PTSD terapi och erfarenheter

[Nahar]

Jag fick nyligen reda på att jag har komplex PTSD. Det är alltså saker som hänt mig under en längre tid som skapat mina problem som kommit nu nästan tio år senare. Kan ju säga att själva diagnosen kom lite som en chock, men jo, allt stämmer tyvärr.

Är det någon annan här som gått i terapi för PTSD eller trauma? Jag har kommit till en psykodynamisk psykolog och just nu känns det lite flummigt. Vill liksom ha mer verktyg för att hantera problemen och inte bara prata om mitt trauma och må sämre av det. Men det kanske blir bättre?

Hur fick du hjälp? Hur gick behandlingen till? Jag har försökt googla på nån specialist eller så men hittar bara att specialistkliniken i Skåne lades ner förra året

Förstår om det är känsligt ämne och om nån vill ta det i PM så är det såklart ok.

 

[Happimess]

Jag fick nyligen reda på att jag har komplex PTSD. Det är alltså saker som hänt mig under en längre tid som skapat mina problem som kommit nu nästan tio år senare. Kan ju säga att själva diagnosen kom lite som en chock, men jo, allt stämmer tyvärr.

Är det någon annan här som gått i terapi för PTSD eller trauma? Jag har kommit till en psykodynamisk psykolog och just nu känns det lite flummigt. Vill liksom ha mer verktyg för att hantera problemen och inte bara prata om mitt trauma och må sämre av det. Men det kanske blir bättre?

Hur fick du hjälp? Hur gick behandlingen till? Jag har försökt googla på nån specialist eller så men hittar bara att specialistkliniken i Skåne lades ner förra året

Förstår om det är känsligt ämne och om nån vill ta det i PM så är det såklart ok.

Jag tycker du ska efterfråga traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) med exponeringsbehandling enligt Prolonged Exposure-protokoll. Det är det som har allra bäst stöd i vetenskapen. EMDR (eye movement desensitation and reprocessing) ger också bra effekt. Det är ju inte säkert den kompetensen finns tillgänglig där du bor, men fråga går ju alltid.

Min förståelse är att psykodynamisk terapi inte är så väldigt lämpligt vid PTSD, möjligtvis att psykodynamisk korttidsterapi kan hjälpa en att hantera de emotionella svallvågor som följer av ett trauma.

Att prata om traumat, återuppleva det osv är en central del i många behandlingsformer men då ska ju psykologen tydligt förklara varför ni gör det och vad det ska leda till. Jag vill verkligen rekommendera dig att lyfta dina tankar med din psykolog, som antingen får chansen att förklara hens plan med behandlingen, eller så får du mer på kött på benen om du vill byta.

Hälsar (off duty som inte jobbar kliniskt just nu alls ska tilläggas) psykologen som visserligen aldrig jobbat med just trauma, men som tycker det är viktigt att alla klienter ska förstå syftet med behandlingen och varför man gör de interventioner man gör.

 

[Happimess]

Jag vill också tillägga att det är väldigt vanligt att en patient vill ha konkreta verktyg att hantera sin situation och att terapeuten ser att eventuella verktyg skulle kunna fungera mer vidmakthållande av problematiken än botande/behandlande; som säkerhetsbeteenden som gör att man bara befäster de negativa känslorna ännu mer. Alltså, ett verktyg för att hantera en negativ känsla gör en mindre kapabel att hantera den negativa känslan på lång sikt. Jag tänker återigen att förväntningar är en sak som är bra att ta upp med sin terapeut vid något tillfälle, de allra flesta terapeuter tycker det är väldigt positivt när patienten vågar prata om sina förväntningar på och tankar kring terapin.

 

[Mabuse]

Jag vill också tillägga att det är väldigt vanligt att en patient vill ha konkreta verktyg att hantera sin situation och att terapeuten ser att eventuella verktyg skulle kunna fungera mer vidmakthållande av problematiken än botande/behandlande; som säkerhetsbeteenden som gör att man bara befäster de negativa känslorna ännu mer. Alltså, ett verktyg för att hantera en negativ känsla gör en mindre kapabel att hantera den negativa känslan på lång sikt. Jag tänker återigen att förväntningar är en sak som är bra att ta upp med sin terapeut vid något tillfälle, de allra flesta terapeuter tycker det är väldigt positivt när patienten vågar prata om sina förväntningar på och tankar kring terapin.

Intressant! Ett sånt verktyg kan ju vara tekniker för att hantera andning t ex, så att man kan stanna i en triggersituation och desensitivisera sig utan att bryta ihop av ångest. Är det inte bra, alltså?

 

[Happimess]

Intressant! Ett sånt verktyg kan ju vara tekniker för att hantera andning t ex, så att man kan stanna i en triggersituation och desensitivisera sig utan att bryta ihop av ångest. Är det inte bra, alltså?

Jo absolut, det var inte alls meningen att uttala mig så kategoriskt som att det aldrig är bra, jag syftade mer till att många "verktyg" kan vara säkerhetsbeteenden. Såklart finns det konstruktiva verktyg också. Jag ville bara nyansera och presentera ett alternativt scenario varför man inte får de verktyg man önskar som patient, och att det är en bra ide att prata med sin terapeut om man inte upplever att man får det man hade hoppats på, så att terapeuten kan förklara sin intention.

 

[Mixoman]

Jag fick nyligen reda på att jag har komplex PTSD. Det är alltså saker som hänt mig under en längre tid som skapat mina problem som kommit nu nästan tio år senare. Kan ju säga att själva diagnosen kom lite som en chock, men jo, allt stämmer tyvärr.

Är det någon annan här som gått i terapi för PTSD eller trauma? Jag har kommit till en psykodynamisk psykolog och just nu känns det lite flummigt. Vill liksom ha mer verktyg för att hantera problemen och inte bara prata om mitt trauma och må sämre av det. Men det kanske blir bättre?

Hur fick du hjälp? Hur gick behandlingen till? Jag har försökt googla på nån specialist eller så men hittar bara att specialistkliniken i Skåne lades ner förra året

Förstår om det är känsligt ämne och om nån vill ta det i PM så är det såklart ok.

Jag håller med Happimess. Även i traumabehandling med KBT som teoretisk bas pratar man om det som hänt men man gör det stegvis och behandlingen innehåller också tekniker för avslappning e.t.c. för att klara av det. Dock är det absolut av största vikt att man som klient förstår varför man gör som man gör och kan ha en dialog om just det man upplever som till exempel flummigt. Skulle jag behöva en operation skulle jag vilja ha all information om varför och hur det går till innan jag lägger mig på operationsbordet.

Det är inte heller så att dåligt utförd terapi enbart saknar effekt utan kan vara skadlig och öka symtomen och det dåliga måendet, alltså inte bara temporärt som en effekt av behandlingen. EMDR upplevs som lite mer skonsamt men är mer effektivt när det inte är komplex PTSD, men även sånt ska en kompetent behandlare kunna informera om. Jag diskuterade ämnet med en väldigt välkänd psykodynamiker för ett tag sen, som var väldigt bestämd med att för den typen av traumatisering som komplex PTSD så är det KBT som gäller. (Hälsar psykoterapeuten som jobbar ganska mycket med traumabearbetning)

 

[Mabuse]

Jo absolut, det var inte alls meningen att uttala mig så kategoriskt som att det aldrig är bra, jag syftade mer till att många "verktyg" kan vara säkerhetsbeteenden. Såklart finns det konstruktiva verktyg också. Jag ville bara nyansera och presentera ett alternativt scenario varför man inte får de verktyg man önskar som patient, och att det är en bra ide att prata med sin terapeut om man inte upplever att man får det man hade hoppats på, så att terapeuten kan förklara sin intention.

Min erfarenhet är att en del terapeuter tror att man i första hand behöver någon att berätta för. Alltså utgår från att huvudproblemet är att man inte har någon att prata med om vad som hänt. Terapeuter som är lite mer insatta i traumabehandling verkar vara mer benägna att jobba med konkreta verktyg. Men det är såklart bara min erfarenhet. Därför blir jag dock lite förvånad när du skrev som du gjorde.

Vad är det för verktyg patienter kan vilja ha som är destruktiva?

 

[Nahar]

@Happimess och @Mixoman Tack för att ni tar er tid på fritiden!

Jag tänkte berätta nästa gång att jag mådde väldigt dåligt efter förra gången, och att det inte kändes bra. Tog upp i slutet av förra gången att jag mest vill hitta sätt att få livet att fungera igen (eller nåt sånt, minns inte exakt hur jag sa det) och hon svarade att hon gör psykodynamisk terapi inte KBT. Kändes lite kort och sa mig inte så mycket, så jag får nog ta upp det nästa gång och fråga hur hon tänker. Jag vill inte gå hem efter varje gång och må sämre, jag mår liksom tillräckligt dåligt redan. Och mår jag sämre tar jag till diverse alternativa 'verktyg' som inte är så bra, om vi säger så Anledningen till att jag vill ha konkreta verktyg är just för de situationerna när allt blir så illa så jag gör dumheter. Känner inte igen mig själv alls när det händer och jag blir lite rädd för mig själv och mina reaktioner. Sen att liksom behandla problemet i sig på annat sätt kan jag gå med på men då måste jag ju veta att jag klarar av det. (Kanske är precis detta jag ska säga till psykologen?)

Jag ska fråga om hon hört om traumafokuserad KBT och hur hon tänker kring det, alternativt vad hon vill erbjuda mig.

Jag är lite rädd för att gå dit igen, faktiskt, för att det var så jobbigt. Så det som du är inne på @Mixoman kan jag verkligen tänka mig. Det är först nu i eftermiddag som den värsta oron släppt och jag kan tänka mer klart igen, såhär två dagar senare. Känns inte helt rätt. Men ska som sagt berätta för psykologen om det och hoppas att hon anpassar efter mina reaktioner.

Tack igen för att ni tar er tid. Uppskattas mycket

 

[Mixoman]

@Happimess och @Mixoman Tack för att ni tar er tid på fritiden!

Jag tänkte berätta nästa gång att jag mådde väldigt dåligt efter förra gången, och att det inte kändes bra. Tog upp i slutet av förra gången att jag mest vill hitta sätt att få livet att fungera igen (eller nåt sånt, minns inte exakt hur jag sa det) och hon svarade att hon gör psykodynamisk terapi inte KBT. Kändes lite kort och sa mig inte så mycket, så jag får nog ta upp det nästa gång och fråga hur hon tänker. Jag vill inte gå hem efter varje gång och må sämre, jag mår liksom tillräckligt dåligt redan. Och mår jag sämre tar jag till diverse alternativa 'verktyg' som inte är så bra, om vi säger så Anledningen till att jag vill ha konkreta verktyg är just för de situationerna när allt blir så illa så jag gör dumheter. Känner inte igen mig själv alls när det händer och jag blir lite rädd för mig själv och mina reaktioner. Sen att liksom behandla problemet i sig på annat sätt kan jag gå med på men då måste jag ju veta att jag klarar av det. (Kanske är precis detta jag ska säga till psykologen?)

Jag ska fråga om hon hört om traumafokuserad KBT och hur hon tänker kring det, alternativt vad hon vill erbjuda mig.

Jag är lite rädd för att gå dit igen, faktiskt, för att det var så jobbigt. Så det som du är inne på @Mixoman kan jag verkligen tänka mig. Det är först nu i eftermiddag som den värsta oron släppt och jag kan tänka mer klart igen, såhär två dagar senare. Känns inte helt rätt. Men ska som sagt berätta för psykologen om det och hoppas att hon anpassar efter mina reaktioner.

Tack igen för att ni tar er tid. Uppskattas mycket

Du ska berätta vad du upplever för psykologen. Du kan absolut fråga om hon känner till traumafokuserad KBT, det gör hon alldeles säkert men hon verkar tydlig med att det är något annat hon jobbar med och jag misstänker att hon inte kommer göra tummen upp, blinka i samförstånd och sen rekommendera dig att söka dig till det.

För att genomgå en traumabehandling behöver man vara i någorlunda okej skick. Det kan vara så att man behöver behandla depression först med exempelvis beteendeaktivering. Inte sällan använder man alkohol som självmedicinering och då måste det hanteras först. Eller ännu värre, om man fått bensodiazepiner utskrivna av någon trött gammal läkare (eller köpt svart), då måste det trappas ut först innan behandling.
Det borde finnas några större städer i din närhet där de har traumaavdelning på sjukhuset? Vårdcentralen kan skriva remiss dit, du kan också kontakta dem direkt. Tyvärr är det ofta lång väntetid, så lång att det borde vara kriminellt.

 

[Niyama]

Jag har gått i massor av terapi pga PTSD. Mest till hjälp var nog en 5 år lång psykodynamisk terapi. KBT (prolonged exposure) har varit aktuellt ett par gånger, första gången blev det inte av för att psykologen ansåg att jag nog skulle behöva vara inlagd för att klara av det och sen flyttade jag från den orten. Andra gången förklarade en psykolog hur det skulle gå till: jag skulle gå dit 10-20 gånger. Då skulle jag berätta om ett trauma vid varje tillfälle och det skulle spelas in och sen skulle jag lyssna på det hemma. Jag tyckte det lät helt vansinnigt, jag skulle alltså välja ut ca 10-15 övergrepp och resten fanns inte utrymme för. När jag ifrågasatte upplägget höll psykologen med om att det nog inte var något för mig utan passade bättre om man varit med om mer enstaka svåra händelser (det kanske passar annars också, men för mig kändes det omöjligt att ens sortera ut vad jag skulle ta upp vid så få tillfällen).

I psykodynamiska terapin tog det nåt år innan jag ens kunde berätta det svåraste. Där var det aktuellt med EMDR vilket nog hade kunnat varit bra som komplement, blev dock aldrig av att vi testade. Jag behövde tid, det fick jag i PDT men inte i den KBT som presenterades.

 

[Nahar]

Du ska berätta vad du upplever för psykologen. Du kan absolut fråga om hon känner till traumafokuserad KBT, det gör hon alldeles säkert men hon verkar tydlig med att det är något annat hon jobbar med och jag misstänker att hon inte kommer göra tummen upp, blinka i samförstånd och sen rekommendera dig att söka dig till det.

För att genomgå en traumabehandling behöver man vara i någorlunda okej skick. Det kan vara så att man behöver behandla depression först med exempelvis beteendeaktivering. Inte sällan använder man alkohol som självmedicinering och då måste det hanteras först. Eller ännu värre, om man fått bensodiazepiner utskrivna av någon trött gammal läkare (eller köpt svart), då måste det trappas ut först innan behandling.
Det borde finnas några större städer i din närhet där de har traumaavdelning på sjukhuset? Vårdcentralen kan skriva remiss dit, du kan också kontakta dem direkt. Tyvärr är det ofta lång väntetid, så lång att det borde vara kriminellt.

Jo, jag har fått lite sådana vibbar också men tycker det är svårt att avgöra på bara en gång. Men om det är något jag är bra på så är det att kapa alla band med personer som triggar mig minsta lilla så fungerar det inte så kommer jag inte fortsätta gå dit.

Tack och lov mår jag i övrigt väldigt bra. Det var därför min första reaktion var att det nog inte stämde det där med PTSD. Sen fick jag förklarat för mig hur komplex PTSD fungerar och förstod bättre. Men deprimerad är jag inte och har inget missbruk, utan ett i övrigt väl fungerande liv tack och lov. Det är bara just när jag blir triggad som mitt humör svänger en massa. Tränade alldeles för mycket tills kroppen inte pallade det, sen dess har det väl varit mer varierat vad jag försöker ta till när det är som värst. Just nu försöker jag kanalisera in oron i städning och fixande av olika slag, hoppas att det fungerar istället för mer destruktiva beteenden som hjärnan gärna tipsar om.

Och nej, jag har letat och letat på nätet men det verkar som att traumaavdelningen las ner förra året. Hittar inget på de största psykiatrimottagningarna i närheten som nämner PTSD eller trauma. Känns konstigt att det inte finns i Skåne. Kanske ringer dit och frågar någon dag var de menar att en ska vända sig.

Jag har gått i massor av terapi pga PTSD. Mest till hjälp var nog en 5 år lång psykodynamisk terapi. KBT (prolonged exposure) har varit aktuellt ett par gånger, första gången blev det inte av för att psykologen ansåg att jag nog skulle behöva vara inlagd för att klara av det och sen flyttade jag från den orten. Andra gången förklarade en psykolog hur det skulle gå till: jag skulle gå dit 10-20 gånger. Då skulle jag berätta om ett trauma vid varje tillfälle och det skulle spelas in och sen skulle jag lyssna på det hemma. Jag tyckte det lät helt vansinnigt, jag skulle alltså välja ut ca 10-15 övergrepp och resten fanns inte utrymme för. När jag ifrågasatte upplägget höll psykologen med om att det nog inte var något för mig utan passade bättre om man varit med om mer enstaka svåra händelser (det kanske passar annars också, men för mig kändes det omöjligt att ens sortera ut vad jag skulle ta upp vid så få tillfällen).

I psykodynamiska terapin tog det nåt år innan jag ens kunde berätta det svåraste. Där var det aktuellt med EMDR vilket nog hade kunnat varit bra som komplement, blev dock aldrig av att vi testade. Jag behövde tid, det fick jag i PDT men inte i den KBT som presenterades.

Den där KBTn du nämner hade nog inte fungerat för mig heller. Känns väldigt simplifierad. Jag triggas ju mest av saker i min vardag, och detta ganska ofta på sistone, så det är väl därför jag vill ha verktyg för att handskas med det när det händer. Men, DBT som tar fem år känns inte heller rimligt. Kan liksom inte linda in mig i bomull i fem år och undvika alla triggers och inte leva normalt för att orka och vara redo inför varje terapisession.



Jag är ändå ganska smart och skulle säga att jag är ganska bra på att förhålla mig till mig själv, så om jag bara visste hur jag skulle reagera istället när jag blir triggad har jag nån tanke om att jag skulle kunna träna om mig själv ganska snabbt. Men det kanske är önskedrömmar.

 

[yamyam]

För mig hjälpte EMDR något oerhört. Det var väldigt jobbigt, förstås, eftersom man ju jobbar med sina trauman.. Men för mig så lämnade jag i regel EMDR-sessionerna långt mycket bättre till mods än vad jag varit efter andra terapiformer.

Jag har alltid haft väldigt svårt att uttrycka mig kring mina trauman, känner mig lätt pressad och stänger av om man ”bara” sitter rakt upp och ner framför en psykolog. EMDR är ju lite annorlunda, tror det var en del i vad som gjorde att det gav så bra resultat. Jag har förstås fortfarande lite svårt att prata om en del saker men EMDR löste upp mängder med känslomässiga knutar som jag trodde jag aldrig skulle bli av med. Livet blev enormt mycket lättare att hantera.

 

[tuaphua]

Jag gick först i EMDR för att bearbeta trauman och PTSD. Jag kontaktade först BUP och gick samtal där. Flyttades då jag blev myndig till öppenpsyk för samtal. När det inte var nog fick jag gå på EMDR via öppenpsyk.
Det hjälpte för just det traumat vi fokuserade på då under de begränsade antal sessioner vi hade möjlighet till.

Jag hade tur att EMDR-terapeuten ihop med en psykiater forskade om traumabearbetning och hade en grupp-behandling där man gick heltid 5-6 veckor. Hon tyckte jag behövde mer vård. Speciellt IOM att ett till trauma skedde då.
Man var då 5 st som alla hade gått igenom flera svåra trauman och bearbetade det genom olika terapiformer. Och så fick vi undervisning i vad medicinskt skedde i kroppen etc.
Jag gick 2 omgångar med något års mellanrum.
Det var psykodynamiska samtal, musikterapi, attitydgrupp(bearbetning av kognitiva och affektiva scheman), kroppskännedom etc.
Man remitterades dit via öppenpsyk.

Just hon som jag gick i EMDR hos var otroligt skicklig och såg rätt igenom alla. Hon puschade och rotade i det jobbiga. Men hon var också otroligt skicklig på att göra det på ett varmt och stöttande sätt. Alla älskade och avskydde ibland hennes förmåga att hitta det man behövde jobba med.
Det var ju så klart väldigt tufft under behandlingen. Att heltid i flera veckor gå in på djupet var jättetufft. Men det lärde mig otroligt mycket! Både av terapierna, undervisningen och att interagera med övriga/se hur de reagerade i sin terapi. Det var en himla trygg plats där de noga valt folk de tror skulle ge bra gruppdynamik ihop och en underbar sjuksyrra var ständigt närvarande kontaktperson.
Tyvärr är gruppen nedlagd nu.

Jag gick sedan i enskild terapi hos EMDR-terapeuten. Vi körde då först KBT som funkade till viss del för mig. Men jag hade för lätt att pressa igenom uppgifterna och inte helt få med känslorna. Jag hade stängt av dem så länge att jag inte kunde styra det mer och var/är prestationsmänniska som forcerar igenom för mkt.
Som tur var utbildade hon sig ständigt och var då en av de första Schema-terapeuterna i Sverige. Den terapin var det som fixade det sista hos mig. Den var verkligen min grej. Speciellt med den suveräna terapeuten.
Jag hade önskat att alla som mår dåligt fått en sån outstanding terapeut som gett en så mycket verktyg och självinsikt!

ag har en vän som efter trauma fick PTSD och även han gick schematerapi med fantastiskt resultat. Numer finns ju fler behandlare. Kan vara ngt att fundera på om KBT, EMDR etc inte räcker.

 

[Nahar]

För mig hjälpte EMDR något oerhört. Det var väldigt jobbigt, förstås, eftersom man ju jobbar med sina trauman.. Men för mig så lämnade jag i regel EMDR-sessionerna långt mycket bättre till mods än vad jag varit efter andra terapiformer.

Jag har alltid haft väldigt svårt att uttrycka mig kring mina trauman, känner mig lätt pressad och stänger av om man ”bara” sitter rakt upp och ner framför en psykolog. EMDR är ju lite annorlunda, tror det var en del i vad som gjorde att det gav så bra resultat. Jag har förstås fortfarande lite svårt att prata om en del saker men EMDR löste upp mängder med känslomässiga knutar som jag trodde jag aldrig skulle bli av med. Livet blev enormt mycket lättare att hantera.

EMDR känner jag mig lite tveksam till, det verkar som ett så konstigt koncept (även om jag vet att det fungerar). Men föreslår terapeuten det så kanske jag testar. Tack för att du delade med dig. Det hjälper att höra andras erfarenheter då jag inte känner någon annan som haft PTSD eller liknande.

Jag gick först i EMDR för att bearbeta trauman och PTSD. Jag kontaktade först BUP och gick samtal där. Flyttades då jag blev myndig till öppenpsyk för samtal. När det inte var nog fick jag gå på EMDR via öppenpsyk.
Det hjälpte för just det traumat vi fokuserade på då under de begränsade antal sessioner vi hade möjlighet till.

Jag hade tur att EMDR-terapeuten ihop med en psykiater forskade om traumabearbetning och hade en grupp-behandling där man gick heltid 5-6 veckor. Hon tyckte jag behövde mer vård. Speciellt IOM att ett till trauma skedde då.
Man var då 5 st som alla hade gått igenom flera svåra trauman och bearbetade det genom olika terapiformer. Och så fick vi undervisning i vad medicinskt skedde i kroppen etc.
Jag gick 2 omgångar med något års mellanrum.
Det var psykodynamiska samtal, musikterapi, attitydgrupp(bearbetning av kognitiva och affektiva scheman), kroppskännedom etc.
Man remitterades dit via öppenpsyk.

Just hon som jag gick i EMDR hos var otroligt skicklig och såg rätt igenom alla. Hon puschade och rotade i det jobbiga. Men hon var också otroligt skicklig på att göra det på ett varmt och stöttande sätt. Alla älskade och avskydde ibland hennes förmåga att hitta det man behövde jobba med.
Det var ju så klart väldigt tufft under behandlingen. Att heltid i flera veckor gå in på djupet var jättetufft. Men det lärde mig otroligt mycket! Både av terapierna, undervisningen och att interagera med övriga/se hur de reagerade i sin terapi. Det var en himla trygg plats där de noga valt folk de tror skulle ge bra gruppdynamik ihop och en underbar sjuksyrra var ständigt närvarande kontaktperson.
Tyvärr är gruppen nedlagd nu.

Jag gick sedan i enskild terapi hos EMDR-terapeuten. Vi körde då först KBT som funkade till viss del för mig. Men jag hade för lätt att pressa igenom uppgifterna och inte helt få med känslorna. Jag hade stängt av dem så länge att jag inte kunde styra det mer och var/är prestationsmänniska som forcerar igenom för mkt.
Som tur var utbildade hon sig ständigt och var då en av de första Schema-terapeuterna i Sverige. Den terapin var det som fixade det sista hos mig. Den var verkligen min grej. Speciellt med den suveräna terapeuten.
Jag hade önskat att alla som mår dåligt fått en sån outstanding terapeut som gett en så mycket verktyg och självinsikt! ❤

ag har en vän som efter trauma fick PTSD och även han gick schematerapi med fantastiskt resultat. Numer finns ju fler behandlare. Kan vara ngt att fundera på om KBT, EMDR etc inte räcker.

Oj, det verkar som ett jätteprojekt med terapi Jag är inte så pepp på att låta terapin ta så lång tid eller stor del av mitt liv. Jag har så mycket jag vill hinna med och vill bara leva ju. Tror jag känner så för att jag ju kunnat leva normalt i över 10 år. Vill inte minnas eller prata igenom allt. Mycket kommer jag inte ens ihåg så det kan liksom få vara så. Men, jag vill också bli av med sömnproblemen och lära mig att hantera triggers. Svårt. tack ändå för att du delar med dig. Kul att se att du fått så bra hjälp!

 

[Verdandi]

EMDR känner jag mig lite tveksam till, det verkar som ett så konstigt koncept (även om jag vet att det fungerar). Men föreslår terapeuten det så kanske jag testar. Tack för att du delade med dig. Det hjälper att höra andras erfarenheter då jag inte känner någon annan som haft PTSD eller liknande.

Oj, det verkar som ett jätteprojekt med terapi Jag är inte så pepp på att låta terapin ta så lång tid eller stor del av mitt liv. Jag har så mycket jag vill hinna med och vill bara leva ju. Tror jag känner så för att jag ju kunnat leva normalt i över 10 år. Vill inte minnas eller prata igenom allt. Mycket kommer jag inte ens ihåg så det kan liksom få vara så. Men, jag vill också bli av med sömnproblemen och lära mig att hantera triggers. Svårt. tack ändå för att du delar med dig. Kul att se att du fått så bra hjälp!

Ge dig själv den tid du behöver. Se det som din egen personliga resa vidare i livet, med förhoppningen om att det faktiskt KAN bli bättre. Släpa fram de där smörtrollen ut i solljuset..

Har själv gått lite olika terapier bl.a. för PTSD, och från det fått med den erfarenheten att det behövs tid och långsiktighet.

 

[Inte_Ung]

Är det någon annan här som gått i terapi för PTSD eller trauma?

Ja jag fick KBT i två perioder i mitt liv.
Första gången efter att ha råkat ut för en chef som var (är) psykopat. Jag bytte både jobb och yrke i samband med det.
Och så en gång efter att ha blivit mordhotad.

Det kostar på, det måste man räkna med. Jag har varit ett vrak efter varje session i början på båda behandlingarna. Och då så visste jag ändå hur det fungerar andra gången.
Men det har verkligen fungerat fantastiskt bra för mig.
Psykologer är värda sin vikt i guld, banne mig.

Jag har tränat på att hantera känslorna och det innebär ju att jag var tvungen att utsätta mig för dem. Första gångerna är det alldeles gräsligt för att sedan bli lättare och lättare. Till slut så har det t.o.m. blivit enkelt.
Andra terapiomgången avslutades faktiskt i förtid då jag tack vare rutin kom igenom snabbare.

Fråga om du undrar något.
Nu så skall jag läsa resten av tråden.

 

[Irca]

Hej! Jag jobbar en del med trauma behandling. Min erfarenhet är av svår PTSD så jag talar utifrån det. Man ska vara försiktig med att påbörja en trauma behandling då den är svår och man mår sämre under en period, och lyckas man inte genomföra kan man lämnas i sämre skick. Det är viktigt att hitta en duktig terapeut som inte öppnar upp saker utan att slutföra.

Vi arbetar mycket med förebyggande innan traumabehandlingen påbörjas. Viktigt att lära sig bryta flashar och bryta dissociation om du har det. Viktigt att kunna ta sig ner i känsla när den går upp på max. Viktigt att vara säker och stabil innan du påbörjar behandlingen. Inga destruktiva beteenden för känslohantering får finnas kvar då nykeln i behandlingen är att kunna känsloreglara utan att bli destruktiv och träna på att sluta undvika tankar minner och triggers. Att ge sig in i en behandling av komplex PTSD behandling utan PE utbildning och utan ett gediget föarbete låter som vansinne i mina öron. Men nu har jag ju inte hela bilden.

 

[Irca]

Om

Intressant! Ett sånt verktyg kan ju vara tekniker för att hantera andning t ex, så att man kan stanna i en triggersituation och desensitivisera sig utan att bryta ihop av ångest. Är det inte bra, alltså?

Säkerhetsbeteenden kan vara att vända bort blicken för att du ser din förövares ansikte i en främlings. Du ska titta på främlingen och andas dig lugn tex

 

[mutant]

Och nej, jag har letat och letat på nätet men det verkar som att traumaavdelningen las ner förra året. Hittar inget på de största psykiatrimottagningarna i närheten som nämner PTSD eller trauma. Känns konstigt att det inte finns i Skåne. Kanske ringer dit och frågar någon dag var de menar att en ska vända sig.

Komplex PTSD (som inte är en diagnos, diagnosen heter bara PTSD oavsett grad) hör till psykiatrin i Skåne, om det inte gäller krig-/tortyr, då är det Röda Korsets mottagning. Teoretiskt kan man söka till öppenvårdspsykiatrin på egenremiss men i praktiken kommer de troligtvis hänvisa till primärvården för bedömning och eventuellt att det krävs behandlingsförsök på den nivån först innan de isf remitterar till psykiatrin.

Enklast är alltså troligtvis att börja med vårdcentralen (det kanske är därigenom du har din nuvarande kontakt?). Gränssnittet primärvård/psykiatri är inte glasklart och det finns mycket blandad kompetens bland psykologer/kuratorer/psykoterapeuter på båda nivåer. Det finns också privata aktörer som tar emot inom vårdval psykoterapi, där ingår inte PTSD egentligen, men det går att komma runt. Om du bor i Malmö kan jag eventuellt ge dig några specifika namn om du vill.

 

[et_flickan]

Jag fick nyligen reda på att jag har komplex PTSD. Det är alltså saker som hänt mig under en längre tid som skapat mina problem som kommit nu nästan tio år senare. Kan ju säga att själva diagnosen kom lite som en chock, men jo, allt stämmer tyvärr.

Är det någon annan här som gått i terapi för PTSD eller trauma? Jag har kommit till en psykodynamisk psykolog och just nu känns det lite flummigt. Vill liksom ha mer verktyg för att hantera problemen och inte bara prata om mitt trauma och må sämre av det. Men det kanske blir bättre?

Hur fick du hjälp? Hur gick behandlingen till? Jag har försökt googla på nån specialist eller så men hittar bara att specialistkliniken i Skåne lades ner förra året

Förstår om det är känsligt ämne och om nån vill ta det i PM så är det såklart ok.

Fick komplex ptsd 2017.
2018 började jag min psykodynamisk terapi. Idag är jag frisk.

Var så klart jätte tufft i början och väldigt svårt att prata om. Men min psykolog och jag klickade jätte snabbt och jag fick snabbt förtroende för henne. Att prata och gå tillbaka till en av händelserna som hände mig var jätte jobbigt. Kände en enorm skuld första gångerna och det var skämmigt att prata om det men det hjälpte verkligen. Det spred sig dessutom till andra händelser.

I våras kunde jag börja leva som jag ville. Kan vara på ett stort köpcentrum själv och köpa kaffe, kan ringa viktiga samtal, min stress har i princip försvunnit även fast jag fortfarande har lätt för stress, det spred sig dessutom till min tandläkarskräck så jag kunde äntligen gå till tandläkaren utan att få panik. Jag är inte lika vaksam längre och framförallt inte lika arg.

Jag har dessutom tagit upp kontakten med den som utsatte mig för mina trauman. I mitt fall var det en våldsam familjemedlem. Det har tagit hårt på både samvetet och skuldkänslorna att inte velat ha kontakt men jag har varit så fruktansvärt rädd för honom men hans handlingar är och kommer aldrig vara mitt fel.

Vill också säga att jag troligen haft ptsd i nästan 20 år men aldrig tänkt tanken på att det kunde varit just det. Hoppas detta hjälpte dig lite