Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Efter jul och nyår ska jag prova att prata igenom allt en gång till. Och då ha den formuleringen/approachen i tankarna. Men jag börjar ju inse redan att vi troligtvis kommer gå olika vägar. För det där med förlorad respekt var verkligen en bra beskrivning, jag respekterar inte honom på samma sätt längre. Och det kanske är det jag sörjer...
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Ja, jag är skitjobbig:D

Jag tror att du kommer att lösa det här - alltså lösa dig från honom. Bara att du skapat den här tråden visar att du är inne i en tankeprocess som går åt det hållet. Bär man på tankar som man vet andra kommer att invända mot så är det mer sannolikt att man håller tyst, om man vill fortsätta. Typ jag vet att jag inte borde vara ihop med den här upptagna killen men säger jag inget om det så slipper jag höra kritik.... Så redan när du startade tråden tror jag att du visste vartåt svaren skulle luta - och det är också dit du själv lutar, även om det känns skräckinjagande.

Jag förstår att han betyder mycket för dig och gör mycket som är bra för dig. Men samtidigt: en grej som är viktig när man är kär tycker jag är att respektera den andres grundläggande värderingar. För min del är det ofta det jag blir kär i, faktiskt. Och de här värderingarna respekterar du ju inte alls (som tur är;))

En tanke: du skrev om din studielitteratur. Är det möjligen så att du börjat plugga men att han och hans kompisar inte gjort det? Det är lätt att man växer ifrån varandra då. Pluggandet och nya kompisar kan göra att man själv får nya värderingar, nya saker blir viktiga för en, medan den andra är samma person som hen alltid varit. Och då kanske man inte passar ihop längre.
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Jag, det känner jag väl själv också. Att jag vet vad jag måste göra men inte vågar. Han har som sagt varit hela min trygghet under så lång tid, jag vet inte hur jag ska klara mig nästa gång jag rasar om jag inte har honom. För det kommer jag göra, sedan jag blev tonåring har hela livet varit en bergochdalbana. Jag rasar ihop, bygger upp, rasar ihop, bygger upp...
Dessutom längtar jag efter tvåsamhet, jag vill ha ett förhållande. Men det kan ju inte vara med någon jag inte respekterar fullt ut och inte vill ha sex med. Det vet jag ju. Men jag är samtidigt livrädd för att förbli ensam...

Han har mer avancerad utbildning är jag har skulle jag säga. Jag har pluggat en yrkesutbildning på komvux så det är inga avancerade studier det handlar om.
Han är både smart och driftig, driver eget företag med allt vad det innebär med ekonomi och bokföring. Har stenkoll på sin privatekonomi också medan jag knappt har koll på vilka utgifter jag har ens...

Däremot har jag ägnat mig åt mycket självrannsakan de senaste åren. Och även om förhållandet med den svarte mannen nästan tog kål på mig så fick jag också många nya intryck och lärde mig mycket om både mig själv och andra. Jag insåg t ex hur många fördomar jag hade och bestämde mig för att göra mig av med dem. Han(ex-sambon)verkar istället nöjd med att låta sina fördomar blomstra...
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

bara faktumet att du känner som du gör i den här situationen och i grunden litar på ditt eget omdöme är väl ändå ett tecken på att du kommit en mycket bra bit på väg i att hitta tryggheten hos dig själv.

Det kan kännas som att du riskerar lämna tryggheten hos honom, men egentligen byter du famn, mer eller mindre, till din egen.
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Ni låter inte jättekompatibla ... Synd att en person som är så bra för övrigt har sådana gräsliga värderingar. Hur ser han själv på att ni har så olika värderingar? Förstår han hur det stöter bort dig?

Om du rasar ihop igen, som du uttrycker det, så tror jag att du kommer att upptäcka att du tar dig upp på egen hand också. Och en tvåsamhet man inte trivs i är ju inte mycket att ha.
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Det där var poetiskt, och klokt. Men särskilt trygg med mig själv vet jag inte om jag är, den som förstört mest för mig är jag själv. Och därför kommer ju också tvekan, att detta kanske bara är ytterligare ett av dom idiotiska misstag som jag ångrar djupt sen när det inte går att göra ogjort.
Jag kan redan känna hur det kommer svida i hjärtat när jag om 10 år fortfarande är singel och inser vad jag kunde ha haft om jag inte varit så petig...:crazy:
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Det kan kanske spöka en smula, men människosynen fanns där redan innan. Och det är ju vanligt med trångsynthet och främlingsfientlighet på små orter som den jag bor på. Många runt mig är likadana men det är sådana jag inte får välja själv om jag vill umgås med, t ex arbetskamrater.
Bara grejen att ett skämt vars slutpoäng är att alla på andra sidan medelhavet är apor är höjden av humor för honom och hans vänner säger ju allt... Och ja, i hans kompisgäng är jag antingen känd som "psykot"(dom vännerna kan jag dock uppskatta till viss del för jag ÄR faktiskt väldigt ostabil mentalt)eller som "PK bruden/negerälskaren"(dom vännerna undviker jag för allas trevnad...).

Jag hade ALDRIG varit tillsammans med någon som har den människosynen, aldrig. Inte för några skäl i världen hade jag gjort det. Människosynen är helt avgörande för mig faktiskt, viktigare än allt annat. I min lilla by där jag bor finns det många många som inte har din exsambo syn på människor från andra länder.
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Ni låter inte jättekompatibla ... Synd att en person som är så bra för övrigt har sådana gräsliga värderingar. Hur ser han själv på att ni har så olika värderingar? Förstår han hur det stöter bort dig?
Jag brukar säga precis som det är just när det hoppar en sånd är äcklig groda ur munnen på honom. Att "när du säger sånt dör jag lite inombords". Och jag har rakt ut talat om att attraktionen dör också. Men han verkar inte riktigt bry sig... Jag tror inte han tar det på allvar helt...

Om du rasar ihop igen, som du uttrycker det, så tror jag att du kommer att upptäcka att du tar dig upp på egen hand också. Och en tvåsamhet man inte trivs i är ju inte mycket att ha.

Nej det är ju den lilla detaljen...
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

varför blicka bakåt?
förstå skillnaden med att vara en bra bit på väg och vara färdig :) du är en bra bit på väg, försaka inte det bara för att du egentligen önskar att du var mycket längre fram i processen.

Jag har varit singel i ...8år och jag mår fint ;) hellre petig än i ett förhållande med någon jag inte respekterar.
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Det hoppade nog en fördom ur mig också i det stycket inser jag. Självklart menar jag inte att alla som bor på mindre orter är trångsynta/främlingsfientliga, men åtminstone på just min lilla ort är det väldigt utbrett.
Och jag är ju osäker på om jag vill vara tillsammans med honom också men ska sanningen fram så finns det inte så mycket att välja på när man bor där jag gör och är som jag är...
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Det hoppade nog en fördom ur mig också i det stycket inser jag. Självklart menar jag inte att alla som bor på mindre orter är trångsynta/främlingsfientliga, men åtminstone på just min lilla ort är det väldigt utbrett.

Det är min erfarenhet också.
Jag bodde under några år i en riktig bruksby. 80% av invånarna är födda och kommer dö där. Det finns en stor industri och ALLT, ja verkligen ALLT i byn kretsar kring den arbetsplatsen.

Så många av invånarna är otroligt inskränkta. Väldigt skrämmande men också lärorikt att få uppleva, det är som att backa tillbaka i tiden när det gäller människosyn.

Det är såå skönt att ha flyttat bort från byn, som en lättnad, luften är friare utanför :D

Men för att komma tillbaka till din tråd lite.. Går det att få honom att flytta?
Tänker att hans trånga människosyn kanske kan förändras om han kommer bort från samhället? Men det kanske är en väldigt naiv tanke :(
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Jag har inte läst genom alla inlägg och jag har inte så mycket att tillägga egentligen, men jag vill bara säga att jag känner igen mig.

För mig är det dock min pappa som har dom där åsikterna. Han uttalar sig nedlåtande om "alla" som inte är som honom. Extremt trångsynt. Kan vara allt från utlänningar, västerpartister, homosexuella till djur- och miljöaktivister. Alla som han tror inte har samma värderingar och liv som honom själv.

Jag bor inte hemma längre, men sist jag var hemma kände jag bara hur elak han är. Dom sa på nyheterna att en pojke hade dött på ett flyktingsläger här i Sverige, och han kommenterade "åh, vad bra! Vadfan ska dom här och göra?" :crazy::( Han tyckte dessutom att det var bra att en person åkte ut från idol för att han var homosexuell, och sa "Kul att ha honom som son". :crazy:

Jag har försökt att fråga vad han baserar sin fakta på. Speciellt angående utlänningar. Och det är ofta "G.W sa så en gång" eller "Kolla på efterlyst" - alltså inga pålitliga källor.. Hur mycket jag än försöker introducera andra källor står han fast vid sin åsikt. :( Det är dessutom riktigt provocerande för mig så jag klarar, precis som du, inte av att vara i samma rum längre..

Hur reagerar han om du introducerar nya källor som är motstridiga det han säger?

Sen måste man ju tänka på att vi lever i ett demokratiskt land och alla måste få ha sin egen åsikt.. Men det gör så ont när någon nära har åsikter man själv inte alls delar..
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Jag känner igen mig i vissa delar av det du skriver. När jag läser det du skriver så känns det som det handlar mest om trygghet. Jag har i vissa perioder nästan varit tacksam över att dåvarande pojkvän velat vara med mig. Jag har tänkt att ingen vill ju egentligen vara med mig pga sjukdom som gör att jag i vissa perioder inte är så rolig att leva med. Men.. jag tror att du klarar mer än vad du tror.. och jag tror inte att det är sunt att stanna hos någon pga tryggheten. Har du vänner som du kan ta hjälp av om det blir jobbigt istället?
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Fast jag tänker lite såhär: Du vill inte att han ska ha sina negativa sidor men du verkar själv ha problem. Han ställer ju inte samma höga krav på dig så i er relation är han på nåt sätt mer tolerant än vad du är. Bara en tanke.
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Och jag är ju osäker på om jag vill vara tillsammans med honom också men ska sanningen fram så finns det inte så mycket att välja på när man bor där jag gör och är som jag är...

Ja men det du förlorar är ju din självrespekt om du fortsätter att vara tillsammans med någon som har dessa åsikter. Och vad kan vara viktigare än det, tänker jag. Alltså det här med små orter fattar jag inte, vår lilla by är full med toleranta människor massor av människor som är vänster som jag och vår närmaste ort är en gammal bruksort - också full med toleranta människor faktiskt. Sen finns det säkert rasister också, men jag tror faktiskt inte de är så många.
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Fast jag tänker lite såhär: Du vill inte att han ska ha sina negativa sidor men du verkar själv ha problem. Han ställer ju inte samma höga krav på dig så i er relation är han på nåt sätt mer tolerant än vad du är. Bara en tanke.

Vi har alla deal breakers. TS problem kanske inte är en deal breaker för partnern, medan hans åsikter verkar vara en deal breaker för TS.

Det går inte att kompromissa en sak som är såpass viktig för den ena bara för att den andra accepterar något helt annat orelaterat.
 
Sv: Rädslan inför ensamheten och att förlora sin bästa vän

Förutom hans åsikter så tycker jag att det är ett stort problem att du inte är kär i honom. Du behöver till dina ändamål. Jag tycker inte detta är riktigt schysst. Han antar att han också vill bli älskad.

Räcker det inte om ni bara är goda vänner?
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
3 433
Senast: lilstar
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 500
Senast: Grazing
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
7 102
L
  • Artikel
Dagbok Jag har varit lite o säker om jag skulle skriva om dethär men jag har kommit fram till att jag vill det. Och endel kanske tycker att det...
Svar
16
· Visningar
1 776
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp