Särintressen hos barn

[miumiu]

Startar den här tråden mest för att se om det finns likasinnade barn därute och för att jag inte riktigt kommer ihåg hur jag själv var som barn

Men har iaf en elvaåring här hemma. Han började i typ 5-6årsåldern utveckla ett genuint intresse för Pokémon och Pokémonkort. Det intresset har under åren varierat i intensitet, för att i perioder även innefatta Pokémon Go. Han alternerar detta intresset med sitt fotbollsintresse som är, hur ska jag förklara, väldigt faktaorienterat? Han gillar såklart att spela fotboll men han är också intresserad av fotbollshistoria, kan räkna upp hur många mål samtliga spelare gjort under en säsong eller en hel karriär. Så lite liknande Pokémonintresset på så vis.

Det kulminerade såklart nu under VM och jag skojade lite med min mamma om han skulle gå tillbaka till Pokémon nu när VM är över men istället tog en gammal bubblare över: Bilar! Nu har han helt snöat in på gamla sportbilar och sitter och googlar, läser på och kollar olika YouTube-kanaler. Om jag skulle försöka prata fotboll med honom nu skulle han snart styra in samtalet på bilar.

Någon som haft/har eller varit ett barn med lika pendlande, intensiva intresseområden? Jag minns ju att jag älskade hästar i hans ålder, men liksom, det har ju varit mera konstant pågående genom hela livet och kanske inte det enda jag velat prata om

 

[Sryoqwe]

Jag var sådan, hela livet. Bilar, hästar, fysik, samhällsfrågor och en hel del annat. Har alltid gått ner djupt i alla intressen och sällan hållt mig till endast ett, även om hästarna varit hyfsat konstanta (men så är ju naturen av att ha egen häst också). Jag är tjugo nu och det har då inte blivit bättre, även om jag iofs kan byta ämnen. Antagligen mycket just för att jag lär ha något gemensamt med de allra flesta. Har till exempel jobbat en del med en man senaste tiden, vi är väldigt olika men har Saab gemensamt

 

[parellikusken]

Min bror har alltid haft specialintressen. När han var i mellanstadie- och högstadieåldern minns jag att han älskade svensk historia. Nördade in sig ordentligt på det.

När han kom upp i gymnasiet blev han väldigt nördig inom miljöpartiet och deras politik. Skrev en massa insändare, var med på varenda möte de hade och läste allt han kom över om deras politik. Det höll i sig många år och nu är han fortfarande aktiv medlem, men inte så intensivt.

Nu är det svenska kyrkan som tar upp hans tid och engagemang istället, på ett lika nördigt sätt.

Han har autism, så det ligger väl i diagnosen att gräva ned sig i allt han finner intressant.

 

[MacGyver 2.0]

Jag var "lillgammal" som det hette när jag växte upp, jag är född 1958 och det började tidigt först med teknik och snart efter med el och elektronik, dykare skulle jag också bli och så ha en egen mekanisk verkstad och här står jag nu idag i min egna mekaniska verkstad med en avdelning för elektronikkonstruktion och eljobb, lite yrkesdykning har det också blivit samt service och utveckling av dykeriutrustning mm. samt lantbruksreparationer och reservdelstillverkning.

Idag heter det inte lillgammal utan särbegåvad, jag är problemlösare och skapar det som behövs men jag kan inte rita en streckgubbe ens, allt skapas direkt i huvudet från scratch och jag tänker i tre dimensioner.

Får man skapa sin egen framtid efter sina styrkor har man alltid kul och blir aldrig arbetslös utan tvärt om, risken är att man blir dränkt i jobb istället men man måste få prova sig fram vad som passar och aldrig fastna där man inte trivs.

Ja just ja, jag har ju haft ett litet screentryckeri också en tid, kul jobb men inget som direkt gick att leva på enbart.

 

[lingonben]

Min yngste är sån, hen har haft olika specialintressen hen har grävt ner sig i genom åren. Jag var likadan själv... Nu går hen på gymnasiet och har inte alls lika kraftiga tendenser att gräva ner sig i saker. Jag ser dock vilken nytta hen har av att kunna läsa in sig på grejer när hen nu fokar på skolan istället. Storasyskonet som gick samma program tyckte det var slitigare att behöva plugga in texter och sånt.