Samarbete vid separation - vi är som hund och katt...

DU vill att barnen ska träffa pappa - men han vill ju inte! Sluta curla honom. Barnen blir inte lyckligare av att du pressar fram umgänge han inte vill ha.


Och återigen.
Följ de överenskommelser ni HAR. Gör INGA ändringar. Ändra inget alls.
Ring inte upp honom utan låt honom ringa på den telefon ni kommit överens om på de tider han accepterat att han ska ringa.
Svara inte i din telefon när han ringer dig.
Kör bara de resor som ni två kommit överens om, INGET annat.
Jag har ingen kunskap om praxis i hur man löser resor, det får någon annan svara på. Men tills det är utrett så ska du inte köra något som han bestämmer att du ska. Ni ska vara överens - annars ska du inte köra någonstans alls.

Snälla!
Haha, ska försöka vara snäll ;-). Det är ju där problemet ligger, han godkände schemat (är ju förövrigt inte så länge sedan och han hade ju kunnat kolla upp med sin mamma om det nu vore så oerhört viktigt för honom att ha barnen på hennes lediga helg) och körningen. Nu anser han att han inte alls godkänt det. Det finns ju skriftligt att han godkänt schemat, men det känns jäkligt olustigt att han anser att han ska ändra både det och körningen nu... Då går det ju inte att ha nåt schema liksom om det ändå ska ändras och förklaras ogiltigt i tid och otid....
Om ni kör hälften var så kan han INTE hålla det emot dig vid en tvist, han hämtar och du hämtar. Ni ansvarar för hälften var.
Jag hoppas du har rätt. Tror jag läst någonstans i tråden att många föräldrar gör så. Jag hoppas det är ett relativt vanligt förfarande.
Sluta vilja att han ska ha barnen. Det är han som måste vilja det.
Han vill enbart kontrollera dig och med stor framgång så använder han barnen som slagträ.
Ni har ett schema - det följer ni punkt slut.
Ni har ju så rätt. Och det är så svårt. Han vill ju ha barnen säger han, det är ju jag som motarbetar honom och som förvägrar dem att träffa honom eftersom jag inte kan ändra schemat och eftersom jag inte vill mötas på halva vägen....
 
Ni har ju så rätt. Och det är så svårt. Han vill ju ha barnen säger han, det är ju jag som motarbetar honom och som förvägrar dem att träffa honom eftersom jag inte kan ändra schemat och eftersom jag inte vill mötas på halva vägen....

Du VET att det inte är du som motarbetar honom. Du VET att han försöker få dig att må dåligt.
Du VET att han inte gör ett smack på sin sida för att det ska fungera.

Så än en gång.
1) håll er till schemat
2) han får hämta och du får hämta. Inget annat.
3) Räkna aldrig med att han följer era överenskommelser och bli ffa inte ledsen eller besviken, det är bara slöseri med energi

Hejja dig!
 
Så, andas med magen. Han kör sitt race, han upptäckte att han inte kunde manipulera dig. Ni har andra som går in och kan säga ifrån. Det gillar han inte, han kan inte få dig att dansa efter sin pipa.

NI har en överenskommelse. Den ska NI BÄGGE följa. Det går inte att göra avsteg från den överenskommelsen om ni inte är överens om det. Båda två. "Nej, det fungerar inte i min planering, vi får hålla oss till överenskommelsen". Säger du, och diskuterar inte mer. "Det är inte lönt att vi pratar mer om det, ändrar ingenting. Vi har en överenskommelse, du har barnen precis så dom du godkänt, avstår du från det får det stå för dig".

Punkt och slut. Låt dig inte manipuleras. Er överenskommelse är vad ni ska förhålla er till. Inget annat. Inget köra halva vägen. Vill han inte sköta sin del av överenskommelsen - fine. Då framstår han bara ännu mer som en rutten skit. Vill han det, kan du inte hindra honom.
 
Nä, ni har nog rätt:p eller rättare sagt, ni HAR rätt... Men som sagt, det är ju det som är så svårt för då kanske barnen inte får träffa pappa alls. Och det har han ju en poäng i att det i så fall är mitt fel för det är ju jag som vägrat ändringar. Tror ju egentligen att han vill träffa sina barn, hur kan man välja bort dem liksom, men sedan så blir han så frustrerad att han bara måste se om han får mig att ändra mina planer för honom för så har det ju varit hela tiden...

Nu tror jag dessutom han börjar bli svartsjuk på min nya. Jag är väldigt noga med att inte dra upp honom i diskussioner, nämner ingenting om honom, men barnen gör desto mer när de väl pratar med pappa. Jag förstår nog det, att det inte är så kul att höra på... Är väl därför han måste slänga sig med uttryck att hans nya minsann vill att de ska ha barnen på heltid och så, för att göra mig svartsjuk. Och det är klart, jag tycker inte om att höra det heller.
 
Nä, ni har nog rätt:p eller rättare sagt, ni HAR rätt... Men som sagt, det är ju det som är så svårt för då kanske barnen inte får träffa pappa alls. Och det har han ju en poäng i att det i så fall är mitt fel för det är ju jag som vägrat ändringar. Tror ju egentligen att han vill träffa sina barn, hur kan man välja bort dem liksom, men sedan så blir han så frustrerad att han bara måste se om han får mig att ändra mina planer för honom för så har det ju varit hela tiden...
.

Om de inte får träffa pappa på de tider ni har kommit överens om för att HAN vill ändra är det HANS fel - aldrig i livet att det är ditt fel. Kom ihåg det! Det är INTE DU som försvårar umgänget.
 
Nä, ni har nog rätt:p eller rättare sagt, ni HAR rätt... Men som sagt, det är ju det som är så svårt för då kanske barnen inte får träffa pappa alls. Och det har han ju en poäng i att det i så fall är mitt fel för det är ju jag som vägrat ändringar. Tror ju egentligen att han vill träffa sina barn, hur kan man välja bort dem liksom, men sedan så blir han så frustrerad att han bara måste se om han får mig att ändra mina planer för honom för så har det ju varit hela tiden...

Nu tror jag dessutom han börjar bli svartsjuk på min nya. Jag är väldigt noga med att inte dra upp honom i diskussioner, nämner ingenting om honom, men barnen gör desto mer när de väl pratar med pappa. Jag förstår nog det, att det inte är så kul att höra på... Är väl därför han måste slänga sig med uttryck att hans nya minsann vill att de ska ha barnen på heltid och så, för att göra mig svartsjuk. Och det är klart, jag tycker inte om att höra det heller.
Han har INGEN poäng i att det är ditt fel!!
Det är HANS fel som godkänt ett schema han sen inte vill följa!
Tro mig, du gör INTE barnen en tjänst genom att gå honom till mötes, HAN har ett ansvar för att de ska kunna ses. De är dessutom så små att jag knappast tror att de far illa av att inte träffa honom.
Håll dig till schemat när du har bestämt annat, visst kan man kompromissa, men gör INTE avsteg på det du har tänkt göra!
 
Nä, ni har nog rätt:p eller rättare sagt, ni HAR rätt... Men som sagt, det är ju det som är så svårt för då kanske barnen inte får träffa pappa alls. Och det har han ju en poäng i att det i så fall är mitt fel för det är ju jag som vägrat ändringar. Tror ju egentligen att han vill träffa sina barn, hur kan man välja bort dem liksom, men sedan så blir han så frustrerad att han bara måste se om han får mig att ändra mina planer för honom för så har det ju varit hela tiden...

Nu tror jag dessutom han börjar bli svartsjuk på min nya. Jag är väldigt noga med att inte dra upp honom i diskussioner, nämner ingenting om honom, men barnen gör desto mer när de väl pratar med pappa. Jag förstår nog det, att det inte är så kul att höra på... Är väl därför han måste slänga sig med uttryck att hans nya minsann vill att de ska ha barnen på heltid och så, för att göra mig svartsjuk. Och det är klart, jag tycker inte om att höra det heller.

Ni har en överenskommelse.

Följ den.

Att han vill ändra är inte ditt fel.

Att du vill följa överenskommelsen (som ni gemensamt! har tagit fram) är inte något som förhindrar hans umgänge med barnen.
 
Jo, jag läser, men jag vill ju att barnen ska träffa pappa. Och då känns det som att jag måste svälja min stolthet och principfasthet

NEJ! nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej och åter nej!
Läs vad du skriver, DU vill att barnen ska träffa sin pappa. Om HAN ville träffa sina barn så skulle han göra det, inte krångla, inte hota, inte säga en sak och sen inte göra det, utan HAN skulle se till att träffa dom och prata i telefon. Punkt och motherflippin slut.
Jag förstår att det är svårt men som jag sagt tidigare jag har varit barnet i den här relationen och situationen och jag mådde då inte alls bättre av att mamma slog knut på sig och tvingade pappa att umgås med oss. Allt skulle vara på hans villkor, vad han ville göra, vilket humör han var på, vad han behövde göra, vad han hade tid med och DET är inte nåt kul för barn att uppleva för tro mig när jag säger att barn känner av alla möjliga sorters humör och stämningar och inställningar. Och dom vet när nånting inte kommer självmant utan är övertygat av någon annan.

Så det enda du ska göra nu är att ta några djupa andetag och sen skriva ner allt han säger, gör, säger att han ska göra och sen inte gör, hotar med och när han gör det. Sedan ska du BARA och stenhårt (!) hålla dig till de scheman ni kommit överens om (tala om att du har skriftlig bekräftelse från honom när han gnäller), BARA svara i barnens telefon när han ringer och INTE i din egen, när barnen frågar om honom säger du bara fråga pappa oavsett hur många gånger dom frågar "jag vet inte, det kan du fråga pappa, vill du ringa och fråga honom?" t.ex. Och det ENDA ENDA ENDA du ska säga när han börjar hota, tjata, skrika och ha sig är "om du är missnöjd så får du ta det med *instans* inte med mig för jag har hållt min del av vårt avtal som du har godkänt. Säg det lugnt och upprepa det som ett mantra om han inte ger sig, blir han otrevlig så säger du bara "om du inte kan prata konstruktivt så lägger jag på". När han börjar orera om ensam vårdnad och vad som verkar va hans favorituttryck "förvägrar honom umgänge" så säger du "jag har hållt min del av vårt avtal och jag har dokumenterat allt i vår kommunikation som rör våra barn OCH dina hot som jag för övrigt inte uppskattar så vill du ha ensam vårdnad så vet du att jag har mitt på det torra. Bli inte arg, höj inte rösten, kompromissa inte, köpslå inte, böna och be inte, bara konstatera faktan som finns och blir han otrevlig lägger du på.

Du ansvarar INTE för hans relation till barnen och det gör dig INTE till en dålig mamma för att du inte är hans dörrmatta.
 
Jag tror ditt ex spelar bluffstopp med dig.
Och han drar sig inte för nånting för att få kunna känna sötman att vinna över dig. I så fall är det här inte en kamp om era barn för hans del.

Det som är bra för din del är att du har alla chanser i världen att vinna även detta kortspel, eftersom du (trots att du inte spelar kort, utan bara slåss för dina barns rätt) har alla trumf på hand. Just keep cool, och...

...ta några djupa andetag och sen skriva ner allt han säger, gör, säger att han ska göra och sen inte gör, hotar med och när han gör det. Sedan ska du BARA och stenhårt (!) hålla dig till de scheman ni kommit överens om (tala om att du har skriftlig bekräftelse från honom när han gnäller), BARA svara i barnens telefon när han ringer och INTE i din egen, när barnen frågar om honom säger du bara fråga pappa oavsett hur många gånger dom frågar "jag vet inte, det kan du fråga pappa, vill du ringa och fråga honom?" t.ex. Och det ENDA ENDA ENDA du ska säga när han börjar hota, tjata, skrika och ha sig är "om du är missnöjd så får du ta det med *instans* inte med mig för jag har hållt min del av vårt avtal som du har godkänt. Säg det lugnt och upprepa det som ett mantra om han inte ger sig, blir han otrevlig så säger du bara "om du inte kan prata konstruktivt så lägger jag på". När han börjar orera om ensam vårdnad och vad som verkar va hans favorituttryck "förvägrar honom umgänge" så säger du "jag har hållt min del av vårt avtal och jag har dokumenterat allt i vår kommunikation som rör våra barn OCH dina hot som jag för övrigt inte uppskattar så vill du ha ensam vårdnad så vet du att jag har mitt på det torra. Bli inte arg, höj inte rösten, kompromissa inte, köpslå inte, böna och be inte, bara konstatera faktan som finns och blir han otrevlig lägger du på.
 
Jag ska börja skriva ner allt. Gick igenom hela sms och mailboken igår, ingen rolig läsning, först från båda håll, sedan kalla sms/mail från mig (efter att tråden startades så det har den i alla fall hjälpt för:D) och ännu hetsigare från honom. Har bett mamma som har barnen den här veckan då jag åker upp på närträff i skolan idag och dessutom sitter med universitetstenta att skriva ner när han ringer - om han ringer... Han hotade igår med att han skulle ringa mig i skolan idag och om jag inte svarar drar han det vidare då han inte anser att jag ska ha barnen om jag ändå lämnar bort dem i tid och otid (tid och otid är en närträff på skolan, tre nätter, varannan månad:crazy:) men det vet jag ju att han inte kan göra, fast jag kan villigt erkänna att det tär att få sådana hot kastade över mig hela tiden. Det kanske är det bästa att han drar det vidare, om han nu verkligen tror på det, för då kanske familjerätten kan tala om för honom hur korkad han är. Tvivlar ju på att han har varit i kontakt med dem faktiskt även om han säger att han varit det...

Hur som helst, tack återigen för god input och stöttande. Väcker tråden när jag känner att han börjar prata omkull mig. Personligen skulle jag göra en hel del för att barnen ska träffa pappa men som sagt, jag vill inte att han ska styra vårt liv.
Det finns ett par andra saker han börjat kräva nu också efter att jag sagt nej till att byta helg etc, han vill bland annat ha en redogörelse i brev minst en gång i veckan exakt vad barnen har haft för sig, ska sägas som sagt att den äldsta är fyra år, hon kan prata för sig själv om han frågar vad hon gjort och jag har redan vidarebefodrat både bilder från sommaren när hon lärde sig cykla och simma och var med på tennisturnering och månadsbrevet och informationen från förskolan samt inbjudan till gymnastik och dansuppvisningar vecka 49-50, saker han inte ens har gett någon feeback på, känner att jag inte kan göra så mycket mer där men det duger inte för honom. Nu vill han ha en exakt redogörelse för vad barnen gör varje dag... Känner ju själv att kraven är orimliga.

Hur som helst, nu ska jag åka två dagar till Norrland och plugga med likasinnade och faktiskt andas från barnen lite och komma hem med nya krafter att vara en bra mamma :)
 
Jag ska börja skriva ner allt. Gick igenom hela sms och mailboken igår, ingen rolig läsning, först från båda håll, sedan kalla sms/mail från mig (efter att tråden startades så det har den i alla fall hjälpt för:D) och ännu hetsigare från honom. Har bett mamma som har barnen den här veckan då jag åker upp på närträff i skolan idag och dessutom sitter med universitetstenta att skriva ner när han ringer - om han ringer... Han hotade igår med att han skulle ringa mig i skolan idag och om jag inte svarar drar han det vidare då han inte anser att jag ska ha barnen om jag ändå lämnar bort dem i tid och otid (tid och otid är en närträff på skolan, tre nätter, varannan månad:crazy:) men det vet jag ju att han inte kan göra, fast jag kan villigt erkänna att det tär att få sådana hot kastade över mig hela tiden. Det kanske är det bästa att han drar det vidare, om han nu verkligen tror på det, för då kanske familjerätten kan tala om för honom hur korkad han är. Tvivlar ju på att han har varit i kontakt med dem faktiskt även om han säger att han varit det...

Hur som helst, tack återigen för god input och stöttande. Väcker tråden när jag känner att han börjar prata omkull mig. Personligen skulle jag göra en hel del för att barnen ska träffa pappa men som sagt, jag vill inte att han ska styra vårt liv.
Det finns ett par andra saker han börjat kräva nu också efter att jag sagt nej till att byta helg etc, han vill bland annat ha en redogörelse i brev minst en gång i veckan exakt vad barnen har haft för sig, ska sägas som sagt att den äldsta är fyra år, hon kan prata för sig själv om han frågar vad hon gjort och jag har redan vidarebefodrat både bilder från sommaren när hon lärde sig cykla och simma och var med på tennisturnering och månadsbrevet och informationen från förskolan samt inbjudan till gymnastik och dansuppvisningar vecka 49-50, saker han inte ens har gett någon feeback på, känner att jag inte kan göra så mycket mer där men det duger inte för honom. Nu vill han ha en exakt redogörelse för vad barnen gör varje dag... Känner ju själv att kraven är orimliga.

Hur som helst, nu ska jag åka två dagar till Norrland och plugga med likasinnade och faktiskt andas från barnen lite och komma hem med nya krafter att vara en bra mamma :)

Självklart har du ingen anledning att redogöra för allt barnen gör varje dag. Det blir ju löjligt. Inser han inte själv hur löjlig han framstår som? Vill han veta vad de gör så får han prata med barnen. Något annat är inte rimligt.

Hoppas att du kan njuta lite utav att bara vara människa nu när du är iväg. Man behöver verkligen vara ifrån barnen ibland och kunna slappna av och släppa mamma ansvaret lite för att sen kunna komma hem och ha längtat efter dem och ha nya krafter.
 
...han vill bland annat ha en redogörelse i brev minst en gång i veckan exakt vad barnen har haft för sig...
Skulle du inte kunna säga att du tycker det här är en strålande idé, men är inte riktigt säker på hur själva upplägget skulle se ut?
"Kan inte du skriva den första redogörelsen när barnen varit hos dig, så jag fick reda på hur omfattande du tänkte dig?"

Om han sedan, mot förmodan, skulle lyckas prestera något, så svara nåt liknande - med bara så länge han orkar fullfölja. Jag lovar att han aldrig tänkt sig att själv behöva prestera nåt liknande.
 
Det där handlar enbart om att han vill kontrollera dig. Gå honom inte till mötes på den punkten, då ger du ju honom rätt att kontrollera dig.
Ja, man kan ju antingen "inte gå till mötes", och då ge honom mer bränsle till hans "du obstruerar min umgängesrätt" - eller så kan man med ett glatt leende knuffa över bajsmackan till honom, för att låta han visa hur den ska hanteras.
 
Oavsett vad TS gör eller inte gör kommer exet att hitta ett sätt att vända det mot henne. Han har manipulerat henne i flera år och gör det fortfarande - att tro att hon på något sätt kan spela hans spel, än mindre vinna, är rent önsketänkande.
 
Nej, precis. Inte spela hans spel, d v s säga nej. Spela sitt eget spel som heter "riktiga livet".

I riktiga livet kommer prestationer med motprestationer. Pappa vill införa veckobrev. Perfekt, jättebra idé. Han börjar, eftersom han vill införa. Så gör mamma likadant påföljande vecka.
"Hur man hanterar en besvärlig människa"
Kapitel 1A.
 

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
933
Senast: Crossline
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 744
Senast: lundsbo
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 019
Senast: mars
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 422
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp