psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

  • Äldre
  • Trådstartare Trådstartare ameo
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 268
  • Visningar Visningar 39 163
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag tror att det är som med många andra psykiatriska diagnoser: kvinnliga psykopater uppvisar beteenden som gör att de lyckas hålla sig "under radarn". Samhället har inte heller samma krav på kvinnor, vilket gör att de inte syns.

Har också ett psykopatiskt ex. Minns inte hur många punkter han prickade, men det var många. Han kunde vara mycket snäll, trevlig och charmig utåt - men fan själv hemma. Han gav intryck att vara extremt allmänbildad och i största allmänhet verkande han kunna "mycket om mycket", men skrapade man på ytan fanns ingenting därunder. De där "kunskaperna" var inövade repliker som han rapade upp utan att veta vad de innebar, men han såg till att styra samtalet så att det handlade om sådant han "kunde" men inte så djupt att han blev avslöjad.

Han var också felfri. Ansåg sig ha rätt till jobb och pengar - allra helst pengar utan jobb - utan motprestation. Alla som ställde krav på honom var idioter, dumma i huvudet. Han skulle bara ha, ha, ha. Av mig också. Tålde ö.h.t. inte krav. Han skulle "gå in på AF och meja ner alla med K-pist" för att de ville att han skulle söka jobb; han skulle göra samma med socialen eftersom de ställde krav på honom för att han skulle få försörjningsstöd. Om han skulle ha jobb alls så skulle det vara värsta drömtoppjobbet direkt - han hade exakt noll jobb under tiden vi var tillsammans (och hade innan dess bara haft praktik av olika slag) och sökte totalt 2-3 stycken (fem år!).

I tonåren roade han sig med att stjäla cyklar. Sen blev hans cykel stulen och HERREGUD VAD KRÄNKT HAN VAR!! I skolan fick de besök av en överlevare från Förintelsen och han roade sig med att klottra hakkors på bänken. "Han vet inte bättre ...", sade överlevaren - vilket exet tolkade som en komplimang. Men ja, han var på ett sätt fullt upp: ville inte flytta hemifrån, pallade inte krav, ville ingenting, ständigt kränkt.

Han kunde spela empatisk. Herregud vad närvarande och stöttande o.s.v. o.s.v. o.s.v. han var när vissa behövde, men jag fick alltid kalla handen direkt.

Han hade ett syskon som såvitt jag kunde se var ganska normalt. Hans mamma var mycket mild och snäll - antagligen för mild och snäll. Nu kan ju skenet bedra, men hos min f.d. svärmor såg jag ingenting av det som jag kan se hos t.ex. min egen mamma (narcissist).
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Detta tror jag är ett helt normalt barn, men som inte har haft någon när relation till någon vuxen. Hon var ju inte utan empati. Hon hade ju normalt beteende mot andra barn.
Då tror du fel, för hon var långt ifrån ett "normalt" barn. Hon är i vuxen ålder betydligt mer finslipad, men hon mår jättebra när hon "kastat" någon utanför kanten. Flera av de som jobbar under henne på jobbet har blivit utbrända och hon rycker bara på axlarna och menar att ifall människor inte klarar av sina jobb ska de heller inte ha några. Så det har varit lite si och så med sjukskrivningar och löneutbetalningar...

Kallar man henne för ett normalt barn har man inte träffat några normala barn.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Dion Sommer pratar ju om resilenta barn och att man är olika resilenta. Att vara resilent beskrivs som en förmåga till elasticitet, spänst och okuvlighet att kunna resa sig igen efter påfrestningar. Beroende på hur reslient man är klarar man dåliga uppväxtmiljöer olika bra. (Boken Barndomspsykologi) Besvarar inte frågan om hur psykopater är som barn men är en tanke om varför vissa klarar en dålig uppväxtmiljö utan att ta skada medans andra faller på minsta motgång....
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Precis. En psykopat kan till synes fungera normalt bland vissa människor, och visa upp sina värsta sidor bara där ingen utomstående ser, t.ex.

Mitt ex var världens artigaste, charmigaste och mest korrekta mot de flesta människor. Det hjälpte inte mig, för jag var en av dem som fick se de hemska, empatilösa sidorna.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Hon triggade gärna alla vuxna till att bli mentalt kassa och sen när de väl tappade tålamodet så skrattade hon bara och sa att det inte gick att lyssna och ta råd från någon som agerade på det sättet och hade "känslomässiga problem".

Precis så där uppför sig min besvärliga hyresgäst.
Det gäller att inte dansa med.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag tror att det är som med många andra psykiatriska diagnoser: kvinnliga psykopater uppvisar beteenden som gör att de lyckas hålla sig "under radarn". Samhället har inte heller samma krav på kvinnor, vilket gör att de inte syns.

Har också ett psykopatiskt ex. Minns inte hur många punkter han prickade, men det var många. Han kunde vara mycket snäll, trevlig och charmig utåt - men fan själv hemma. Han gav intryck att vara extremt allmänbildad och i största allmänhet verkande han kunna "mycket om mycket", men skrapade man på ytan fanns ingenting därunder. De där "kunskaperna" var inövade repliker som han rapade upp utan att veta vad de innebar, men han såg till att styra samtalet så att det handlade om sådant han "kunde" men inte så djupt att han blev avslöjad.

Han var också felfri. Ansåg sig ha rätt till jobb och pengar - allra helst pengar utan jobb - utan motprestation. Alla som ställde krav på honom var idioter, dumma i huvudet. Han skulle bara ha, ha, ha. Av mig också. Tålde ö.h.t. inte krav. Han skulle "gå in på AF och meja ner alla med K-pist" för att de ville att han skulle söka jobb; han skulle göra samma med socialen eftersom de ställde krav på honom för att han skulle få försörjningsstöd. Om han skulle ha jobb alls så skulle det vara värsta drömtoppjobbet direkt - han hade exakt noll jobb under tiden vi var tillsammans (och hade innan dess bara haft praktik av olika slag) och sökte totalt 2-3 stycken (fem år!).

I tonåren roade han sig med att stjäla cyklar. Sen blev hans cykel stulen och HERREGUD VAD KRÄNKT HAN VAR!! I skolan fick de besök av en överlevare från Förintelsen och han roade sig med att klottra hakkors på bänken. "Han vet inte bättre ...", sade överlevaren - vilket exet tolkade som en komplimang. Men ja, han var på ett sätt fullt upp: ville inte flytta hemifrån, pallade inte krav, ville ingenting, ständigt kränkt.

Han kunde spela empatisk. Herregud vad närvarande och stöttande o.s.v. o.s.v. o.s.v. han var när vissa behövde, men jag fick alltid kalla handen direkt.

Han hade ett syskon som såvitt jag kunde se var ganska normalt. Hans mamma var mycket mild och snäll - antagligen för mild och snäll. Nu kan ju skenet bedra, men hos min f.d. svärmor såg jag ingenting av det som jag kan se hos t.ex. min egen mamma (narcissist).

Gud, du beskriv på pricken dotterns pappa, exakt! Han var/är precis så där artig och charmig när han ville och kunde mycket, trodde han men just det där att skrapa på ytan, då var han inte alls ett dugg kunnig, rasist var han också. En elak människa! Han hävdade att dottern så fort hon lärt sig gå att nu skulle hon kunna gå lika fort och lika långt som honom, han hävdade också om jag visade dottern för min familj och lät dem hålla henne då när hon var nyfödd, då skulle han slänga ut henne genom fönstret... :eek: Hemska människa, skrev nog flera trådar på förälderforumet här när det begav sig, Tror de finns kvar, ska nog läsa där och se hur jag resonerade som 26 åring och fast i det "förhållandet". 17 punkter av 20 är rätt många. Han gillade inte mina vänne, speciellt inte CillaW för när han loggade in på buke och MSN och snackade och låtsades vara mig så blev hon arg. Det var tydligen lätt att se att det inte var jag då vi skrev på olika vis han och jag (han är korkad- jag är inte). Han ville inte jag skulle umgås med mina vänner och isolerade mig lite.

Usch, tänk att det finns sådana människor!
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Precis så där uppför sig min besvärliga hyresgäst.
Det gäller att inte dansa med.

Och är man så lättlurad som jag så blir man lätt snärjd.

Sten Levander skrev nånstans att man inte ska titta en sådan person i ögonen när man pratar med den, då är det lättare att inte fångas av dem.:crazy:
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Fast jag upplever att jag "ser" dem ganska snabbt nu, sedan jag upplevt den första på nära håll. I början var jag nog lite överkänslig, för jag backade undan för minsta lilla tecken, men nu tror jag att jag hittat balansen.

Devisen att "om det låter för bra för att vara sant så är det sällan sant" passar in på dessa människor. Den jag råkade på kunde och visste allt och jag var sååå imponerad av hennes förmågor och av att hon var så driven. När allt brakade fick vi se bakom kulisserna och ojj så lite hon egentligen kunde. Allt var bara ord och yta.

Jag kände mig så himla utnyttjad och lurad. Ett tag förlorade jag tron på mänskligheten, men då bjöd Silverkedjan hem mig till sig (fast vi inte kände varandra IRL). Hon satte mig i en fåtölj, spelade Peter LeMarc, bjöd på mat, pratade med och pysslade om mig. :love:
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

När jag väl har avslöjat en sådan person så tycker jag nog att jag blir hjälpt av att se vansinnet i ögonen på dem.
Eftersom att de inte fungerar och reagerar som andra så behöver jag den spegeln för att veta hur jag påverkar dem.

De brukar tycka mycket illa om mig eftersom att jag inte går att fortsätta att manipulera efter att jag har avslöjat dem.
Visserligen så medför det att de baktalar och smutskastar mig men också att de försöker att undvika mig.
Det sista som de vill är att jag exponerar alla lögner och fusk för andra.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Samma här. Man får ju verktyg för att hantera dem då man avslöjat dem.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Han gillade inte mina vänne, speciellt inte CillaW för när han loggade in på buke och MSN och snackade och låtsades vara mig så blev hon arg. Det var tydligen lätt att se att det inte var jag då vi skrev på olika vis han och jag
Vet du, jag MINNS det där tillfället! Privatchattade med Cilla när hon skrev att "NU ska jag outa honom!"...

Just det där att de inte vill att man ska ha några vänner känner jag igen. De jag träffat har visat en stor portion av "du skall inga andra gudar hava jämte mig". ..

--

skälet till att denna tråd skapades är att jag har sett några barn/ungdomar i min omgivning som har ett lite avvikande beteende och då börjar (som vanligt) mina tankar snurra - ÄR det narcissistiska drag som syns redan nu? Går det att påverka dem så att de viker av från den redan utstakade vägen rakt in i psykopatgrottan? Eller kan man bara stå bredvid och se på medan det brakar rakt åt skogen för dessa ungdomar?
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag tror inte man som utomstående kan göra mycket annat än att vara på sin vakt och inte låta sig dras in i deras kraftfält.

Att bli fri från en personlighetsstörning är inget litet projekt, och det krävs att den störde verkligen ser sin störning och vill bli kvitt den. Detta ser jag faktiskt inte att någon av de jag känner skulle erkänna eller vilja bli kvitt.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Och försöka få barnen att inte dras in i kraftfältet... :crazy: (DET är svårare!)

Nej, det verkar ju inte som att det finns "sjukdomsinsikt" hos de som bär dessa störningar.

OM man skulle vara anhörig till den man ser beter sig stört, kan man DÅ påverka? Och Hur i så fall?
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

De kan läras att de inte vinner något på sitt uppförande.
De vill ju vara framgångsrika och populära.
Men om de kan fås att förstå att det inte är populärt att uppföra sig illa så brukar de vilja uppföra sig väl.

Att avslöja lögner och dumheter hela tiden är en strategi som delvis fungerar.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Nej, det verkar ju inte som att det finns "sjukdomsinsikt" hos de som bär dessa störningar.

OM man skulle vara anhörig till den man ser beter sig stört, kan man DÅ påverka? Och Hur i så fall?
Med risk för att vara kategorisk: Nej.

Just eftersom sjukdomsinsikten helt saknas. En sådan är liksom förutsättningen för att det ska finna något att "arbeta" med.

Jag och mitt syskon bröt ju kontakten med vår narcissistiska mor. Ett år senare skickade vi gemensamt ett kort mail där vi förklarade varför (för att skydda oss själva) och vad vi krävde av henne (sök vård, all kommunikation oss emellan ska gå via din vårdgivare och vi kommer att ställa upp och prata med denne om det begärs).

I ett års tid hade hon skickat mail till oss där hon bönat och bett och inte förstod varför vi vände henne ryggen. När hon fick mailet var det offerkoftan på direkt - och så gick hon till en psykolog för att beklaga sig över sina hemska barn.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Din beskrivning av din mamma stämmer fullständigt in på min mamma.
Jag har också brutit kontakten och hon förstår inte varför.

Jag har dock en son som är immun mot henne och jag undrar vilka egenskaper hos honom som gör att han är det?
Han går t.ex. inte att vare sig lura eller manipulera av någon.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Fast jag upplever att jag "ser" dem ganska snabbt nu, sedan jag upplevt den första på nära håll. I början var jag nog lite överkänslig, för jag backade undan för minsta lilla tecken, men nu tror jag att jag hittat balansen.

Devisen att "om det låter för bra för att vara sant så är det sällan sant" passar in på dessa människor. Den jag råkade på kunde och visste allt och jag var sååå imponerad av hennes förmågor och av att hon var så driven. När allt brakade fick vi se bakom kulisserna och ojj så lite hon egentligen kunde. Allt var bara ord och yta.

Jag kände mig så himla utnyttjad och lurad. Ett tag förlorade jag tron på mänskligheten, men då bjöd Silverkedjan hem mig till sig (fast vi inte kände varandra IRL). Hon satte mig i en fåtölj, spelade Peter LeMarc, bjöd på mat, pratade med och pysslade om mig. :love:

Jag skulle kanske kunna genomskåda det nu efter mina erfarenheter, men jag är nog lättlurad och smått korkad faktiskt. Jag vågar inte ens ha något förhållande eftersom jag inte vi råka ut för sådana män fler gånger. Det blir så jobbigt att ta sig ur det när jag är inlurad i det och "blind" som jag var med dotterns pappa. Fullständigt blind var jag då. Det var tack vare bland annat buke som jag fick mina ögon het öppna.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

När jag väl har avslöjat en sådan person så tycker jag nog att jag blir hjälpt av att se vansinnet i ögonen på dem.
Eftersom att de inte fungerar och reagerar som andra så behöver jag den spegeln för att veta hur jag påverkar dem.

De brukar tycka mycket illa om mig eftersom att jag inte går att fortsätta att manipulera efter att jag har avslöjat dem.
Visserligen så medför det att de baktalar och smutskastar mig men också att de försöker att undvika mig.
Det sista som de vill är att jag exponerar alla lögner och fusk för andra.

Men hur avslöjar man en sådan person, hur vet man vad en sådan person är innan man lärt känna den och ha en form av relation på något vis till personen?
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Vet du, jag MINNS det där tillfället! Privatchattade med Cilla när hon skrev att "NU ska jag outa honom!"...

Just det där att de inte vill att man ska ha några vänner känner jag igen. De jag träffat har visat en stor portion av "du skall inga andra gudar hava jämte mig". ..

--

skälet till att denna tråd skapades är att jag har sett några barn/ungdomar i min omgivning som har ett lite avvikande beteende och då börjar (som vanligt) mina tankar snurra - ÄR det narcissistiska drag som syns redan nu? Går det att påverka dem så att de viker av från den redan utstakade vägen rakt in i psykopatgrottan? Eller kan man bara stå bredvid och se på medan det brakar rakt åt skogen för dessa ungdomar?

Jag visste inget förrän hon talade om det för mig, trodde aldrig att någon skulle göra så mot mig. Inte fasen gör man så. Helt otroligt vad pinsamt det var också. Ändrade mina lösenord rätt fort.

Nja påverka kan man nog alltid göra, men i det stora hel tror jag inte att man kan omvända dem helt. Det har typ redan stabiliserats eller hur jag ska säga.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Och försöka få barnen att inte dras in i kraftfältet... :crazy: (DET är svårare!)

Nej, det verkar ju inte som att det finns "sjukdomsinsikt" hos de som bär dessa störningar.

OM man skulle vara anhörig till den man ser beter sig stört, kan man DÅ påverka? Och Hur i så fall?

Usch ja, mina barn, de är så "lättlurade" och tror liksom gott om alla. Men alla människor är inte helt goda och det har de svårt att förstå och kunna acceptera att mamma försöker förklara det för dem. Framför allt min äldsta. Han är som jag, vill göra sina misstag själv och tror inte på andra eller hur jag ska säga.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Jag håller på att bli knäpp av allt velande och tankar och funderingar fram och tillbaka 😅 Jag har idag ett barn på 1,5år. Jag lever... 2
Svar
26
· Visningar
2 246
Senast: MiniLi
·
Övr. Hund Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har i dagsläget tre hundar, en 11-årig labradorblandning, en 8-årig storpudel och en 3-årig... 2
Svar
23
· Visningar
2 091
Senast: __sofia__
·
R
  • Artikel Artikel
Dagbok För några dagar sedan skapade jag en tråd i det "allmäna" forumet, om en plötslig och oväntad längtan efter ett till barn, som dykt upp...
Svar
2
· Visningar
1 384
Senast: Raderad medlem 147980
·
Övr. Barn Jag har ett stort problem, och famlar i detta själv och får ingen hjälp. Min dotter, nyligen 19 år har varit svajjig i ca tre år. Från... 2
Svar
28
· Visningar
3 748
Senast: Bullen22
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp