Såg en hund på Crufts-sändningen

[BornAgain]

Men är det verkligen mycket stress hos jaktlabradorer?
Jag upplever dom som extremt balanserade hundar trots att det är specialister. Har faktiskt aldrig träffat en stressad jaktlabbe ens på djursjukhus som är en tuff miljö för alla hundar. Mer lätthanterade, snälla patienter får man leta efter.
Till skillnad från andra extrema specialister så som malle eller schäfer exempelvis.
@AraSlei vad säger du?

Jag vet inte om det är skillnad på jaktlabbar som jagar och jaktlabbar som sportar

 

[BornAgain]

Det har åtminstone blivit lite bättre där...
Vinnaren år 2022

Men å andra sidan är väl denna ställd av föraren medan den från 2016 ställde sig sådär självmant.

Den i år var halt när den skulle in i finalringen

 

[Malibu_Stacy]

Jag vet inte om det är skillnad på jaktlabbar som jagar och jaktlabbar som sportar

Jag träffar mycket av båda varianterna och jag upplever inte att det är det.
Däremot har jag absolut sett en del individer mer bristande mentalitet i form av social osäkerhet men det hör inte till vanligheterna och stress (som är det som diskuterats) har jag då verkligen inte sett något av alls.

 

[AraSlei]

Men är det verkligen mycket stress hos jaktlabradorer?
Jag upplever dom som extremt balanserade hundar trots att det är specialister. Har faktiskt aldrig träffat en stressad jaktlabbe ens på djursjukhus som är en tuff miljö för alla hundar. Mer lätthanterade, snälla patienter får man leta efter.
Till skillnad från andra extrema specialister så som malle eller schäfer exempelvis.
@AraSlei vad säger du?

Nej, jag tycker att jag ganska sällan ser stressade jaktlabbar. De som är stressade brukar generellt vara ganska hårt belöningstränade och typ träna agility

Däremot finns det, som sagt i tråden, tyvärr en hel del som har problem med sociala brister.

Nej kanske inte så mycket stress, men det jag fått höra av två nära vänner där en tar emot problemhundar och en jobbar med mentaltester är att de (i vissa linjer så klart) blivit skarpa och inte alls så trevliga som en labbe ska vara (både mot andra hundar och mot människor). Om det är stress i grunden eller bara en skärpa som kommit av spetsavel kan jag inte säga. Och samma med jaktcocker, de dyker också upp för problemhundsutredningar för att erfarna förare inte klarar av dem.

Skärpa ska inte finnas i en labrador, så att det beror på spetsavel har jag mycket svårt att tro. I en jaktavlad labradors uppgift ingår liksom att t ex åka viltkärra ihopträngd med ett gäng andra, ofta för hunden okända, hundar.
Det finns en del danska linjer med mera skärpa i, som används mer till eftersök på klövvilt, men de är inte särskilt vanliga i Sverige.

Jag upplever snarare att vi har problem med en utveckling som går åt veka hundar som ber om ursäkt för att de finns, än tvärtom.
Samtidigt är labradoren vanlig som tjänstehund, så det finns fortfarande ett gott underlag med stabila och trevliga labradorer - och jag upplever att det underlaget fortfarande är i majoritet

Cockers däremot kan ju vara vad de är

 

[Sel]

Nej kanske inte så mycket stress, men det jag fått höra av två nära vänner där en tar emot problemhundar och en jobbar med mentaltester är att de (i vissa linjer så klart) blivit skarpa och inte alls så trevliga som en labbe ska vara (både mot andra hundar och mot människor). Om det är stress i grunden eller bara en skärpa som kommit av spetsavel kan jag inte säga. Och samma med jaktcocker, de dyker också upp för problemhundsutredningar för att erfarna förare inte klarar av dem.

Cockrar har väl "alltid" varit kända för att vara lite oförutsägbara och ha skärpa? I alla fall minns jag det sedan barnsben. Både utställningsvarianterna och jaktvarianterna.
Hos cockrarna upplever jag nästan alltid att de är för veka och osäkra och att det är därifrån det kommer.
Kanske stress också i och för sig, jag blir själv stressad av att bara titta på dem halva tiden så jag är nog partisk.

 

[Sol]

Nyckeln till att köpa en rashund är att veta vad jag vill göra med min hund. Inte hur min hund ska se ut.

Man väljer ras noga. Inte minst om man vill ställa ut. Det finns fortfarande raser som inte är uppdelade. Finns det någon tävlingsform som avspeglar den aktivitet man gillar? Vilka hundar går bra där?

Sedan går man med i rasgrupper på Facebook och ser till att träffa individer irl. Kanske hänger ringside vid någon utställning. Tar reda på mer om de hundar man gillar. Åker och hälsar på uppfödare (9 av 10 uppfödare älskar att prata om sin ras) bara för att få träffa raser eller linjer ur raser man är nyfiken på.

Vill man göra "rätt" tar det ganska mycket jobb och ganska mycket tjatter. I synnerhet om man vill skaffa sin första hund. Ofta kommer man långt om det går att hålla en vettig konversation med uppfödaren om det man vill göra med hunden.

Blandrashund är ännu svårare att köpa. I renrasvärlden är det ganska lätt att välja bort vissa av de värsta stolpskotten (de som föder upp plattnosar e dyl eller hundar som inte ser ut att se, de dom tar väldigt många kullar per år, de som är ok med att deras hane har 41 kullar efter sig vid 4 års ålder, de som föder upp rena jakthundar utan jaktintresse eller rena brukshundar utan intresse för brukset).

Jag har en omplacering (blandras, chihuahua-ish). Blandras kan man bara köpa av folk man känner

Nu har jag aldrig varit intresserad av att ställa ut hundar så att hänga på utställningar ger mig noll hjälp i att välja uppfödare. Facebookgrupper.... mycket tveksam till dem då åsikter kan spreta hej vilt där och jag är mycket selektiv med vilka personers åsikter jag lägger vikt vid (typ inga av dem är Facebookbekanta).

Men som du säger är nyckeln att veta vad man vill ha för hund MEN även vad man vill ha för relation till uppfödaren. Jag föder inte upp hundar utan katter och jag brukar fråga folk som söker kattungar: Hur kommer uppfödaren reagera om din kattunge visar sig vara sjuk? Tänk worst case scenario, är det en person du tror att du kommer kunna ha en konstruktiv dialog och relation med?

Jag tycker personligen inte att det var svårt att köpa min första hund. Jag hade klart för mig vad jag ville ha både i rasegenskaper och från uppfödare. Jag etablerade kontakt med uppfödare, kollade avelsdata, åkte och hälsade på och väntade på rätt kombo.

Jag tror att det största problemet är att folk faktiskt inte vet vad de faktiskt passar med för hund. Vad man vill ha och vad som passar är helt olika saker. Ett annat misstag är att tänka att uppfödaren inte spelar någon roll, när man väl har köpt sin hund är ju hunden ens egen. Man bortser från deras erfarenhet, kunskap och det stöd de kan ge (och kan de inte bidra med detta är de inte vatten värda).

Jag är kanske inte medelhundköparen, men jag vill verkligen poängtera vikten av relationer. Goda personliga relationer med människor som kan hund (inte nödvändigtvis den ras du är intresserad av) och relation till uppfödaren du slutligen köper från.

 

[Sol]

Men är det verkligen mycket stress hos jaktlabradorer?
Jag upplever dom som extremt balanserade hundar trots att det är specialister. Har faktiskt aldrig träffat en stressad jaktlabbe ens på djursjukhus som är en tuff miljö för alla hundar. Mer lätthanterade, snälla patienter får man leta efter.
Till skillnad från andra extrema specialister så som malle eller schäfer exempelvis.
@AraSlei vad säger du?

Jag håller med. Träffar många jaktlabbar i yrket och de finns även i familjen samt bland kollegor och jag har aldrig träffat någon som är stressad eller "obalanserad". Stabila hundar allihop.

 

[Nepenthe]

Cockrar har väl "alltid" varit kända för att vara lite oförutsägbara och ha skärpa? I alla fall minns jag det sedan barnsben. Både utställningsvarianterna och jaktvarianterna.
Hos cockrarna upplever jag nästan alltid att de är för veka och osäkra och att det är därifrån det kommer.
Kanske stress också i och för sig, jag blir själv stressad av att bara titta på dem halva tiden så jag är nog partisk.

Samma här.
Min mor har haft 3 jaktcockrar och iom deras fladdrighet hit o dit + osäkerheten kan de komma ett bett om en försöker göra nått de inte gillar.

 

[Milosari]

Nej, jag tycker att jag ganska sällan ser stressade jaktlabbar. De som är stressade brukar generellt vara ganska hårt belöningstränade och typ träna agility

Däremot finns det, som sagt i tråden, tyvärr en hel del som har problem med sociala brister.




Skärpa ska inte finnas i en labrador, så att det beror på spetsavel har jag mycket svårt att tro. I en jaktavlad labradors uppgift ingår liksom att t ex åka viltkärra ihopträngd med ett gäng andra, ofta för hunden okända, hundar.
Det finns en del danska linjer med mera skärpa i, som används mer till eftersök på klövvilt, men de är inte särskilt vanliga i Sverige.

Jag upplever snarare att vi har problem med en utveckling som går åt veka hundar som ber om ursäkt för att de finns, än tvärtom.
Samtidigt är labradoren vanlig som tjänstehund, så det finns fortfarande ett gott underlag med stabila och trevliga labradorer - och jag upplever att det underlaget fortfarande är i majoritet

Cockers däremot kan ju vara vad de är

Jag har sett en del jaktlabbar på BPH som inte varit så roliga. Av de jag har sett är det väldigt vanligt med en viss social otrygghet och det är inte ovanligt att de tar fram skärpa vid hot. Det var inte alls länge sedan jag hade en hund som gjorde utfall så fort närmande person visade sig och höll en hög aggression hela vägen. TL (en vuxen karl) kunde knappt hålla hunden! Så fort hotet upphörde växlade hunden beteende och som vakthund hade den gjort sig bra. Men som labrador? Njäää. Showlabbarna är roligare där, det är sällan något rubbar deras omåttligt positiva syn på livet. Men visst finns det tråkiga individer även där.

 

[AraSlei]

Jag har sett en del jaktlabbar på BPH som inte varit så roliga. Av de jag har sett är det väldigt vanligt med en viss social otrygghet och det är inte ovanligt att de tar fram skärpa vid hot. Det var inte alls länge sedan jag hade en hund som gjorde utfall så fort närmande person visade sig och höll en hög aggression hela vägen. TL (en vuxen karl) kunde knappt hålla hunden! Så fort hotet upphörde växlade hunden beteende och som vakthund hade den gjort sig bra. Men som labrador? Njäää. Showlabbarna är roligare där, det är sällan något rubbar deras omåttligt positiva syn på livet. Men visst finns det tråkiga individer även där.

De finns så klart, men jag skulle inte säga att de är särskilt vanliga ändå?
Ser många jaktlabbar via min verksamhet, i mitt umgänge och på tävlingar/prov och upplever nästan aldrig att de har skärpa mot varken folk eller andra hundar. Men visst, de är ju inte under så mycket press då som under ett BPH.

 

[Milosari]

De finns så klart, men jag skulle inte säga att de är särskilt vanliga ändå?
Ser många jaktlabbar via min verksamhet, i mitt umgänge och på tävlingar/prov och upplever nästan aldrig att de har skärpa mot varken folk eller andra hundar. Men visst, de är ju inte under så mycket press då som under ett BPH.

Det är inte alls osannolikt att vi inte ser samma hundar på prov. Och på social osäkerhet är det oftast små signaler. Knipt svans, något steg åt sidan. Men att känslan finns där anser jag är viktigare än hur stor uttryck den tar.

Många jaktlabbar är också extremt hårt hållna. Redan vid 1 år är det mesta förbjudet och det gör dem svårbedömda.

 

[AraSlei]

Det är inte alls osannolikt att vi inte ser samma hundar på prov. Och på social osäkerhet är det oftast små signaler. Knipt svans, något steg åt sidan. Men att känslan finns där anser jag är viktigare än hur stor uttryck den tar.

Många jaktlabbar är också extremt hårt hållna. Redan vid 1 år är det mesta förbjudet och det gör dem svårbedömda.

En del döljs säkert av jaktlusten, men det är mycket runtomkring där jag tycker att det syns väl hos de som har problemen. När domarna hälsar på föraren t ex, eller när man samlas på parkeringen på morgonen och man ser hundar som inte söker ögonkontakt med någon.
Men, dessa hundarna är ofta mycket mer lättränade än de som är mer av benet i kläm, jajemen-typen, så jag tror tyvärr att vi kommer se mer av den typen.

Jag som ser det från andra sidan tycker väl snarare att väldigt många andra hundar hade behövt betydligt mer strama tyglar och ordning och reda, innan de är ett år

Vi måste ha basics som ett bra fotgående och ordning och reda på plats innan vi börjar träna dem ordentligt, och då har de det paketet när de är runt 1. Min ettåriga tik går t ex fot utan koppel i flera kilometer på promenaderna, utan att jag behöver tjata eller påminna.

Men jag förstår vad du menar: till hösten, när hon är 1,5 (och kanske normalt hade gjort ett BPH), räknar jag kallt med att hon ska gå vid mitt ben bland spaniels som swishar förbi, fasaner som springer framför och fåglar som dimper ner här och var. Det innebär ju också att hon i det läget har tillräckligt med självbehärskning för att bli svårläst i flera moment.

När jag BPH-testade min äldre tik, som var 20 månader-någonting då, bad provledaren mig att komma med min unga tik tidigare , just för att hon tyckte att hon var svårbedömd och att nästa inte ska vara lika långt kommen i sin träning. Men helt ärligt - även min unga tik kommer vara betydligt mer inom ramarna än de flesta andra 1-åringar ändå

 

[Milosari]

En del döljs säkert av jaktlusten, men det är mycket runtomkring där jag tycker att det syns väl hos de som har problemen. När domarna hälsar på föraren t ex, eller när man samlas på parkeringen på morgonen och man ser hundar som inte söker ögonkontakt med någon.
Men, dessa hundarna är ofta mycket mer lättränade än de som är mer av benet i kläm, jajemen-typen, så jag tror tyvärr att vi kommer se mer av den typen.

Jag som ser det från andra sidan tycker väl snarare att väldigt många andra hundar hade behövt betydligt mer strama tyglar och ordning och reda, innan de är ett år

Vi måste ha basics som ett bra fotgående och ordning och reda på plats innan vi börjar träna dem ordentligt, och då har de det paketet när de är runt 1. Min ettåriga tik går t ex fot utan koppel i flera kilometer på promenaderna, utan att jag behöver tjata eller påminna.

Men jag förstår vad du menar: till hösten, när hon är 1,5 (och kanske normalt hade gjort ett BPH), räknar jag kallt med att hon ska gå vid mitt ben bland spaniels som swishar förbi, fasaner som springer framför och fåglar som dimper ner här och var. Det innebär ju också att hon i det läget har tillräckligt med självbehärskning för att bli svårläst i flera moment.

När jag BPH-testade min äldre tik, som var 20 månader-någonting då, bad provledaren mig att komma med min unga tik tidigare , just för att hon tyckte att hon var svårbedömd och att nästa inte ska vara lika långt kommen i sin träning. Men helt ärligt - även min unga tik kommer vara betydligt mer inom ramarna än de flesta andra 1-åringar ändå

Ja jaktretriever är ofta "hårt hållna", de tar i princip noll eget initiativ och beter sig som om de är under kommando jämt och ständigt. Och absolut att de får lågt på nyfikenhet när de aldrig har fått utrymme att visa det. Vi kan ju bara bedöma vad vi ser, inte vad vi tror att hunden hade gjort om den hade fått lov. Men det är inte där den åker på social trygghet utan vid hanteringarna.

Jag hade absolut inte väntat till 1,5 år med BPH. Gör det vid 12-13 mån, annars kommer ni inte kunna använda resultatet till något. Från protokollet blir det svårt att skilja hundar som stänger ner pga stress och på de som bara är hårt hållna.

(Vi ser också hundar som skiljer på att vara under kommando och på att vara fria. De är lättare och verkar tycka att det är kul att vara där )

 

[AraSlei]

Ja jaktretriever är ofta "hårt hållna", de tar i princip noll eget initiativ och beter sig som om de är under kommando jämt och ständigt. Och absolut att de får lågt på nyfikenhet när de aldrig har fått utrymme att visa det. Vi kan ju bara bedöma vad vi ser, inte vad vi tror att hunden hade gjort om den hade fått lov. Men det är inte där den åker på social trygghet utan vid hanteringarna.

Jag hade absolut inte väntat till 1,5 år med BPH. Gör det vid 12-13 mån, annars kommer ni inte kunna använda resultatet till något. Från protokollet blir det svårt att skilja hundar som stänger ner pga stress och på de som bara är hårt hållna.

(Vi ser också hundar som skiljer på att vara under kommando och på att vara fria. De är lättare och verkar tycka att det är kul att vara där )

Så klart kan ni bara bedöma det ni ser
Grejen är, att så fort mina hundar är vid sidan är de under ett slags kommando. Var här, och ingen annanstans. Sedan har alla ett frikommando, men ingen lämnar min sida när jag bett dem vara där och absolut inte när de dessutom är kopplade. Att vara stadigt vid sidan är det viktigaste som finns för en retriever inom jakt, att sticka iväg på retningar kan innebära att den blir skjuten. Är man vid sidan tar man helt enkelt inga andra initiativ, för det kan innebära döden i en annan situation.

Jag tycker som sagt att det finns gott om godmodiga, trygga labradorer - de två som jag själv har som har gjort BPH, har genomgående höga poäng på trygghet i alla moment. Jag tycker inte att de är unika på något sätt, även om jag är väl medveten om att sociala rädslor finns utbrett i en hel del linjer. Jag träffar som sagt massor med jaktlabbar, från många linjer och uppfödare, i olika sammanhang. Inte bara på jakt och prov

Ja, och där tror jag att många förstagångstestare blir lite förvirrade, eftersom man kanske inte frågar eller förstår att man får ge frikommando

 

[BornAgain]

Så klart kan ni bara bedöma det ni ser
Grejen är, att så fort mina hundar är vid sidan är de under ett slags kommando. Var här, och ingen annanstans. Sedan har alla ett frikommando, men ingen lämnar min sida när jag bett dem vara där och absolut inte när de dessutom är kopplade. Att vara stadigt vid sidan är det viktigaste som finns för en retriever inom jakt, att sticka iväg på retningar kan innebära att den blir skjuten. Är man vid sidan tar man helt enkelt inga andra initiativ, för det kan innebära döden i en annan situation.

Jag tycker som sagt att det finns gott om godmodiga, trygga labradorer - de två som jag själv har som har gjort BPH, har genomgående höga poäng på trygghet i alla moment. Jag tycker inte att de är unika på något sätt, även om jag är väl medveten om att sociala rädslor finns utbrett i en hel del linjer. Jag träffar som sagt massor med jaktlabbar, från många linjer och uppfödare, i olika sammanhang. Inte bara på jakt och prov

Ja, och där tror jag att många förstagångstestare blir lite förvirrade, eftersom man kanske inte frågar eller förstår att man får ge frikommando

Men det här är väl ytterligare ett skäl till att hundköpare måste bli bättre på att läsa beskrivningar som BPH och MH och ställa dem mot rasen och vad uppfödaren säger.

Jag lärde mig mycket på att läsa vallande kelpies och bruks-/sportkelpies MH och de skillnader som fanns och borde finnas (när Lämmel är äldre och ekonomin stabilare blir det nog en kelpie)

 

[Milosari]

Så klart kan ni bara bedöma det ni ser
Grejen är, att så fort mina hundar är vid sidan är de under ett slags kommando. Var här, och ingen annanstans. Sedan har alla ett frikommando, men ingen lämnar min sida när jag bett dem vara där och absolut inte när de dessutom är kopplade. Att vara stadigt vid sidan är det viktigaste som finns för en retriever inom jakt, att sticka iväg på retningar kan innebära att den blir skjuten. Är man vid sidan tar man helt enkelt inga andra initiativ, för det kan innebära döden i en annan situation.

Jag tycker som sagt att det finns gott om godmodiga, trygga labradorer - de två som jag själv har som har gjort BPH, har genomgående höga poäng på trygghet i alla moment. Jag tycker inte att de är unika på något sätt, även om jag är väl medveten om att sociala rädslor finns utbrett i en hel del linjer. Jag träffar som sagt massor med jaktlabbar, från många linjer och uppfödare, i olika sammanhang. Inte bara på jakt och prov

Ja, och där tror jag att många förstagångstestare blir lite förvirrade, eftersom man kanske inte frågar eller förstår att man får ge frikommando

Ja jag är tydlig med att hunden inte får vara under kommando/uppmuntrar ägaren att ge hunden ett ok till att springa iväg, men en del hundar har helt enkelt inget frikommando.

Jag fattar såklart att man måste ha stenkoll på hunden när det är vapen inblandat men tror som sagt också att man i sådana fall måste vara extra noga med att testa tidigt, medan det fortfarande går att se lite av råmaterialet. Det är ju det som går i arv.

 

[AraSlei]

Men det här är väl ytterligare ett skäl till att hundköpare måste bli bättre på att läsa beskrivningar som BPH och MH och ställa dem mot rasen och vad uppfödaren säger.

Jag lärde mig mycket på att läsa vallande kelpies och bruks-/sportkelpies MH och de skillnader som fanns och borde finnas (när Lämmel är äldre och ekonomin stabilare blir det nog en kelpie)

Det är många uppfödare och valpköpare inom rasen som inte bryr sig om BPH alls
Men absolut borde folk generellt bli bättre! Skulle de sluta använda populära hanar även om de hade ett skräpigt BPH? Tveksamt…

 

[AraSlei]

Ja jag är tydlig med att hunden inte får vara under kommando/uppmuntrar ägaren att ge hunden ett ok till att springa iväg, men en del hundar har helt enkelt inget frikommando.

Jag fattar såklart att man måste ha stenkoll på hunden när det är vapen inblandat men tror som sagt också att man i sådana fall måste vara extra noga med att testa tidigt, medan det fortfarande går att se lite av råmaterialet. Det är ju det som går i arv.

Det är toppen! Jag testade min senaste på ett supertrevligt ställe, men hon glömde säga till om det. Jag visste ju det, så det spelade inte så stor roll för min del.

Jag håller med dig, men jag tror fortfarande att min ettåring är betydligt mer inboxad än gemene ettåring är. Jag är helt för att de ska beskrivas, men jag tänker ju inte pausa min träningsplan bara för att hon ska gå ett BPH.
Precis som jag antar att de som lekbelönar sina hundar mycket inte låter bli det, för att det kan bli missvisande på lekintresset på BPH.

Det ska ju också finnas möjligheter att testa dem i tid - med min äldre tik fanns det inga platser lediga tidigare eftersom jag var lite sent ute, och min unga tik som jag ska testa nu i maj hinner bli typ 15 månader, eftersom det är det tidigaste som finns att boka inom rimligt avstånd. Hade hon varit född i november hade hon varit ännu äldre.

Om det blir någon kull till sommaren planerar jag att boka ett kull-BPH för dem, det hade varit väldigt intressant att se alla valpar på samma dag, för samma beskrivare.