Psykvården

[Anonymulois]

Fram tills nu har mina barn som behövt hjälp psykiskt varit under 18 år, så det är bup vi haft kontakt med, men nu har mellanbarner hunnit fylla 18.

Och jag är fan chockad. Ungdomen identifierar sig som trans och i våras blev hen utredd för autism och bra precis samtidigt fick vi komma en gång till kid (könsidentitetsmottagningen) i Umeå innan de remissade hen vidare till kim. (Besöken på kid var ett jävla skämt och dem har vi anmält till Patientnämnden så det är en helt annan historia. )

Pga allt skit med de enorma väntetiderna till kim (könsidentitetsmottagningen för vuxna) i Umeå, kroppshat (har tappat ordet) och en del annat i bagaget mår ungdomen otroligt dåligt psykiskt.

Kim tar inget ansvar för det som inte är ren trans- vård och hänvisar till hemmalandstinget för psykiskt stöd vilket de anser är helt nödvändigt. Vid senaste och sista besöket på bup i somras precis innan ungdomen fyllde 18 kom det fram att det, förutom ångest och depression nu även finns självmordstankar. Bup reagerade jättebra och medicinering har påbörjats, täta uppföljningar i början för att hålla koll, osv.

Men då kom övergången till vuxen psyk och allt är bara skit. Psyk anser att hen behöver ingen kontakt eller uppföljning utan det räcker med kontakt med hc på hemmaorten... Vi talar då om en liten byhåle-hc där kurator besöket varannan vecka, vet inte ens om de har psykolog för tillfället.

Alltså jag vet ju att psykvården är ett jävla skämt, men att det var så här illa hade jag inte fattat... Hur dåligt måste en ungdom må för att få hjälp? När det inte räcker med depression, ångest och självmordstankar?

Och med risk att låta skrytig, hur I helvete orkar ungdomar som INTE har föräldrar som stöttar, slåss för och hjälper sina ungdomar?!?!

Så här kan det ju fan inte få vara?!?!

 

[Grazing]

Fram tills nu har mina barn som behövt hjälp psykiskt varit under 18 år, så det är bup vi haft kontakt med, men nu har mellanbarner hunnit fylla 18.

Och jag är fan chockad. Ungdomen identifierar sig som trans och i våras blev hen utredd för autism och bra precis samtidigt fick vi komma en gång till kid (könsidentitetsmottagningen) i Umeå innan de remissade hen vidare till kim. (Besöken på kid var ett jävla skämt och dem har vi anmält till Patientnämnden så det är en helt annan historia. )

Pga allt skit med de enorma väntetiderna till kim (könsidentitetsmottagningen för vuxna) i Umeå, kroppshat (har tappat ordet) och en del annat i bagaget mår ungdomen otroligt dåligt psykiskt.

Kim tar inget ansvar för det som inte är ren trans- vård och hänvisar till hemmalandstinget för psykiskt stöd vilket de anser är helt nödvändigt. Vid senaste och sista besöket på bup i somras precis innan ungdomen fyllde 18 kom det fram att det, förutom ångest och depression nu även finns självmordstankar. Bup reagerade jättebra och medicinering har påbörjats, täta uppföljningar i början för att hålla koll, osv.

Men då kom övergången till vuxen psyk och allt är bara skit. Psyk anser att hen behöver ingen kontakt eller uppföljning utan det räcker med kontakt med hc på hemmaorten... Vi talar då om en liten byhåle-hc där kurator besöket varannan vecka, vet inte ens om de har psykolog för tillfället.

Alltså jag vet ju att psykvården är ett jävla skämt, men att det var så här illa hade jag inte fattat... Hur dåligt måste en ungdom må för att få hjälp? När det inte räcker med depression, ångest och självmordstankar?

Och med risk att låta skrytig, hur I helvete orkar ungdomar som INTE har föräldrar som stöttar, slåss för och hjälper sina ungdomar?!?!

Så här kan det ju fan inte få vara?!?!

Är en remiss skickad till vuxenpsykiatrin från bup eller avslutades kontakten bara? Eller vem har hand om medicinering osv? Är det vårdcentralen så be dom isåfall skicka en remiss. Låter oavsett som det är problem som en vårdcentral oftast inte tar sig an, även om dom har psykolog där.

Övergången och få allt rätt kan vara knepig, tyvärr måste man visa med mer än ord att man mår dåligt för att dom ska ta en på allvar. Åk in till akutpsyk om inte annat så är det lättare att komma in in vuxenpsykiatrin.

Visst att psykiatrin inte är på topp men man får heller inte glömma hur otroligt belastad den är, det är så många som mår dåligt. Sen kan jag tänka mig att man hamnar inte mellan stolarna när det handlar om trans osv.

 

[animalasia]

Fram tills nu har mina barn som behövt hjälp psykiskt varit under 18 år, så det är bup vi haft kontakt med, men nu har mellanbarner hunnit fylla 18.

Och jag är fan chockad. Ungdomen identifierar sig som trans och i våras blev hen utredd för autism och bra precis samtidigt fick vi komma en gång till kid (könsidentitetsmottagningen) i Umeå innan de remissade hen vidare till kim. (Besöken på kid var ett jävla skämt och dem har vi anmält till Patientnämnden så det är en helt annan historia. )

Pga allt skit med de enorma väntetiderna till kim (könsidentitetsmottagningen för vuxna) i Umeå, kroppshat (har tappat ordet) och en del annat i bagaget mår ungdomen otroligt dåligt psykiskt.

Kim tar inget ansvar för det som inte är ren trans- vård och hänvisar till hemmalandstinget för psykiskt stöd vilket de anser är helt nödvändigt. Vid senaste och sista besöket på bup i somras precis innan ungdomen fyllde 18 kom det fram att det, förutom ångest och depression nu även finns självmordstankar. Bup reagerade jättebra och medicinering har påbörjats, täta uppföljningar i början för att hålla koll, osv.

Men då kom övergången till vuxen psyk och allt är bara skit. Psyk anser att hen behöver ingen kontakt eller uppföljning utan det räcker med kontakt med hc på hemmaorten... Vi talar då om en liten byhåle-hc där kurator besöket varannan vecka, vet inte ens om de har psykolog för tillfället.

Alltså jag vet ju att psykvården är ett jävla skämt, men att det var så här illa hade jag inte fattat... Hur dåligt måste en ungdom må för att få hjälp? När det inte räcker med depression, ångest och självmordstankar?

Och med risk att låta skrytig, hur I helvete orkar ungdomar som INTE har föräldrar som stöttar, slåss för och hjälper sina ungdomar?!?!

Så här kan det ju fan inte få vara?!?!

Det kan nog skilja sig stort beroende på var man bor. Här upplevde jag BUP på ett negativt sätt men vuxenpsykiatrin har varit toppen. Mitt barn har fått den hjälp och stöttning som har efterfrågats. Ibland handlar det tyvärr om att träffa rätt person.

 

[Anonymulois]

Är en remiss skickad till vuxenpsykiatrin från bup eller avslutades kontakten bara? Eller vem har hand om medicinering osv? Är det vårdcentralen så be dom isåfall skicka en remiss. Låter oavsett som det är problem som en vårdcentral oftast inte tar sig an, även om dom har psykolog där.

Övergången och få allt rätt kan vara knepig, tyvärr måste man visa med mer än ord att man mår dåligt för att dom ska ta en på allvar. Åk in till akutpsyk om inte annat så är det lättare att komma in in vuxenpsykiatrin.

Visst att psykiatrin inte är på topp men man får heller inte glömma hur otroligt belastad den är, det är så många som mår dåligt. Sen kan jag tänka mig att man hamnar inte mellan stolarna när det handlar om trans osv.

Remiss är skickad från bup till psyk. Ungdomen har inte fått meddelande om svar utan var in och kollade sin journal och såg då svaret och att remissen avvisades och bup uppmanas skicka remiss till hc.

Jag vet att psykvården är överbelastad och jag skulle aldrig skylla det här problemet på behandlande personal utan de ovanför. Det är något fel när så många inte kan få hjälp när de mår dåligt.

Vad menar du med:
"Sen kan jag tänka mig att man hamnar inte mellan stolarna när det handlar om trans osv."?

Just nu ligger ansvaret för medicinering kvar hos bup:s underbara läkare som sammanbitet konstaterade att "jag släpper inte *ungdomen* förrän hen har fått en ny, fast kontakt på psyk." (Ja jag fällde en tår och tackade honom innerligt för hans engagemang.)