psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

  • Äldre
  • Trådstartare Trådstartare ameo
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 268
  • Visningar Visningar 39 163
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Det är svårt och tar tid.
Så man hinner i princip alltid få sig en smocka innan man upptäcker hur det förhåller sig.

Jag lever enligt devisen att det får man reda ut då, det går ju inte att sluta leva bara för att man är rädd för att bli lurad.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Det är svårt och tar tid.
Så man hinner i princip alltid få sig en smocka innan man upptäcker hur det förhåller sig.

Jag lever enligt devisen att det får man reda ut då, det går ju inte att sluta leva bara för att man är rädd för att bli lurad.

Fast att få en smocka gör ont och det är så trist att reda ut känslorna efter en sådan smäll. Därför hade det varit bättre att få verktyg så man inte hamnar i knipa så att säga :P
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Din beskrivning av din mamma stämmer fullständigt in på min mamma.
Jag har också brutit kontakten och hon förstår inte varför.

Jag har dock en son som är immun mot henne och jag undrar vilka egenskaper hos honom som gör att han är det?
Han går t.ex. inte att vare sig lura eller manipulera av någon.
Jag tror att vissa människor "bara är sådana".

Min man såg t.ex. igenom min mamma direkt. Det dröjde tills nyligen innan han till fullo förstod vidden av hennes störning, men att hon var en skitsnackare av rang fattade han flera år innan jag insåg det.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Hur upplevde du det när du var liten och levde så nära henne?

Kan inte ha varit lätt alls!
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Min mamma och hennes syskon är mer eller mindre illa däran.
De kan naturligtvis inte hålla sams med varandra alls.
I deras fall så är det både arv och miljö.
Deras uppväxt var mer eller mindre gräslig på det mentala planet.
Ju mindre gräslig desto mindre störd.
Min mamma ansågs under hela sin uppväxt vara mycket besvärlig.
Alla syskonen var mer eller mindre våldsamma.

De har ett halvsyskon som inte uppvisar något av dessa störningar alls.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Hur upplevde du det när du var liten och levde så nära henne?
Ja du, det är nog mera märkligt att jag alls fungerar bland människor över huvud taget än att jag är ganska så udda.
Min pappa är alkoholist också.

Och trots detta så är jag faktiskt mentalt helt frisk.
Vilket borde stödja teorin om att vissa har en genetiskt större motståndskraft än andra.

Min världsbild var dock totalt skev när jag var barn och det tog lång tid för mig att räta ut den.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag undrar om hög intelligens kan vara del i denna immunitet?
Det är min "överintelligenta" son som inte påverkas det minsta av henne.
Hon kommer liksom inte åt honom alls.
Så de kan umgås och ha trevligt faktiskt.

Kanske att hon faktiskt känner av att hon är i intellektuellt underläge?
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Hur upplevde du det när du var liten och levde så nära henne?

Kan inte ha varit lätt alls!
Jag visste redan när jag var mycket liten att hon inte var att lita på i termer om stöd, föräldraskap eller annat sådant där som man som barn gärna vill ha av sina föräldrar för att känna sig trygg. För den sakens skull blev man ju insnärjd: Jag gick inte på dagis så jag var ju "isolerad" hemma med henne och hon har redan från början gjort sig till ensam spindel i nätet och uttolkare av världen (vilket innebar att precis all information silades genom henne och hon höll familjemedlemmar ifrån att tala direkt med varandra genom att baktala dem och framställa sig själv som den Goda Modern).

Ett sätt att kontrollera oss på har varit att helt enkelt få oss att tvivla på våra egna sinnesintryck. Konfronterar man henne med någonting får man ett av följande två svar: "Det har jag aldrig sagt!" eller "Det har jag aldrig gjort!" Har man, mot all förmodan, bevis på det man konfronterar henne med säger hon: "Jag gjorde det för din skull!" Och hör man det tillräckligt många gånger från ung ålder så börjar man tvivla till slut. Någon gång sa hon, helt spontant och apropå ingenting, att "jag slog ju inte dig när du var liten". Och det är ju inte sant, för hon slogs en hel del.

Vidare är hon oförmögen att se var hon slutar och var hennes barn börjar. Hennes barn ska helst göra som hon vill, som vore de kroppsdelar. Det finns liksom inte i hennes värld att vi en ska vilja välja något annat än det hon anser passar. Enligt sig själv kan och vet hon allt om allting, inklusive sådant som hon rimligen inte vet ett skvatt om.

Jag kan egentligen skriva en hel roman om henne - jag har ju inte nämnt något om upphöjandet av sig själv, den ständigt nedlåtande attityden mot oss barn, projiceringarna, lögnerna, fasaden som skulle upprätthållas utåt, de ständiga åsikterna om precis allt allt allt ...

Nej, det var inte lätt, men det är en sak att befinna sig mitt i det och inte känna till något annat och att stå på andra sidan flera år senare.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Min mamma och hennes syskon är mer eller mindre illa däran.
De kan naturligtvis inte hålla sams med varandra alls.
I deras fall så är det både arv och miljö.
Deras uppväxt var mer eller mindre gräslig på det mentala planet.
Ju mindre gräslig desto mindre störd.
Min mamma ansågs under hela sin uppväxt vara mycket besvärlig.
Alla syskonen var mer eller mindre våldsamma.

De har ett halvsyskon som inte uppvisar något av dessa störningar alls.
Min mor har inga syskon eller halvsyskon så det finns tyvärr inga att jämföra med. I hennes fall tror jag att det kan ha bidragit att hon var ensambarn: hon blev ju redan från början placerad i rollen som "den ende".
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Du kanske borde skriva en roman!

Jag känner igen allt som du beskriver.
Det är identiskt.

Många skulle nog bli hjälpta av att få läsa om fenomenet.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

lite OT sådär

Hur tror du att din mamma såg på barn? alltså att skaffa barn? de berättelser man hör är dom ju sällan närvarande eller barnkära direkt. Är det mer en rättighet enligt dem att skaffa barn och "göra som man vill" med dem, eller är det snarare så att dom ångrar sina barn?
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Det är nog olika.
Min mamma älskar barn och är jättebra med små barn.
Men så fort som barnens önskemål måste respekteras så går det på tvärs.

Jag är också en olyckshändelse och inte "skaffad".
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

lite OT sådär

Hur tror du att din mamma såg på barn? alltså att skaffa barn? de berättelser man hör är dom ju sällan närvarande eller barnkära direkt. Är det mer en rättighet enligt dem att skaffa barn och "göra som man vill" med dem, eller är det snarare så att dom ångrar sina barn?
Min mamma avskyr barn. "Jag gillar inte barn", har hon sagt. Till mig har hon sagt "skaffa aldrig barn"; mitt syskon har hon däremot tjatat på. :confused:

"Kvinnans lott", säger hon ibland som saker. Det är "kvinnans lott" att ta hand om och plocka upp efter sin man. På lediga dagar ska man inte vara ledig utan i stället städa hemmet och plocka efter sin man "för det är därför man är ledig från jobbet".

Jag tror det narcissistiska föräldraskapet är lika delar av följande komponenter:
1. "Kvinnans lott". Man ska liksom skaffa barn, det bara är så. Bara för att.
2. En egoistisk del. För bekräftelsen, för att ha en förlängning av sig själv.
3. ... och den sista tredjedelen är helt enkelt ånger. Jag fick nyligen ett e-post (före det e-post som jag nämnde tidigare i tråden) där hon radade upp alla uppoffringar hon gjort för "vår skull" och fick det att låta som att det var vårt ansvar (t.ex. att hon slutade jobba innan vi föddes).

Jag har en avlägsen bekant med narcissistiska tendenser. Hen har två barn och det var två barn som hen absolut skulle ha (lite som en snygg handväska, ungefär) - men att ta hand om barnen är bara skit och mög och djävulskap. Hen vill gärna kokettera lite med att hen umgås med sina barn (visa upp dem som vore de snygga handväskor) och är en god förälder men enligt den andra föräldern måste hen i princip tvingas till att ta hand om sina barn.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Du kanske borde skriva en roman!

Jag känner igen allt som du beskriver.
Det är identiskt.

Många skulle nog bli hjälpta av att få läsa om fenomenet.
Du är inte den första som säger det. Jag har funderat på saken det senaste året.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

JHans syskon är helt normal, smarta, trevliga individer och hans mor och far är det väl inget fel på heller. Han har haft en bra barndom precis som de andra syskonen, men bara han "blev" sådan här.

Flera som skrivit liknande men lånar detta citat.

Det man inte får glömma när man pratar om omgivning och uppväxt är att det inte bara handlar om vilka föräldrar man har. Dels så växer man ju upp under olika förhållanden beroende på var i syskonskaran man befinner sig, det är ganska annorlunda att växa upp som storasyskon, mellanbarn, som yngst eller som sladdis, dessutom kanske familjen flyttat, föräldrarna har annan arbetssituation, beter sig olika i föräldrarollen beroende på hur erfarna de är osv. Dels så har syskon en ganska stor icke-gemensam omgivningen, de har egna vänner, befinner sig hos olika andra familjer, har kanske olika barnomsorg, går i olika klasser med olika lärare, utövar olika intressen med olika människor osv, dvs en väldigt stor del av ens upplevelser och erfarenheter delar man inte med sina syskon.

Så att säga att någon haft en "bra barndom" för att föräldrarna var okej eller att någon "borde" vara normal för att syskonen är det är en väldigt förenklad generalisering.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Min mamma avskyr barn. "Jag gillar inte barn", har hon sagt. Till mig har hon sagt "skaffa aldrig barn"; mitt syskon har hon däremot tjatat på. :confused:

"Kvinnans lott", säger hon ibland som saker. Det är "kvinnans lott" att ta hand om och plocka upp efter sin man. På lediga dagar ska man inte vara ledig utan i stället städa hemmet och plocka efter sin man "för det är därför man är ledig från jobbet".

Jag tror det narcissistiska föräldraskapet är lika delar av följande komponenter:
1. "Kvinnans lott". Man ska liksom skaffa barn, det bara är så. Bara för att.
2. En egoistisk del. För bekräftelsen, för att ha en förlängning av sig själv.
3. ... och den sista tredjedelen är helt enkelt ånger. Jag fick nyligen ett e-post (före det e-post som jag nämnde tidigare i tråden) där hon radade upp alla uppoffringar hon gjort för "vår skull" och fick det att låta som att det var vårt ansvar (t.ex. att hon slutade jobba innan vi föddes).

Jag har en avlägsen bekant med narcissistiska tendenser. Hen har två barn och det var två barn som hen absolut skulle ha (lite som en snygg handväska, ungefär) - men att ta hand om barnen är bara skit och mög och djävulskap. Hen vill gärna kokettera lite med att hen umgås med sina barn (visa upp dem som vore de snygga handväskor) och är en god förälder men enligt den andra föräldern måste hen i princip tvingas till att ta hand om sina barn.

Lite så har jag med tolkat det, som att det är ett uppdrag man får gå igenom i livet. Kanske även att normen med barn är viktig för att man ska se bra ut utåt? det verkar ju vara en otroligt viktig del för de här personerna, att allting är perfekt på ytan.

Min pappa har alltid haft svårt för (speciellt mina) åsikter. Han är absolut inte psykopat eller har total brist på empati men jag tror han har svårt att tänka sig in i andras situationer. Han älskar små barn (och söta djur) och ibland undrar jag om det inte är mycket för att dom inte har åsikter på samma sätt. Man kan gulla och ge dom saker så blir dom glada, men man behöver liksom inte ge något mer av sig själv.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Dion Sommer pratar ju om resilenta barn och att man är olika resilenta. Att vara resilent beskrivs som en förmåga till elasticitet, spänst och okuvlighet att kunna resa sig igen efter påfrestningar. Beroende på hur reslient man är klarar man dåliga uppväxtmiljöer olika bra. (Boken Barndomspsykologi) Besvarar inte frågan om hur psykopater är som barn men är en tanke om varför vissa klarar en dålig uppväxtmiljö utan att ta skada medans andra faller på minsta motgång....

Vilka faktorer menar Sommer gör vissa barn mer/mindre resilenta då?

Det finns ju ganska mycket forskning på "risk- och friskfaktorer". Det man oftast pratar om är väl att det kan finnas en biologisk komponent, vilket kan vara gener eller/och påverkan under fostertiden pga mammans ålder, vanor, stressnivå eller miljö. Men att det sedan är omgivningsfaktorerna som avgör. De barn som man funnit vara mest motståndskraftiga, och klara sig bäst trots en torftig hemmiljö är t.ex. de som har någon trygg vuxen som ser en och går att lita på (släkting, granne, lärare, tränare, whatever). En annan faktor som nämnts i tråden och visat sig spela in är intelligens/begåvning. Men det är också klurigt då det anses vara delvis medfött, delvis tillägnat, så det blir svårt att skilja ut från de andra faktorerna.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Just eftersom sjukdomsinsikten helt saknas. En sådan är liksom förutsättningen för att det ska finna något att "arbeta" med.
Jag tänkte mig snarare att det skulle handla om barn med stört beteende, om man kan påverka dem medan de fortfarande är någorlunda små och formbara? Typ före puberteten eller nåt.

Att sjukdomsinsikten saknas på vuxna och att de inte går att påverka, Så långt är jag helt med.

Sen är det lite läskigt att inse att såna här personer beter sig så oerhört lika, oavsett bakgrund. Jag kan ju på rak arm nämna åtminstone två som jag umgåtts nära med, som haft väldigt stört beteende på precis samma sätt.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Du är inte den första som säger det. Jag har funderat på saken det senaste året.

Du kanske skall ta med även andras erfarenheter, så att det blir en större bild än bara en enskild individ.
Jag och andra som tycker att boken borde skrivas kan ju ställa upp med våra berättelser.
Om inte annat som en siffra på andra med samma upplevelser.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Man kan egentligen bara göra så som vi redan skrivit. Inte gå på deras trick, avslöja dem och visa att det inte lönar sig att göra fel (vilket de i vuxen ålder märker att inte alls stämmer)

Annars tror jag det är väldigt svårt om störningen redan finns där
 

Liknande trådar

Övr. Barn Jag håller på att bli knäpp av allt velande och tankar och funderingar fram och tillbaka 😅 Jag har idag ett barn på 1,5år. Jag lever... 2
Svar
26
· Visningar
2 248
Senast: MiniLi
·
Övr. Hund Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har i dagsläget tre hundar, en 11-årig labradorblandning, en 8-årig storpudel och en 3-årig... 2
Svar
23
· Visningar
2 096
Senast: __sofia__
·
R
  • Artikel Artikel
Dagbok För några dagar sedan skapade jag en tråd i det "allmäna" forumet, om en plötslig och oväntad längtan efter ett till barn, som dykt upp...
Svar
2
· Visningar
1 386
Senast: Raderad medlem 147980
·
Övr. Barn Jag har ett stort problem, och famlar i detta själv och får ingen hjälp. Min dotter, nyligen 19 år har varit svajjig i ca tre år. Från... 2
Svar
28
· Visningar
3 748
Senast: Bullen22
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Dalmatiner
  • Valp 2025
  • Fågelobservationer

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp