Rädsla vid ridning

[avslutat medlemskap]

Riktigt så enkelt som du alltid vill få det att låta är det inte. De flesta hästar har en historia innan de kommer till sin nuvarande ägare. Hur trygg du än är själv i det läget så tar det tid för en stressad häst att bli det. Det går inte på två sekunder. Det här handlar ju dessutom om en människa som inte är trygg, utan istället rädd så vad är det du vill förmedla? Jag tror att de flesta som håller på med hästar vet att människans känslor påverkar dem väldigt mycket och i det här fallet är ju just människans känsla en stor del av problemet. Och jag tror att få vettiga hästmänniskor skulle gå på promenad med sin häst lös och "retas" med den tills den hotar med att ge dig stryk... Tänk på vad du skriver - kan finnas barn/oerfarna som läser och får för sig att ta efter.

Jag skrev ingenstans hur lång tid det kan ta, bara hur jag gjort och att det funkade på precis alla hästar jag haft eller haft hand om under längre eller kortare tid. Den hästen jag retades värst med och som retade mig (det var hon som började från första början) hade jag i 17 år och vi kände varann utan och innan men jag har ju alltid haft en känsla av vad djuren förmedlat genom känslor och det kommer alldeles säkert av att jag är "halvtidslantis" från födseln med alla sorters lantbruksdjur. Bör jag djuren busa med mig så hänger jag bara på och så blir det som det blir, det finns ingen manual, dom är alla individer oavsett ras och sort men "språket" dom förmedlar är universiellt och än har inget djur försökt skada eller döda mig genom bus och lek, inte ens avelstjuren som skulle vara "folkilsken" (detta fick jag veta långt efteråt) och vi hade mycket kul för oss när ingen annan var med och störde oss.

 

[spinxx]

jag kompletterar med att använda ett extra långt grimskaft (åtminstone 4-5 meter) eller en longerlina vid promenaderna,

Du behöver inte komplettera med det, det stod med från början.

Kör träns, lina, handskar.

 

[Yrja]

Hej! Jag är 18 år och har köpt en häst tillsammans med min mamma som är mer erfaren än mig. Själv har jag bara ridit på ridskola/ridläger är ovan vid att inte rida i ett ridhus.

Fick honom 20 december och allt var frid och fröjd. I början red vi 1h varje dag på en gräsplan utomvus, hur fin som helst även om han ibland blev lite rädd för tex barnvagnar eller olika maskiner/bilar och tittade mycket. Inget farligt, ryckte till eller gick snabbt några steg och sen lugnade han ner sig direkt. När vi provred var det här verkligen inga problem alls.

Nu har min mamma skadat sig och kan inte rida överhuvudtaget, så allt ansvar med att motionera honom ligger på mig, samtidigt har jag blivit jätterädd för att rida honom pga hans tittighet och rädsla... Han får verkligen inte den motion han behöver, jag klarar av att skritta honom i 10 min. Eftersom han inte får motion blir han ju ännu mer tittig och när jag försöker rida honom blir jag ännu mer spänd och rädd.

Har frågat min mamma om vi inte kan testa att longera honom eller något, men det var tydligen inte okej... Så vad gör man? Vi letar medryttare som kan rida honom men det kan ju ta ett tag. Jag är verkligen inte SÅ erfaren men ridskola var inte ett alternativ längre, letade efter en häst att bli medryttare på också men hittade inte heller... Meningen var att jag skulle lära mig mer då han är en "läromästare".

Att rida privat är ju inte som ridskola. Man rider ju ofta ensam och varken du eller hästen har stödet av gruppen som på en ridlektion. Det är ju inte allt för sällan som duktiga ridskoleryttare blir väldigt osäkra när de plötsligt inte har några ramar som de är vana vid.

Sällsksp att rida med är jättebra, nån som är van och inte gör ngn stor sak av tittighet, för det är ju nåt som nädtan alla hästar gör ibland, tittar till, hoppar till, stannar, nosar frustande på ngt, undviker nåt man passerar. Det är en del av ridning. Och när du har vant dig vid vilka signaler som är riktig rädsla och vad som bara är larv så kommer du inte att känna dig lika osäker. Och när du också känber din häst och vet vad han kommer att göra och inte. Alla hästar kan bli läskiga så det måste ju inte vara något fel på hästen i sig, även om det såklart finns mer eller mindre trygga individer. Min häst är jättebra för en nybörjare att åka runt på, men han kan också bli jättestökig och rädd.

Testa att rida regelbundet för en tränare, så att du kan börja bygga upp er relation och ridning på ett tryggt sätt där du får stöd och hjälp. Sen kan du träna själv mellan lektionerna. Med tiden kommer du att känna dig tryggare med din häst. Det tar flera månader innan man känner varandra och ni har ju baft honom i några veckor.

 

[Kilauea]

Nu ska du få nånting konkret att fundera över och kanske ett svar, jag har ju både ägt och hanterat "nervösa spackel" och asociala individer som jag fått rätsida på genom helt andra metoder än dom etablerade, dom hästarna har fått ta hand om mig och hålla koll på mig, "ta över" kanske folk tyckt men dom blev trygga i sin roll att ta hand om mig och hålla koll på omgivningen och hantera hjärnspökena med ett "jaha, men han reagerar ju inte så varför skulle jag bry mig"?

Min sista häst, ett varmblod, kunde jag retas med när vi gick på promenad (hon gick alltid lös och fick leka hund) genom att osynligt snegla på en sten vi gått förbi 100 gånger, hon började takta och så var cirkusen igång tills jag inte kunde hålla mig längre utan asgarvade och då fick jag springa för då skulle jag ha spö som lurat henne.

Jag har så många gånger konstaterat att djuren läser oss människor som en öppen bok och kan även läsa våra tankar, tror vi att hästen kommer att skena för vägskrapan eller timmerbilen så gör den det, tror vi att den kommer att stanna på ett hinder så får vi passera mellan öronen och hamna i spånet, tror vi att den kommer att skygga för hundar, postlådor, paraplyer och barnvagnar så har man genom sina tankar skapat en nervös häst och massor med problem. Är man däremot trygg och skiter i vad man passerar så gör hästen likadant, den känner tryggheten från människan och blir lika trygg själv och kollar glatt på allting runt omkring sig även om det är nyårssmällare eller en koflock som brakar loss på andra sidan staketet.

Fast det är ju det som är problemet, egna hjärnspöken. Det är inte så bara att ignorera dom, det kräver träning.

 

[Skolli]

Har ni minskat eller helt tagit bort kraftfodret? En häst som i princip inte används behöver sällan kraftfoder. Går hästen på full kraftfoder ranson så förstår man att den är lite "överpigg"

 

[nickan1]

Min mamma tycker att han är för stark när man hanterar honom från marken, vilket jag inte alls håller med om. Slutade på ridskola eftersom deras tider inte fungerade med mitt schema i skolan, och för att jag kände att jag inte lärde mig det som jag ville (för mycket fokus på hoppning, och nästan inget på dressyr).

Min häst brukar oftast hinna bli rädd för något inom de 10 minutrarna och då blir jag superrädd och vågar inte ens sitta kvar.

Om du bara rider ensam och inte har möjlighet att rida för tränare så tror jag din ridning och dina kunskaper kommer att backa snarare än att gå framåt om det är mer dressyr du vill lära dig och isåfall är ridskola bättre vad gäller dressyrdelen. Sen lär man sig självklart mycket annat med egen häst som man inte lär sig på ridskola. Men om du bara är rädd så när du rider honom så kommer det inte leda till att det går framåt. Antingen får ni väl lämna bort hästen på träning tills din mamma kan rida igen om ni inte hittar medryttare eller kanske överväga att sälja om det inte finns någon som kan eller vågar rida honom ordentligt på en längre tid och ni inte heller kan motionera honom på annat sätt. Om det stället du brukar rida på har bra underlag för longering så går det ju alltid att ta ut en tränare som gäller till med arbetet från marken och då blir du också kunnigare i hanteringen och lär dig longera på ett korrekt sätt samtidigt som hästen blir motionerad.

 

[Eldbollen]

1: Vad grundar sig rädslan i? Är det att åka av, tappa kontrollen, att göra ila sig, hästen gör illa sig eller inte stanna. En häst blir aldrig 100% säker. Det är någonting man ska ta med sig när man hanterar hästar men det betyder inte att de är direkt farliga.

Sen undrar jag hur mycket hästen vistas ute och i vilken typ av hage? Om underlaget i hagen hindrar hästen att "rusa som en galning och allmänt leva rövare" så kanske det är bidragande till problemet.
Sen vill jag också tillägga att om man är rädd att tappa hästen på promenad så kan man alltid gå i en hage med hästen till att börja med.

 

[chiiliacanth]

Är du 18 år kan du ju ta beslut själv tycker jag, även om du självklart vill visa respekt åt din mamma. Hursomhaver skulle jag råda dig till att se till att han får mkt utevistelse om dagarna, i hage o sådant, då rör han naturligt på sig och har förhoppningsvis busat av sig lite energi i hagen! O dra ned på kraftfoder om du inte redna har gjort det så att han inte får mer energi än vad ni tränar av med så att säga.
F.ö. tycker jag verkligen du borde gå med honom på promenader, ni kan ju jogga en bit(du joggar bredvid). Se till att ha hjälm o är du osäker om hans beteende, ha väst också, rather safe than sorry liksom
O jag tycker inte man ska sitta upp och galoppera osv, om man inte ens tycker att det funkar från marken (som en pik till din mor om hon nu tycker du inte ska longera honom). Be om hjälp o longera. Se ifall du kan löshoppa honom eller ngt sånt. Men arbeta från marken! Då byggs ditt självförtroende upp också .

Lycka till!!

 

[Iszka]

Vilken jobbig situation för dig! Jag förstår precis hur du känner dig, jag blev också rädd för min förra häst och det är en jättesvår cirkel att bryta för till slut är liksom all glädje och motivation med ridningen borta. Jag vill bara tipsa dig om att skriva i ”Fegistråden” här på Buke. Det var superskönt för mig att få stöd därifrån av andra i liknande situationer och bra att få se att man inte är ensam om att vara rädd när man rider sin häst. Lycka till!

 

[mackan]

@Dripdropdusch
Det viktiga i sammanhanget är att du inte behöver hantera /rida/träna en häst du är rädd för .

Att din mamma nu dessutom är skadad och inte kan hjälpa till blir ju ytterligare en faktor.

Du kan inte som sagt förväntas tråna/underhålla hästen när du känner som du gör/är rädd.

Tråkigt läge att du upplever sån press utifrån situationen .
Du behöver kunna säga nej. Både för din egen skull och för att det inte heller blir bra för din och mammas häst i sammanhanget .