Sambo som inte vet sina behov

[Mirabella]

Min sambo är inne i någon typ av livskris just nu, vilket påverkar vår relation negativt. Han vet inte vad han vill i livet, trivs inte på sitt jobb och är generellt nedstämd. Jag försöker stötta och hjälpa så mycket jag kan men det är tufft för mig också eftersom jag är en stor del av hans liv och blir ju därmed påverkad av hans livsval. Försöker stötta honom att söka professionell hjälp men det vill han inte.

Någonting som slår mig när vi pratar är att han har så himla dålig koll på sina behov och vad han behöver för att må bra. Det kan vara både högt och lågt - han kan gå runt i två timmar och vara arg för att sedan komma på att det berodde på att han var hungrig. Han kan sitta och sura efter jobbet för att "allt är så tråkigt", men när jag efter många om och men får iväg honom till gymmet så blir han på gott humör efteråt. Detta kan upprepas i oändlighet. Varför är det såhär? Jag känner ibland att jag behöver curla honom och hålla koll på honom som ett litet barn, för att påminna honom om vad han behöver och vad han brukar må bra av. Detta blir också något som triggar mig i det större problemet med hans dåliga mående, att han förväntar sig att jag ska hjälpa honom med det också och inte vill söka hjälp. Jag tar ju hand om mig själv och ser till att fylla mitt liv med aktiviteter och saker jag mår bra av, varför kan han inte också ansvara för det i sitt eget liv?

Vet inte vad jag vill med tråden, mest skriva av mig tror jag.

 

[Irrbloss]

Man ska inte behöva vara förälder åt sin egen partner. Jag är ingen som vanligtvis förespråkar ultimatum men som det låter finns kanske inte så mycket annat val. Endera söker han proffshjälp hur lite han än vill, eller så lämnar du för det är inte rimligt att du ska ha det sådär.

 

[Lingon]

Det låter som att du är sambo med en tonåring och dessutom en tonåring med dålig koll.

 

[Bison]

Vad gör han för dig? Hur gör han ditt liv enklare, roligare ich bättre?

 

[Migo]

Säg till honom vad du skrivit här?

Tycker han låter deprimerad, oförmåga att ta hand om sina egna behov och "ta tag i saker" är ju inte orsaken till depressionen utan en del av symptomen.

"Du verkar deprimerad och du verkar inte kunna ta dig ur den spiralen på egen hand. Jag är beredd att hjälpa dig igenom detta men då måste du vara beredd att ta tag i det".

 

[Grazing]

Min sambo är inne i någon typ av livskris just nu, vilket påverkar vår relation negativt. Han vet inte vad han vill i livet, trivs inte på sitt jobb och är generellt nedstämd. Jag försöker stötta och hjälpa så mycket jag kan men det är tufft för mig också eftersom jag är en stor del av hans liv och blir ju därmed påverkad av hans livsval. Försöker stötta honom att söka professionell hjälp men det vill han inte.

Någonting som slår mig när vi pratar är att han har så himla dålig koll på sina behov och vad han behöver för att må bra. Det kan vara både högt och lågt - han kan gå runt i två timmar och vara arg för att sedan komma på att det berodde på att han var hungrig. Han kan sitta och sura efter jobbet för att "allt är så tråkigt", men när jag efter många om och men får iväg honom till gymmet så blir han på gott humör efteråt. Detta kan upprepas i oändlighet. Varför är det såhär? Jag känner ibland att jag behöver curla honom och hålla koll på honom som ett litet barn, för att påminna honom om vad han behöver och vad han brukar må bra av. Detta blir också något som triggar mig i det större problemet med hans dåliga mående, att han förväntar sig att jag ska hjälpa honom med det också och inte vill söka hjälp. Jag tar ju hand om mig själv och ser till att fylla mitt liv med aktiviteter och saker jag mår bra av, varför kan han inte också ansvara för det i sitt eget liv?

Vet inte vad jag vill med tråden, mest skriva av mig tror jag.

Förklara för honom hur hans mående påverkar dig?

Jag brukar tänka att det är självklart att hjälpa och stötta när någon mår dåligt och är inne i en depression om personen söker hjälp för det. För det finns verkligen ingenting du kan göra för att få honom ur det här själv.

Man får ställa krav på personer som mår dåligt också. Han kommer aldrig vakna upp en dag och känna en vilja att må bättre förmodligen, man måste söka den hjälpen även om man inte vill, viljan kommer efterhand.

 

[Palermo]

Min sambo är inne i någon typ av livskris just nu, vilket påverkar vår relation negativt. Han vet inte vad han vill i livet, trivs inte på sitt jobb och är generellt nedstämd. Jag försöker stötta och hjälpa så mycket jag kan men det är tufft för mig också eftersom jag är en stor del av hans liv och blir ju därmed påverkad av hans livsval. Försöker stötta honom att söka professionell hjälp men det vill han inte.

Någonting som slår mig när vi pratar är att han har så himla dålig koll på sina behov och vad han behöver för att må bra. Det kan vara både högt och lågt - han kan gå runt i två timmar och vara arg för att sedan komma på att det berodde på att han var hungrig. Han kan sitta och sura efter jobbet för att "allt är så tråkigt", men när jag efter många om och men får iväg honom till gymmet så blir han på gott humör efteråt. Detta kan upprepas i oändlighet. Varför är det såhär? Jag känner ibland att jag behöver curla honom och hålla koll på honom som ett litet barn, för att påminna honom om vad han behöver och vad han brukar må bra av. Detta blir också något som triggar mig i det större problemet med hans dåliga mående, att han förväntar sig att jag ska hjälpa honom med det också och inte vill söka hjälp. Jag tar ju hand om mig själv och ser till att fylla mitt liv med aktiviteter och saker jag mår bra av, varför kan han inte också ansvara för det i sitt eget liv?

Vet inte vad jag vill med tråden, mest skriva av mig tror jag.

Han kanske mår dåligt, vad vet jag. Men det du beskriver ser för mig ut som en omogen person som lägger sitt eget (det som borde vara hans eget) känslomässiga arbete på dig. Jag tror tyvärr inte att det är en ovanlig arbetsfördelning mellan män och kvinnor.

 

[Ramona]

Jag upplever att många män är exakt såhär som du beskriver. Jag skrev det till och med i tråden om att män inte är gentlemän längre.

De tar inte ansvar för sig själva, de känner inte sig själva och de vänder sig till sin partner för att få hjälp med grundläggande kunskap. Blir så trött.

 

[Lingon]

Jag upplever att många män är exakt såhär som du beskriver. Jag skrev det till och med i tråden om att män inte är gentlemän längre.

De tar inte ansvar för sig själva, de känner inte sig själva och de vänder sig till sin partner för att få hjälp med grundläggande kunskap. Blir så trött.

Oj! Verkligen?? Så skönt jag inte har såna i min närhet!

 

[Palermo]

Oj! Verkligen?? Så skönt jag inte har såna i min närhet!

Jag skulle säga att fenomenet är så vanligt, att om du inte ser dem omkring dig så är det för att du är härdad, typ. Detta är alltså ingen kritik mot dig!

 

[Badger]

Min sambo är inne i någon typ av livskris just nu, vilket påverkar vår relation negativt. Han vet inte vad han vill i livet, trivs inte på sitt jobb och är generellt nedstämd. Jag försöker stötta och hjälpa så mycket jag kan men det är tufft för mig också eftersom jag är en stor del av hans liv och blir ju därmed påverkad av hans livsval. Försöker stötta honom att söka professionell hjälp men det vill han inte.

Någonting som slår mig när vi pratar är att han har så himla dålig koll på sina behov och vad han behöver för att må bra. Det kan vara både högt och lågt - han kan gå runt i två timmar och vara arg för att sedan komma på att det berodde på att han var hungrig. Han kan sitta och sura efter jobbet för att "allt är så tråkigt", men när jag efter många om och men får iväg honom till gymmet så blir han på gott humör efteråt. Detta kan upprepas i oändlighet. Varför är det såhär? Jag känner ibland att jag behöver curla honom och hålla koll på honom som ett litet barn, för att påminna honom om vad han behöver och vad han brukar må bra av. Detta blir också något som triggar mig i det större problemet med hans dåliga mående, att han förväntar sig att jag ska hjälpa honom med det också och inte vill söka hjälp. Jag tar ju hand om mig själv och ser till att fylla mitt liv med aktiviteter och saker jag mår bra av, varför kan han inte också ansvara för det i sitt eget liv?

Vet inte vad jag vill med tråden, mest skriva av mig tror jag.

Gissar att han inte alltid var så?

Går det att prata med honom och lägga upp en plan typ 1. börja träna tre gånger i veckan, fasta tider så du slipper påminna. 2 sätta en mat och sov klocka.

3, först efter att ha gjort det i ett halvår fundera över vad göra med jobbet... För det låter ju inte som rätt sinnesstämning att försöka hitta ett nytt jobb i... jobbet kanske inte alls är problemet överhuvud taget (eller så är det det, men ingen lär ju veta, inte han heller, haken är att hur man än flyttar sig så följer man själv med liksom.).

 

[Grazing]

Jag skulle säga att fenomenet är så vanligt, att om du inte ser dem omkring dig så är det för att du är härdad, typ. Detta är alltså ingen kritik mot dig!

Håller inte med där, jag har faktiskt nästan ingen alls erfarenhet av män omkring mig som beter sig på det sättet.

Dessutom är det ju faktum också att denna mannen i TS inte alltid verkar ha varit sådan här utan är i en livskrisvariant och mår förmodligen inte bra. Hade han varit sådan här från start hade ju inte denna tråden kommit till. Man kan säga vad man vill om män men dom kan faktiskt också må dåligt och hamna i depressioner och behöva hjälp och stöttning för att bli sej själva igen.

 

[Nepenthe]

Jag skulle säga att fenomenet är så vanligt, att om du inte ser dem omkring dig så är det för att du är härdad, typ. Detta är alltså ingen kritik mot dig!

Även att det mer märks i ett dejtingstadie kan jag uppleva. Det är då det kryper fram att de söker en morsa/projektledare.

Det är inte så att jag märker det på mina kollegor och då jobbar jag med 95% män

 

[karamelldrottningen]

Han kan börja här tex

https://www.1177.se/Gavleborg/liv--...-hjalp/hitta-en-psykolog-eller-psykoterapeut/

Edit: ser att det blev Gävleborg men kolla vad eran kommun har för något

 

[Smoothi]

Jag skulle säga att fenomenet är så vanligt, att om du inte ser dem omkring dig så är det för att du är härdad, typ. Detta är alltså ingen kritik mot dig!

Då borde det ju isf vara många många fler som har sambo som inte vet sina behov. Såpass att det borde ha uppmärksammats i media som någon slags "epidemi" där orsaken bör kartläggas

 

[skiesabove]

Då borde det ju isf vara många många fler som har sambo som inte vet sina behov. Såpass att det borde ha uppmärksammats i media som någon slags "epidemi" där orsaken bör kartläggas

Det har uppmärksammats! Allt fler kvinnor lever som nöjda singlar.

 

[Sassy]

Då borde det ju isf vara många många fler som har sambo som inte vet sina behov. Såpass att det borde ha uppmärksammats i media som någon slags "epidemi" där orsaken bör kartläggas

Och du har helt missat de senaste årens artiklar om att kvinnor blir mer och mer benägna att välja bort relationer (med män) för att slippa vara morsa? Det handlar i allra högsta grad om att män ofta använder sin partner för att förstå och reglera sina känslor istället för att göra det jobbet själva.

 

[Grazing]

Och du har helt missat de senaste årens artiklar om att kvinnor blir mer och mer benägna att välja bort relationer (med män) för att slippa vara morsa? Det handlar i allra högsta grad om att män ofta använder sin partner för att förstå och reglera sina känslor istället för att göra det jobbet själva.

Så män får alltså inte må dåligt och hamna i depressioner eller kriser? Dom förtjänar ingen hjälp eller?

Nu har ju inte TS man alltid varit sådan här utan har blivit det pga..nånting..det är ju uppenbart en förändring i måendet.

 

[Palermo]

Då borde det ju isf vara många många fler som har sambo som inte vet sina behov. Såpass att det borde ha uppmärksammats i media som någon slags "epidemi" där orsaken bör kartläggas

Det har uppmärksammats. Det finns böcker om fenomenet.

Det skrivs ju också en hel del om sen familjebildning och låg nativitet, där just den låga kvaliteten på män är en utpekad delförklaring (givetvis under lite olika formulering, men tex att kvinnor inte ser vad en man, givet de män som finns att välja bland, skulle tillföra i deras liv).

 

[skiesabove]

Så män får alltså inte må dåligt och hamna i depressioner eller kriser? Dom förtjänar ingen hjälp eller?

Nu har ju inte TS man alltid varit sådan här utan har blivit det pga..nånting..det är ju uppenbart en förändring i måendet.

Såklart dom får. Och förtjänar hjälp gör alla - alla som vill ha hjälp, och ber om hjälp.

Men problemet är att dom inte vill ta ansvar för sig själv och be om hjälp. Eller kanske till och med aktivt vägrar exempelvis terapi, gymkort, promenader osv.

Så då hamnar det på kvinnan att både behöva stå ut med ett gnälligt mansbarn på soffan OCH försöka övertala han att ta itu med sin hälsa.

Been there, done that, got the divorce...