Vi har säkert olika uppfattning om vad som är mest effektivt när man vll vara med och bidra till en förändring. Sarkasmer är i min värld sällan avsedda för att bidra till en bättre kommunikation, utan snarare som ett "straff".
Besvikelse är för mig kopplat till känslor av ledsnad. Skall man vara sarkastisk då? I synnerhet om ts ändå erkänner att hon tidigare känt tveksamhet. Någonstans hade hon absolut rätt i sin logik (att denna korsning kanske inte är bra), men gav efter för känslan (man får väl ändå ge hunden en chans).
Jag anser som du, att vi skall göra vad vi kan för att informera människor om det vansinniga i att avla på all slags möjlig skräp. Att uppmuntra människor att tänka efter före de skaffar en hund osv.
Men när någon blottar sitt misstag som ts gör här, då tycker jag inte att din metod är schysst. sannolikheten är ganska stor att fler drar sig för att öppet prata om sina misstag. Det i sin tur gör att det är ännu svårare att på ett kosntruktivt sätt resonera om tokig avel.
De som hamnar i trubbel är därmed hänvisade bara till "uppfödarna" av dessa korsningar - och hur bra är det?
Jag tror Maira lärt sig en hel del på den här upplevelsen.
