Jag har tre superfina hästar (en dressyrponny, en IC-skogshäst och en shettis) på egen gård, hund som jag tränar och tävlar samt ett barn på 5-månader. Ni kanske undrar hur jag får ihop detta livspussel, och svaret är att det gör jag inte riktigt
Och därför skulle jag gärna vilja ha lite input hur jag ska tänka kring hästarna
.
Hästarna går på lösdrift så det är egentligen bara träningen av dem som är det svåra att få tid till. En ridhäst + shettis som får hänga med på promenader etc är inte nått problem, jag rider/tränar ca 4dagar per vecka, men att klämma in tre hästar blir lite väl lite per häst.
Så har funderat på att sälja/låna ut mitt fina fina dressyrsto på 16-år. Hon behöver få gå ganska ofta för att inte bli reaktiv/pigg vid uteritter, gillar egentligen inte att ridas ut själv (jag rider i princip alltid själv) och är svårast att hitta medryttare till. Men det tar emot nått fruktansvärt då jag haft henne i 10 år och hon är helt fantastisk att träna på volten. Men mitt intresset för häst-träning har svalnat något (kanske mest pga tidsbristen) så vill helst bara komma ut i skogen några dagar per vecka tillsammans med hunden.
Men alla inklusive min sambo tycker jag ska behålla henne, och bara låta henne gå i hagen, för kanske kommer det finnas mer intresse och tid om några år och hon har ändå många år kvar. Men är det egentligen sjysst att bara låta en häst gå som sällskap?
Visst vi har stor fin lösdrift och hon trivs verkligen med sina kompisar (hon är väldigt låg i rang så inte lätt att hitta kompisar som passar till henne). Jag har svårt att avgöra om hon skulle trivas som ren sällskap, ibland vill hon gärna ut på tur men andra gånger stannar hon direkt när vi beger oss mot skogen. Ridbanan är dock alltid kul. Jag vill göra vad som är bäst för henne, och även mig, men så svårt att avgöra.
Även om jag tror jag hittar det perfekta hemmet så kanske inte det är vad som utlovas eller att hon säljs vidare. Jag får panik av bara tanken. Hon har också en del skador i bagaget (ex fångkänning så går inte på bete), men allt hände flera år sedan så inget hon påverkas av nu men bör ju tränas på ett hållbart sätt.
Hon är verkligen min drömhäst som jag älskar otroligt mkt
Om jag skulle ha kvar henne skulle hon ju inte bara glömmas bort i en hage utan få ordentlig omvårdnad, bara kanske inte så mkt träning. Men är det ett ok hästliv?
Och därför skulle jag gärna vilja ha lite input hur jag ska tänka kring hästarna
.Hästarna går på lösdrift så det är egentligen bara träningen av dem som är det svåra att få tid till. En ridhäst + shettis som får hänga med på promenader etc är inte nått problem, jag rider/tränar ca 4dagar per vecka, men att klämma in tre hästar blir lite väl lite per häst.
Så har funderat på att sälja/låna ut mitt fina fina dressyrsto på 16-år. Hon behöver få gå ganska ofta för att inte bli reaktiv/pigg vid uteritter, gillar egentligen inte att ridas ut själv (jag rider i princip alltid själv) och är svårast att hitta medryttare till. Men det tar emot nått fruktansvärt då jag haft henne i 10 år och hon är helt fantastisk att träna på volten. Men mitt intresset för häst-träning har svalnat något (kanske mest pga tidsbristen) så vill helst bara komma ut i skogen några dagar per vecka tillsammans med hunden.
Men alla inklusive min sambo tycker jag ska behålla henne, och bara låta henne gå i hagen, för kanske kommer det finnas mer intresse och tid om några år och hon har ändå många år kvar. Men är det egentligen sjysst att bara låta en häst gå som sällskap?
Visst vi har stor fin lösdrift och hon trivs verkligen med sina kompisar (hon är väldigt låg i rang så inte lätt att hitta kompisar som passar till henne). Jag har svårt att avgöra om hon skulle trivas som ren sällskap, ibland vill hon gärna ut på tur men andra gånger stannar hon direkt när vi beger oss mot skogen. Ridbanan är dock alltid kul. Jag vill göra vad som är bäst för henne, och även mig, men så svårt att avgöra.
Även om jag tror jag hittar det perfekta hemmet så kanske inte det är vad som utlovas eller att hon säljs vidare. Jag får panik av bara tanken. Hon har också en del skador i bagaget (ex fångkänning så går inte på bete), men allt hände flera år sedan så inget hon påverkas av nu men bör ju tränas på ett hållbart sätt.
Hon är verkligen min drömhäst som jag älskar otroligt mkt
Om jag skulle ha kvar henne skulle hon ju inte bara glömmas bort i en hage utan få ordentlig omvårdnad, bara kanske inte så mkt träning. Men är det ett ok hästliv?
. Låt henne gå i pension och njuta av livet.
-Låter som att jag kanske inte ska ha så dåligt samvete över att ha kvar henne då. Medryttare vore toppen men har försökt hitta nån under flera år utan större framgång, svårt när man bor lite off. Men kanske det dyker upp nån bra i framtiden.
