Psykodynamisk terapi?

[Grazing]

Som du resonerar blir det ju fel hur det än blir. Antingen är psykologen inte normalt empatisk, och då är hen antagligen ingen riktigt lyckad psykolog, eller så är psykologen normalt empatisk, och då blir det ohanterligt och hen kommer att styra och påverka klienterna.

Menar du att det är helt kört med samtalsterapi som behandlingsform? (Så kan det ju vara.)

Nej, varför skulle jag tycka det är kört med alla samtalsterapier för? Däremot så krävs det att psykologen är väldigt trygg i sig själv självt och kan hantera känslor och inte dras med. Tar sitt yrke på allvar och faktiskt smatidigt jobbar med sig själv. Det kan vilken empatisk person som helst, dock som jag skriver, många psykologer är inte sådana. Och risken är stor att man hamnar hos en sådan. Jag har inte skrivit någonstans att alla är sådana.

Det är som sagt ett yrke där dom har ett enormt ansvar då det faktiskt handlar om liv och död i många fall, räcker att dom påverkar i fel riktning, sätter igång tankar osv, det är så otroligt lätt att bli påverkad en av psykolog. Iallafall om man är väldigt känslig och man börjar gräva i det förflutna.

Med din åsikt att alla kan bli psykologer, inte svårt att sitta där och lyssna på folk, då förstår jag varför det är så otroligt svårt att hitta en vettig psykolog. Det är ett stort ansvar dom har.

 

[netia]

Och det är inte direkt något nytt att få "inplanterade" minnen av psykologer, till och med ganska vanligt.

Min erfarenhet av terapi är att det just inte är så viktigt vad som egentligen hände då i det förflutna, eftersom det ofta är helt omöjligt att fastställa i efterhand. Minnen ändras ju av tidens tand. Det handlar väl mer om de upplevelser/funderingar/känslor man har AV de minnena. Att terapeuter kan suggestera/plantera är ju känt, men att det skulle ske titt som tätt hoppas jag inte stämmer.

 

[Petruska]

Med din åsikt att alla kan bli psykologer, inte svårt att sitta där och lyssna på folk, då förstår jag varför det är så otroligt svårt att hitta en vettig psykolog.

Jo, det var ju exakt vad jag skrev. Verkligen.

 

[Grazing]

Jo, det var ju exakt vad jag skrev. Verkligen

Du skrev "Jag tycker inte att det låter som en särskilt svår yrkeskompetens att förvärva, att klara av det där. Det är därför jag tror att de flesta klarar av det."
Det tolkar jag som att du inte tycker det är något särskilt svårt yrke som dom flesta bör klara av.

 

[Petruska]

Du skrev "Jag tycker inte att det låter som en särskilt svår yrkeskompetens att förvärva, att klara av det där. Det är därför jag tror att de flesta klarar av det."
Det tolkar jag som att du inte tycker det är något särskilt svårt yrke som dom flesta bör klara av.

Alltså, urvalet är ju de som vill bli psykologer (vilket de flesta väl inte vill), och som dessutom faktiskt kommer in på utbildningen och klarar sig igenom den. Ska de sedan vara verksamma som psykodynamiska terapeuter, tillkommer ytterligare utbildning (och man måste vilja det osv).

I den gruppen, känner jag mig ganska lugn för att de flesta faktiskt klarar av att hålla isär sig själva och sina klienter, så att säga. Särskilt med tanke på hur många andra sammanhang och yrken som också kräver att man klarar av att hålla sig opartisk och oberörd.

Om vi slänger in en godtyckligt vald pryoelev att ta hand om terapin, så får vi givetvis mängder av problem.

 

[Rosett]

Det är läskigt många som leder samtalen i dom riktingarna dom lite vill.

Hur många har du gått hos? Jag har gått (som vuxen) i samtal hos två kuratorer, en läkare, en psykoterapeut och en psykolog. Ingen av dem har försökt leda mig i nån riktning.

 

[Grazing]

Hur många har du gått hos? Jag har gått (som vuxen) i samtal hos två kuratorer, en läkare, en psykoterapeut och en psykolog. Ingen av dem har försökt leda mig i nån riktning.

Vet faktiskt inte hur många, ett antal privata, ett antal på öppenpsyk och ett par stycken på habiliteringen.

 

[Grazing]

I den gruppen, känner jag mig ganska lugn för att de flesta faktiskt klarar av att hålla isär sig själva och sina klienter, så att säga. Särskilt med tanke på hur många andra sammanhang och yrken som också kräver att man klarar av att hålla sig opartisk och oberörd.

Ja, jag har väl haft en extrem otur då, kanske mig det är fel på. Uppenbart förmodligen för hade det inte varit fel på mig så hade jag ju inte behövt gå. Kanske dom har varit bra, vad vet jag.

Vi säger väl så då, psykologer är dom flesta vettiga och det är ett enkelt yrke som inte kräver något vidare.

 

[labb]

Objektsrelationsteorin verkar populär bland psykoanalytiker, läste en del riktigt skumma saker från det hållet i samband med Quick-affären. Petruskas förmodan om att urvalet är skevt stämmer säkert, men det förstärker nog snarare Grazings erfarenheter än tvärtom.

 

[mino]

Ja, jag har väl haft en extrem otur då, kanske mig det är fel på. Uppenbart förmodligen för hade det inte varit fel på mig så hade jag ju inte behövt gå. Kanske dom har varit bra, vad vet jag.

Vi säger väl så då, psykologer är dom flesta vettiga och det är ett enkelt yrke som inte kräver något vidare.

Du verkar blanda ihop äpplen och päron på nåt sätt. Det är väl helt rimligt att anta att folk kan ta på sig en yrkesroll och att de inom den kan agera. Man kan ju inte blanda ihop det med hur det känns att relatera till människor privat. Om människor skulle hantera professionella frågor utifrån sin privata person och sina privata känslor så vore det ju helt omöjligt att jobba med ett antal yrken, tex vara psykolog eller socialsekreterare som jobbar med omhändertagande av barn. Men det är ju därför dessa yrken fungerar just så, att man har handledning och metodik att jobba utifrån, man är i en roll helt enkelt. Det är säkert krävande på sitt sätt men inte nödvändigtvis mer krävande än annat.

Sen att enskilda psykologer kan vara dåliga är en helt annan sak. Min egen erfarenhet från lite olika terapeuter är dock att man måste ge både dem och sig själv lite tid att vänja sig vid varandra.

 

[Grazing]

Du verkar blanda ihop äpplen och päron på nåt sätt. Det är väl helt rimligt att anta att folk kan ta på sig en yrkesroll och att de inom den kan agera. Man kan ju inte blanda ihop det med hur det känns att relatera till människor privat. Om människor skulle hantera professionella frågor utifrån sin privata person och sina privata känslor så vore det ju helt omöjligt att jobba med ett antal yrken, tex vara psykolog eller socialsekreterare som jobbar med omhändertagande av barn. Men det är ju därför dessa yrken fungerar just så, att man har handledning och metodik att jobba utifrån, man är i en roll helt enkelt. Det är säkert krävande på sitt sätt men inte nödvändigtvis mer krävande än annat.

Sen att enskilda psykologer kan vara dåliga är en helt annan sak. Min egen erfarenhet från lite olika terapeuter är dock att man måste ge både dem och sig själv lite tid att vänja sig vid varandra.

Grejen är att det är inte lätt att hitta bra psykologer, det är ju ren fakta. Alla klarar inte den rollen, en hel del leder, dom har en hel del makt och många utnyttjar det. Jag tycker det är löjligt att ens diskutera egentligen. Min uppfattning är att enskilda psykologer är bra, inte att enskilda är dåliga. Jag är inte direkt en av få som har kassa erfarenheter av psykologer. Och "lite tid att vänja sig vid varandra", det fungerara inte riktigt så. Känner jag från början att näe, detta är inte rätt person, då är det inte rätt person. Sen finns det dom som jag får förtroende för och som leder en in på totalt fel vägar och dessutom får en att tro saker och ting som inte är sanna, eller vad vet jag, flera har ju gjort det så det kanske är så att det bara är jag som faktiskt inte vet om vad som är sant och inte. Men speciellt sånna som anser att man måste ta tag i det förflutna för att komma åt problemen, dom anser lite att man inte kan må som man mår om det inte hänt någonting.

Och om du inte är medveten om det så vet jag mycket väl om att det finns psykologer som är vettiga och som jobbar med sig själva samtidigt och på så sätt klarar av att hålla sig till sin roll utan att sväva iväg. Inte skrivt någonstans att det inte är möjligt.

Sen beror ju allting också självklart på vad det är för problem man har. Många psykologer är bra på "lättare" problem.

 

[Azalea]

Någon här som går eller har gått på psykodynamisk terapi? Hur upplever nu skillnad mellan den och "vanlig terapi"? Vad gick ni för och hjälpte det er?
Jag behöver hitta någon som kan hjälpa mig verkligen gräva ur grunden till varför jag gör, reagerar och hanterar situationer som jag gör (inte alltid bra...) Jag vet vad det beror på men behöver hjälp att bearbeta den psykologiska misshandel jag blev utsatt för som barn av min ena förälder och hur det har påverkat mig och gör än idag. Har prövat "vanlig" men gillade det inte speciellt....

För mig har KBT fungerar bättre ön psykodynamisk. Jag trivs med att KBT är väldigt tydligt och målinriktat, jag gillar strukturen med de olika övningarna och hemläxorna. Vi tar itu med en sak i taget och när saker går in i varandra försöker vi nysta ut vad som är vad, och tar itu med dem var för sig. Det känns lättbegripligt för mig, vilket jag inte kände psykodynamisk terapi var.

Men det är så olika det där vad man trivs med, det bästa är ju att helt enkelt prova. Är du nyfiken på psykodynamisk terapi, börja med det! Det kanske visar sig vara för dig vad KBT är för mig.

Att gå privat tycker jag är toppen, det får mig att känna att jag har kontroll över min vård. Känner jag att det inte funkar med en psykolog kan jag prova en annan utan att det blir en massa krångel och väntetider. (Nu behövde jag inte det, kände mig OK med den jag har, men möjligheten att kunna byta är ändå en trygghet)
Ganska många privata psykologer/mottagningar har första samtalet till reducerat pris, som "prova på" liksom, för att man ska se hur man funkar ihop och så.

 

[Rosett]

Sen att enskilda psykologer kan vara dåliga är en helt annan sak. Min egen erfarenhet från lite olika terapeuter är dock att man måste ge både dem och sig själv lite tid att vänja sig vid varandra.

Grejen är att det är inte lätt att hitta bra psykologer, det är ju ren fakta. Alla klarar inte den rollen, en hel del leder, dom har en hel del makt och många utnyttjar det. Jag tycker det är löjligt att ens diskutera egentligen. Min uppfattning är att enskilda psykologer är bra, inte att enskilda är dåliga.
(...)
Och om du inte är medveten om det så vet jag mycket väl om att det finns psykologer som är vettiga och som jobbar med sig själva samtidigt och på så sätt klarar av att hålla sig till sin roll utan att sväva iväg. Inte skrivt någonstans att det inte är möjligt.

Sen beror ju allting också självklart på vad det är för problem man har. Många psykologer är bra på "lättare" problem.

Ni pratar om psykologer. Alla psykologer är inte psykoterapeuter och alla psykoterapeuter är inte psykologer. Det var ju psykoterapi tråden handlade om.

 

[mino]

Och "lite tid att vänja sig vid varandra", det fungerara inte riktigt så.

För mig har det fungerat exakt så. Det är helt självklart att det tar tid för en annan person att förstå mig och att det tar tid för mig att förstå och få förtroende för den. Känner man inte att man kan/vågar/vill bygga förtroende till någon annan så blir det förstås i princip omöjligt att få någon hjälp via terapi. Men för mig har det varit så viktigt att få reda ut de problem och tankar som jag för tillfället har brottats med så jag har valt att stå ut med att jag har blivit missförstådd och fått det som jag har uppfattat som konstiga och ovidkommande kommentarer i början.

 

[mino]

Ni pratar om psykologer. Alla psykologer är inte psykoterapeuter och alla psykoterapeuter är inte psykologer. Det var ju psykoterapi tråden handlade om.

Absolut, men på den nivån som vi diskuterar spelar det ingen direkt roll. Jag har fö provat både psykoterapeuter och leg psykologer, jag tycker inte att det är någon direkt skillnad i bemötande annat än på individplanet.

 

[Grazing]

För mig har det fungerat exakt så. Det är helt självklart att det tar tid för en annan person att förstå mig och att det tar tid för mig att förstå och få förtroende för den. Känner man inte att man kan/vågar/vill bygga förtroende till någon annan så blir det förstås i princip omöjligt att få någon hjälp via terapi. Men för mig har det varit så viktigt att få reda ut de problem och tankar som jag för tillfället har brottats med så jag har valt att stå ut med att jag har blivit missförstådd och fått det som jag har uppfattat som konstiga och ovidkommande kommentarer i början.

Det handlar inte om att bli missförstådd, det är väl någon grej som jag aldrig kännt att jag blivit i dom situationerna. För mig är det viktigt att jag och den jag pratar med klaffar direkt, det är så jag fungerar, och säkerligen många andra. Jag är "tyvärr" en sådan som antingen snabbt får förtroende för någon eller så blir det aldrig något.

Så näe, det är inte alls så alltid att man måste ge dom tid, och dom som jag klaffat med har väldigt snabbt kunnat förstå hur jag fungerar. Jag har framförallt inte råd att ge dom lång tid då det är långt ifrån billigt att gå privat.

Och som sagt igen, allt beror ju på vad man är för person. Handlar inte om att vissa vill lösa problem snabbare än andra.