Sambo

[Pontevecchio]

Ja, nu ser jag ju när jag läser noggrannare. Lite nyfiken dock på motivering varför man valt att göra som man gör, och om det gör någon skillnad på om inkomsterna skiljer sig mycket eller lite? En vän till mig delar 50/50 och menade att hennes sambo enbart tjänar lite mer än henne, så dom tyckte att dom lika gärna kunde dela lika. Om han däremot haft hög lön och hon pluggat hade hon ansett att det var rimligare att dela procentuellt. Någon annan tyckte att det var irrelevant vem som tjänade mest eller minst, eftersom de delar 50/50 på ytan på boendet och sannolikt använder lika mycket el, internet, TV, Netflix osv. så ansåg de att de bör betala lika mycket.

Vi betalar 50/50. Jag tjänar betydligt mer. Dels för att han hade större kapital, vill inte hamna i att jag betalat löpande kostnader medans hans kapital ökat vid ev separation, dels för att jag har dyrare omkostnader. Och helt ärligt för jag arbetat arslet av mig för att få den lönen medans han prioriterat fritid och inte satsat på karriär.

 

[Diabetikern]

Sambo med hus tillsammans.
Bolånet har vi tillsammans sedan delar vi upp boendekostnaderna. Vid varje månd så räknar vi ihop våra räkningar och splittar på hälften. dvs El, tv. internet. larm. sophantering mm

Jag står t.ex på tv & larm medans sambon har internet. Där delas allt lika och vi svishar över till varandra om det är jag so ska lägga till eller om tvärtom.

Varannan vecka står jag för maten dvs de veckor det bara är han och jag de veckor som han har barnen så står han för all mat.

Äter vi ute så ibland tar han det ibland jag samma med bio eller andra aktiviteter.

Vi är inte så noga med att allt ska delas lika vi bjuder lite var gång. Vi hjälps åt och planerar in lite större inköp.

Jag har hästarna han har sina egna intressen.

 

[Cha9]

Oj... Vi räknar inte så jättenoga och har inget gemensamt konto.

Den som betalar räkningar (kan bli lite olika) får hälften inbetalt på sitt konto av den andra. Vi turas om att betala i affärerna på ett ungefär. Men så bor vi i hyresrätt, har inga lån eller egna ”intressen” som kostar pengar för den ena.

Så vi har delad ekonomi på så sätt, men å andra sidan så delar vi lika på allt annat (större inköp, resor mm). Men vi har separat sparande och förfogar såklart över våra egna pengar själva. Vi har väldigt lika syn på ekonomi och sparsamhet så det vållar inga problem.

Jag tror inte att hur man organiserar ekonomin har så stor betydelse om man har likartade värderingar gällande ekonomi. Det blir däremot väldigt viktigt om man är väldigt olika! ”Spara och Slösa” bör nog planera och göra upp ordentligt i förväg innan de slår sina påsar ihop.

 

[TinyWiny]

En fråga om matkonto. Jag funderar på om vi ska skaffa ett gemensamt konto för mat och hushållsartiklar, samtidigt så tror jag att han äter dubbelt så mycket som mig (stooor sportkille). Jag läste dock någon artikel för länge sedan som handlade om hemmaboende vuxna barn, och enligt den artikeln så kostar tjejer och killar ungefär lika mycket i slutändan då killar generellt äter mer men tjejer tenderar att använda mer produkter såsom schampo, balsam, bomullspinnar osv. Hur gör ni, tar ni hänsyn till detta på något vis eller delar ni mat och hushållsprodukter på samma vis som ni delar andra utgifter?

Vi gjorde det enkelt. Båda visste vad vi gjorde åt i matpengar innan vi flyttade ihop så vi la helt enkelt samma summa som innan.

Vad gäller boendekostnader så är det viktigt för mig att jag betalar hälften. För mig är det viktigt att mitt hem är mitt även vad gäller betalningen.

 

[megasus]

Sambo sedan ca 11 år tillbaka. Vi har alltid haft separat ekonomi men delat på gemensamma kostnader. I början när vi var studenter och inte hade det så fett med cash så var vi betydligt noggrannare med att dela 50/50 på fasta kostnader och större inköp, men med åren har det blivit mer ungefärligt. Han betalar vissa grejer och jag andra, men vi har inte stenkoll utan så länge känslan är att det jämnar ut sig så är vi nöjda.

Vi har haft fördelen att alltid haft relativt lika löner, ibland har den ena haft någon tusenlapp mer och sen har den andra kommit i kapp och förbi, och så har vi turats om lite.
Nu ligger jag nog iofs ca 6-7000 högre då vi flyttade tillbaka till Dalarna förra året och han fick gå ner lite i lön på nya jobbet, medan jag har kvar samma jobb med min "Stockholmslön". Å andra sidan innebär det lite högre kostnader för mig då jag åker in till kontoret i Stockholm en resa med övernattning varje vecka.

Vi har ett gemensamt konto som båda automatiskt för över lika mycket till varje månad, som det tidigare drogs räntor och amorteringar för lägenhetslånet ifrån. Nu fungerar det dock mer som ett gemensamt buffertsparande då vi numera bara har hemförsäkringen som dras därifrån.

Vi har alltså en rätt easy going syn på vår ekonomi och har aldrig någonsin tjafsat om pengar. Som sagt underlättas det dock av att vi alltid har haft ungefärligt lika inkomstnivåer, som dessutom (bortsett från studenttiden) varit rätt höga samtidigt som vi aldrig haft särskilt höga levnadskostander. Det förenklar onekligen "det jämnar ut sig"-tänket jämfört med om man behöver ha en betydligt striktare budget för att få månaden att gå ihop.

Men skulle oavsett aldrig vilja ha helt gemensam ekonomi. Får jag lust att köpa t.ex en omotiverat dyr tävlingskavaj så vill jag helt enkelt kunna göra det för mina egna pengar, på samma sätt som jag inte skulle vilja behöva "irritera" mig på om sambon köper något i mina ögon onödigt för "våra pengar".

 

[Raderad medlem 6459]

Lite nyfiken dock på motivering varför man valt att göra som man gör, och om det gör någon skillnad på om inkomsterna skiljer sig mycket eller lite?

Vi har väldigt olika lön och vill därför att vi bidrar efter förmåga till hushållet. Vi jobbar båda lika hårt, har pluggat länge båda två men tjänar inte lika mycket. Det beror alltså inte på att en av oss har slappat och prioriterat fritid utan att samhället värderar olika branscher och jobb olika högt. Ingen av oss vill att vi delar 50/50 och den ena sitter på en stor hög med pengar varje månad efter att ha betalat räkningar, och den andra sitter på en liten. Känns helt fel bara.

Nu har vi dock bra löner båda två och väldigt låga omkostnader så vi skulle kunna dela 50/50 om vi ville. Men för oss känns det absolut mest logiskt att vi bidrar procentuellt till vårt hushåll. Ingen av oss tycker att det påverkar känslan av vems hemmet är eller dylikt alls.

Snart ska jag studera och kommer då ha en minimal inkomst i form av 50% av CSN. Min make kommer då att stå för hela hushållets kostnader samt mitt pensionssparande. Hade vi kört på 50/50-systemet hade jag ju behövt flytta ut, då jag inte hade haft råd att bidra med min del .

 

[Hyacinth]

Vi betalar gemensamma utgifter procentuellt. Det är rättvisast. Sen har vi separat ekonomi, vilket vi båda vill ha. Jag tjänar mer, betalar mest men båda har pengar kvar när de fasta tråkutgifterna är betalda.

 

[iNHALE]

Sambo, gemensamt hus. Separat ekonomi men vi har ett gemensamt huskonto där alla gemensamma kostnader som rör boendet dras, amortering på bolånet, internet, soptömning, larm osv, dit för vi över en 50/50 summa varje månad. Gällande maten så har vi ett förmånskort från vår arbetsgivare (samma AG) som ger oss em viss summa per skalle att handla mat för varje månad, avgiften för kortet dras direkt på lönen så man behöver inte tänka på det ens, förmånen är lika för oss båda. Det är ingen monstersumma men så länge man inte äter ute hela tiden och kör mycket matlåda så funkar det. Skulle det ta slut så handlar vi resterande på egna kort utöver det, det är så lite pengar som brukar fattas så det känner man knappt, vi brukar turas om att betala i de lägena så det jämnar ut sig hyfsat.

Utöver detta så får varje person göra som den vill med sina egna pengar, inom rimlighetens gränser. Vi har ett samboavtal, det var det första vi skrev efter att vi bestämt att vi skulle flytta ihop. Många drar sig för att skriva såna avtal för de tycker det känns som att man tar ut en separation i förskott, men OM man nu skulle stå där en dag, vilket det enligt statistiken faktiskt finns en reell risk för, så kommer man vara glad att man gjorde det.

När vi flyttade ihop gick vi in med väldigt olika förutsättningar. Just nu tjänar vi ganska lika men då tjänade han markant mer än mig och hade (och har fortfarande) dessutom ett riktigt stort kapital i ryggen medan jag knappt hade något alls. Han stod för hela kontantinsatsen till huset medan jag fick göra det jag kunde med mina små medel, vilket blev att köpa möbler bland annat.

Skulle aldrig gå in i ett läge där jag har gemensam ekonomi med någon, inte ens om vi gifter oss en dag kommer jag gå med på delad ekonomi. Mina pengar är mina och hans pengar är hans. Det finns inget som säger att man inte kan hjälpa varandra om det kniper, men grundregeln är ändå att var och en sköter sitt eget när det gemensamma är avklarat.