psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

  • Äldre
  • Trådstartare Trådstartare ameo
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 268
  • Visningar Visningar 39 163
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Vadå förändring? Personerna som drabbas av den typen av tillstånd är personer som är skörare och känsligare än andra. Därför går det att påverka åt olika håll. Det kan gå åt helvete samtidigt som dom kan lära sig hantera alla känslor och tankar och faktiskt må bra ändå även om dom alltid kommer vara åt det extremare hållet i tänket. Beroende såklart på vilken personlighetsstörning som det pratas om.

Du säger ju att det går att påverka åt olika håll, alltså kan det ske en förändring. Jag undrar vilka faktorer som enligt dig påverkar om det "går åt helvete" eller att de "lär sig hantera alla känslor och tankar och faktiskt må bra ändå"?
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Någon exempelsituation var (varning: jag har inte boken här, och minnet är lite luddigt) ett litet barn som hittat något (bajs? död fågel?) och tar med det för att visa sin förälder som reagerar argt och äcklat, vilket blir en obehaglig och överraskande vändning. Med en förälder som saknar förmågan att sen visa att det "inte var så farligt" skulle skamkänslorna bli intensiva och framkalla narcissism.

Talande exempel på en situation där ett barn inte får hjälp att hantera sina känslor och upplevelser, dvs inte får sina emotionella behov bemötta, trots att det med högsta sannolikhet inte handlar om en förälder som vill sitt barn illa. Tvärtom är det förmodligen ett sätt som många "normala" föräldrar/vuxna som ger sina barn en "normal" uppväxt skulle reagera på utan att förstå eller reflektera över hur de påverkar barnet, dvs personen skulle hamna i kategorin "hen hade ju en bra uppväxt".

(Sen för att vara övertydlig, SJÄLVKLART gör inte EN sådan situation att någon utvecklar psykiska problem!! Men att upprepade gånger bemötas på ett sådant invaliderande sätt och inte få hjälp att hantera de känslor det väcker kan göra det.)
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag skulle ju kunna säga det.
Men nu så är det i stället så att din beskrivning är bättre än min.
Så nej jag menade att de saknar de känslor som i vanliga fall styr upp oss till att bli omtänksamma och snälla.
De ser inte av sig själva någon mening i det.

Att ha känslor som ger lust av att göra dumheter är väl snarare sadistiskt?

En kombination av dessa båda egenskaper blir ju inte bra.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Du säger ju att det går att påverka åt olika håll, alltså kan det ske en förändring. Jag undrar vilka faktorer som enligt dig påverkar om det "går åt helvete" eller att de "lär sig hantera alla känslor och tankar och faktiskt må bra ändå"?
Jag tror att om man tex tar personer med emotionellt instabil personlighetsstörning alltså borderline, jag tror att om dom personerna utsätts för övergrepp eller inte får någon bekräftelse emotionellt osv så tar dom det hårdare än "vanliga" människor. Dom faller djupare än andra gör. Personer som inte är så extremt sköra faller inte ner i avgrunden som dom ofta gör på det sättet. "Vanliga" människor drabbas inte av dom kroniska självmordstankarna och det mera extrema självskadebeteende som kan komma av IPS tex. Dom kan hantera det på ett bättre sätt även om dom såklart också mår dåligt av sådanna händelser.

Jag tror även att dom personerna som har IPS som inte har utsatts för någonting, som inte har haft någon udda barndom utan haft en helt "normal" sådan vad det nu innebär, jag tror att dom alltid kommer svänga i humöret på ett sätt som kan plåga dom och dom runt omkring i framtiden om dom inte lär sig varför det händer och varför dom reagerar så mycket starkare än "normala" gör på mindre saker osv.

Har dom inte utsatts för någonting så kanske det inte går så långt som till självmordstankar och självskadebeteende och hela det kittet utan det blir mera ett jobbigt svängigt humör.
 
Senast ändrad:
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Psykologen ni nämnde ovan är själv psykopat därför är hans uppgifter ju ganska omdiskutabla.
Vem? R. D. Hare? Vad baserar du det på och finns det något (seriöst) sammanhang där hans uppgifter har ifrågasatts?
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Ja, han var den första jag tänkte på (fast han inte är psykolog). Sökte igenom tråden för att se om han nämnts, men det hade han ju inte.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Med en förälder som saknar förmågan att sen visa att det "inte var så farligt" skulle skamkänslorna bli intensiva och framkalla narcissism.

Jag tyckte att det lät ganska flummigt och tänkte mest "skit samma, jag vill bara veta hur man står ut med dem när de är vuxna!", men vid lite eftertanke känns det som en tänkbar faktor. Mina erfarenheter av en narcissist fick det att verka just som att undvikande av skamkänslor kopplade till misstag eller otillräcklighet tillhörde de starkaste egenskaperna.

Nu verkar ju hela grejen med psykopati och narcissism vara lite skruvad på nätet, eller i alla fall på buke. Här utnämns var och varannan till psykopat (inte minst allas ex, som Mixoman antyder), medan åtminstone jag aldrig ens hör ordet någon annanstans.

Men det du skriver är ändå intressant. Jag har en person i min omgivning, som har väldigt mycket av den egenskap du beskriver. Alltså, alla ogillar att skämmas, men den här personen kan som vuxen och på allvar förvänta sig väldigt mycket av andra människor, för att hen ska slippa skämmas. Skamkänslor verkar vara ett ofta närvarande problem, något som verkligen är problematiskt och verkligen ska undvikas.

Samma person har också klara tendenser att enbart kunna relatera till andra på ett bra vis då maktrelationerna är tydliga. Dvs då personen vet om hen är över- eller underordnad, oavsett om det är enligt formella hierarkier eller enligt hierarkier som mest finns i personens huvud (om hen ser upp till eller ner på den hen pratar med). Jämbördighet är mycket svårt för personen att hantera. Idealet för hen verkar vara att försöka vara så lik de "överordnade" som möjligt och att så långt någonsin är möjligt få de "underordnade" att mer eller mindre "lyda" henom. Vid revolter mot lydnadskravet, blir personen mycket arg.

Sen tror jag så klart inte att en upplevelse i barndomen som den du beskriver leder till psykopati eller ens lindrigare problem i normalfallet. Då får man vara väldigt sårbar för just det.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Och då är ju frågan om "ett jobbigt svängigt humör" skulle innebära ett sådant signifikant lidande för individen eller omgivningen att hen skulle uppfylla kriterierna för en personlighetsstörning. Och om inte så har hen ju inte diagnosen och då kan du inte prata om att de har en medfödd störning. Utan egentligen säger du precis det jag säger, att vissa personer föds med en större sårbarhet som ökar risken att under "rätt" omständigheter utveckla en personlighetsstörning, om de inte utsätts för dessa stressorer så fortsätter de vara inom normalspannet.

(Sen är jag iofs inget stort fan av den kategoriska modellen utan anser snarare att personlighetsstörningar ligger på ett kontinuum med normalvariansen av personlighet, men så ser ju inte de kliniska klassificeringarna ut i dagsläget.)
 
Senast ändrad:
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Och då är ju frågan om "ett jobbigt svängigt humör" skulle innebära ett sådant signifikant lidande för individen eller omgivningen att hen skulle uppfylla kriterierna för en personlighetsstörning.
Du kanske ska läsa på lite om IPS för det är ett litet helvete för dom när det gäller humöret. Det går uppåt lika fort som det kan rasa. Från botten till topp på korta stunder vilket ställer till det otroligt mycket för både dom själva och omgivningen.
Och om inte så har hen ju inte diagnosen och då kan du inte prata om att de har en medfödd störning. Utan egentligen säger du precis det jag säger, att vissa personer föds med en större sårbarhet som ökar risken att under "rätt" omständigheter utveckla en personlighetsstörning, om de inte utsätts för dessa stressorer så fortsätter de vara inom normalspannet.
Jo jag hävdar ändå att "störningen" om man nu vill kalla det det är medfödd, dom kommer alltid att ha problem, däremot så kan dom lära sig att hantera det och förhoppningsvis så får dom hjälp så tidigt som möjligt med att hantera det, oftast så söker sådanna upp vården förr eller senare och får hjälp iallafall. Dom flesta väntar tyvärr lite för länge och lider av svängningarna i onödan.

Sen kan "störningen" vara såpass under kontroll att personen mer eller mindre är "symptomfri", det går att lära sig att leva med det. Det är därför jag hellre ser det som tillstånd, det är olika tillstånd som personen ifråga kan jobba med. Det kan bli värre och det kan bli bättre.

Och detta är ju bara en av alla personlighetsstörningar men jag tror att många fungerar lite likadant när det gäller att vilja jobba med det och vilja "anpassa sig" till samhället och andra människor för att livet ska fungera. Lära sig att förstå sig på sig själva och jobba med sig själva. Men då är det ju ett måste att dom inser att dom har problem också vilket är ett litet problem när många anser att omgivningen är problemet.
 
Senast ändrad:
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag har också haft en person i min närhet med exakt de dragen som du beskriver.

Hur funkar hen som du beskriver just vid de eventuellt jämnbördiga relationerna ?

Den personen jag hade omkring mig, var extremt rövslickande uppåt och otroligt föraktfull neråt. Åt de jämnbördiga så uppfattade jag henom som att det hela tiden strävades efter att få en hierarki, gärna med henom på toppen.

Och detta med att skämmas. Hen ville gärna få andra att skämmas (kunde lätt förnedra andra offentligt) och hen ansåg ofta att andras bevekelsegruner i regel var avundsjuka, skuld och skam. Självklart så gjorde hen aldrig något fel själv och om det blev fel så var det andras fel, medan om det blev rätt så var det hens förtjänst.

huruvida den här personen har är som hen är medfött eller pga miljö vet jag inte. Det som berättats om barndomen är knapphändigt men rätt skruvat och de som kände hen som barn säger att det aldrig varit helt normalt. den här personen kommer med största sannolikhet aldrig nånsin komma till insikt om sin personlighetsstörning, utan hen kommer att fortsätta använda människor på samma vis och lämna spillror runt sig, såsom det alltid gjorts

Det jag vet är att jag kommer aldrig någonsin att vilja ha med personen att göra igen. En alltigenom totalt själsligt demolernade människa som bryter ner alla i omgivningen. Och det är underbart att ha brutit sig loss. Och nej, detta är inget psykopatiskt ex till mig
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag har också haft en person i min närhet med exakt de dragen som du beskriver.

Hur funkar hen som du beskriver just vid de eventuellt jämnbördiga relationerna ?

Jag uppfattar det som att hen i första hand försöker skapa en hierarki, självklart med sig själv överordnad, åtminstone så att hen upplever sig överordnad (att hens föreställningar om saker och ting inte hotas, att hen slipper känna sig dum/skämmas). Det går alltså lätt prestige i relationerna, eftersom hen går in i dem utifrån känslan av att de alltid är maktkamper. Det krävs ganska mycket av andra för att man inte alls ska "smittas" av det där prestigefyllda.

Det där med skammen tänkte jag mer på. Det är verkligen starkt hos den där personen, jag tycker att Elftor verkligen förklarade det väl. Som en aha-upplevelse för mig. Och så just det där att vara så extremt rädd för att själv behöva skämmas (och ha så lätt för att göra det), samtidigt som hen gärna får andra att skämmas, gärna framställer andra som lite dumma eller pinsamma.

Den här personen kommer från typ normala familjeförhållanden, lite gammaldags auktoritära föräldrar kanske, men inget särskilt. Många har mycket strängare föräldrar utan att bli lika konstiga.

Men jag skulle aldrig säga att den här personen är "psykopat". Då tänker jag mig något väldigt mycket värre, den här personen kan absolut tycka synd om barn och djur som har ont, tex. Det jag nappade på var just det där med skam.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Yes, helt riktigt, förväxlade dessa i hastigheten. Men gå in och kolla hans youtubeklipp, psykopatens så får man en intressant inblick i psykopater.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Inga barn föds onda. Det är jag helt säker på.

Men hur förklarar man då sådana som bedömts ha haft en bra uppväxt men sedan blir de ändå monster? Jag är bara "hobbyintresserad" av psykologi och seriemördare, och tänker på tex Ted Bundy. Han sades ju ha haft en fullt normal uppväxt men sedan valde han att ta ihjäl fruktansvärt många kvinnor. Han måste väl då ha fötts ond?

Jag tror absolut människor kan födas onda även om det är ovanligt. Dock är jag ju varken psykolog eller forskare så jag kan säga att det vetenskapligt är så.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Att använda ordet psykopat när det gäller en person som beskrivs är att ta i och slaska ordentligt med uttrycket.

Men den typen av person har narcissistiska drag och ofta har det funnits mycket skam med tidigt, inte sällan har de fått ta stort ansvar som små. Tagit hand om syskon, skött hushållsarbete etc etc och prestationen har varit sättet att få uppskattning (kärlek) för.

I vuxen ålder är de livrädda för sin egen skam och lägger därför gärna över den på andra. De ser till att alltid ha "ett upp" på sin omgivning (i deras värld), de tycker att andra är skyldiga dom tjänster eller känsloyttringar. "HUR kan du säga så till mig, jag som alltid har.....". Om de ibland förmår sig att reda i konflikter (vilket en del gör) så används aldrig ordet "förlåt" och de ser till att ha ett övertag och styra samtalet vilket gör att den andre ofta upplever skam och att det faktiskt var den som hade fel, även om det inte har uttalats direkt.

Empati kan de känna (eller i alla fall utrycka en kognitiv empati och visa det fysiskt och ord) för barn, djur och andra men det ska vara någon/något de kan känna sig överlägsna och kapabla att ta hand om så att deras "storhet"/omhändertagande del, får komma till uttryck. Så en naturkatastrof med tusentals döda eller ett mord på en politiker går lite obemärkt förbi, nästa sekund kan de gråta floder för att grannens katt har skadat sig, och snyftar gärna hejdlöst till "Lilla huset på prärien".
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Men hur förklarar man då sådana som bedömts ha haft en bra uppväxt men sedan blir de ändå monster? Jag är bara "hobbyintresserad" av psykologi och seriemördare, och tänker på tex Ted Bundy. Han sades ju ha haft en fullt normal uppväxt men sedan valde han att ta ihjäl fruktansvärt många kvinnor. Han måste väl då ha fötts ond?

Jag tror absolut människor kan födas onda även om det är ovanligt. Dock är jag ju varken psykolog eller forskare så jag kan säga att det vetenskapligt är så.

Det beror på vad man lägger in i begreppet "bra uppväxt". Det är sällan föräldrar medvetet gör något ont mot sina barn. Desorganiserad anknytning och traumatisering kan också överföras till nästa generation fast den är förvärvad ett steg tidigare.

Man har sett i studier att barn med desorganiserad anknytning har till synes bra familjeförhållanden, vilket har förbryllat. Men man har då sett att föräldrarna är traumatiserade och det har överförts till barnen genom att de inte har kunnat spegla känslor, dissocierat (stängt av) och haft depressioner.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

*kl*

Det finns helt klart evidens på att en antisocial personlighetsstörning till stor del är biologisk. Psykopater har ofta visats ha ett avvikande EEG-mönster och det finns en samsjuklighet med epilepsi och missbrukstendens. Även schizofreni och främst ADHD ingår i den genetiska kopplingen.

Särskilt psykopati-ADHD-missbruk är en klassisk triad.

Man ser ibland strukturella och/eller funktionella avvikelser i hjärnan med sämre förbindelser mellan hjärnhalvorna och frontal dysfunktion.

Nu kan man studera detta på ett väldigt spännande sätt med fMRI - funktionsmätande magnetkameraundersökning - men det är väldigt svår forskning att bedriva eftersom psykopatdiagnosen officiellt inte finns och inga psykopater har något intresse av att låta sig studeras.

Jag tror gendiagnostiken gör att psykiatrin kommer stå inför en omvälvande helt uppskakande ny förklaringsmodell där gamla "sanningar" helt behöver omprövas.

Min personliga åsikt är att man ärver en psykisk profil där generna bestämmer hur "sårbar" man blir. Men det är inte vattentäta skott mellan tex affektiva syndrom/bipolaritet, schizofreni respektive neuropsykiatriska funktionshinder som man trott.

De ärftliga samband som kunnat fastställas ihop med psykopati rör sig tex över fler delar av spektrat. Liksom att påfallande många barn nu får diagnoser som innefattar BÅDE autistiska drag och ADHD..

Har man varit godtrogen och råkat (det är tyvärr väldigt lätt hänt :( ) skaffa barn med en person som visat sig falla in under antisociala/psykopat-diagnoskriterier eller har stark genetisk belastning på psykisk sjuklighet/missbruk/empatistörningar rekommenderar jag en fantastisk bok:

Just Like His Father? A Guide to Overcoming Your Child’s Genetic Connection to Antisocial Behavior, Addiction and ADHD

Liane J. Leedom, M.D.

http://www.lovefraud.com/shop/just-like-his-father/

Jag tror att man kan aktivt kompensera stora delar av den genetiska belastningen om man kommer in i tid och jobbar medvetet just med det här. Det finns en praktisk övningsbok kopplad till boken också.

Att man kan bryta det biologiska arvet är kontroversiellt men man har inget att förlora.

Det är jättesvårt eftersom det krävs en balansgång mellan anpassning med kravminskning efter ev verkliga funktionshinder (typ koncentrationssvårigheter) och träning med ökade krav på empati och sociala färdigheter.

Men det är det enda sättet man kan försöka "gottgöra" för sitt barn att man inte valde den andra föräldern med större omsorg.

/Tim (som jobbar med neuropsykiatrisk bild-och funktionsmedicin och inte kan låta bli att göra tillfällig buke-comeback i detta angelägna ämne)

p.s. - Houdinie: Du är ALLTID välkommen :love:
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Har man varit godtrogen och råkat (det är tyvärr väldigt lätt hänt :( ) skaffa barn med en person som visat sig falla in under antisociala/psykopat-diagnoskriterier

Men alltså, lätt hänt? Det är lätt hänt om psykopati är vanligt, och det är det rimligtvis inte. Just på buke verkar det råda epidemisk psykopati bland just allas gamla ex, men för övrigt är inte psykopati vanligt. Folk på buke svänger sig hej vilt med termen och psykopatklassar folk till höger och vänster, gärna via hörsägen, men är det rimligt?
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Det är väldigt lätt hänt, OM man träffar på en person med psykopatiska drag, att "gå på" löftena om det underbara livet som väntar och starta en familj. Dessa människor brukar ofta börja om flera gånger och söndra många människors liv dessutom

Frekvensen på buke har jag dock ingen aning om :)

Fullt utvecklad antisocial personlighetsstörning uppges ha en frekvens i USA på 1% i populationen. Jag tror det snarare finns en underdiagnostik än motsatsen.

Skulle jag gissa utifrån svenska förhållanden skulle jag uppskatta att 1-2% av befolkningen fyller kriterierna och uppemot 10% har så tydliga drag av narcissism att det skulle kunna anses som en "störning".

Just i separationer har väl folk en tendens att visa sina sämsta sidor.

Men jag håller med om att man kan inte lite på vad andra skriver på forum eller på fb som sanningar om exens diagnoser.

Herregud vilka intressanta diagnoskombinationer jag själv har isf :D
 

Liknande trådar

Övr. Barn Jag håller på att bli knäpp av allt velande och tankar och funderingar fram och tillbaka 😅 Jag har idag ett barn på 1,5år. Jag lever... 2
Svar
26
· Visningar
2 248
Senast: MiniLi
·
Övr. Hund Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har i dagsläget tre hundar, en 11-årig labradorblandning, en 8-årig storpudel och en 3-årig... 2
Svar
23
· Visningar
2 096
Senast: __sofia__
·
R
  • Artikel Artikel
Dagbok För några dagar sedan skapade jag en tråd i det "allmäna" forumet, om en plötslig och oväntad längtan efter ett till barn, som dykt upp...
Svar
2
· Visningar
1 386
Senast: Raderad medlem 147980
·
Övr. Barn Jag har ett stort problem, och famlar i detta själv och får ingen hjälp. Min dotter, nyligen 19 år har varit svajjig i ca tre år. Från... 2
Svar
28
· Visningar
3 748
Senast: Bullen22
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp