Niki
Trådstartare
Hoppa över den långa inlendningen om ni vill...
Som duktig hästägare ville jag prova ut en sadel och trodde sedan att allt var frid och fröjd, särskilt när jag fick vidga den efter ett år och utprovare kollade den ytterligare en gång ett år senare och allt skulle vara så bra...
Trots det grinade hästen illa när jag sadlade - men hon har alltid varit grinig när något dras åt kring magen - och beroende på vem som gör det beteer hon sig olika - även om andra har sagt sig vara försiktigare än vad jag själv är. Dessutom varierar reaktionen från ingen alls till hug i luften och hotande bakben beroende på vilken dag det är.
Men så påstod massören att sadeln inte alls passade och så började sadeljakten.
Nåja, en ny sadel provades ut och genast gick den korta galoppen så mycket lättare och jag verkligen kände hur hon kom upp med ryggen (trots att hon redan innan hade gått i form). Allt verkade frid och fröjd, men så var vi tvugna att använda en specialpadd några månader eftersom hästen blivit rejält sned av tidigare sadel.
Hästen blev gringare än någonsin att sadla, sparkade rakt ut några gånger, trots att jag drog ett hål i taget och med tid emellan. Idag, ett halvår efteråt gick det jättebra att sadla, la öronen lite bakåt när jag kom med sadeln, men annars reagerade hon ingenting, när hon var som värst sprakade hon en gång när jag la på ridtäcket - utan sadel
.Man kan väll säga att hon har temperament. (Jag har ridit barbacka ett tag pga av annan skada + vintern så sadeln har bara medryttaren använt)
Vissa skulle säkert ha bytt sadel med en gång, men min känsla är att hon grinat så mycket för att ommusklingsperioden var så jobbig - hon ville gå för fullt men fick massor med träningsverk av att gå bara hälften så hårt (träningsverk, men ändå överskottsenergi liksom). Ombyggnadsprocessen tog säkert tre månader i anspråk. Tidigare är det den enda faktorn jag har märkt spelar någon roll för hennes beteende - har hon för mycket energi är hon allmänt grinig att hantera (och sadla).
Hit
Någon mer som haft liknade upplevelse? Att en passande (?) sadel ändå får hästen att reagera pga av tidigare minnen/jobbigt att jobba eller bara ren stoighet?
Som duktig hästägare ville jag prova ut en sadel och trodde sedan att allt var frid och fröjd, särskilt när jag fick vidga den efter ett år och utprovare kollade den ytterligare en gång ett år senare och allt skulle vara så bra...
Trots det grinade hästen illa när jag sadlade - men hon har alltid varit grinig när något dras åt kring magen - och beroende på vem som gör det beteer hon sig olika - även om andra har sagt sig vara försiktigare än vad jag själv är. Dessutom varierar reaktionen från ingen alls till hug i luften och hotande bakben beroende på vilken dag det är.
Men så påstod massören att sadeln inte alls passade och så började sadeljakten.
Nåja, en ny sadel provades ut och genast gick den korta galoppen så mycket lättare och jag verkligen kände hur hon kom upp med ryggen (trots att hon redan innan hade gått i form). Allt verkade frid och fröjd, men så var vi tvugna att använda en specialpadd några månader eftersom hästen blivit rejält sned av tidigare sadel.
Hästen blev gringare än någonsin att sadla, sparkade rakt ut några gånger, trots att jag drog ett hål i taget och med tid emellan. Idag, ett halvår efteråt gick det jättebra att sadla, la öronen lite bakåt när jag kom med sadeln, men annars reagerade hon ingenting, när hon var som värst sprakade hon en gång när jag la på ridtäcket - utan sadel
Vissa skulle säkert ha bytt sadel med en gång, men min känsla är att hon grinat så mycket för att ommusklingsperioden var så jobbig - hon ville gå för fullt men fick massor med träningsverk av att gå bara hälften så hårt (träningsverk, men ändå överskottsenergi liksom). Ombyggnadsprocessen tog säkert tre månader i anspråk. Tidigare är det den enda faktorn jag har märkt spelar någon roll för hennes beteende - har hon för mycket energi är hon allmänt grinig att hantera (och sadla).
Hit
Någon mer som haft liknade upplevelse? Att en passande (?) sadel ändå får hästen att reagera pga av tidigare minnen/jobbigt att jobba eller bara ren stoighet?