driva småföretag?

Om det ska vara lättare att anställa, tex, är det då för företagarens skull eller mer som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd? Om det förra, hur politiskt intressant är det, sett ur ett samhällsperspektiv? Om det senare, hur effektivt är sådant som arbetsmarknadsåtgärd betraktat? Hur påverkas sysselsättningsgraden i landet?

Det är klart att småföretagare med hang arounds kan komma på listor av saker som skulle underlätta deras liv och arbete. Men det gäller nog för alla branscher och alla organisationsformer. Om det ska bli politik av det hela, vill man ju gärna se ytterligare något gott argument för åtgärderna.

Ditt anspråk på att vi andra ska se ditt perspektiv av småföretag inifrån, som en sorts särskilt intressant verklighet, är väldigt underligt. Varför skulle det perspektivet vara det enda vettiga ens i en diskussion som rör småföretagen? De ingår i samhället, som allt annat. Varken mer eller mindre. (Ditt förakt mot offentliganställda är inte klädsamt.)

 

[sjoberga]

Självklart kan det finnas småföretagare som gärna skulle vilja ha det där, eller ha mer av det än vad som redan finns.

Men vilken skulle den politiska nyttan vara med att lägga ytterligare resurser på att folk ska starta och driva småföretag?

Om det ska vara lättare att anställa, tex, är det då för företagarens skull eller mer som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd? Om det förra, hur politiskt intressant är det, sett ur ett samhällsperspektiv? Om det senare, hur effektivt är sådant som arbetsmarknadsåtgärd betraktat? Hur påverkas sysselsättningsgraden i landet?

Det är klart att småföretagare med hang arounds kan komma på listor av saker som skulle underlätta deras liv och arbete. Men det gäller nog för alla branscher och alla organisationsformer. Om det ska bli politik av det hela, vill man ju gärna se ytterligare något gott argument för åtgärderna.

Ditt anspråk på att vi andra ska se ditt perspektiv av småföretag inifrån, som en sorts särskilt intressant verklighet, är väldigt underligt. Varför skulle det perspektivet vara det enda vettiga ens i en diskussion som rör småföretagen? De ingår i samhället, som allt annat. Varken mer eller mindre. (Ditt förakt mot offentliganställda är inte klädsamt.)

Jag hyser inte det minsta förakt, men anser att olika erfarenheter genom livet ger olika syn på saker och ting. Inte ”särskilt mer intressanta” utan olika. Har man inte levt under stark ekonomisk press i en startup, så går det inte att föreställa sig hur det är genom att få lön varje månad av en arbetsgivare med enorma resurser - oavsett om det är i offentlig eller privat regi- för att ta ett litet litet exempel.

Ungefär på samma sätt som människor som bott i stan hela livet har mycket svårt att förstå glesbygdens villkor och tvärtom.

 

[sjoberga]

Självklart kan det finnas småföretagare som gärna skulle vilja ha det där, eller ha mer av det än vad som redan finns.

Men vilken skulle den politiska nyttan vara med att lägga ytterligare resurser på att folk ska starta och driva småföretag?

Om det ska vara lättare att anställa, tex, är det då för företagarens skull eller mer som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd? Om det förra, hur politiskt intressant är det, sett ur ett samhällsperspektiv? Om det senare, hur effektivt är sådant som arbetsmarknadsåtgärd betraktat? Hur påverkas sysselsättningsgraden i landet?

Det är klart att småföretagare med hang arounds kan komma på listor av saker som skulle underlätta deras liv och arbete. Men det gäller nog för alla branscher och alla organisationsformer. Om det ska bli politik av det hela, vill man ju gärna se ytterligare något gott argument för åtgärderna.

Ditt anspråk på att vi andra ska se ditt perspektiv av småföretag inifrån, som en sorts särskilt intressant verklighet, är väldigt underligt. Varför skulle det perspektivet vara det enda vettiga ens i en diskussion som rör småföretagen? De ingår i samhället, som allt annat. Varken mer eller mindre. (Ditt förakt mot offentliganställda är inte klädsamt.)

Jag ser stor samhällelig, medborgerlig och mänsklig nytta i att förenkla för företagande i alla storlekar. Just nu var det som diskuterades en specifik problematik som rör små företag.

 

[sjoberga]

Men allt det där finns ju redan? Det är ju ingen ände på alla stödåtgärder som finns för att hjälpa företagare.

...

Sen vet jag inte riktigt vem du syftar på som skulle ha lärt sig bara från utbildning? Det tror jag ingen förespråkar, men om man nu vill starta företag är det förstås en fördel att skaffa sig kunskap om sådant som hör företagande till. Ungefär som det är en fördel att lära sig baka om man vill försörja sig som bagare.

Ja, det finns redan i viss utsträckning men det jag känner till är ganska projektrelaterat - i branschsektorer, regioner eller i tid. Jag tänker att man skulle kunna dra nytta av alla projekterfarenheter och bygga upp något mer beständigt.

Jag syftar på din hint om att du forskar på ett närliggande ämne; utan att ha varit i den aktuella frågeställningen i verkligheten. Om det sistnämnda spekulerar jag enbart, det är ingenting jag vet. Annat än att jag vet att det är enormt svårt att kombinera heltidsforskning på hög nivå och samtidigt ägna sig åt att vara i miljön på heltid och dessutom vara helt beroende av att det senare lyckas för att få lön nästa månad. Det jag menar, är att det är olika världar och inifrån universitetet ser man inte alla aspekter av det. Precis som för alla andra ämnen.

Jag tänker att det är bra om det finns en möjlighet för bakintresserade att utveckla sina tankar om ett bageri utan att på egen hand och kostnad behöva lära sig precis allt kring juridik, redovisning och arbetsrätt för att kunna anställa en medhjälpare som sköter serveringsdelen.

Men det kanske finns en avgörande skillnad; jag ser värden i alla olika storlekar på företag och hur de på ett bra sätt kan tillgodose behov inom olika områden. Det vore enormt dåligt om vi bara hade små eller stora företag.

 

[Mabuse]

Ja, det finns redan i viss utsträckning men det jag känner till är ganska projektrelaterat - i branschsektorer, regioner eller i tid. Jag tänker att man skulle kunna dra nytta av alla projekterfarenheter och bygga upp något mer beständigt.

Jag syftar på din hint om att du forskar på ett närliggande ämne; utan att ha varit i den aktuella frågeställningen i verkligheten. Om det sistnämnda spekulerar jag enbart, det är ingenting jag vet. Annat än att jag vet att det är enormt svårt att kombinera heltidsforskning på hög nivå och samtidigt ägna sig åt att vara i miljön på heltid och dessutom vara helt beroende av att det senare lyckas för att få lön nästa månad. Det jag menar, är att det är olika världar och inifrån universitetet ser man inte alla aspekter av det. Precis som för alla andra ämnen.

Jag tänker att det är bra om det finns en möjlighet för bakintresserade att utveckla sina tankar om ett bageri utan att på egen hand och kostnad behöva lära sig precis allt kring juridik, redovisning och arbetsrätt för att kunna anställa en medhjälpare som sköter serveringsdelen.

Men det kanske finns en avgörande skillnad; jag ser värden i alla olika storlekar på företag och hur de på ett bra sätt kan tillgodose behov inom olika områden. Det vore enormt dåligt om vi bara hade små eller stora företag.

Fast som forskare är man ju ute i ”verkligheten” hela tiden. Var skulle man annars få data ifrån? Man intervjuar människor om deras erfarenheter och perspektiv, man är ute på olika organisationer och gör fältstudier - det är ju det som är forskning, att studera verkligheten och sedan skriva ner hur den fungerar. Och jämföra med vad andra som har studerat verkligheten har kommit fram till, såklart, så man inte sitter och uppfinner hjulet på nytt. Däremot blir man tränad i att se saker från olika perspektiv - det blir en effekt av att läsa och prata med personer med olika roller. Ofta när man säger att ”det här är så dumt”, så beror det på att man har missat det perspektiv utifrån vilket det är väldigt praktiskt att det är så.

Väljer man att driva företag så är ju jobbet att företaga, så att säga. En bagare som bara vill baka kan ta anställning som bagare, en bagare som vill driva företag lämnar ju bagaryrket till viss del för att bli företagare istället.

Sen kanske det är många som inte tänker på det, att ett företag kräver just företagande. Så kan det ju vara - åt bägge håll. Jag hörde en t ex en intervju med en bageriägare som alltid velat starta företag, och så blev det ett bageri eftersom hon gillade att baka. Däremot hade hon inte tänkt på att man ju måste baka allting varje dag om man har bageri - hon hade tänkt på företagandet, men inte själva bakandet, och inte anställt någon bagare utan fick stå på nätterna och baka själv innan hon löst det med en bagare.

När det gäller beständigt - Almi och Vinnova t ex är ju beständiga? Att mycket bedrivs i projektform har att göra med hur politiskt styrda organisationer fungerar, men nog är det så att det läggs massor, massor med resurser på att på olika sätt försöka hjälpa småföretag.

Jag håller med om att det väl är bra med företag i alla storlekar, det jag är tveksam om är om företag med 2-3 personer är såpass extra värdefulla att vi ska fokusera stödprogrammen och subventionerna på just dem?

 

[Mabuse]

Jag ser stor samhällelig, medborgerlig och mänsklig nytta i att förenkla för företagande i alla storlekar. Just nu var det som diskuterades en specifik problematik som rör små företag.

Eftersom jag fick min första fasta anställning strax efter fyrtioårsdagen, så tänker jag att jag har viss erfarenhet av osäkra villkor, att inte kunna säga nej av rädsla att bli utan den kunden sen, osv. Jag tänker att du kanske har en väl idyllisk bild av arbetsvillkoren i offentlig sektor? Det finns dessutom tonvis med studier och forskning om just småföretag, så det är ju inte precis som att forskarna inte vet att villkoren ser lite annorlunda ut för dem.

 

[nullo-modo]

Det är här nånstans jag tänker att det inte alls är bästa lösningen för alla arbetstagare, att tvingas anställa sig själva för att det är ett så stort kvantsteg att ta för den som vill anställa att gå från noll till en anställd. Stödet jag efterlyser är alltså att underlätta det steget. Sedan är det inget fel att det finns de som aktivt väljer att anställa sig själva heller, men det är tufft skatterättsligt också om man inte skaffar flera kunder.

Åtgärder som förekommit genom åren som jag sett fungerat positivt är gratis utbildningar i arbetsgivaransvar, redovisning, åtaganden - nätverk som erbjudits enkla, paketerade tjänster av andra specialiserade företag (redovisning, avtalsrätt, HR) som kunnat kopplas ihop genom projektsatsningar i offentlig regi. Projektkoordinatorer som finns för att stödja i processen. Det finns nog ganska mycket mer att göra.

Jag tycker inte som @Mabuse varit inne på att det ska krävas ett specialintresse för HR-frågor och organisationsutveckling för att kunna driva ett småföretag med ett par anställda som har utkomst från det. Det vore kontraproduktivt för alla inblandade.

Eftersom jag jobbat 20 år i och med startups och småföretag med både affärsutvecklingsfrågor och personalfrågor, i nära anknytning till både landsbygdsutveckling och high-tech kopplade till universitetets olika entreprenörsforskning anser jag att jag har relevant erfarenhet, från ett helt annat perspektiv än från de som tillägnat sig kunskapen primärt från utbildning och kanske har levt en komplett karriär offentligt finansierat.

Har man aldrig varit inuti ett småföretag i någon ansvarsroll är det ganska svårt att förstå den verkligheten. Precis som jag har svårt att ha koll på the bleeding edge av organisationsteori för andra företagstyper än de jag verkat i.

Finns nog inte en bra lösning för alla arbetstagare då långt ifrån alla vill jobba på A-skattsedel och andra vill absolut inte skaffa F eller AF.

 

[Petruska]

Jag hyser inte det minsta förakt, men anser att olika erfarenheter genom livet ger olika syn på saker och ting. Inte ”särskilt mer intressanta” utan olika. Har man inte levt under stark ekonomisk press i en startup, så går det inte att föreställa sig hur det är genom att få lön varje månad av en arbetsgivare med enorma resurser - oavsett om det är i offentlig eller privat regi- för att ta ett litet litet exempel.

Ungefär på samma sätt som människor som bott i stan hela livet har mycket svårt att förstå glesbygdens villkor och tvärtom.

Men inifrånperspektiv är ju minst lika skeva som utifrånperspektiv. Och känslan av press fördunklar ju omdömet.

Eftersom så många arbetsplatser, oavsett organisationsform, är skadliga både som arbetsplatser betraktade och genom såväl sitt syfte som sina sidoeffekter, skulle jag aldrig säga att företagande i alla former bör uppmuntras. Folk blir sjuka och skadade av jobbet och klimatet skenar av den oljedrivna ekonomin. Mot det ser jag det inte prioriterat att personer som inte kan arbetsmiljö etc, blir det. Så enkelt, faktiskt.

 

[Petruska]

Eftersom jag fick min första fasta anställning strax efter fyrtioårsdagen, så tänker jag att jag har viss erfarenhet av osäkra villkor, att inte kunna säga nej av rädsla att bli utan den kunden sen, osv. Jag tänker att du kanske har en väl idyllisk bild av arbetsvillkoren i offentlig sektor? Det finns dessutom tonvis med studier och forskning om just småföretag, så det är ju inte precis som att forskarna inte vet att villkoren ser lite annorlunda ut för dem.

Jag har knappt fast anställning. Jag är betydligt äldre än 40. Men @sjoberga har tidigare visat en romantiserad uppfattning om livet i statens tjänst.

 

[Petruska]

Ungefär på samma sätt som människor som bott i stan hela livet har mycket svårt att förstå glesbygdens villkor och tvärtom.

Så tror inte jag att det är. Jag tror att man i allmänhet har svårt att helt förstå andras känslor och drivkrafter. Men andras villkor är ju något man ganska lätt kan lära sig något om. Jag kan tex lätt fatta vad det innebär att det inte finns en busshållplats. Jag har svårare att helt förstå drivkraften bakom att ändå vilja bo så.

I den politiska frågan om kollektivtrafik på den där platsen, kan bofasta och utomstående vara exakt lika informerade. Och ändå ense eller oense.

Min anställning fungerar fö ungefär som ett företagshotell. Det är rimligtvis exakt lika pressande för mig att dra in pengar som för andra som behöver göra det. Du förnekar andras kapacitet att veta något om småföretag, och mansplainar samtidigt om staten som arbetsgivare.

 

[sjoberga]

Min anställning fungerar fö ungefär som ett företagshotell. Det är rimligtvis exakt lika pressande för mig att dra in pengar som för andra som behöver göra det. Du förnekar andras kapacitet att veta något om småföretag, och mansplainar samtidigt om staten som arbetsgivare.

Nej. Du har som vanligt gjort din egen helt egna extrema tolkning, långt utanför vad som skrivits.

För att inte förlänga OT-derailandet för mycket håller jag mig kort och svarar på även @Mabuse frågor .

Jag menade på samma sätt att man kan forska om fattigdom i ett helt liv utan att nånsin förstå hur det är att vara fattig. Det betyder inte att man saknar kunskap, eller att någon påstått att forskning om fattigdom borde ersättas av fattiga som får berätta om sina liv. Jag tänker inte att otrygga anställningar är en viktig del av det perspektiv man kanske saknar. Det kanske istället pekar på att man missförstått vad det handlar om.

Och ja, jag ser småföretagande som något extra värdefullt och i samhällsintresse, därför ser jag det ogynnsamma i att sänka arbetsgivaravgiften och därmed göda stora företags vinster. Det var där derailandet började. Anledningarna är minst tre.
1. De flesta företag startar och verkar som små innan de kan bli stora.
2. Det är en enormt viktig individuell medborgerlig frihet att ha möjligheten att driva företag.
3. Det finns en potential för många jobb och idéer som aldrig skulle uppstå som del av en större organisation.

 

[Hyacinth]

Nej. Du har som vanligt gjort din egen helt egna extrema tolkning, långt utanför vad som skrivits.

För att inte förlänga OT-derailandet för mycket håller jag mig kort och svarar på även @Mabuse frågor .

Jag menade på samma sätt att man kan forska om fattigdom i ett helt liv utan att nånsin förstå hur det är att vara fattig. Det betyder inte att man saknar kunskap, eller att någon påstått att forskning om fattigdom borde ersättas av fattiga som får berätta om sina liv. Jag tänker inte att otrygga anställningar är en viktig del av det perspektiv man kanske saknar. Det kanske istället pekar på att man missförstått vad det handlar om.

Och ja, jag ser småföretagande som något extra värdefullt och i samhällsintresse, därför ser jag det ogynnsamma i att sänka arbetsgivaravgiften och därmed göda stora företags vinster. Det var där derailandet började. Anledningarna är minst tre.
1. De flesta företag startar och verkar som små innan de kan bli stora.
2. Det är en enormt viktig individuell medborgerlig frihet att ha möjligheten att driva företag.
3. Det finns en potential för många jobb och idéer som aldrig skulle uppstå som del av en större organisation.

Fast det blir ju konstigt när enda sättet att ”veta vad man pratar om” är att ha upplevt det själv.
Då har man dessutom bara sin egna bild, istället för ett större perspektiv. Känslomässigt kanske man måste ha upplevt för att ha hela bilden men inte för att ha massa kunskap eller kunna bidra. Snarare tvärt om.

 

[Petruska]

Nej. Du har som vanligt gjort din egen helt egna extrema tolkning, långt utanför vad som skrivits.

För att inte förlänga OT-derailandet för mycket håller jag mig kort och svarar på även @Mabuse frågor .

Jag menade på samma sätt att man kan forska om fattigdom i ett helt liv utan att nånsin förstå hur det är att vara fattig. Det betyder inte att man saknar kunskap, eller att någon påstått att forskning om fattigdom borde ersättas av fattiga som får berätta om sina liv. Jag tänker inte att otrygga anställningar är en viktig del av det perspektiv man kanske saknar. Det kanske istället pekar på att man missförstått vad det handlar om.

Och ja, jag ser småföretagande som något extra värdefullt och i samhällsintresse, därför ser jag det ogynnsamma i att sänka arbetsgivaravgiften och därmed göda stora företags vinster. Det var där derailandet började. Anledningarna är minst tre.
1. De flesta företag startar och verkar som små innan de kan bli stora.
2. Det är en enormt viktig individuell medborgerlig frihet att ha möjligheten att driva företag.
3. Det finns en potential för många jobb och idéer som aldrig skulle uppstå som del av en större organisation.

Okej. De välbekanta marknadsliberala argumenten. På dessa punkter intar ju Sverige redan en position i tätgruppen. Vi har hög innovationsgrad. Vi har globalt sett extremt individualistiska värderingar. Vi har mycket marknadsnyliberala regler kring privatisering av offentlig verksamhet. Med mera.

Det du vill ha är vi redan mycket bra på.

Sen har vi så klart också hyggligt många som startar företag på startaegetbidrag som går i putten några månader senare. Det är en (1) av baksidorna.

 

[sjoberga]

Fast det blir ju konstigt när enda sättet att ”veta vad man pratar om” är att ha upplevt det själv.
Då har man dessutom bara sin egna bild, istället för ett större perspektiv. Känslomässigt kanske man måste ha upplevt för att ha hela bilden men inte för att ha massa kunskap eller kunna bidra. Snarare tvärt om.

Och det menade jag ju inte alls heller. Jag är förvissad om att @Mabuse har kunskaper på området som vida överstiger mina och perspektivinsikt som vida överstiger mina, trots att jag levt i det under hela mitt yrkesliv. Mitt perspektiv är högst begränsat.

På samma sätt som en fattig persons insikt om fattigdom är väldigt djup på ett sätt, men väldigt inkomplett på andra jämfört med forskare på området.

 

[sjoberga]

Okej. De välbekanta marknadsliberala argumenten. På dessa punkter intar ju Sverige redan en position i tätgruppen. Vi har hög innovationsgrad. Vi har globalt sett extremt individualistiska värderingar. Vi har mycket marknadsnyliberala regler kring privatisering av offentlig verksamhet. Med mera.

Det du vill ha är vi redan mycket bra på.

Sen har vi så klart också hyggligt många som startar företag på startaegetbidrag som går i putten några månader senare. Det är en (1) av baksidorna.

Jag tycker det handlar om något helt annat än marknadsliberalism - det handlar om mänsklig frihet och möjlighet att få forma sitt liv. Sen påstådde jag aldrig att det är uselt idag heller. @Mabuse har nämnt flera befintliga system som verkar i rätt riktningar, som jag varit i kontakt med genom åren. Det är så många märkliga tolkningar i en lång rad att man mest blir matt. Men visst; om man inte ser värdet i att vi inte ska bli som Kuba varit de senaste 40 åren så ska småföretag motarbetas å det grövsta. Även om faktiskt småföretagande blomstrat även på Kuba, men under ytan, olagliga.

Men medborgarlöner? Jag tror att det skulle vara värsta sortens minimilöner där också staten ser det som avlatsbrev för att man satsat och gjort nog för en medborgare. Väldigt få positiva effekter och en drös negativa. Däremot tycker jag det är en intressant diskussion därför att det kräver att man motiverar bättre varför dagens system faktiskt fungerar bättre än föreslagna alternativ. Och i en sådan diskussion kan man hitta mycket nya idéer.

 

[malinsky]

Ja, det är givetvis olika. Men i många fall krävs startkapital, oavsett om det är enskild firma eller aktiebolag det rör sig om. Jag påstår inte att det skulle vara ett krav. Oavsett så är försvårande av att starta enskild firma verkligen inte rätt väg att gå, vad man än tycker om AB.

Vem har pratar om att göra det svårare att starta enskild firma? Tror du att jag har det eller tycker så har du missuppfattat totalt

 

[Mabuse]

Nej. Du har som vanligt gjort din egen helt egna extrema tolkning, långt utanför vad som skrivits.

För att inte förlänga OT-derailandet för mycket håller jag mig kort och svarar på även @Mabuse frågor .

Jag menade på samma sätt att man kan forska om fattigdom i ett helt liv utan att nånsin förstå hur det är att vara fattig. Det betyder inte att man saknar kunskap, eller att någon påstått att forskning om fattigdom borde ersättas av fattiga som får berätta om sina liv. Jag tänker inte att otrygga anställningar är en viktig del av det perspektiv man kanske saknar. Det kanske istället pekar på att man missförstått vad det handlar om.

Och ja, jag ser småföretagande som något extra värdefullt och i samhällsintresse, därför ser jag det ogynnsamma i att sänka arbetsgivaravgiften och därmed göda stora företags vinster. Det var där derailandet började. Anledningarna är minst tre.
1. De flesta företag startar och verkar som små innan de kan bli stora.
2. Det är en enormt viktig individuell medborgerlig frihet att ha möjligheten att driva företag.
3. Det finns en potential för många jobb och idéer som aldrig skulle uppstå som del av en större organisation.

Om man forskar på fattigdom genom fältstudier i ett helt liv utan att förstå vad det innebär skulle jag säga att man är lite trög, och borde ha ett annat jobb. Det är som att vara bagare ett helt liv och inte kunna baka en limpa.

Antingen det, eller också har du väldigt höga krav på vad förståelse innebär, på nivån att ingen människa kan förstå någon annan, för att det som krävs för att förstå är att ha levt exakt den andra människans liv. Det är en väldigt snäv definition av förståelse.

Vet du vad fältstudier är? Vad man gör när man gör fältstudier?

 

[sjoberga]

Om man forskar på fattigdom genom fältstudier i ett helt liv utan att förstå vad det innebär skulle jag säga att man är lite trög, och borde ha ett annat jobb. Det är som att vara bagare ett helt liv och inte kunna baka en limpa.

Antingen det, eller också har du väldigt höga krav på vad förståelse innebär, på nivån att ingen människa kan förstå någon annan, för att det som krävs för att förstå är att ha levt exakt den andra människans liv. Det är en väldigt snäv definition av förståelse.

Vet du vad fältstudier är? Vad man gör när man gör fältstudier?

Fast du missar att jag aldrig påstått att det ena är förståelse och inte det andra. Jag jobbar också med och nära forskning inom andra områden, du behöver inte gå den vägen för min skull.

Jag tror det är helt omöjligt att förstå från forskningshåll vad fattigdom är för en fattig om man aldrig upplevt det från första parkett oavsett hur mycket kunskap man har lyckats ta till sig i ämnet. Vi ser ganska många uttryck för det i en annan tråd bredvid denna.

Diskutera medborgarlöner igen?