Rallylydnad

[farin]

Ja, vad ska man säga? Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Så fort jag tog jycken ur bilen var han helt blockerad och skulle bara dra åt alla möjliga håll. Var det inte luktfläckar så var det nån människa eller annan hund som lockade och han drog så förbannat så jag tappade kopplet vid ett tillfälle. Det var bara tur att en annan deltagare hann fånga honom innan han kom fram till nån hund. Det var flera stycken som ägarna beskrev som osäkra och dessutom en löptik så det hade kunnat gå helt åt helvete.

Mitt när jag står där och kämpar för mitt liv för att få honom att fokusera på mig så kommer ena instruktören och tycker jag ska börja greja med handtarget. Det var nästan så jag brann av, jag fattar att dom vill man ska göra övningarna men read the room liksom, hunden är på månen just nu.

Det lilla jag väl fick honom att jobba med mig märkte ingen av, och det tror jag det när det var 10 ekipage istället för maxantalet 8 som dom utlovat. Extremt svårt både för mig och hunden med så många andra att förhålla sig till. När det väl blev fikapaus så hade jag gråten i halsen. Och som kronan på skitverket så berättade instruktörerna då att dom kommer sätta betyg på våra framsteg, och att kursen kommer avslutas med en träningstävling.

Jag hann inte mer än slå igen bilen hemma innan jag bröt ihop. Det här kommer aldrig att gå.

Sällar mig till kören som säger andas! Och ge det några gånger. Kan du åka dit en stund innan och promenera med honom i närområdet tror jag det skulle vara hjälpsamt.

Sen kommer jag med min favorit-övning, omvänt lockande, för att få ner min (och kurshundars) energinivå, och öka fokus. På köpet får man stadgeändring också.
Om ni inte redan gör denna så börja enkelt, hemma där han är lugn. Ta det sedan stegvis till svårare och svårare platser, öka tiden. En balansgång är att ha lagom gott godis. Han ska vilja ha det så mycket att han klarar att välja bort störningar och ignorera kroppsimpulser, men inte så gott att går upp i varv av det. Men hellre för gott än att han riskerar välja bort det.

Detta kommer troligtvis inte fungera på parkeringen nästa kurstillfälle, men det kanske funkar på er promenad innan kursen, med lite avstånd till andra. Värt att jobba med tycker jag
(Och som instruktör skulle jag alltid välja omvänt lockande framför handtarget på en högenergi-hund.)

 

[Rumpnissen]

Ja, vad ska man säga? Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Så fort jag tog jycken ur bilen var han helt blockerad och skulle bara dra åt alla möjliga håll. Var det inte luktfläckar så var det nån människa eller annan hund som lockade och han drog så förbannat så jag tappade kopplet vid ett tillfälle. Det var bara tur att en annan deltagare hann fånga honom innan han kom fram till nån hund. Det var flera stycken som ägarna beskrev som osäkra och dessutom en löptik så det hade kunnat gå helt åt helvete.

Mitt när jag står där och kämpar för mitt liv för att få honom att fokusera på mig så kommer ena instruktören och tycker jag ska börja greja med handtarget. Det var nästan så jag brann av, jag fattar att dom vill man ska göra övningarna men read the room liksom, hunden är på månen just nu.

Det lilla jag väl fick honom att jobba med mig märkte ingen av, och det tror jag det när det var 10 ekipage istället för maxantalet 8 som dom utlovat. Extremt svårt både för mig och hunden med så många andra att förhålla sig till. När det väl blev fikapaus så hade jag gråten i halsen. Och som kronan på skitverket så berättade instruktörerna då att dom kommer sätta betyg på våra framsteg, och att kursen kommer avslutas med en träningstävling.

Jag hann inte mer än slå igen bilen hemma innan jag bröt ihop. Det här kommer aldrig att gå.

Kom ihåg att ni går kursen för eran skull. Vad andra pysslar med, tycker och tänker behöver inte ni bry er om. DU och DIN HUND gör detta för att öka samarbetet, lära era nytt osv (eller vad ni nu har för anledning), ni gör det inte för någon annans skull. Det är bara du som bestämmer vad ditt mål för kursen är.

Kan du ta kontakt med kursledaren och berätta om att du tycker det blir jobbigt? Att du först och främst behöver hjälp att få hunden att landa och bli träningsbar? Att det inte är någon idé att trixa med handtarget och annat innan han är påkopplad? Jag tycker dessutom man kan säga till instruktörerna att man inte vill ha något betyg. Det låter ju jättemärkligt.

Att avsluta med träningstävling tycker jag inte heller du ska hänga upp dig på. Du gör ju det du vill. Vill du göra det som tävlingsträning så gör du, annars säger du att du vill göra något annat. När jag gick första rallykursen och vi hade avslutning med träningstävling som hade jag godis i handen hela banan trots att man inte "skulle det". För det var viktigare att vi fick en bra upplevelse än att instruktörerna skulle bli nöjda.

Jag tror också det är en bra idé att åka dit tidigare. Jag var ofta på plats 30-40 minuter innan på de första kurserna jag gick med min popcornraket. Då blev han ofta träningsbar på slutet av träningstillfället .

Kom ihåg att du är modig som åker iväg och går kurs med din hund trots att han är en virvelvind! Det är helt rätt gjort! Jag tror tyvärr, många mattar och hussar till virvelvindshundar låter bli att gå kurs för dom inte tror det kommer gå bra - och det är vi helt bakvänt.

 

[Tiffany]

Här är en till som var på rallyträning igår. Med min stressade unghund som gick upp otroligt i stress ryckte och slet i kopplet och ville göra utfall på alla. Det var öppen träning och många hundar där så det blev för svårt för henne. Vi fick gå långt ifrån alla andra och börja på egen hand. Tror det tog en halvtimme innan hon lugnade ner sig och vi ens kunde närma oss skyltarna.
Mot slutet kunde vi träna lite men hundstackaren var helt färdig och kollapsade när vi kom hem. Jag fick en rejäl tankeställare och tänkte att det är dumt att utsätta hunden för detta när hon går så mycket upp i stress.
Hon är så lyhörd och fin och älskar att träna med mig men klarar inte miljön med många hundar. Vet inte hur jag tänkte när jag anmälde oss till tävlingen på söndag.
Men tävla och träna bland andra hundar hon inte känner det känns inte snällt mot henne.
Så jag lägger ner hundkurser och tävlingar med henne vi kan ha roligt ändå och jag kan tävla med min äldre hund. Får se hur jag gör på söndag åker väl dit och tittar på. Startar tidigt också så det finns inte så mycket tid att varva ner på.
Skogspromenader och lite träningar med hundar hon känner får det bli i framtiden.

 

[Åsa A]

Här är en till som var på rallyträning igår. Med min stressade unghund som gick upp otroligt i stress ryckte och slet i kopplet och ville göra utfall på alla. Det var öppen träning och många hundar där så det blev för svårt för henne. Vi fick gå långt ifrån alla andra och börja på egen hand. Tror det tog en halvtimme innan hon lugnade ner sig och vi ens kunde närma oss skyltarna.
Mot slutet kunde vi träna lite men hundstackaren var helt färdig och kollapsade när vi kom hem. Jag fick en rejäl tankeställare och tänkte att det är dumt att utsätta hunden för detta när hon går så mycket upp i stress.
Hon är så lyhörd och fin och älskar att träna med mig men klarar inte miljön med många hundar. Vet inte hur jag tänkte när jag anmälde oss till tävlingen på söndag.
Men tävla och träna bland andra hundar hon inte känner det känns inte snällt mot henne.
Så jag lägger ner hundkurser och tävlingar med henne vi kan ha roligt ändå och jag kan tävla med min äldre hund. Får se hur jag gör på söndag åker väl dit och tittar på. Startar tidigt också så det finns inte så mycket tid att varva ner på.
Skogspromenader och lite träningar med hundar hon känner får det bli i framtiden.

Jag har kommit till ungefär samma slutsats med Griseo (beauceron, blir 5 år i sommar), vi har tagit två cert i mästarklass MEN han gillar INTE stökiga miljöer som tävlingar. Han har ett behov att ha koll på omgivningen och det blir för mycket för honom på tävling. Att bara röra sig runt i miljön går bra - han är inte en sån som gör utfall utan han blir istället låg - men när jag sen ställer "krav" på honom att han ska lyssna på mig samtidigt, då går det bara inte.

Vi försökte oss på en tävling på hemmaklubben för ett par veckor sedan, han har tidigare känts helt okej just på hemmaklubben (vi tog ett av certen där i höstas) men den här gången gick det inte alls. Han var låg från att han klev ur bilen, delvis tror jag pga att vi råkade få en bil bredvid oss med en våldsamt skällande hund, sånt tar på honom, men jag insåg inte då hur mycket. Han var dämpad på första banan, dock gjorde han vad han skulle mer eller mindre och vi kanske hade kunnat klara de där 90 poängen om det inte hade varit för att det var en skylt med hund framför, backa - där valde han att hoppa upp på mig när jag dirigerade in honom framför mig. Jag vet att han gör så när han känner sig osäker; hade han varit mindre hade han velat sitta i famnen men det är svårt med 42 kg beauceron. Domaren och skrivaren stod dessutom precis vid den skylten och det tyckte han gjorde det extra jobbigt tror jag.

Vi slutade på 77 poäng. Andra banan var han också låg, vi fick en del missar och sen dirigerade jag in honom på fel sida (har jag aldrig nånsin gjort tidigare men jag var så inne i att peppa igång honom att jag missade vad jag höll på med), å andra sidan var det ju ingen katastrof i det hela eftersom vi ändå inte hade chans på cert. Landade på 67 poäng. Sista banan då, den låg lite längre ifrån resten av stöket så jag tänkte att han kanske kunde känna sig lite bättre där, jag drog igång honom i lek med en boll innan vi gick in men det hjälpte inte, han var låg, ofokuserad och började med att gå vid sidan om hinderna i första momentet... jag körde några moment till men när det stod klart att han inte alls var med mig så bröt jag. Åkte hem och tänkte att jag skiter i det här med championatet, min hund hatar att tävla så då ska han slippa det. Är ju bara jag som skulle tycka det var kul med championat.

Till saken hör väl också att min äldsta hund tog två cert, sen kom pandemin och därefter fick han problem med sin biceps och fick pensioneras pga att han medicineras, det gjorde mig lite ledsen att vi inte fick sista certet där så det spelade säkert också in nu när jag hoppades på ett sista cert med Griseo. Men nej, det får inte bli på bekostnad av hur min hund mår. Ångrar att jag anmälde honom men jag valde hemmaklubben just för att han har varit trygg där, varför han inte var det nu vet jag inte.

Vi kör vidare med nosework för han är galet bra på det och miljön där är lite lättare att hantera eftersom man är ensam inne i söket. Vet inte ens om vi ska tävla i nw men träna ska vi göra för det älskar han. Kanske tar vi upp rallyn igen om några år, jag vet inte, han har utvecklats massor under åren, från otroligt osäker till bara försiktig men vissa saker är fortfarande för svåra och det är bara att acceptera.

 

[Tiffany]

Jag har kommit till ungefär samma slutsats med Griseo (beauceron, blir 5 år i sommar), vi har tagit två cert i mästarklass MEN han gillar INTE stökiga miljöer som tävlingar. Han har ett behov att ha koll på omgivningen och det blir för mycket för honom på tävling. Att bara röra sig runt i miljön går bra - han är inte en sån som gör utfall utan han blir istället låg - men när jag sen ställer "krav" på honom att han ska lyssna på mig samtidigt, då går det bara inte.

Vi försökte oss på en tävling på hemmaklubben för ett par veckor sedan, han har tidigare känts helt okej just på hemmaklubben (vi tog ett av certen där i höstas) men den här gången gick det inte alls. Han var låg från att han klev ur bilen, delvis tror jag pga att vi råkade få en bil bredvid oss med en våldsamt skällande hund, sånt tar på honom, men jag insåg inte då hur mycket. Han var dämpad på första banan, dock gjorde han vad han skulle mer eller mindre och vi kanske hade kunnat klara de där 90 poängen om det inte hade varit för att det var en skylt med hund framför, backa - där valde han att hoppa upp på mig när jag dirigerade in honom framför mig. Jag vet att han gör så när han känner sig osäker; hade han varit mindre hade han velat sitta i famnen men det är svårt med 42 kg beauceron. Domaren och skrivaren stod dessutom precis vid den skylten och det tyckte han gjorde det extra jobbigt tror jag.

Vi slutade på 77 poäng. Andra banan var han också låg, vi fick en del missar och sen dirigerade jag in honom på fel sida (har jag aldrig nånsin gjort tidigare men jag var så inne i att peppa igång honom att jag missade vad jag höll på med), å andra sidan var det ju ingen katastrof i det hela eftersom vi ändå inte hade chans på cert. Landade på 67 poäng. Sista banan då, den låg lite längre ifrån resten av stöket så jag tänkte att han kanske kunde känna sig lite bättre där, jag drog igång honom i lek med en boll innan vi gick in men det hjälpte inte, han var låg, ofokuserad och började med att gå vid sidan om hinderna i första momentet... jag körde några moment till men när det stod klart att han inte alls var med mig så bröt jag. Åkte hem och tänkte att jag skiter i det här med championatet, min hund hatar att tävla så då ska han slippa det. Är ju bara jag som skulle tycka det var kul med championat.

Till saken hör väl också att min äldsta hund tog två cert, sen kom pandemin och därefter fick han problem med sin biceps och fick pensioneras pga att han medicineras, det gjorde mig lite ledsen att vi inte fick sista certet där så det spelade säkert också in nu när jag hoppades på ett sista cert med Griseo. Men nej, det får inte bli på bekostnad av hur min hund mår. Ångrar att jag anmälde honom men jag valde hemmaklubben just för att han har varit trygg där, varför han inte var det nu vet jag inte.

Vi kör vidare med nosework för han är galet bra på det och miljön där är lite lättare att hantera eftersom man är ensam inne i söket. Vet inte ens om vi ska tävla i nw men träna ska vi göra för det älskar han. Kanske tar vi upp rallyn igen om några år, jag vet inte, han har utvecklats massor under åren, från otroligt osäker till bara försiktig men vissa saker är fortfarande för svåra och det är bara att acceptera.

Imponerande att du kommit så långt ändå i rallyn trots att din hund inte är helt bekväm.
Men det ska ju vara roligt för hunden och inte något hunden gör bara för att matte vill.
Jag tänker också på min hunds sociala osäkerhet det kanske inte funkar alls om domare och skrivare står alltför nära och tittar på henne. Hon kan bli obekväm.
Jag tränar också nosework med henne hon älskar det och vi har gjort doftprov så om vi vill tävla så tycker jag att folk på noseworktävlingar är duktiga på att hålla undan för varandras hundar.
Hoppas även att min blir lite säkrare med åren hon är bara 2,5 än så länge. Men efter gårdagskvällen är planerna på rallytävling helt lagda på hyllan närmaste året i alla fall.

 

[__sofia__]

Min äldsta hund, som den blev väldigt stabil och funkade bra på tävling, var väldigt mycket hund när hon var ung. Även om det ibland var lite kaos på kurserna med henne, så hjälpte det för henne att ha något att fokusera på. Så för henne hade det hjälpt att börja jobba för att släppa allt annat (hon hade mer allmänt svårt att hålla sig lugn, och var egen inte så brydd om andra hundar).
Även min yngsta hund är liknande - inga problem att jobba när det är andra hundar i närheten, men har hon inget att fokusera på blir hon lätt utåtagerande och skäller på andra hundar etc.

För båda de två tycker jag att det har hjälpt att just träna mycket i närheten av andra hundar, så att de lärt sig att det finns andra hundar i närheten men att det inte är något att bry sig om. Och framförallt rallylydnad, där det händer något hela tiden och jag som förare har fokus på det mer än alla andra.


Men alla hundar är olika. Skulle jag känt att något i en kurs inte passade mig och min hund så skulle jag nog pratat med kursledaren om det. När jag har haft kurser (dock några år sedan jag hade rallykurser) så hade jag nog uppskattat om någon kommenterade om något funkade/inte funkade, eller inte ville vara med i någon del - det gör det ju enklare att kunna anpassa kursen till den personen också. Jag har dock medvetet aldrig haft särskilt många ekipage per kurs.

 

[Bulldoozer]

Angående tävla hund (novell).

Jag tävlar för hundens skull! Inte för att de har så himla mycket glädje av tävlingarna i sig men för att de får mycket bättre träning med strukturerade och tydlig matte som tränar mot ett mål och inte bara för "skojs" skull då jag bara får till halvdan träning utan tydliga målbilder. För vissa hundar passar vardagsträning utmärkt men jag har ju hundar som älskar att jobba och ju mer desto bättre!
Sen har jag mål och delmål. Ett mål kan till exempel vara att jag vill ta titel i nybörjarklass, ett delmål kan vara att starta hunden på sin första tävling och ge den en bra upplevelse genom att bara gå in ochh ta tre skyltar och sen belöningsdiska inne på plan. Planera för att första tävlingen blir mer en miljöträning och att checka av hur hunden uppför sig, hur mycket stöttning den behöver inne på plan och om den kan utföra moment på främmande plats. För vissa hundar är det självklart att ett "sitt" betyder sitt i alla situationer och miljöer medans andra hundar inte alls förstår ett "sitt" i ett annat sammanhang än vad den är van vid och då behöver den individen mycket mer träning i olika miljöer.

Olika hundar och hur jag lägger upp det:
Spock är en relativt känslig, brötig och hög tempererad individ. Han har blivit lite låg på tävling men ändå snabbt klättrat i klasserna, vi har gått från nybörjarklass till mästarklass på mindre än ett år. Nu jobbar vi mycket på att få upp känslan och glädjen på tävling och har just nu inga mål på att ta poäng, när min hund börjar bli trygg på tävling så kommer poängen börja trilla in men det ingen stress dit. Han älskar att jobba, älskar att träna och det väger över att tävlings situationen är lite jobbig att han uppskattar den träning vi lägger ner inför tävling.

Tay, egentligen bara året äldre än Spock och husses tävlingshund. Han har varit där Spock är idag men tävlats betydligt mer (i agility med husse) och gått från stressad, reaktiv och hypad hund till en trygg och glad "gammal" tävlings-räv som chillar runt på tävlingsplatsen och är road av att få titta på andra hundar som springer agility. Han har egentligen inte alls samma repetoar i rallyn som Spock har men är glad, motiverad och trygg på rallybanorna med mig med svansen rätt upp glatt viftandes. Även om inte alla moment sitter så är han en fröjd att få gå in med och visa på en hund som verkligen trivs inne på plan . Jag vill tro att jag och Spock kommer vara här nästa år eller året efter beroende på hur mycket tävlingsrutin vi bygger upp.

Lilla M... Alltså miljöstark och egentligen inte brydd alls av tävlingmiljö men vad hjälper det när fröken gör lite som hon känner för . Vi har kommit runt med jättefina poäng där banan passar på läppen och fröken har glatt humör och vi har diskat oss för att fröken inte alls har lust för dagen. Här handlar det mycket om att bygga upp uthållighet och mer träningsglädje även för sånt hon tycker är "tråkigt".. Hon har gått från att inte kunna "ligg" för ett år sen till att nu vara ett kval.resultat ifrån mästarklass så det har gått väldigt fort men nu behöver vi som sagt lägga en bättre grund om vi ska kunna ta oss runt mästarklass banor i framtiden. Hon är en jätte-käck och rolig hund men också utmanande i och med att om hon inte tycker att det är "roligt" nog så gör hon andra saker. Där måste jag lägga ner mycket träning på att belöna upp saker så mycket att de blir självbelönande . Här skulle man kunna tänka att denna primmadonna inte behöver tränas egentligen utan kansek skulle vara nöjd med att skrota runt hemma. Tyvärr inte, denna hund blir ett litet as utan mental och fysisk träning och är den hunden som det märks mest på när hon inte fått den träning hon behöver för att vara chill med livet.

Sen vill jag nämna min tidigare tävlings hund som startade allting (det var börja träna hund på riktigt eller omplacera terrorist-hunden):

Nessie, en welsh corgi cardigan som gärna hade haft 8 timmars arbetsdag. Ju mer träning desto bättre!! Fick träna in belöningar på henne för att för henne fanns ingenting som kunde slå att få träna egentligen i hennes värld. När man äntrade planen med duracell-hunden så gick hon in med attityden "störst, bäst och vackrast", hon tog verkligen in från tårna på tävling.
Blev det bra? Nä, det var lite som att gå in med en tänd dynamitgubbe och invänta explosionen men hon fullkomligt älskade det. När jag efter nåt år fick ordning på mig själv och lärde mig att Nessie behövde gärna ett rejält träningspass innan tävling (eller två, eller en heldag ute i fårhagen ) för att vara "lagom" tänd så trillade resultaten in. Det här var den mest fantastiska (och mest krävande) hund jag haft, vi körde allt mellan himmel och jord och hon gjorde det med samma glädje oavsett om det var lydnad, freestyle, rally eller annan träning. Som tur var hittade jag knapparna på henne för att hon skulle komma till sin rätt på tävling och därefter har jag insett att varje hund behöver olika saker av mig som förare för att nå sin fulla potential. Vissa hundar behöver mer miljöträning, andra behöver jobba upp en träningsglädje och vissa som är supermotiverade och träningsnarkomaner kanske behöver bli av med överskotts energi för att inte gå fullständigt bananas inne på tävlingsplan .

När jag började träna och tävla Nessie så var det min absolut första hund jag tränade och tävlade på nån nivå, vår väg var jätte krokig trots hennes enorma kapacitet på grund av mina tillkorta kommanden som ny i allt vi företog oss. Såhär efteråt så är det inte resultaten jag minns utan vår resa tillsammans. Den dagen jag körde en kvällstävling i rally efter en heldagsträning i vallning och jag var så trött så att jag knappt visste vad jag pysslade med men hunden skötte sig perfekt. Eller den gången det var nästan 40 grader varmt och samtliga hundar och förarepå tävlingen helt klart var lite påverkade av värmen men jag och Nessie hamnade högst upp på pallen för att hon var "lagom" när alla andra var trötta av värmen. Hur hon aldrig tackade nej till aktivitet oavsett vad eller vem som erbjöd det. Hur hon tävlade med min syster i bruks och jag hade "glömt" bort att varna för att hon gav extra "allt" på tävling .

Slutligen:
Var inte så hårda mot er själva eller hundarna. När jag började tävla hund så kom jag från en bakgrund av att ha tävlat i kraftsport. Även om det helt olika så hade jag ändå en vana av att tävla (och att göra allt fel innan man lärde sig..) och tävlingsnerverna var på plats. I kraftsport så hänger allt på "min" prestation, hur jag tränat, vilat och vilken dagsform man har. I hundsport är man två i ekvationen, där ska både jag och hunden ha ett teamwork, må bra för dagen, synka och lyckas hålla ihop bägge två. Jag har säkert gjort varje fel som finns i regelböckerna (för det så jag lär mig; av mina misstag) och haft hundar som hälsat på domare, publik, kissat på plan, gått med nosen i backen, snott frestelsen, kört ärevarv, kampat med kopplet m.m. Tro mig, funkisar och domare har nog stött på det mesta men oavsett så det som värmer i mitt hjärta är förare som ändå är snälla mot sina hundar när det går fel, busar till det, har roligt och gör det hela till en bra erfarenhet för hunden oavsett prestation.
I slutändan så vill vi alla samma sak, ha kul med vår hund!

 

[Tiffany]

Angående tävla hund (novell).

Jag tävlar för hundens skull! Inte för att de har så himla mycket glädje av tävlingarna i sig men för att de får mycket bättre träning med strukturerade och tydlig matte som tränar mot ett mål och inte bara för "skojs" skull då jag bara får till halvdan träning utan tydliga målbilder. För vissa hundar passar vardagsträning utmärkt men jag har ju hundar som älskar att jobba och ju mer desto bättre!
Sen har jag mål och delmål. Ett mål kan till exempel vara att jag vill ta titel i nybörjarklass, ett delmål kan vara att starta hunden på sin första tävling och ge den en bra upplevelse genom att bara gå in ochh ta tre skyltar och sen belöningsdiska inne på plan. Planera för att första tävlingen blir mer en miljöträning och att checka av hur hunden uppför sig, hur mycket stöttning den behöver inne på plan och om den kan utföra moment på främmande plats. För vissa hundar är det självklart att ett "sitt" betyder sitt i alla situationer och miljöer medans andra hundar inte alls förstår ett "sitt" i ett annat sammanhang än vad den är van vid och då behöver den individen mycket mer träning i olika miljöer.

Olika hundar och hur jag lägger upp det:
Spock är en relativt känslig, brötig och hög tempererad individ. Han har blivit lite låg på tävling men ändå snabbt klättrat i klasserna, vi har gått från nybörjarklass till mästarklass på mindre än ett år. Nu jobbar vi mycket på att få upp känslan och glädjen på tävling och har just nu inga mål på att ta poäng, när min hund börjar bli trygg på tävling så kommer poängen börja trilla in men det ingen stress dit. Han älskar att jobba, älskar att träna och det väger över att tävlings situationen är lite jobbig att han uppskattar den träning vi lägger ner inför tävling.

Tay, egentligen bara året äldre än Spock och husses tävlingshund. Han har varit där Spock är idag men tävlats betydligt mer (i agility med husse) och gått från stressad, reaktiv och hypad hund till en trygg och glad "gammal" tävlings-räv som chillar runt på tävlingsplatsen och är road av att få titta på andra hundar som springer agility. Han har egentligen inte alls samma repetoar i rallyn som Spock har men är glad, motiverad och trygg på rallybanorna med mig med svansen rätt upp glatt viftandes. Även om inte alla moment sitter så är han en fröjd att få gå in med och visa på en hund som verkligen trivs inne på plan . Jag vill tro att jag och Spock kommer vara här nästa år eller året efter beroende på hur mycket tävlingsrutin vi bygger upp.

Lilla M... Alltså miljöstark och egentligen inte brydd alls av tävlingmiljö men vad hjälper det när fröken gör lite som hon känner för . Vi har kommit runt med jättefina poäng där banan passar på läppen och fröken har glatt humör och vi har diskat oss för att fröken inte alls har lust för dagen. Här handlar det mycket om att bygga upp uthållighet och mer träningsglädje även för sånt hon tycker är "tråkigt".. Hon har gått från att inte kunna "ligg" för ett år sen till att nu vara ett kval.resultat ifrån mästarklass så det har gått väldigt fort men nu behöver vi som sagt lägga en bättre grund om vi ska kunna ta oss runt mästarklass banor i framtiden. Hon är en jätte-käck och rolig hund men också utmanande i och med att om hon inte tycker att det är "roligt" nog så gör hon andra saker. Där måste jag lägga ner mycket träning på att belöna upp saker så mycket att de blir självbelönande . Här skulle man kunna tänka att denna primmadonna inte behöver tränas egentligen utan kansek skulle vara nöjd med att skrota runt hemma. Tyvärr inte, denna hund blir ett litet as utan mental och fysisk träning och är den hunden som det märks mest på när hon inte fått den träning hon behöver för att vara chill med livet.

Sen vill jag nämna min tidigare tävlings hund som startade allting (det var börja träna hund på riktigt eller omplacera terrorist-hunden):

Nessie, en welsh corgi cardigan som gärna hade haft 8 timmars arbetsdag. Ju mer träning desto bättre!! Fick träna in belöningar på henne för att för henne fanns ingenting som kunde slå att få träna egentligen i hennes värld. När man äntrade planen med duracell-hunden så gick hon in med attityden "störst, bäst och vackrast", hon tog verkligen in från tårna på tävling.
Blev det bra? Nä, det var lite som att gå in med en tänd dynamitgubbe och invänta explosionen men hon fullkomligt älskade det. När jag efter nåt år fick ordning på mig själv och lärde mig att Nessie behövde gärna ett rejält träningspass innan tävling (eller två, eller en heldag ute i fårhagen ) för att vara "lagom" tänd så trillade resultaten in. Det här var den mest fantastiska (och mest krävande) hund jag haft, vi körde allt mellan himmel och jord och hon gjorde det med samma glädje oavsett om det var lydnad, freestyle, rally eller annan träning. Som tur var hittade jag knapparna på henne för att hon skulle komma till sin rätt på tävling och därefter har jag insett att varje hund behöver olika saker av mig som förare för att nå sin fulla potential. Vissa hundar behöver mer miljöträning, andra behöver jobba upp en träningsglädje och vissa som är supermotiverade och träningsnarkomaner kanske behöver bli av med överskotts energi för att inte gå fullständigt bananas inne på tävlingsplan .

När jag började träna och tävla Nessie så var det min absolut första hund jag tränade och tävlade på nån nivå, vår väg var jätte krokig trots hennes enorma kapacitet på grund av mina tillkorta kommanden som ny i allt vi företog oss. Såhär efteråt så är det inte resultaten jag minns utan vår resa tillsammans. Den dagen jag körde en kvällstävling i rally efter en heldagsträning i vallning och jag var så trött så att jag knappt visste vad jag pysslade med men hunden skötte sig perfekt. Eller den gången det var nästan 40 grader varmt och samtliga hundar och förarepå tävlingen helt klart var lite påverkade av värmen men jag och Nessie hamnade högst upp på pallen för att hon var "lagom" när alla andra var trötta av värmen. Hur hon aldrig tackade nej till aktivitet oavsett vad eller vem som erbjöd det. Hur hon tävlade med min syster i bruks och jag hade "glömt" bort att varna för att hon gav extra "allt" på tävling .

Slutligen:
Var inte så hårda mot er själva eller hundarna. När jag började tävla hund så kom jag från en bakgrund av att ha tävlat i kraftsport. Även om det helt olika så hade jag ändå en vana av att tävla (och att göra allt fel innan man lärde sig..) och tävlingsnerverna var på plats. I kraftsport så hänger allt på "min" prestation, hur jag tränat, vilat och vilken dagsform man har. I hundsport är man två i ekvationen, där ska både jag och hunden ha ett teamwork, må bra för dagen, synka och lyckas hålla ihop bägge två. Jag har säkert gjort varje fel som finns i regelböckerna (för det så jag lär mig; av mina misstag) och haft hundar som hälsat på domare, publik, kissat på plan, gått med nosen i backen, snott frestelsen, kört ärevarv, kampat med kopplet m.m. Tro mig, funkisar och domare har nog stött på det mesta men oavsett så det som värmer i mitt hjärta är förare som ändå är snälla mot sina hundar när det går fel, busar till det, har roligt och gör det hela till en bra erfarenhet för hunden oavsett prestation.
I slutändan så vill vi alla samma sak, ha kul med

Tack för att du delar med dig!
Och håller helt med om att det viktigaste är att ha kul med hunden.

 

[Irrbloss]

Tack alla för pepp.

Jag känner mig tyvärr inte ett dugg modig, utan ganska dum. Och irriterad. Hade dom meddelat i förväg att det var så många ekipage hade jag strukit mig och begärt pengarna tillbaka. Men nä, dom bara körde hårt på 10 ekipage och förväntade sig att alla skulle vara okej med det. Som att det inte finns folk som vill gå kurs fast deras hundar har det jättesvårt med störningar.

Jag försökte faktiskt med lite omvänt (och en del icke omvänt) lockande, för jag vet att han brukar svara bra på det. Då undrade instruktören varför jag mutade honom. Det var då jag nästan brann av, vi stod liksom inte där i utkanten av plan för skojs skull utan för att jag inte kunde få kontakt med hunden alls. Det är inte direkt rätt tillfälle att pekpinna om vilka metoder som används, så länge man inte är elak mot hunden. Måste jag vifta med korv för att få 0.2 sekunders fokus i den situationen, ja då gör jag det.

Nä usch. Jag vet inte ens om jag vill fortsätta. Det lär inte bli uppskattat att jag säger ifrån, varken om deras "roliga" betygsidé eller nånting annat. För är det nåt jag kan så är det att driva folk till vansinne för att jag aldrig håller truten om det jag tycker är fel.

 

[farin]

Tack alla för pepp.

Jag känner mig tyvärr inte ett dugg modig, utan ganska dum. Och irriterad. Hade dom meddelat i förväg att det var så många ekipage hade jag strukit mig och begärt pengarna tillbaka. Men nä, dom bara körde hårt på 10 ekipage och förväntade sig att alla skulle vara okej med det. Som att det inte finns folk som vill gå kurs fast deras hundar har det jättesvårt med störningar.

Jag försökte faktiskt med lite omvänt (och en del icke omvänt) lockande, för jag vet att han brukar svara bra på det. Då undrade instruktören varför jag mutade honom. Det var då jag nästan brann av, vi stod liksom inte där i utkanten av plan för skojs skull utan för att jag inte kunde få kontakt med hunden alls. Det är inte direkt rätt tillfälle att pekpinna om vilka metoder som används, så länge man inte är elak mot hunden. Måste jag vifta med korv för att få 0.2 sekunders fokus i den situationen, ja då gör jag det.

Nä usch. Jag vet inte ens om jag vill fortsätta. Det lär inte bli uppskattat att jag säger ifrån, varken om deras "roliga" betygsidé eller nånting annat. För är det nåt jag kan så är det att driva folk till vansinne för att jag aldrig håller truten om det jag tycker är fel.

Jag mutar inte, jag tränar kontakt brukade en av våra mest erfarna instruktörer säga när hennes hundar satt runt henne och sökte just kontakt. Andra såg det som att de tiggde.
Med andra ord beror det mycket på vad man har för inställning till sin hund och jag hade inte heller uppskattat de kommentarer du fick till dig

 

[Bulldoozer]

Tack alla för pepp.

Jag känner mig tyvärr inte ett dugg modig, utan ganska dum. Och irriterad. Hade dom meddelat i förväg att det var så många ekipage hade jag strukit mig och begärt pengarna tillbaka. Men nä, dom bara körde hårt på 10 ekipage och förväntade sig att alla skulle vara okej med det. Som att det inte finns folk som vill gå kurs fast deras hundar har det jättesvårt med störningar.

Jag försökte faktiskt med lite omvänt (och en del icke omvänt) lockande, för jag vet att han brukar svara bra på det. Då undrade instruktören varför jag mutade honom. Det var då jag nästan brann av, vi stod liksom inte där i utkanten av plan för skojs skull utan för att jag inte kunde få kontakt med hunden alls. Det är inte direkt rätt tillfälle att pekpinna om vilka metoder som används, så länge man inte är elak mot hunden. Måste jag vifta med korv för att få 0.2 sekunders fokus i den situationen, ja då gör jag det.

Nä usch. Jag vet inte ens om jag vill fortsätta. Det lär inte bli uppskattat att jag säger ifrån, varken om deras "roliga" betygsidé eller nånting annat. För är det nåt jag kan så är det att driva folk till vansinne för att jag aldrig håller truten om det jag tycker är fel.

Alltså jag är en jobbig j**el på kurs, så som att jag kan fullständigt ignorera instruktören och köra mitt eget race. Alla instruktörer passar inte mitt eget träningstänk och då säger jag helt enkelt det, att jag kör mitt eget upplägg. Jag mutar mina hundar konstant, de ska belönas för att välja bort annat roligt för kontakt med mig.

Jag tänker att det spelar egentligen ingen roll om det tre ekipage eller tio på plats, huvudsaken är att det finns utrymme för alla. Sen blir det ju mindre tid per ekipage att få instruktörstid men är det två instruktörer så är det fem ekipage per instruktör. På min klubb är standarden sex ekipage på en instruktör. Att ensam hålla i en nybörjarkurs och hinna med sex ekipage är inte det lättaste..

Vi i agilityn är så vana att bygga på belöningar, att belöna även om det blir fel (oftast blir det fel pga föraren och hunden gör ändå sitt bästa) och att jobba på träningsglädje. Blev lite chockad när jag hjälpte till på en annan kurs över hur "gammaldags" tänket fortfarande var där både i kursmaterial och hos instruktör. Där sa jag också att jag inte alls tyckte kursmaterialet var modernt och vissa av metoderna väldigt förlegade så de skulle se över det till nästa termin.

Istället för att se kursen som prestation kanske du ska se till att se det som ett tillfälle att träna störning?
När jag anmäler till kurs för okänd instruktör så vet jag egentligen bara två saker; vi kommer vara där x antal tillfällen och det kommer att vara andra ekipage på plats. I värsta fall passar inte upplägget mig men då får jag iallafall tillfälle att träna på störning och förhoppningsvis lite teori i ämnet (exempel hur moment ska utföras) och sen tränar jag ändå efter eget huvud hur det passar mig och min hund.

 

[Tiffany]

Tack alla för pepp.

Jag känner mig tyvärr inte ett dugg modig, utan ganska dum. Och irriterad. Hade dom meddelat i förväg att det var så många ekipage hade jag strukit mig och begärt pengarna tillbaka. Men nä, dom bara körde hårt på 10 ekipage och förväntade sig att alla skulle vara okej med det. Som att det inte finns folk som vill gå kurs fast deras hundar har det jättesvårt med störningar.

Jag försökte faktiskt med lite omvänt (och en del icke omvänt) lockande, för jag vet att han brukar svara bra på det. Då undrade instruktören varför jag mutade honom. Det var då jag nästan brann av, vi stod liksom inte där i utkanten av plan för skojs skull utan för att jag inte kunde få kontakt med hunden alls. Det är inte direkt rätt tillfälle att pekpinna om vilka metoder som används, så länge man inte är elak mot hunden. Måste jag vifta med korv för att få 0.2 sekunders fokus i den situationen, ja då gör jag det.

Nä usch. Jag vet inte ens om jag vill fortsätta. Det lär inte bli uppskattat att jag säger ifrån, varken om deras "roliga" betygsidé eller nånting annat. För är det nåt jag kan så är det att driva folk till vansinne för att jag aldrig håller truten om det jag tycker är fel.

Verkligen konstig instruktör tycker jag som mutar mina hundar konstant. Har alltid massor av godis av olika sorter med mig till träningar. Och idéen med betyg är ju märklig minst sagt.

 

[Åsa A]

Som instruktör tycker jag det är jätteviktigt att alla kursdeltagare känner sig bekväma, att komma med såna kommentarer när man ser att en kursdeltagare verkligen får kämpa med sin hund (och kan man som instruktör inte se det så kanske man inte är lämplig som instruktör...) är ju inte så konstruktivt direkt...

Jag har som mest haft 6 deltagare på rallykurs men då har det varit personer som önskade gå en kurs tillsammans och som var uppe i/tränade för avancerad klass. Annars max 5 deltagare för att man ska hinna med att se alla och hjälpa alla, plus att inomhushallen inte är så stor så man vill gärna ha plats till både ekipage och banor. Utomhus är det lite lättare att sprida ut deltagare men man ska ju ändå hinna med att titta på och hjälpa alla.

 

[Irrbloss]

Ja, jag tyckte det kändes otroligt stenålders att komma och antyda att mutor var dåligt.

Jag har mutat Labradåren till att checka in med mig i miljöer utan så mycket störning, klart att jag provar samma även när miljön blir svårare. Släpper han allt spännande runtomkring för att fokusera på mig i bara några sekunder så är han ju superduktig och ska ha betalt för det. Jag tror inte instruktören hade märkt av att jag kämpade överhuvudtaget, för hon undrade också varför jag stod där på utkanten av planen istället för att göra övningarna. Jadu, varför brukar nån vara orolig för att gå för nära andra ekipage...?

Det finns en hjälpinstruktör men hon var lika upptagen som huvudinstruktören, så jag tror dom tagit sig vatten över huvudet med så många ekipage i en grupp. Var intresset så stort att dom inte ville neka nån så hade det varit klokare att göra en till grupp som träffas på en annan dag, istället för att klämma in alla i samma.

Det står i kursmaterialet att målet är att hunden ska kunna göra alla övningar utan att man har godis i handen. Förståeligt eftersom man inte får belöna under pågående övning på tävling, men jag undrar hur dom tänkt att man ska komma dit om man inte ens får muta hunden i början? Det känns väldigt stelbent, "gör exakt som vi säger annars är det fel". Jag vet väl ändå själv vad min hund svarar positivt på och inte.

Behandla det som störningsträning är nog det enda vettiga, jag vågar inte tro att vi kommer få ut så mycket mer av kursen.

 

[Wingates]

Jag försökte faktiskt med lite omvänt (och en del icke omvänt) lockande, för jag vet att han brukar svara bra på det. Då undrade instruktören varför jag mutade honom. Det var då jag nästan brann av, vi stod liksom inte där i utkanten av plan för skojs skull utan för att jag inte kunde få kontakt med hunden alls. Det är inte direkt rätt tillfälle att pekpinna om vilka metoder som används, så länge man inte är elak mot hunden. Måste jag vifta med korv för att få 0.2 sekunders fokus i den situationen, ja då gör jag det.

Men är du säker på att det var en pekpinne då?

Jag frågar ofta de jag tränar med varför de gör en sak i sin träning, inte för att komma med pekpinnar utan för att förstå hur personen tänker i sin träning. Jag är inte instruktör eller så, men tränar med lite olika personer ibland och då vill jag förstå hur de tänker för att vi ska kunna bolla i träningen sen.

 

[Irrbloss]

Men är du säker på att det var en pekpinne då?

Jag frågar ofta de jag tränar med varför de gör en sak i sin träning, inte för att komma med pekpinnar utan för att förstå hur personen tänker i sin träning. Jag är inte instruktör eller så, men tränar med lite olika personer ibland och då vill jag förstå hur de tänker för att vi ska kunna bolla i träningen sen.

Ja, jag är ganska säker eftersom hon i samma veva sa hur hon tyckte jag skulle göra istället. Det är svårt att ta det som nåt annat än ett tyckande att jag gjorde fel. Problemet var inte att hunden inte förstod, för vi har börjat med handtarget hemma innan kursen, problemet var att han var fullkomligt distraherad och därför inte kapabel att utföra nån vettig övning. Jag tycker att en instruktör borde kunna se skillnaden, och spara eventuella frågor till ett tillfälle då eleven inte håller på att slita som ett djur för att alls få hundens uppmärksamhet.

 

[Jollanlollan]

Jag kör också kurs i rally med min kille just nu. Egentligen mest för att bara träna på att köra rally runt andra hundar då vi egentligen ”kan” det som behövs för att köra startklass. Problemet är att min hund blir så stressad av när andra hundar skäller på honom. Vet inte hur jag ska träna bort det heller för att jag kan inte få kontakt med honom när det väl är en hund som skäller och skäller. Är det vanligt att hundar håller på så på tävling? Vågar liksom inte anmäla mig för känner att det kommer vara kört om det är så. Förra veckan på kursen var det en hund som skällde i princip första 40 minuterna non-stop av en 90 minuters träning. Vi kunde inte göra något alls då förutom hålla oss på avstånd och i princip kolla på. När den hunden slutade så började jag få kontakt med han igen och slutet av träningen blev jättebra. Men hur kommer jag och han förbi detta?

 

[Bulldoozer]

Jag kör också kurs i rally med min kille just nu. Egentligen mest för att bara träna på att köra rally runt andra hundar då vi egentligen ”kan” det som behövs för att köra startklass. Problemet är att min hund blir så stressad av när andra hundar skäller på honom. Vet inte hur jag ska träna bort det heller för att jag kan inte få kontakt med honom när det väl är en hund som skäller och skäller. Är det vanligt att hundar håller på så på tävling? Vågar liksom inte anmäla mig för känner att det kommer vara kört om det är så. Förra veckan på kursen var det en hund som skällde i princip första 40 minuterna non-stop av en 90 minuters träning. Vi kunde inte göra något alls då förutom hålla oss på avstånd och i princip kolla på. När den hunden slutade så började jag få kontakt med han igen och slutet av träningen blev jättebra. Men hur kommer jag och han förbi detta?

Det nog bara att fortsätta utsätta honom för det. Blir de vana så brukar de så småningom kunna selektera bort störningen för att göra nåt roligt. Bryt ner i så små steg man kan med avstånd, sen be om kontakt på ett jättelätt sätt, tex hunden tittar upp på dig=ge godis, varje gång hunden gör minsta ansats att ta kontakt med dig så belöna.
Jag själv undviker att försöka tjata eller be om fokus eller uppmärksamhet utan låter hunden helt enkelt vara, bearbeta situationen i lugn och ro och när den självmant söker mig belönas den. Det kräver egentligen bara tålamod och timing av mig som förare men jag tycker att det fungerat för mig.

På tävling händer det att hundar skäller, har man otur sitter nån och skäller non stop i en bil men det brukar vara rätt långt ifrån planen. Oftast tycker jag faktiskt att det är relativt lugnt på rally-tävlingar.

 

[Bulldoozer]

Lägger till att välmotionerade hundar oftast landar snabbare och finner lugnet än om de har mycket myror i brallan. Jag försöker se till att Spock fått springa av sig om möjligt innan vi åker på tävling, däremot vill jag ha honom utvilad i huvudet så inget som kräver så mycket mentalt av honom.
Min förra tävlingshund tränade jag gärna ett rejält pass med både fysiskt och mentalt innan tävling då hon behövde vara välrastad både fysiskt och psykiskt för att komma till sin rätt.

 

[Jollanlollan]

Det nog bara att fortsätta utsätta honom för det. Blir de vana så brukar de så småningom kunna selektera bort störningen för att göra nåt roligt. Bryt ner i så små steg man kan med avstånd, sen be om kontakt på ett jättelätt sätt, tex hunden tittar upp på dig=ge godis, varje gång hunden gör minsta ansats att ta kontakt med dig så belöna.
Jag själv undviker att försöka tjata eller be om fokus eller uppmärksamhet utan låter hunden helt enkelt vara, bearbeta situationen i lugn och ro och när den självmant söker mig belönas den. Det kräver egentligen bara tålamod och timing av mig som förare men jag tycker att det fungerat för mig.

På tävling händer det att hundar skäller, har man otur sitter nån och skäller non stop i en bil men det brukar vara rätt långt ifrån planen. Oftast tycker jag faktiskt att det är relativt lugnt på rally-tävlingar.

Han brukar inte kunna släppa den skällande hunden med blicken utan stirrar så jag får knappt en chans att belöna. Det jag gjort hittills är att få så mycket avstånd som möjligt och bara säga att han är duktig när han visar tecken på att han är avslappnad. Han tar liksom inte ens hans favoritgodis när det blir sådär att en hund verkligen fortsätter i all oändlighet. Jag upplever inte att det är ett problem om han tex inte ser hunden att den är i en bil eller liknande utan det är när han ser hunden. Så eventuellt kanske får gömma mig bakom ett träd med honom. skönt att höra att det brukar vara relativt lugnt på tävlingarna.