Särbegåvning

[Rialavargen]

Tack. Men det är inte roligt när folk läser in vad som helst i mina inlägg. Det finns folk som svarar i tråden som medvetet har missförstått vad jag har skrivit i massor av år.

Jag förstår mer och mer att du gör aktiva val av människor som du benämner dina vänner och dem du trivs med. Jag tycker du ska fortsätta med det.

 

[Thaliaste]

"Jag tänker att det som provocerar snarare är när man anser att relationer med omgivningen endast ska vara till nytta och nöje för en själv, och att man rättfärdigar att det är och måste vara så på grund av att man har högt IQ. För det första är ju kausaliteten i det sista inte sant, att vara icke-social och introvert (vilket jag inte menar inte är samma sak) är man inte på grund av det höga IQ:t, icke-social och introvert kan man vara med högt eller lågt IQ. För det andra funkar sociala relationer inte som så att man kan diktera vad som är bra för en själv, och förvänta sig att resten av världen ska anpassa sig till en själv, och sedan hänvisa till att man är missförstådd när man får kritik mot sitt sätt att uttrycka sig så att man uppfattas som att man ser ner på andra. Det är nog inte så mycket ens val av vänner som provocerar, som att det till synes även dikteras förväntan om att omgivningen i allmänhet ska anpassa sig till en enskild person utan motsvarande anpassning tillbaka."

Oavsett personlighetdras så tänker jag att i sin umgängeskrets har vederbörande samma lojalitetsnormer som hos de flesta andra. Vederbörande är säkert en god kamrat till sina vänner, även om de är utvalda efter dennes kriterier. Jag tror säkert att vederbörande kan bli glad av att träffa en gammal skolkamrat och stå och småprata med denne. Det betyder kanske inte att de byter nummer och börjar umgås. Nu lägger jag ord i munnen på vederbörande och tillskriver saker som jag inte vet om just denne. MEN, jag har lite erfarenhet av liknande personlighet och utgår därifrån.

"Om en hela tiden hänvisar till sin fantastiska intellektuella förmåga så kommer ju även en större förväntan med det höga IQ:t att man åtminstone logiskt (även om man skulle ha nedsatta sociala förmåga att "snappa upp" i omgivningen) kan inse hur det ena leder till det andra, än med ett lågt IQ."

Jag tänker att det är dina förväntningar att ett visst beteende skall komma med vissa egenskaper. Det är en norm som läggs på vederbörande. Att den skall vara på ett sätt för att fylla samhällets normer och förväntningar på en människa med hög iq. Jag tycker det är befriande att vederbörande i stället har begränsat sitt umgänge till den typ av människor som ger denne något. Det betyder inte att människan måste vara otrevlig mot människor i lag (vilket den kanske är, det är inget jag vet något om).

Men att man skall styra/förmå/sätta press på en människa att följa samhällets normer för hur vi förväntar oss att de skall bete sig tycker jag inte om. Att vederbörande om och om igen skriver om sin höga iq är denne helt naturligt då denne svarar på frågor i tråden.

En släkting till mig är oerhört duktig på en sport och vill bara utöva sporten på en nivå som stämmer överens med henne. Hon får inte ut något av att utöva fritidsintresset av att gå ned i nivå. Snarare så strävar hon alltid efter att utöva intresse med människor på högre nivå som hon själv. Jag ser det som en drift hos henne. Jag tänker att vederbörande i tråden har sin iq som intresse och har en drivkraft därefter. Håller isär jobb och intresse/vänner. På fritiden väljer vederbörande ut dem som passar att ”hänga med”.

Du verkar missförstå vad jag ville få fram. Angående första stycket så var det just det jag skrev, att det nog inte är valet av vänner att umgås med som liknar en själv, som är det som folk i tråden studsar på. Det är mer synen på interaktionen med övriga i samhället (vilket vi ju trots allt alla måste ha ibland, oavsett om vi är sociala eller inte). Att det uttrycks i tråden som att man måste "dumma ner sig" för att kunna prata med andra. Om jag pratar med någon som inte förstår mig, t ex pga språkliga svårigheter, så försöker ju jag anpassa min kommunikation så att mitt budskap går fram och jag anstränger mig att förstå vad den andra vill säga. Jag kanske tycker att det går smidigare att tala med någon som kan språket lika bra som jag, men jag uttrycker mig inte som att jag gör mig dummare än vad jag är när jag anpassar mig efter den jag interagerar med. Det är snarare begåvat att kunna möta andra människor som är olika en själv! Det är inställningen till andra människor, mer än vilka vänner man har, som skaver för mig, även om det såklart är fritt fram att välja själv hur man vill framstå för andra människor.

Och ja, allt vara utanför normen är jobbigt, det vet alla normbrytare, men vissa val i hur man uttrycker sig gör man ändå själv. Det betyder inte att man måste förändra sina intressen eller stöpa om sin personlighet i grunden, men att uppträda vänligt mot omgivningen brukar göra att man också möts av större vilja till anpassning hos omgivningen, än om man uppträder egocentriskt och som att man ser ner på andra.

Sen tycker jag att det är lite synd att tråden fokuserats så mycket på en enskild användare, fenomenet är ju bredare än så. Men som ofta så blir det tyvärr så att den som uttrycker som mest provocerande är den som får mest ifrågasättande, oavsett om hen avsåg att tolkas som hen blev tolkad eller inte.

 

[Narcissa]

Varför?

För att alla andra figurer skiljer sig åt. Det är bara strecken som är gemensamt. De tre raka strecken blir en triangel.

 

[Rialavargen]

Du verkar missförstå vad jag ville få fram. Angående första stycket så var det just det jag skrev, att det nog inte är valet av vänner att umgås med som liknar en själv, som är det som folk i tråden studsar på. Det är mer synen på interaktionen med övriga i samhället (vilket vi ju trots allt alla måste ha ibland, oavsett om vi är sociala eller inte). Att det uttrycks i tråden som att man måste "dumma ner sig" för att kunna prata med andra. Om jag pratar med någon som inte förstår mig, t ex pga språkliga svårigheter, så försöker ju jag anpassa min kommunikation så att mitt budskap går fram och jag anstränger mig att förstå vad den andra vill säga. Jag kanske tycker att det går smidigare att tala med någon som kan språket lika bra som jag, men jag uttrycker mig inte som att jag gör mig dummare än vad jag är när jag anpassar mig efter den jag interagerar med. Det är snarare begåvat att kunna möta andra människor som är olika en själv! Det är inställningen till andra människor, mer än vilka vänner man har, som skaver för mig, även om det såklart är fritt fram att välja själv hur man vill framstå för andra människor.

Och ja, allt vara utanför normen är jobbigt, det vet alla normbrytare, men vissa val i hur man uttrycker sig gör man ändå själv. Det betyder inte att man måste förändra sina intressen eller stöpa om sin personlighet i grunden, men att uppträda vänligt mot omgivningen brukar göra att man också möts av större vilja till anpassning hos omgivningen, än om man uppträder egocentriskt och som att man ser ner på andra.

Sen tycker jag att det är lite synd att tråden fokuserats så mycket på en enskild användare, fenomenet är ju bredare än så. Men som ofta så blir det tyvärr så att den som uttrycker som mest provocerande är den som får mest ifrågasättande, oavsett om hen avsåg att tolkas som hen blev tolkad eller inte.

Kanske gör vederbörande samma sak som dig? Pratar på ett sätt så att andra människor hänger med i samtalet i det offentliga rummet, på jobbet etc. Vad vet jag? Jag har inte läst in att denne suckar och stönar högt, när denne träffar normalbegåvade människor. Kanske jag har missat något? Däremot läser jag in att vederbörande inte uppskattar dessa samtal i större omfattning.

Jag vet inte om personen uppför sig vänligt, eller inte, men jag skulle tro det.

Personen har gjort ett aktivt val av den grupp som denne dedömmer som sina närmsta vänner, eller de människor denne vill samtala med. För mig känns det hälsosamt, med risken att man går miste om fantastiska människor i det urvalet. Jag läser in att det inte är någon större förlust för vederbörande.

 

[kökshäxan]

För att alla andra figurer skiljer sig åt. Det är bara strecken som är gemensamt. De tre raka strecken blir en triangel.

Jag hänger faktiskt inte alls med.

 

[Interim]

Ni som inte förstår att det kan vara tufft att vara särbegåvad och om ni har en helt vanlig genomsnittslig intelligens, har ni många vänner med intellektuell funktionsnedsättning? Har ni haft en längre relation med någon som har det? Har ni själva arbetat på tex ett dagcenter så att ni förstår? Om ni inte har det, så fundera rejält på varför. På riktigt. Gör det.

Det är så mycket som är problematiskt med det här men jag kan säga att hade det som skrivits i tråden rört specifikt människor med intellektuell funktionsnedsättning hade mina silkesvantar rykt för länge sen.

Om en grupp normalbegåvade eller för den delen särbegåvade samlades för att lägga ut texten om hur de inte pallar umgås med människor med intellektuell funktionsnedsättning, hur de inte går att ha givande samtal med, att man knappt klarar av dem när man tvingas möta dem i arbetsliv eller på andra håll i samhället, då hade jag rapporterat tråden för funkofobi fortare än någon här kunnat säga "personliga preferenser".

Fundera på varför. På riktigt. Gör det.

 

[Narcissa]

Jag hänger faktiskt inte alls med.

Jag vet inte hur jag ska förklara annars.
Första raden 0+1 streck.
Andra raden 0+4 streck
Tredje raden 1+2 streck

 

[kökshäxan]

Jag vet inte hur jag ska förklara annars.
Första raden 0+1 streck.
Andra raden 0+4 streck
Tredje raden 1+2 streckVisa bifogad fil 52078

Nu är jag med. Simpelt när du gett svaret, jag försökte hitta mera avancerade lösningar och missade det helt.

 

[Narcissa]

Nu är jag med. Simpelt när du gett svaret, jag försökte hitta mera avancerade lösningar och missade det helt.

Det är ofta så man gör. Jag började titta på vinklar men det blev märkligt.

 

[morgaine]

Skrev jag att man kan skippa faktainhämtningen?

Nu är det ju lite du som drar lite för stora växlar på lite för lite grund. Lite roande ska medges

Ja det skrev du nästan. Du skrev :

Jag tror du blandar ihop högpresterande med mycket hög förmåga med att vara särbegåvad. Du är inte ensam. Det är väl just detta som är så svårt att förstå, på riktigt, att det inte handlar om att bara lära sig snabbare och mer.

Det kan låta som ett angenämt problem, och det kan det säkert vara för en del. Men för många är det inte så.

Jämför detta med på spåret. Dressinen drar i handtaget efter första ledtråden. Det gör de för att det är roligt att gissa och det är roligt om man gissar rätt och kan briljera men de gissar inte alltid rätt och om de gör det så är det en stor procent med lucky guess som gör att det blev rätt. Om de ska göra en faktabaserad gissning som blir så säker som möjligt är det bäst att vänta tills sista ledtråden innan de drar. Det KAN bli rätt men det är stor risk att det inte blir rätt eftersom de gillade att se om de kunde dra en slutsats vid första ledtråden.
Om det nu gäller forskning som man gör samma händelseförlopp så förstår de flesta att det vore oansvarigt av forskningsledaren att publicera slutsatser efter första ledtråden bara för att det var roligt att motionera sin hjärna. Det blir helt enkelt bäst och seriösast om även en brilliant hjärna inhämtar att tillgänglig fakta innan man drar sin slutsats även om det måhända är roligast att leka smart och dra slutsatser utan all fakta. Men inom forskning är det inte smart, det är dumt.
Förstår du liknelsen? Även en smart hjärna behöver alla fakta. Även normalbegåvade kan göra gissningat vid första fakta men de flesta förstår att det inte är smart att göra det och att man alltid har mer att lära sig. Hawking och Einstein förstod att de inte visste allt även om de hade några av världens skarpaste hjärnor.

 

[morgaine]

Jag förstår mer och mer att du gör aktiva val av människor som du benämner dina vänner och dem du trivs med. Jag tycker du ska fortsätta med det.

Men det gör väl alla? Självklart gör man det. Men det är skillnad på att säga ”jag gillar att umgås med den och den” Och att säga ”jag gillar att umgås med den och den för alla andra är för korkade för att förstå mig”.
Alla människor och t.o.m. djur väljer att umgås med andra som de trivs med. Det räcker med att konstatera bara det.

 

[Gry]

Det är så mycket som är problematiskt med det här men jag kan säga att hade det som skrivits i tråden rört specifikt människor med intellektuell funktionsnedsättning hade mina silkesvantar rykt för länge sen.

Om en grupp normalbegåvade eller för den delen särbegåvade samlades för att lägga ut texten om hur de inte pallar umgås med människor med intellektuell funktionsnedsättning, hur de inte går att ha givande samtal med, att man knappt klarar av dem när man tvingas möta dem i arbetsliv eller på andra håll i samhället, då hade jag rapporterat tråden för funkofobi fortare än någon här kunnat säga "personliga preferenser".

Fundera på varför. På riktigt. Gör det.

Nu gissar jag lite fritt här men det är precis som att du inte vill förstå.

Jag trodde faktiskt att många särbegåvade överdrev när de beskrev hur missförstådda och vilka fördomar de lever med. När man läser ditt inlägg så förstår jag det dock mer. Men det här är ju inte ens fördomar.

 

[Gry]

Ja det skrev du nästan. Du skrev :

Jämför detta med på spåret. Dressinen drar i handtaget efter första ledtråden. Det gör de för att det är roligt att gissa och det är roligt om man gissar rätt och kan briljera men de gissar inte alltid rätt och om de gör det så är det en stor procent med lucky guess som gör att det blev rätt. Om de ska göra en faktabaserad gissning som blir så säker som möjligt är det bäst att vänta tills sista ledtråden innan de drar. Det KAN bli rätt men det är stor risk att det inte blir rätt eftersom de gillade att se om de kunde dra en slutsats vid första ledtråden.
Om det nu gäller forskning som man gör samma händelseförlopp så förstår de flesta att det vore oansvarigt av forskningsledaren att publicera slutsatser efter första ledtråden bara för att det var roligt att motionera sin hjärna. Det blir helt enkelt bäst och seriösast om även en brilliant hjärna inhämtar att tillgänglig fakta innan man drar sin slutsats även om det måhända är roligast att leka smart och dra slutsatser utan all fakta. Men inom forskning är det inte smart, det är dumt.
Förstår du liknelsen? Även en smart hjärna behöver alla fakta. Även normalbegåvade kan göra gissningat vid första fakta men de flesta förstår att det inte är smart att göra det och att man alltid har mer att lära sig. Hawking och Einstein förstod att de inte visste allt även om de hade några av världens skarpaste hjärnor.

Fast det är du som inte förstår. För det första är det inte jag som hittat på detta. Det är så det är bara. Särbegåvade behöver färre fakta för att förstå/ se sammanhang. För det andra är din liknelse säkert applicerbar på någon som skriver en uppsats men inte har koll på vetenskaplighet och hur man gör när man forskar. Min gissning: en särbegåvad som jobbar med forskning hade på frågan ”vad händer om man har något för lite fakta för att dra en rätt slutsats” kunnat svara som du gjort på en halv millisekund, dragit paralleller till aktuella liknande företeelser inom andra proffesioner, kunnat se konsekvenser på individ-, samhälls- Och världsnivå, hittat aktuella exempel inom sitt aktuella forskningsfält, hittat ett exempel på en forskare som gjort det i historien och sett vilka konsekvenser det fått (vilket andra missat) osv osv osv. Det går otroligt fort för särbegåvade att processa info på så många nivåer, räkna ut konsekvenser, värdera informationen, se hål i sitt eget resonemang, osv.

En särbegåvad gör helt enkelt inte det felet, möjligen med undantag osv. Dock är det ju vanligare när de är yngre, i grundskolan. Det är för hög förmåga till reflektion och tanke. Och gör det de så är det nog sannolikt kring riktigt svåra predikationer kring framtiden för det är för svårt att överblicka otaliga faktorer som kan påverka utifrån.

En särbegåvad drar liksom inte i repet och skriker ut ett svar utan att värdera det noga först. Det är väl det som är skillnaden.

 

[Inte_Ung]

En särbegåvad drar liksom inte i repet och skriker ut ett svar utan att värdera det noga först.

Jo.
Tålamodet tryter ofta så att de gör just så.

/Gift med en i många år.

 

[Gry]

Men det gör väl alla? Självklart gör man det. Men det är skillnad på att säga ”jag gillar att umgås med den och den” Och att säga ”jag gillar att umgås med den och den för alla andra är för korkade för att förstå mig”.
Alla människor och t.o.m. djur väljer att umgås med andra som de trivs med. Det räcker med att konstatera bara det.

Fast om man ska förstå särbegåvning måste man nog få prata om det. Det är ju ingen som helst värdering i det. Det är ju bara när man själv läser in den som den finns. Det stör inte mig det minsta faktiskt. Jag blir lika oupphetsad som när nedsatt syn diskuteras.

Om en särbegåvad skriver att det funkar utmärkt att anpassa sig, vara trevlig och social, även om det är en ansträngning att hela tiden göra just det, men att det inte ger så mkt pga en för snabb hjärna, då är er väl så? Jag gissar att man inte hade tyckt att det var så konstigt om någon med svår adhd bekänner att det är uttröttande att vara social i en större grupp? Pga ansträngningen då hjärnan tycker det är jobbigt. Utan att läsa in en massa värderingar.

 

[Gry]

Jo.
Tålamodet tryter ofta så att de gör just så.

/Gift med en i många år.

Ja, det är svårt att argumentera mot.

Vi har en pojk på tio år (vårdnadsöverflyttad till oss) med medelsvår adhd och enligt psykologutredningen (WISC- delen som rör logik) har ett mycket högt IQ. Han drar också en massa snabba felaktiga slutsatser/svarar utifrån sin förståelse, dvs utifrån för få fakta. Tålamodet tryter även för mig ibland. Men det blir bättre och bättre. Akilleshälen för honom är just impulsokontrollen och den inte så fullt utvecklade förmågan med att övervaka sig själv osv i kombination med en väldigt stark önskan om att ha rätt fort/först i alla typer av sakfrågor och diskussioner. Jag hoppas han växer i sin hjärna så att säga med tiden. För hans egen skull. Och andras.

 

[kökshäxan]

Fast det är du som inte förstår. För det första är det inte jag som hittat på detta. Det är så det är bara. Särbegåvade behöver färre fakta för att förstå/ se sammanhang. För det andra är din liknelse säkert applicerbar på någon som skriver en uppsats men inte har koll på vetenskaplighet och hur man gör när man forskar. Min gissning: en särbegåvad som jobbar med forskning hade på frågan ”vad händer om man har något för lite fakta för att dra en rätt slutsats” kunnat svara som du gjort på en halv millisekund, dragit paralleller till aktuella liknande företeelser inom andra proffesioner, kunnat se konsekvenser på individ-, samhälls- Och världsnivå, hittat aktuella exempel inom sitt aktuella forskningsfält, hittat ett exempel på en forskare som gjort det i historien och sett vilka konsekvenser det fått (vilket andra missat) osv osv osv. Det går otroligt fort för särbegåvade att processa info på så många nivåer, räkna ut konsekvenser, värdera informationen, se hål i sitt eget resonemang, osv.

En särbegåvad gör helt enkelt inte det felet, möjligen med undantag osv. Dock är det ju vanligare när de är yngre, i grundskolan. Det är för hög förmåga till reflektion och tanke. Och gör det de så är det nog sannolikt kring riktigt svåra predikationer kring framtiden för det är för svårt att överblicka otaliga faktorer som kan påverka utifrån.

En särbegåvad drar liksom inte i repet och skriker ut ett svar utan att värdera det noga först. Det är väl det som är skillnaden.

Du beskriver mer en person som är speedad, eller kanske kvicktänkt, vilket är mycket det IQ-tester av olika slag mäter men det är bara en del begåvade som fungerar utpräglat så . Det är ett av problemen med att dela in människor i fack utifrån IQ. Jämför med matematik på universitetsnivå där en tentamen består av några få uppgifter och man får mycket gott om tid på sig att lösa dem, på grundnivå typiskt en timme per uppgift och längre på fortsättningskurser.

 

[Gry]

Du beskriver mer en person som är speedad, eller kanske kvicktänkt, vilket är mycket det IQ-tester av olika slag mäter men det är bara en del begåvade som fungerar utpräglat så . Det är ett av problemen med att dela in människor i fack utifrån IQ. Jämför med matematik på universitetsnivå där en tentamen består av några få uppgifter och man får mycket gott om tid på sig att lösa dem, på grundnivå typiskt en timme per uppgift och längre på fortsättningskurser.

Absolut. Självklart. Det var bara ett exempel utifrån problematiseringen. Det var fel av mig att inte göra det tydligare att jag generaliserande för att få fram min poäng.

 

[Gry]

Tack. Men det är inte roligt när folk läser in vad som helst i mina inlägg. Det finns folk som svarar i tråden som medvetet har missförstått vad jag har skrivit i massor av år.

Det förstår jag verkligen. Jag är dock jättetacksam över att du delat/delar med dig. Jag har också lärt mig massor av dig men också betydligt mycket mer utifrån vilka reaktioner du fått. Man får verkligen en större förståelse för vilka fördomar särbegåvade lever med, med hur laddat det är (i Sverige?) med iq och hur svårt det är att (vilja) förstå hur det är med vara särbegåvad.

Jag hade gärna velat läsa din forskning och tagit del av dina föreläsningar. Om du har publika sådana får du väldigt gärna pma mig. Jag tycker ämnet är jätteintressant och väldigt nödvändigt att fördjupa sig i, då jag är lärare.

 

[Inte_Ung]

Jag hoppas han växer i sin hjärna så att säga med tiden. För hans egen skull. Och andras.

Det kommer att bli bättre, jag lovar.
Förödmjukelsen i att ha fel reder ut det där.
Att ha fel blir i längden så mycket värre än att vara litet långsammare.
Fel ger så mycker att reda ut efteråt och det är tråkigt.

Särbegåvning är ärftligt, jag har 2 barn tillsammans med den mannen...