Samojed som bits.

[Blandrastik]

Är det ett aggressivt bett, dvs blir hunden plötsligt arg, biter morrande så att säga, ett raseriutbrott? Eller "bara biter" den, dvs ett bett som kan betyda vad som helst, fast det ju får allvarliga konsekvenser?

Nä den är inte alls arg, utan ser mest förvånad ut när matte skriker "aj" i högan sky. Nu har ju jag inte sett beteendet på nära håll. Men du kan ju se om hunden "tar sats" och det gör den inte. Utan den spankulerar och griper tag/nyper. Däremot om den får tag i en handske så släpper den inte. Men inte heller som i lek, att den ruskar och hoppas att du ska ruska tillbaka. Utan den hugger till och håller. Matte husse vrålar NEJ!, lirkar loss handsken. Hunden ser förvånad ut, de går tre meter. Sen börjar det om.

 

[Migo]

Nä den är inte alls arg, utan ser mest förvånad ut när matte skriker "aj" i högan sky. Nu har ju jag inte sett beteendet på nära håll. Men du kan ju se om hunden "tar sats" och det gör den inte. Utan den spankulerar och griper tag/nyper. Däremot om den får tag i en handske så släpper den inte. Men inte heller som i lek, att den ruskar och hoppas att du ska ruska tillbaka. Utan den hugger till och håller. Matte husse vrålar NEJ!, lirkar loss handsken. Hunden ser förvånad ut, de går tre meter. Sen börjar det om.

Hur är den i sitt samspel med andra hundar? Beter den sig likadant där?

Spontant när jag hör att det räcker att den har "en ny människa" att tänka på för att inte utföra beteendet så tror jag den är "medveten" om vad den gör. Rage borde inte påverkas av att det går nån annan bredvid! Då återstår min första fråga; är den sån här i sin interaktion med artfränder eller kan det handla om ett missförstånd runt hur folk fungerar?

 

[Riru]

Är det bara vid promenader den hugger?

 

[Raderad medlem 94602]

Nä den är inte alls arg, utan ser mest förvånad ut när matte skriker "aj" i högan sky. Nu har ju jag inte sett beteendet på nära håll. Men du kan ju se om hunden "tar sats" och det gör den inte. Utan den spankulerar och griper tag/nyper. Däremot om den får tag i en handske så släpper den inte. Men inte heller som i lek, att den ruskar och hoppas att du ska ruska tillbaka. Utan den hugger till och håller. Matte husse vrålar NEJ!, lirkar loss handsken. Hunden ser förvånad ut, de går tre meter. Sen börjar det om.

Precis så där gjorde våran också!
Han såg helt förvånad ut. Nästan nollställd.
Och det fanns inget aggresiv i det som ljud, ragg eller övrigt kroppspråk utan hela hunden var totalt neutral.
Ändå var han så pass medveten att han alltid högg mot samma ställe (ansiktet) så någon form av anfall typ Ep eller Rage känns inte alls troligt.

 

[Lena Furberg]

Nä den är inte alls arg, utan ser mest förvånad ut när matte skriker "aj" i högan sky. Nu har ju jag inte sett beteendet på nära håll. Men du kan ju se om hunden "tar sats" och det gör den inte. Utan den spankulerar och griper tag/nyper. Däremot om den får tag i en handske så släpper den inte. Men inte heller som i lek, att den ruskar och hoppas att du ska ruska tillbaka. Utan den hugger till och håller. Matte husse vrålar NEJ!, lirkar loss handsken. Hunden ser förvånad ut, de går tre meter. Sen börjar det om.

Aha!

Utan att vara den minsta expert så tänker jag spontant att hunden gör det för att pigga upp en tråkig promenad (då den inte gör på det här viset när den är i skog och mark) omän det är ett väldigt dåligt sätt att göra det på. Den tycks inte fatta att bettet är allvarligt. Att den inte gjorde så mot dig skulle isåfall bero på att du var ny och spännande.

Eller nåt. Eftersom den inte uppvisar aggressivitet.

 

[Blandrastik]

Hur är den i sitt samspel med andra hundar? Beter den sig likadant där?
eller kan det handla om ett missförstånd runt hur folk fungerar?

Hon funkar riktigt bra med andra hundar, har verkligen "gått kursen". Inget stök vid möten och lagom social mot dem hon möter.
Visst kan det vara ett missförstånd. Men bla den nya svärsonen, som hunden inte träffat innan, han "skulle minsann visa vem som bestämde", han blev rätt illa åtgången.

 

[Blandrastik]

Är det bara vid promenader den hugger?

Ja. Som matten först sa, hon gör så mest när vi går tråkiga promenader. Dvs i stadsmiljö är hon värre än på grusvägen i skogen. Nu tror ju inte jag att stadsmiljö är tråkigare än en grusväg, snarare tvärtom. Men jag tycker inte det förklarar beteendet.

 

[Christensen1]

Hon funkar riktigt bra med andra hundar, har verkligen "gått kursen". Inget stök vid möten och lagom social mot dem hon möter.
Visst kan det vara ett missförstånd. Men bla den nya svärsonen, som hunden inte träffat innan, han "skulle minsann visa vem som bestämde", han blev rätt illa åtgången.

Helt normalt om det är en hund med tryck i. Mina skulle gå också bita från rejält om de träffade en sån galning...

 

[Blandrastik]

Precis så där gjorde våran också!
Han såg helt förvånad ut. Nästan nollställd.
Och det fanns inget aggresiv i det som ljud, ragg eller övrigt kroppspråk utan hela hunden var totalt neutral.
Ändå var han så pass medveten att han alltid högg mot samma ställe (ansiktet) så någon form av anfall typ Ep eller Rage känns inte alls troligt.

Var det nån som hade nån vettig eller trolig förklaring på "buggen"? Jäkligt skumt i alla fall.

 

[Blandrastik]

Aha!

Utan att vara den minsta expert så tänker jag spontant att hunden gör det för att pigga upp en tråkig promenad (då den inte gör på det här viset när den är i skog och mark) omän det är ett väldigt dåligt sätt att göra det på. Den tycks inte fatta att bettet är allvarligt. Att den inte gjorde så mot dig skulle isåfall bero på att du var ny och spännande.

Eller nåt. Eftersom den inte uppvisar aggressivitet.

Nä som sagt, skitskumt. Men är det verkligen tråkigare att gå i city jämfört med skogen? Min egen har full agenda i stan, men i skogen kan han mest lufsa runt.

 

[Blandrastik]

Helt normalt om det är en hund med tryck i. Mina skulle gå också bita från rejält om de träffade en sån galning...

Nä, min blir verkligen trött på sådana som ska visa att de kan och det hjälper varken hunden eller mamma och pappa i det här fallet.

 

[Raderad medlem 94602]

Var det nån som hade nån vettig eller trolig förklaring på "buggen"? Jäkligt skumt i alla fall.

Nä ingen. Förlossningsskada kanske?
Tiken hade som sagt en jobbig förlossning. Han var först och satt fast. Det tog tid. Nummer två kom som hon skulle sen var det stopp. Nummer tre var gigantisk och felvänd. Det tog en bra stund att få ut den med hjälp av oss. Den dog. Vi åkte in omgående med tiken med resten kom dödfödda på Blå Stjärnan.
Vid 3 v fick han kolik och vi fick åka in igen med honom. Som valp här var han helt normal. Ägaren hade dock tidigt sett udda saker med honom som var svåra att sätta fingret på. I början tolkades han som en tuff och driftstark hund pga hans linjer. Men det utvecklades till nått annat.

 

[Migo]

Hon funkar riktigt bra med andra hundar, har verkligen "gått kursen". Inget stök vid möten och lagom social mot dem hon möter.
Visst kan det vara ett missförstånd. Men bla den nya svärsonen, som hunden inte träffat innan, han "skulle minsann visa vem som bestämde", han blev rätt illa åtgången.

Det var det jag menade med missförstånd- hon kanske inte har fattat att det är fel sätt/för hårt sätt att prata med folk.

 

[Cocos]

Jag kände en dobbis som bet tag i handen (inte så hårt) och sen skulle visa saker, tex knalla iväg och visa nån leksak eller ett ben.
Kan det va nått sånt den gör?
Å andra sidan så har den bitit en som skulle "visa vem som bestämde" lär den inte bita tag i välmening

 

[Lenis]

Det var det jag menade med missförstånd- hon kanske inte har fattat att det är fel sätt/för hårt sätt att prata med folk.

Det slog mig också. Har träffat på en sån rottis för ett tiotal år sedan.

 

[lady_vip]

Min ena gör så, förvisso vid överslag, men ibland märks inte de överslagen särskilt tydligt.

Nu har det försvunnit, men jag har faktiskt markerat riktigt hårt mot henne att man gör inte så. Min hund har också haft svårt att förstå att man inte kan dunsa hårt rakt in i mig vid inkallning och hon har också svårt för gränser mot andra hundar (jag har fått sy två av mina andra pga raseriutbrott från denna).

Det är definitivt nån kromosom som blivit fel, en bror är liknande, men där har de inte fått någon fason på det. För min del funkar det, jag håller henne väldigt kort i vissa situationer och jobbar mycket med henne så att all form av överskottsenergi inte får lagras på (då blir hon ännu stingsligare). Hon litar på mig och aldrig gett sig på mig annars (inte ens när jag särat henne från de andra i slagsmål), det är bara de här huggen i låren som har kommit.

Hennes ”felbeteende” började vid 6 månaders ålder ungefär, då svarade hon upp mot min gamla hund och flög på henne. Numera går hon på min 7-åring också om hon får chansen, vilket hon inte får, men det är verkligen en Dr Jekyll och Mr Hyde i henne.
Intressant är att jag aldrig haft en hund som är så ”in your face” och gärna trycker sig mot mitt ansikte när vi sitter i soffan (det får hon inte heller göra längre) och överlag är väldigt fäst vid mig.

 

[Gnist]

Bland spetsar generellt så är sånt beteende när det förekommer oftast en typ av överslag, men orsaken till det kan ju variera mellan allt från "bara har tråkigt" till "felkoppling i hjärnan" och på en så pass ung hund där ingen märkbar trigger finns så är det ju hyfsat omöjligt att lite kvickt ringa in vari problemet ligger, speciellt när man inte ser den för längre perioder i vanliga vardagen.

Känner de sig osäkra när de är ute med hunden, så är munkorg ett ypperligt alternativ. Då kan de slappna av på ett annat sätt och kanske kan observera lite mer, få nån typ av fingervisning om vad som ger reaktionen.

 

[Sezziyanen]

Jag kände en dobbis som bet tag i handen (inte så hårt) och sen skulle visa saker, tex knalla iväg och visa nån leksak eller ett ben.
Kan det va nått sånt den gör?
Å andra sidan så har den bitit en som skulle "visa vem som bestämde" lär den inte bita tag i välmening

Det känns väl som en helt annan sak. Vet flera hundar som gör/gjort så, dvs att de gärna "tar tag i armen" på en. Även min hund kan hälsa på folk (eller mig ibland) med att ta lätt tag i handen/armen. Men det är inget bett på något sätt. Iofs är han fortfarande rätt valpig, och rätt "munnig" fortfarande - men jag vet flera vuxna hundar som också gör så. De kan gärna vilja hålla nått i munnen särskilt när de blir uppspelta. Detta jag menar handlar då iofs i princip bara om när de träffar folk, nån kommer hem och dyl och det är lite exalterad stämning - brukar gå att avhjälpa med att ge hunden en leksak att hålla i istället om man vill.

 

[spinxx]

Sådär gjorde ju vår när han var i samma ålder.
Fick till synes bara en knäpp och och högg i låret/vaden/ankeln i bara farten. Efter eller före det ville han gärna rusa iväg och springa i en cirkel runt mig. Och så plötsligt gick det över lika snabbt som det kom.
Inga synliga triggers (för mig). Och han blir helt otroligt bäng av att man blir arg/trycker ned/skäller, så det fungerade inte alls. Ignorans hade betytt många hål i både kläder och kropp.
Han gjorde aldrig så mot sambon, som är mindre hundvan än mig.

Kom fram till en alternativ lösning efter diskussion med hundförare inom försvar och polis, där jag har en del kontakter.
Nästa gång jag såg att hans energinivå tände till snärtade jag till honom med kopplet. Förvånad och med energinivån tillbaka på normal igen fortsatte han gå som ingenting - och allt var över på under en sekund.
Jag behövde bara upprepa detta en gång till, och nu har det gått 6 månader helt utan problem.

Precis som du skriver är ju korrigeringen även i mitt fall helt beroende av timing, och jag kunde ju se på hunden innan det small - även om jag inte kunde se varför.

Jag gillar hur du tänker och tycker att du verkar vara så vettig! Jag hoppas att du hittar en lösning.

 

[Blandrastik]

Det var det jag menade med missförstånd- hon kanske inte har fattat att det är fel sätt/för hårt sätt att prata med folk.

Nej det kan vara sant. Pratade med ägaren om att hon bland annat alltid haft vuxen hund i hemmet när ny valp införskaffades. Så vi spekulerade lite i att den vuxna hunden kanske både fick ta och även styra upp ett sånt här beteende. Nu fanns ingen vuxen hund i valpens närvaro, valpen tuggade "som vanligt" på allt som rörde sig och nu blev det matte och husse istället för den andra hunden. Då spekulerade vi vidare på om man låtit valpen bli unghund och då har den redan gått för långt. Ingen har först sagt till att det inte är okej att bitas, för det har varit en gullig valp, sen har det blivit världskrig när den bitit som unghund.
Jag fattar bara inte vad vi ska göra åt det.