Jag var i ungefär samma läge för drygt ett år sedan. Jag hade en unghäst som hade mer nerv än vad jag trodde när jag köpte honom, plus att jag var gravid med tredje barnet och kände att jag hade tagit mig vatten över huvudet med två hästar. Jag hade bara haft unghästen i 1,5 år och har alltid haft mina hästar hela deras liv, så jag kände mig som en stor svikare som ville sälja efter så kort tid. Det kändes helt förbjudet och det värsta var att informera förra ägaren om att jag skulle sälja, jag förstår ju att det inte känns så kul när man nästan precis sålt sin häst och får höra att den ska säljas vidare.
Men. Jag är sååå nöjd att jag sålde. Det var hur trögt som helst att sälja när jag skulle sälja, så jag sålde honom för mindre än vad jag köpte honom för — men han fick ett så bra hem. När han åkte kändes det bara jätteskönt, ingen ånger alls. Han har fått det hemmet han förtjänar och jag slipper ha dåligt samvete över att dels inte hinna med, dels inte ha modet som krävdes. Jag lärde mig att jag har blivit oerhört mycket mer försiktig i både hästhantering och ridning de senaste åren. Min andra häst köpte jag som föl och utbildade själv vilket jag alltid gjort, men det var 11 år sedan och jag hade inte fattat att jag inte längre var så orädd som krävs för att göra allt för första gången med en unghäst, dessutom en med ganska mycket nerv.