E
Elisabethh
Jag försöker föreställa mig hur hästens muskler ska jobba när jag rider och undrar om man inom klassisk ridkonst är eniga om det eller finns det skillnader? Såhär tänker jag och vill gärna veta hur ni andra tänker:
När vi sitter upp på en häst så kommer vår tyngd på dess ryggrad. För att inte ryggraden ska extendera/sträckas (det som ser ut som om hästen svankar) så måste vår vikt bäras upp av den stabiliserande muskulaturen, hållningsmuskulaturen, som är stark och gjord för att arbeta konstant. Den muskulaturen borde vara de inre ryggmusklerna som stabiliserar kotorna (multifiderna etc) och underlinjens muskler (de djupa magmusklerna och de som stabiliserar bröstkorgen). Dessa behöver stärkas för att kunna bära upp en ryttare i balans och en häst som är för svag i dessa kommer att kompensera med de större muskelgrupperna som istället behöver vara fria att jobba dynamiskt (i rörelse), växelvis verka som böjare och växelvis som bromsare av en rörelse. Ett enkelt exempel på hur jag menar med dessa dynamiska muskler är höftböjaren so mför fram bakbenet under magen samtidigt som bakens muskel bromsar rörelsen och tvärtom när hästen skjuter på.
Alltså är det av stor vikt att hästen jobbar med sina stabiliserande muskler i ett första skede innan vi kan begära någonting mer. Detta kan egentligen kanske förenklat beskrivas som att hästen måste ha balansen. En häst som kan balansera sig själv i bålen kan då bli friare att jobba med huvud eller ben såsom vi vill i vissa rörelser. Kan den hålla balansen/stabiliteten så kan den styra takten osv. Det man kallar att rida hästen lösgjord borde innebära detta, att man känner att hästen är fria att jobba dynamiskt i sina stora muskelgrupper (utan spänningar) och inte försöker balansera sig med hjälp av dem.
En häst som inte jobbar med de stabiliserande musklerna kommer att svanka något (extendera ryggraden) vilket borde ge förslitningar med tiden i stil med kissing spines? Om man i gengäld rundar ryggen för mycket dvs ryggraden så den blir flekterade/böjd då borde det också kunna ge förslitningar? Därför borde ju vårt mål vara att hålla ryggraden i neutralläge för där är den mest flexibel åt båda håll och kan ta upp rörelse på ett sunt vis.
Då hoppar jag snabbt över till samling i rakriktning och för att få fram mina tankar tar jag levaden som exempel (den är stillastående och därför lättare att förklara, alla andra samlande rörelser fram till hit är ju dynamiska)
När hästen står i levade så borde det mest optimala vara att underlinjen och överlinjen stabiliserar hästens kropp och de borde vara lika långa? För då borde ryggraden fortfarande vara rak? Men hur ser vägen upp till levaden ut då? Jag tänker mig att hästen är såpass skolad och stark att den utan att använda sina stora muskelgrupper i rygg eller front, kan böja sina leder i bakdelen och trampa under med bakbenen så djupt att vikten genom det flyttas bakåt och fronten lyfts (därför att de stora ryggmusklerna håller emot men inte unde rförkortning utan sin normallängd) samtidigt som underlinjen och hållningsmuskulaturen är såpass stark att den klarar att stabilisera denna tyngd (är de för svaga kommer ryggraden att extenderas och hästen måte kompensera genom att korta överlinjen)
För att hästen ska komma till levaden måste hästen 1. stärka sin stabiliserande muskulatur (få bra balans) 2. jobba dynamiskt med sin stora muskulatur i överlinjen, dvs aldrig korta upp sin överlinje utan låta den spela från neutralläge till något längre
3. träna på att bli stark(utveckla kraft) i musklerna rung höft knä och has (lära den att bära med bakbenen)
Musklerna som har med att lyfta frambenen borde inte styrketränas utan bara hållas dynamiska, smidiga utan spänningar. Samma borde gälla för halsens muskler?
När vi sitter upp på en häst så kommer vår tyngd på dess ryggrad. För att inte ryggraden ska extendera/sträckas (det som ser ut som om hästen svankar) så måste vår vikt bäras upp av den stabiliserande muskulaturen, hållningsmuskulaturen, som är stark och gjord för att arbeta konstant. Den muskulaturen borde vara de inre ryggmusklerna som stabiliserar kotorna (multifiderna etc) och underlinjens muskler (de djupa magmusklerna och de som stabiliserar bröstkorgen). Dessa behöver stärkas för att kunna bära upp en ryttare i balans och en häst som är för svag i dessa kommer att kompensera med de större muskelgrupperna som istället behöver vara fria att jobba dynamiskt (i rörelse), växelvis verka som böjare och växelvis som bromsare av en rörelse. Ett enkelt exempel på hur jag menar med dessa dynamiska muskler är höftböjaren so mför fram bakbenet under magen samtidigt som bakens muskel bromsar rörelsen och tvärtom när hästen skjuter på.
Alltså är det av stor vikt att hästen jobbar med sina stabiliserande muskler i ett första skede innan vi kan begära någonting mer. Detta kan egentligen kanske förenklat beskrivas som att hästen måste ha balansen. En häst som kan balansera sig själv i bålen kan då bli friare att jobba med huvud eller ben såsom vi vill i vissa rörelser. Kan den hålla balansen/stabiliteten så kan den styra takten osv. Det man kallar att rida hästen lösgjord borde innebära detta, att man känner att hästen är fria att jobba dynamiskt i sina stora muskelgrupper (utan spänningar) och inte försöker balansera sig med hjälp av dem.
En häst som inte jobbar med de stabiliserande musklerna kommer att svanka något (extendera ryggraden) vilket borde ge förslitningar med tiden i stil med kissing spines? Om man i gengäld rundar ryggen för mycket dvs ryggraden så den blir flekterade/böjd då borde det också kunna ge förslitningar? Därför borde ju vårt mål vara att hålla ryggraden i neutralläge för där är den mest flexibel åt båda håll och kan ta upp rörelse på ett sunt vis.
Då hoppar jag snabbt över till samling i rakriktning och för att få fram mina tankar tar jag levaden som exempel (den är stillastående och därför lättare att förklara, alla andra samlande rörelser fram till hit är ju dynamiska)
När hästen står i levade så borde det mest optimala vara att underlinjen och överlinjen stabiliserar hästens kropp och de borde vara lika långa? För då borde ryggraden fortfarande vara rak? Men hur ser vägen upp till levaden ut då? Jag tänker mig att hästen är såpass skolad och stark att den utan att använda sina stora muskelgrupper i rygg eller front, kan böja sina leder i bakdelen och trampa under med bakbenen så djupt att vikten genom det flyttas bakåt och fronten lyfts (därför att de stora ryggmusklerna håller emot men inte unde rförkortning utan sin normallängd) samtidigt som underlinjen och hållningsmuskulaturen är såpass stark att den klarar att stabilisera denna tyngd (är de för svaga kommer ryggraden att extenderas och hästen måte kompensera genom att korta överlinjen)
För att hästen ska komma till levaden måste hästen 1. stärka sin stabiliserande muskulatur (få bra balans) 2. jobba dynamiskt med sin stora muskulatur i överlinjen, dvs aldrig korta upp sin överlinje utan låta den spela från neutralläge till något längre
3. träna på att bli stark(utveckla kraft) i musklerna rung höft knä och has (lära den att bära med bakbenen)
Musklerna som har med att lyfta frambenen borde inte styrketränas utan bara hållas dynamiska, smidiga utan spänningar. Samma borde gälla för halsens muskler?
Det är att börja i helt fel ände.
