I september var jag i Istanbul. Staden var full av "så kallade" flyktingar från Syrien. Kvinnor, män och barn. Många tycktes vara mycket fattiga och sov i parkerna. Ett par pojkar, 7-8 år gamla, kom till mig när jag köpt kebaber. De ville ha dem. De fick dem. Genast drog de sig undan och satte sig och åt - jättehungriga. Jag gav dem lite pengar, så kunde de få mat ytterligare några dagar.
DET är några av de "så kallade" flyktingarna! Och det finns hur många som helst.
Vad skulle du göra om det blev krig i Sverige? Om du förlorade allt? För det har många flyktingar. Förlorat allt.
För nära sjuttio år sedan var min mamma ett så kallat flyktingbarn. Liten okänd konflikt, andra världskriget. Det är lätt att sitta i trygga Sverige och vara säker. Men jag tror inte min mormor räknat med att sätta sina barn på tåget och skicka dem till främmande land. Eller att barnen då, vid fyra och sex års ålder, skulle ha erfarenhet av att fira jul i skyddsrum. Ibland händer det saker och om det händer mig hoppas jag att det finns någon som kan tänka sig ta emot "så kallade flyktingar". ÄVEN om det är en större konflikt så att det är många.