Problem att anställa (Utbruten från Medborgarlön)

[Lobelia]

Om man forskar på fattigdom genom fältstudier i ett helt liv utan att förstå vad det innebär skulle jag säga att man är lite trög, och borde ha ett annat jobb. Det är som att vara bagare ett helt liv och inte kunna baka en limpa.

Antingen det, eller också har du väldigt höga krav på vad förståelse innebär, på nivån att ingen människa kan förstå någon annan, för att det som krävs för att förstå är att ha levt exakt den andra människans liv. Det är en väldigt snäv definition av förståelse.

Vet du vad fältstudier är? Vad man gör när man gör fältstudier?

För att verkligen veta hur det är att svälta och leva ett liv utan utsikter till ett bättre liv behöver du prova på det annars förstår du bara. Inget fel i det och man kan ha stora kunskaper.

 

[Mabuse]

För att verkligen veta hur det är att svälta och leva ett liv utan utsikter till ett bättre liv behöver du prova på det annars förstår du bara. Inget fel i det och man kan ha stora kunskaper.

Då handlar det ju på ett abstrakt plan om vad det är att veta något, och med den definitionen kan ingen veta något annat än sitt eget liv. Men med den definitionen kan man inte heller säga att man vet hur småföretagare har det för att man själv är det - man kan bara veta hur ens eget företagande har varit, inte andras.

Jag håller med om att man kan definiera det så, men då kan ingen, oavsett yrke, veta hur någon annans situation är.

 

[Fruentimber]

Då handlar det ju på ett abstrakt plan om vad det är att veta något, och med den definitionen kan ingen veta något annat än sitt eget liv. Men med den definitionen kan man inte heller säga att man vet hur småföretagare har det för att man själv är det - man kan bara veta hur ens eget företagande har varit, inte andras.

Jag håller med om att man kan definiera det så, men då kan ingen, oavsett yrke, veta hur någon annans situation är.

Men man kan ju fortfarande förstå den, och skapa sig en förståelse för andras verklighet.

Även om jag läser tio publikationer om fattighet så kan jag ju inte "veta" hur det är att vara fattig, om jag inte är det själv. Men jag kan utveckla en förståelse för hur det är att leva som fattig, genom att utbilda mig i frågan.

Jag ser det nog som två ting, om än väldigt sammankopplade och säkert också överlappande beroende på kontext.

 

[gul_zebra]

Ang att förstå fattighet så är vi väl ändå så pass utvecklade att vi kan både sätta oss in i andras situationer så gott det går och samtidigt ha en förmåga att förstå att vi inte kan förstå till fullo.

 

[Fruentimber]

Ang att förstå fattighet så är vi väl ändå så pass utvecklade att vi kan både sätta oss in i andras situationer så gott det går och samtidigt ha en förmåga att förstå att vi inte kan förstå till fullo.

Ja, precis så.

 

[Mabuse]

Men man kan ju fortfarande förstå den, och skapa sig en förståelse för andras verklighet.

Även om jag läser tio publikationer om fattighet så kan jag ju inte "veta" hur det är att vara fattig, om jag inte är det själv. Men jag kan utveckla en förståelse för hur det är att leva som fattig, genom att utbilda mig i frågan.

Jag ser det nog som två ting, om än väldigt sammankopplade och säkert också överlappande beroende på kontext.

Att läsa tio publikationer är inte samma sak som att själv göra en studie.

Milsvid skillnad.

Vet du vad det innebär att göra en studie, hur det går till?

 

[Fruentimber]

Att läsa tio publikationer är inte samma sak som att själv göra en studie.

Milsvid skillnad.

Det var ett exempel, givetvis vet jag att det är skillnad. Det ändrar dock inte min poäng.
Beroende på hur studien är utformad kan man komma mer eller mindre nära, men befinner man sig inte i situationen själv är det väl ändå främst förståelsen för situationen som utvecklas.

 

[Lobelia]

Då handlar det ju på ett abstrakt plan om vad det är att veta något, och med den definitionen kan ingen veta något annat än sitt eget liv. Men med den definitionen kan man inte heller säga att man vet hur småföretagare har det för att man själv är det - man kan bara veta hur ens eget företagande har varit, inte andras.

Jag håller med om att man kan definiera det så, men då kan ingen, oavsett yrke, veta hur någon annans situation är.

Det är det som är poängen. För att verkligen veta behövs erfarenhet och inte bara studier.

 

[Petruska]

Det var ett exempel, givetvis vet jag att det är skillnad. Det ändrar dock inte min poäng.
Beroende på hur studien är utformad kan man komma mer eller mindre nära, men befinner man sig inte i situationen själv är det väl ändå främst förståelsen för situationen som utvecklas.

Men den här synen verkar ju tangera uppfattningen att vi överhuvudtaget inte kan veta något om varandra? Även om jag är stressad företagare, fattig, eller något annat, så vet jag ju bara hur jag upplever den situationen. Olika personer kan ju mycket väl känna på olika vis inför samma situation.

 

[Fruentimber]

Men den här synen verkar ju tangera uppfattningen att vi överhuvudtaget inte kan veta något om varandra?

Det håller jag inte med om.

 

[Fruentimber]

Jag tror att det är den retoriska skillnaden som kanske rör till det.

Om jag som heterosexuell cis-kvinna gör en studie över transmän skulle jag aldrig i mitt liv uttrycka mig som att jag "vet" hur det är att leva som trans. Jag har anskaffat mig kunskap om deras livssituation, i och med kunskapen har jag därmed en förståelse för hur det kan vara att leva som trans. Men jag skulle som sagt, aldrig någonsin uttrycka det som att "jag vet hur det är att leva som trans". Snarare "jag har kunskap om hur det kan vara att leva som trans". Viss skillnad, i min mening.

 

[Fruentimber]

Vet du vad det innebär att göra en studie, hur det går till?

Jag missade din redigering: ja, jag vet hur det går till.

 

[TinyWiny]

Jag tror att det är den retoriska skillnaden som kanske rör till det.

Om jag som heterosexuell cis-kvinna gör en studie över transmän skulle jag aldrig i mitt liv uttrycka mig som att jag "vet" hur det är att leva som trans. Jag har anskaffat mig kunskap om deras livssituation, i och med kunskapen har jag därmed en förståelse för hur det kan vara att leva som trans. Men jag skulle som sagt, aldrig någonsin uttrycka det som att "jag vet hur det är att leva som trans". Snarare "jag har kunskap om hur det kan vara att leva som trans". Viss skillnad, i min mening.

Och en transpersons upplevelse är inte samma som en annan transpersons upplevelse. Alltså vet en transperson hur hen upplever det men hen kan inte heller tala för alla. Hen kan säga att hen vet hur det är för hen. Att tro och utgå ifrån att alla reagerar och agerar som en själv är bland det farligaste man kan göra. Då har man kommit långt ifrån det man ville åt, nämligen förståelse.

 

[Fruentimber]

Och en transpersons upplevelse är inte samma som en annan transpersons upplevelse. Alltså vet en transperson hur hen upplever det men hen kan inte heller tala för alla. Hen kan säga att hen vet hur det är för hen. Att tro och utgå ifrån att alla reagerar och agerar som en själv är bland det farligaste man kan göra. Då har man kommit långt ifrån det man ville åt, nämligen förståelse.

Precis.

 

[Hyacinth]

Och en transpersons upplevelse är inte samma som en annan transpersons upplevelse. Alltså vet en transperson hur hen upplever det men hen kan inte heller tala för alla. Hen kan säga att hen vet hur det är för hen. Att tro och utgå ifrån att alla reagerar och agerar som en själv är bland det farligaste man kan göra. Då har man kommit långt ifrån det man ville åt, nämligen förståelse.

Jo, men samtidigt kan man inte se det som 19363672626 fattiga individer, men man kan göra antaganden på gruppnivå. Generella faktorer, beteenden och antaganden. Det är ju DET som är så coolt, att fast vi är individer finns dwt gemensamma nämnare.

 

[Fruentimber]

Jo, men samtidigt kan man inte se det som 19363672626 fattiga individer, men man kan göra antaganden på gruppnivå. Generella faktorer, beteenden och antaganden. Det är ju DET som är så coolt, att fast vi är individer finns dwt gemensamma nämnare.

Ja? Det är det väl ingen som säger emot.

 

[sjoberga]

Då handlar det ju på ett abstrakt plan om vad det är att veta något, och med den definitionen kan ingen veta något annat än sitt eget liv. Men med den definitionen kan man inte heller säga att man vet hur småföretagare har det för att man själv är det - man kan bara veta hur ens eget företagande har varit, inte andras.

Jag håller med om att man kan definiera det så, men då kan ingen, oavsett yrke, veta hur någon annans situation är.

Det drog iväg med min liknelse.

Anledningen till inlägget var att jag ansåg att flera av dina och andras inlägg var renons på det perspektiv jag levt i, nära och med i 20 år. Dvs på precis samma sätt som i den andra tråden, de som lever i det tycker inte att fettskatt ens är nära att lösa någon del av problemet. Det har liksom noll och intet med att jag skulle underkänna din kunskap eller påstå att just mitt smala perspektiv är det som ska gälla som kunskap.

Sedan spekulerade jag i vad som skulle kunna vara anledningen till avsaknaden av perspektivet. Det var lite onödigt att lyfta i tråden.

Att säga till småföretagare som funderar på expansion att de minsann får skärpa sina kunskaper rejält utan att ge dem stöd i att vandra den vägen utan stora hinder och trösklar - är lite som att säga till fattiga människor som vill bli mindre fattiga att lära sig sluta vara fattiga. Men jag accepterar såklart att vi tycker helt olika angående småföretags värde och existensberättigande i vårt samhälle, även om företagaren behöver stöd och hjälp att ta sig över hinder och trösklar.

 

[Petruska]

Det drog iväg med min liknelse.

Anledningen till inlägget var att jag ansåg att flera av dina och andras inlägg var renons på det perspektiv jag levt i, nära och med i 20 år. Dvs på precis samma sätt som i den andra tråden, de som lever i det tycker inte att fettskatt ens är nära att lösa någon del av problemet. Det har liksom noll och intet med att jag skulle underkänna din kunskap eller påstå att just mitt smala perspektiv är det som ska gälla som kunskap.

Sedan spekulerade jag i vad som skulle kunna vara anledningen till avsaknaden av perspektivet. Det var lite onödigt att lyfta i tråden.

Att säga till småföretagare som funderar på expansion att de minsann får skärpa sina kunskaper rejält utan att ge dem stöd i att vandra den vägen utan stora hinder och trösklar - är lite som att säga till fattiga människor som vill bli mindre fattiga att lära sig sluta vara fattiga. Men jag accepterar såklart att vi tycker helt olika angående småföretags värde och existensberättigande i vårt samhälle, även om företagaren behöver stöd och hjälp att ta sig över hinder och trösklar.

Men då sätter du ju småföretagaren i samma sorts offersituation, eller situation av hopplöshet, som den fattige faktiskt befinner sig i. Det är rätt märkligt. Om jag fick välja mellan att vara fattig och ta mig ur det (jag får ju då tänka att jag saknar snart sagt alla de sociala och kulturella resurser jag nu har) eller att vara småföretagare och klara av kompetensutveckling (och då kan jag lugnt räkna med att ha ungefär samma typ av socialt och kulturellt kapital som jag nu också har), så vet jag vad jag hade valt.

Dessutom vet jag var det finns verksamheter som har just hjälp till små företag som sin uppgift. Detta vet jag trots att jag inte ens behöver veta det. Det är alltså ganska lätt att känna till.

Jag ser helt enkelt inget underligt i att den företagare som funderar på expansion, också får se till att lära sig det som expansionen kräver. Motsvarande måste alla göra vid ökat ansvar, oavsett om det är i jobbet eller annat.

Och som sagt, ur ett arbetsmarknadsperspektiv, så bör det ju finnas någon gräns för hur mycket stöd företag ska ges för att kunna anställa 1-3 personer. Det låter ju som ett dyrt och krävande sätt att skapa arbetstillfällen, om det är målet.

 

[Petruska]

Jag tycker det handlar om något helt annat än marknadsliberalism - det handlar om mänsklig frihet och möjlighet att få forma sitt liv. Sen påstådde jag aldrig att det är uselt idag heller. @Mabuse har nämnt flera befintliga system som verkar i rätt riktningar, som jag varit i kontakt med genom åren. Det är så många märkliga tolkningar i en lång rad att man mest blir matt. Men visst; om man inte ser värdet i att vi inte ska bli som Kuba varit de senaste 40 åren så ska småföretag motarbetas å det grövsta. Även om faktiskt småföretagande blomstrat även på Kuba, men under ytan, olagliga.

Men medborgarlöner? Jag tror att det skulle vara värsta sortens minimilöner där också staten ser det som avlatsbrev för att man satsat och gjort nog för en medborgare. Väldigt få positiva effekter och en drös negativa. Däremot tycker jag det är en intressant diskussion därför att det kräver att man motiverar bättre varför dagens system faktiskt fungerar bättre än föreslagna alternativ. Och i en sådan diskussion kan man hitta mycket nya idéer.

Att i samband med mänsklig frihet lyfta fram just småföretagande som en sorts frihet eller rättighet, ser jag som utomordentligt marknadsliberalt. Det får vara någon måtta på överorden och symboliken.

 

[sjoberga]

Men då sätter du ju småföretagaren i samma sorts offersituation, eller situation av hopplöshet, som den fattige faktiskt befinner sig i. Det är rätt märkligt. Om jag fick välja mellan att vara fattig och ta mig ur det (jag får ju då tänka att jag saknar snart sagt alla de sociala och kulturella resurser jag nu har) eller att vara småföretagare och klara av kompetensutveckling (och då kan jag lugnt räkna med att ha ungefär samma typ av socialt och kulturellt kapital som jag nu också har), så vet jag vad jag hade valt.

Dessutom vet jag var det finns verksamheter som har just hjälp till små företag som sin uppgift. Detta vet jag trots att jag inte ens behöver veta det. Det är alltså ganska lätt att känna till.

Jag ser helt enkelt inget underligt i att den företagare som funderar på expansion, också får se till att lära sig det som expansionen kräver. Motsvarande måste alla göra vid ökat ansvar, oavsett om det är i jobbet eller annat.

Och som sagt, ur ett arbetsmarknadsperspektiv, så bör det ju finnas någon gräns för hur mycket stöd företag ska ges för att kunna anställa 1-3 personer. Det låter ju som ett dyrt och krävande sätt att skapa arbetstillfällen, om det är målet.

Nej, det är inte en homogen grupp.Det finns stora klassklyftor även där, i vilka som behöver mer stöd för att komma över och förstå att saker är möjliga. Det är nånstans där det skaver, att småföretagare skulle vara något slags maktklass som aldrig kan behöva stöd och hjälp - för att de kallas företagare. Ditt senaste inlägg andas det. Några av de fattigaste människorna jag träffat har varit egenföretagare för övrigt.

Tre viktiga anledningar angav jag tidigare, varav arbetstillfällen är ett.