Psykisk ohälsa på forumet - hur ska den bemötas

[parellikusken]

Denna funktion finns och har funnits ganska länge.
En länk i botten av widgeten Visa ämnen nedan som finns på i princip alla sidor.

Direktlänk:
https://www.bukefalos.se/account/preferences#ignore_prefixes

Där, långt ned, kan man välja att ignorera prefixet Dagbok, vilket bör leda till att man sällan ser något från dessa trådar.

Hur ser du på att dagboksdelen blivit så som den blivit sista tiden?

 

[Gunnar]

Som ni säkert förstår är detta ämne något jag och moderatorerna funderat på och diskuterat ett antal gånger under många år.

Bloggar och Dagbok har ändrats och flyttats och haft olika regler och problem i olika omgångar.

Det är svårt, som väl syns även i denna tråd, då det finns de som tycker det är jättebra med dessa trådar och andra som tycker att det inte borde få finnas alls och allt däremellan.

Det har helt klart varit jobbigt att hantera den ökande negativitet som jag personligen tycker kommit i Dagboks-trådar de senaste åren.

Dagboksforumet ger TS större möjligheter att själv moderera och låsa trådar vilket gör att det fungerar lite annorlunda än övriga forum och ger TS fler möjligheter. Men forumreglerna gäller även där och vi modererar även där när vi anser det lämpligt.

Vissa användare "gullar" kanske lite väl mycket med vissa dagboks-skribenter och tyvärr verkar det även finnas en del som i flera år retar sig på vissa och går in och tar upp saker som de faktiskt vet kommer leda till smärta hos TS. Det tycker jag är snäppet värre.

Jag kommer lägga in en låst tråd överst i Dagboksforumet med ett förtydligande av vilken typ av inlägg vi inte vill se där framöver.
Detta är något som varit på gång en längre tid, men som av olika anledningar har fått vänta lite.

 

[Enya]

Jag uppfattar det som att många här på forumet är väldigt snabba att bekräfta en del användares sjukliga syn på sig själv och möjligheterna att förbättra sitt liv. Med det menar jag att många gärna bekräftar och genom det förstärker personens (trådstartarens/dagboksskrivarens) snedvridna syn på saker och ting. T.ex. är det vanligt att känslan att inget går att göra åt det förstärks. Oftast när någon försöker få ts/dagboksskrivaren att kämpa. Då stämmer en hel kör upp bekräftar ts/dagboksskrivarens hjälplöshet. "När man är/har X är det svårt/omöjligt att göra nåt åt det". Och liknande.

Jag tror att det är direkt skadligt. Det blir en ond cirkel: ts säger att allt är skit och det går inte att göra något åt det och kören instämmer vilket ger ts vatten på sin kvarn och bekräftelse i att hens liv är skit och inget går att göra åt det. Vilket leder till mer ältande inlägg som söker bekräftelse på fel saker. Ts får i de fallen en bekräftelse på att det hen upplever är sant och får det. När hen egentligen kanske hade behövt få höra motsatsen eller ännu hellre söka hjälp IRL. Dyker det då upp någon som själv lyckats ta sig ur en liknande situation som vill ge hopp så stämmer kören upp och säger emot och ger personen skit för att hen ens vågade yppa nåt som antydde det minsta lilla om ts/dagsboksskrivarens eget ansvar att ta tag i sitt eget liv.

Jag börjar ärligt talat tröttna på att Buke mer och mer känns som ett forum där folk skriver om sitt dåliga psykiska mående istället för ett forum där man pratar om hästar. Så här utbrett som det är nu kan jag inte minnas att det var när jag började hänga här för några år sen. Och då har jag ändå satt några som brukar skriva såna trådar på ignorera. Men jag får väl bli ännu bättre på att använda ignorera.

Jag tyckte det var värre när folk skrev dagbokstrådarna på forumdelen istället, om sitt psykiska mående, då var var och varannan tråd om någon som mådde dåligt psykiskt. Det var tufft och det tyngde ner forumet ordentligt faktiskt. Ser det som en fördel att det nu är på dagboksdelen istället. Det är lättare att undvika när man inte orkar läsa sådan trådar själv, man måste själv medvetet gå dit och får det inte uppkört i ansiktet när man går in på Allmänt som tidigare. Det är åtminstone en vinst, om än liten kanske.

På samma gång hålls ju inte trådarna på dagbok igång om ingen skriver i dem, eller om man backar ur när man känner att det inte riktigt går hem. Även om TS har ett ansvar över att inte skriva vad som helst har ju andra ett ansvar att inte nappa på att svara.
Man kan ju som @kma visa att man läst genom att ge ett hjärta eller liknande. På så vis bekräftar man att man läst och förstår att personen mår dåligt, men svarar inte på något som man inte riktigt kan svara på osv.

 

[Enya]

Håller verkligen med om detta. Jag har länge önskat att det skulle finnas regler om att detaljerade inlägg om tex ätstörning, självskada, suicid och beroende skulle förbjudas. Det finns liksom inget positivt alls med att tillåta den typen av inlägg. De hjälper garanterat inte den som skriver och de riskerar att trigga läsare som själva har problem eller är på gränsen att utveckla problem. Det är orimligt att förvänta sig att de som själva brottas med sin problematik ska ha insikt kring hur de påverkas av att läsa sådana inlägg och dessutom kraft att hålla sig borta. De som klarar det är förmodligen i ett bättre läge och har kommit en bit i sitt eget tillfrisknande.

@Gunnar
Finns det en anledning till att just bukefalos lämnar detta helt fritt? Det är flera i den här tråden som skrivit mycket kloka saker och beskrivit hur det funkar på andra forum, skulle bukefalos kunna ta efter och upprätta regler om att det inte är ok att skriva detaljerat om suicid, självskada, beroende, ätstörning? Det skulle tex gälla att man inte får skriva detaljerat om hur man har skurit sig, att man tänker ta livet av sig, att man svälter sig osv.

Jag förstår att det skulle vara utmanande som moderator i början, men de kommer ju lära sig med tid.

Jag håller med dig i det du skriver, trots att jag själv inte skulle vara vid liv i dag om jag inte skrivit här som jag gjorde 2005 när min man dog. Jag tror att buke har gjort gott för många personer genom åren, men samtidigt har jag en känsla av att de som skriver mest om psykiskt ohälsa genom åren inte är de personerna som buke har hjälpt mest så att säga, där tror jag det bara går runt runt på ett ohälsosamt vis.

 

[Praefatio]

Denna funktion finns och har funnits ganska länge.
En länk i botten av widgeten Visa ämnen nedan som finns på i princip alla sidor.

Direktlänk:
https://www.bukefalos.se/account/preferences#ignore_prefixes

Där, långt ned, kan man välja att ignorera prefixet Dagbok, vilket bör leda till att man sällan ser något från dessa trådar.

Wow, kanonbra funktion! Går den att lyfta fram på forumen ett tag, typ fästa som ett inlägg? Tror att många skulle uppskatta att veta att det går. Det ger ju stora möjligheter att anpassa Buke mer efter hur man själv vill använda forumet (även för oss knäppisar som inte är så intresserade av hästdelen längre…).

 

[Gunnar]

Wow, kanonbra funktion! Går den att lyfta fram på forumen ett tag, typ fästa som ett inlägg? Tror att många skulle uppskatta att veta att det går. Det ger ju stora möjligheter att anpassa Buke mer efter hur man själv vill använda forumet (även för oss knäppisar som inte är så intresserade av hästdelen längre…).

Jag ändrade lite i den nålade texten och lade även till information och länk för att ignorera ex.vis Dagbok-prefix. Detta skedde väl precis när du skrev ditt inlägg.

Det finns mängder av funktioner som troligen inte så många använder, jag kommer inte pusha extra för sådana som jag kanske tror är mer till nackdel än fördel.

En annan som finns om man tror att man bara är intresserad av vissa forum är att bevaka de forum man är intresserad av och sedan gå hit:
https://www.bukefalos.se/watched/forums

 

[Praefatio]

Jag ändrade lite i den nålade texten och lade även till information och länk för att ignorera ex.vis Dagbok-prefix. Detta skedde väl precis när du skrev ditt inlägg.

Det finns mängder av funktioner som troligen inte så många använder, jag kommer inte pusha extra för sådana som jag kanske tror är mer till nackdel än fördel.

En annan som finns om man tror att man bara är intresserad av vissa forum är att bevaka de forum man är intresserad av och sedan gå hit:
https://www.bukefalos.se/watched/forums

Kanon, tack!

 

[manda]

Mycket bra har sagts. Jag känner lite att jag också vill dela min syn eftersom jag var med i/reagerade på någon situation som låg direkt innan denna trådstart.

Det som i mina ögon blir obehagligt är när användare som helt uppenbart (sedan umpftitolv trådar bakåt) inte kan byta perspektiv ändå får kommentarer som under förevändning att inte stryka medhårs kräver saker av användaren som är helt uppenbart omöjligt för den och kravställaren inte backar när det visar sig att så är fallet. Det blir någon märklig självpåtagen terapeutroll men helt utan förutsättningarna för framgångsrik terapi (såsom framför allt ett kontrakt mellan terapeut och klient, men även terapeutens möjlighet att läsa av situationen och hur dialogen landar, terapeutens mångåriga utbildning för att hantera just vad den gör och klientens önskan om terapi).

Det har också framkommit i den här tråden att vissa med liknande erfarenheter vill kunna stötta trots att de upplever ämnet eller trådstartaren triggande och där finns definitivt en god motivation till självrannsakelse. Ingen är skyldig att försöka hjälpa någon annan anonymt på ett nätforum. Särskilt inte om en med hyfsad säkerhet kan märka att såväl trådstartaren som en själv i önskan att hjälpa blir triggad, kanske extra mycket om det som hjälpt en själv inte tas emot som hjälp och visas uppskattning.

Jag pratade helt kort om detta med en vän som jobbar på minds självmordslinje och hon beskrev hur ett av deras grundläggande förhållningssätt är att inte säga emot, eftersom det hindrar deras syfte; att hjälpa folk att aktivt välja bort självmord. Tyvärr är ju det en situation som ibland uppstår här också. Ingen av oss kan ha förväntningar på oss att hantera det på något specifikt sätt, men för mig var det värdefullt att höra deras strategi. Hon beskrev hur de för in andra tankar utan att direkt säga emot eller peka på felaktigheter. Ur mitt perspektiv är det någonstans det rimligaste förhållningssättet. Jag önskar ingen på forumet att ta på sig en roll gentemot andra användare där de i sin vilja att ”inte stryka medhårs” istället blir elaka. Och utifrån hur känsliga trådar utvecklats senaste tiden så ter det sig svårt.

Sedan har jag också tänkt på den här tendensen - både hos förespråkare av tough love och av medkänsla (för att göra väldigt yxig kategorisering) att korrigera användare med ett annat förhållningssätt. Det blir lätt destruktivt fast jag i vissa situationer verkligen själv kan känna ett behov (av att säga ”sluta sparka på TS för att hen inte kan bättre/är psykiskt friskare och för att hen inte accepterar dig som hens självutnämnda terapeut).

Sammanfattningsvis tänker jag att det är svårt att inte kunna hjälpa folk. Men att försöka styra andra användare med annat förhållningssätt eller en TS som inte är förmögen att ta till sig ens hjälp utarmar forumet. Styrkan är att vi är många olika människor med många olika livserfarenheter och många olika förhållningssätt till våra medmänniskor, så att någon ibland kan skapa en matchning med vilket budskap som kan gå fram.

 

[sjoberga]

Ibland är det också nästan omöjligt att genomskåda parallella trådar som pågår. Det kommer en önskan om tips att lösa ett specifikt praktiskt problem eller reda ut en frågeställning kring lagar och regler, rinner in lite lösningsförslag, blir lite sidodiskussioner sådär som ett forum fungerar.

Och sedan visar det sig att mängden lösningsförslag har varit överväldigande och gett negativ press.

Kanske särskilt för oss som aldrig följer de omdiskuterade dagbokstrådarna där reaktioner och annat på vad som pågår i andra trådar diskuteras parallellt.

Det känns inte naturligt att inte bidra med efterfrågade lösningsförslag som man har på hyllan. Eller att helt ignorera användares frågor bara för att man efter många upplevda iterationer kan anta att inget svar kommer att landa bra i slutändan helt oavsett. Men, har man varit med tillräckligt många gånger kanske det trots allt är bättre trots att det skaver.

 

[monster1]

Jag tänker att det är helt omöjligt att få till något bra kring trådar om psykisk ohälsa.

Det är extremt sällan det är gynnsamt för den som skriver, oftast leder det bara till att personen spenderar ännu mer tid med sin sjukdom vilket är vidmakthållande.

Det finns dessutom ingen kontroll över vem som svarar vilket innebär att det kan komma hjälpsamma svar med det kommer garanterat också komma svar som på olika sätt påverkar negativt.
När man mår dåligt och vill må bättre behöver man träna upp färdigheter som gör att man övar på att vara snäll mot sig själv och att man ger sig själv goda förutsättningar. Det innebär tex att man kanske inte ska försöka prata om sitt mående med personer som man vet inte kommer ge en vettiga svar. Samma gäller sociala medier. Det är helt enkelt en jättedålig ide eftersom man för varje hjälpsamt svar förmodligen kommer få tio ohjälpsamma.

Gällande hur man bemöter psykisk ohälsa här på buke så försöker jag själv hålla mig borta från den typen av trådar. Av flera anledningar.

1. Jag vill inte jobba på fritiden (jag jobbar som psykolog)

2. Jag tycker att det är väldigt osunt och för min del oetiskt att ”leka psykolog” till någon som inte ens bett om det. Här tycker jag många användare regelbundet går långt över gränsen i sin välvilja. Hur många inlägg som helst med innehåll som skulle kunna vara hämtat rakt från ett terapirum med både tips och ”analys” som jag tycker är gränsöverskridande. Allra värst är de som analyserar folks mående och sedan skriver inlägg om sina tolkningar, om personens fungerande, diagnos osv.

3. Det är en hårfin gräns mellan att validera och att vidmakthålla som jag tänker att de flesta inte har koll på. Försök till att stötta och bekräfta kan lika gärna bli sånt som håller personen kvar i sjukdom.

En annan grej är att det är ganska svårt att ge hjälpsamma tips och sedan bara acceptera om tipsen inte tas emot. Många användare här blir extremt envisa i att ts måste fatta att just deras tips är rätt väg framåt. Det verkar också skapa oerhört mycket frustration när ts inte tar åt sig av tipsen. Jag fattar verkligen det, jag vet själv hur jobbigt det är när man försöker hjälpa någon och den bara dissar allt och fortsätter vältra sig i sitt elände. Man vill bara skaka om personen och få den att förstå, men det går ju inte.

Men en sak som jag tycker att vissa användare gör jättefint är när de är uppmuntrande kring friska saker som ts gör eller berättar. Alltså där fokuset inte är på sjukdom utan på fritidsaktiviteter osv. Vissa har också en himla fin känsla för när det passar att göra detta och inte. Andra verkar sakna känsla helt och trampar runt som elefanter i en glasbutik.

Nu blev det visst ett sådär långt inlägg som jag nog inte skulle orka att läsa själv

För mig krockar det här lite med det jag fått lära mig. Vi går i jobbet första hjälpen till psykisk hälsa (MHFA). Där dunkas det ju inte hur viktigt det är att se och prata med den som verkar må dåligt. För mig blir det ju samma här som i IRL att se och prata med den som mår dåligt. I den bästa av världar skulle personer som mår psykiskt dåligt få stöd av vården och alla skulle dessutom ha en familj eller andra nära som de kan prata med om sina problem. Men så ser det ju inte ut. Har man levt med psykisk ohälsa länge har man ofta etablerat en ensamhet eftersom man inte klarar av att upprätthålla sociala relationer.

Det finns ju otroligt många människor som är väldigt ensamma.

Men om det bästa är att ignorera trådarna så är det såklart det jag gör. Det är ju inget självändamål att svara i trådar.

 

[MML]

För mig krockar det här lite med det jag fått lära mig. Vi går i jobbet första hjälpen till psykisk hälsa (MHFA). Där dunkas det ju inte hur viktigt det är att se och prata med den som verkar må dåligt. För mig blir det ju samma här som i IRL att se och prata med den som mår dåligt. I den bästa av världar skulle personer som mår psykiskt dåligt få stöd av vården och alla skulle dessutom ha en familj eller andra nära som de kan prata med om sina problem. Men så ser det ju inte ut. Har man levt med psykisk ohälsa länge har man ofta etablerat en ensamhet eftersom man inte klarar av att upprätthålla sociala relationer.

Det finns ju otroligt många människor som är väldigt ensamma.

Men om det bästa är att ignorera trådarna så är det såklart det jag gör. Det är ju inget självändamål att svara i trådar.

Jag är böjd att hålla med dig. I en perfekt värld har alla tillgång till anhöriga, vårdpersonal etc. som kan hjälpa precis så som den personen behöver. Om alla som skulle behöva "prata ur sig" hade tillgång till t. ex. uppstyrda samtalsgrupper tillräckligt ofta, och fick stöd i att hitta sociala sammanhang där man kan uttrycka sig själv på ett tryggt och positivt sätt o. s. v. så skulle det naturligtvis vara alldeles underbart för alla, och då skulle förmodligen inget "behov" finnas av den typen av inlägg (eller kanske inte för forum online över huvud taget?)

Tyvärr är det ju inte så världen ser ut, och som flera bl. a. här i tråden vittnat om har Bukefalos och andra forum, grupper online etc. hjälpt många otroligt mycket genom att just bryta ensamhet och känna tillhörighet. Det är, tycker jag, något att verkligen värna om.

 

[MiniLi]

För mig krockar det här lite med det jag fått lära mig. Vi går i jobbet första hjälpen till psykisk hälsa (MHFA). Där dunkas det ju inte hur viktigt det är att se och prata med den som verkar må dåligt. För mig blir det ju samma här som i IRL att se och prata med den som mår dåligt. I den bästa av världar skulle personer som mår psykiskt dåligt få stöd av vården och alla skulle dessutom ha en familj eller andra nära som de kan prata med om sina problem. Men så ser det ju inte ut. Har man levt med psykisk ohälsa länge har man ofta etablerat en ensamhet eftersom man inte klarar av att upprätthålla sociala relationer.

Det finns ju otroligt många människor som är väldigt ensamma.

Men om det bästa är att ignorera trådarna så är det såklart det jag gör. Det är ju inget självändamål att svara i trådar.

Nej jag tror nog inte att ignorera är det bästa. Oftast iaf. Men kanske skriva något kort så att personen känner sig sedd men sedan låta det vara där?
Man kan ju alltid erbjuda sig att vara bollplank kring lösningar om personen skulle vilja.

Men det finns en del trådar som för allas bästa aldrig borde ha skapats.

 

[monster1]

Nej jag tror nog inte att ignorera är det bästa. Oftast iaf. Men kanske skriva något kort så att personen känner sig sedd men sedan låta det vara där?
Man kan ju alltid erbjuda sig att vara bollplank kring lösningar om personen skulle vilja.

Men det finns en del trådar som för allas bästa aldrig borde ha skapats.

Ja absolut, men nu har de ju skapats och då behöver ju det hanteras på något sätt antar jag.

 

[MiniLi]

Ja absolut, men nu har de ju skapats och då behöver ju det hanteras på något sätt antar jag.

Ja, men det går nog inte att säga rakt av hur man gör. Vissa trådar önskar jag skulle modereras hårdare (triggers kring suicid, självskada osv). I vissa trådar är det bäst att mest validera men inte uppmana till fortsatt ältande, och ibland är det läge att utöver valideringen också föreslå ngn lösning eller liknande.
Men det viktiga är ju att folk inte går in som internet-psykologer eller bombar med lösningsförslag och sen blir skitsura när det inte tas emot väl.
Ibland är det säkert värre att få dåliga svar än att inte få svar alls.

 

[Mkb]

Det som i mina ögon blir obehagligt är när användare som helt uppenbart (sedan umpftitolv trådar bakåt) inte kan byta perspektiv ändå får kommentarer som under förevändning att inte stryka medhårs kräver saker av användaren som är helt uppenbart omöjligt för den och kravställaren inte backar när det visar sig att så är fallet. Det blir någon märklig självpåtagen terapeutroll men helt utan förutsättningarna för framgångsrik terapi (såsom framför allt ett kontrakt mellan terapeut och klient, men även terapeutens möjlighet att läsa av situationen och hur dialogen landar, terapeutens mångåriga utbildning för att hantera just vad den gör och klientens önskan om terapi).

Det är ungefär det här jag brukar tänka på när människor blir uppenbart frustrerade och ibland som det verkar nästintill kränkta av att personer inte bara tar till sig deras goda råd och mår bättre. Hela premissen gör det totalt orealistiskt att det skulle fungera så. Särskilt om personerna som de försöker hjälpa uppenbart lider av svår psykisk ohälsa, då är det minst sagt osannolikt att de skulle "botas" av att 20+ främlingar på ett forum kommer med sina välmenande åsikter. Och det kanske är det som besparat mig mycket frustration när jag läser i sådana trådar, för jag förväntar mig inte några direkta framsteg alls med det här utgångsläget. Majoriteten som är sjuka blir ju inte friska via välmenande råd på forum, de blir friska via vården eller liknande resurser på annat håll om de nu har förmånen att ha tillgång till det. Som en vanlig medmänniska på ett forum kan man givetvis visa att man finns där och stötta på ett mer grundläggande vis, men man kan inte och bör nog inte heller ens försöka bedriva någon slags terapi.

Vad jag tänker mig är mer rimliga förväntningar är istället en skademinimering, och där blir det säkert positivt med tydligare regler för den delen av forumet som begränsar just hur destruktivt det kan bli. Att inte skriva om vissa saker i alltför stor detalj eller på triggande vis till exempel.

I övrigt tror jag inte man kan vara så mycket mer än just en medmänniska. Försöker man tvinga fram diverse framsteg i det här formatet kan det nog i värsta fall slå ganska fel och bli kontraproduktivt. Justerar man däremot sina förväntningar efter de verkliga förutsättningarna blir frustrationen antagligen också mindre. Ett forum är ju kanske en slags motsvarighet till plåster på såren, eller att ge en filt och en kopp varm dryck till någon i chock, vilket kan vara nog så värdefullt, men inte att ta fram narkosen och börja operera.

 

[hundtant]

För mig krockar det här lite med det jag fått lära mig. Vi går i jobbet första hjälpen till psykisk hälsa (MHFA). Där dunkas det ju inte hur viktigt det är att se och prata med den som verkar må dåligt. För mig blir det ju samma här som i IRL att se och prata med den som mår dåligt. I den bästa av världar skulle personer som mår psykiskt dåligt få stöd av vården och alla skulle dessutom ha en familj eller andra nära som de kan prata med om sina problem. Men så ser det ju inte ut. Har man levt med psykisk ohälsa länge har man ofta etablerat en ensamhet eftersom man inte klarar av att upprätthålla sociala relationer.

Det finns ju otroligt många människor som är väldigt ensamma.

Men om det bästa är att ignorera trådarna så är det såklart det jag gör. Det är ju inget självändamål att svara i trådar.

Det är ju dock rätt stor skillnad mellan riktiga livet och sociala medier. I riktiga livet har du någon form av relation till den du vill se och prata med när den mår dåligt. Du vet personens omständigheter, du kan avgöra hur risig hen verkar, eftersom du känner personen kan du sannolikt bedöma vad hen behöver i situationen och du kan se och följa upp reaktionerna på stödet du ger.

På sociala medier - not so much, på alla punkterna ovan.

 

[monster1]

Det är ju dock rätt stor skillnad mellan riktiga livet och sociala medier. I riktiga livet har du någon form av relation till den du vill se och prata med när den mår dåligt. Du vet personens omständigheter, du kan avgöra hur risig hen verkar, eftersom du känner personen kan du sannolikt bedöma vad hen behöver i situationen och du kan se och följa upp reaktionerna på stödet du ger.

På sociala medier - not so much, på alla punkterna ovan.

Jag är inte så säker på att det är så tydligt i köttlivet heller. Vi hade en kollega som tog livet av sig, ingen hade anat något inte, jag heller. Många reagerar ju också med chock och förvåning när det uppdagas att någon mått dåligt över en längre tid. Man får nog helt enkelt ta folk på orden där, säger de att de mår dåligt så gör de nog det.

 

[hundtant]

Jag är inte så säker på att det är så tydligt i köttlivet heller. Vi hade en kollega som tog livet av sig, ingen hade anat något inte, jag heller. Många reagerar ju också med chock och förvåning när det uppdagas att någon mått dåligt över en längre tid. Man får nog helt enkelt ta folk på orden där, säger de att de mår dåligt så gör de nog det.

Knäckfrågan var nog inte riktigt om de mår dåligt eller inte, det är väl oomtvistat. Vad tråden handlar om är väl hur det bör bemötas.

 

[Enya]

För mig krockar det här lite med det jag fått lära mig. Vi går i jobbet första hjälpen till psykisk hälsa (MHFA). Där dunkas det ju inte hur viktigt det är att se och prata med den som verkar må dåligt. För mig blir det ju samma här som i IRL att se och prata med den som mår dåligt. I den bästa av världar skulle personer som mår psykiskt dåligt få stöd av vården och alla skulle dessutom ha en familj eller andra nära som de kan prata med om sina problem. Men så ser det ju inte ut. Har man levt med psykisk ohälsa länge har man ofta etablerat en ensamhet eftersom man inte klarar av att upprätthålla sociala relationer.

Det finns ju otroligt många människor som är väldigt ensamma.

Men om det bästa är att ignorera trådarna så är det såklart det jag gör. Det är ju inget självändamål att svara i trådar.

Jag tror att en del har stöd av vården egentligen men eftersom de inte kan ta till sig vård och stöd i sin sjukdom känns det som att de inte har det, av samma anledning har de svårt att ta till sig råd och stöd från andra här också.

 

[hundtant]

Jag tror att en del har stöd av vården egentligen men eftersom de inte kan ta till sig vård och stöd i sin sjukdom känns det som att de inte har det, av samma anledning har de svårt att ta till sig råd och stöd från andra här också.

… och i värsta fall flyr de mentalt från en adekvat behandling genom att vädra allt som borde hållits i behandlingsrummet här - för att få bekräftelse på att behandlingen är fel.