Silver Labrador retriver

@AraSlei då är det blandraser alltså? Om man går på LaMagias svar här ovan.
Man har korsat in weimaraner men reggat labbarna som renrasig, sagt att det är en slump?
"Jag är inget fan av slumpen" för att citera GW ;)

Har de reggats som renrasiga labradorer så räknas de ju inte till blandraser. Står de utanför stamboken är de blandraser :)
Skulle det dyka upp en silverlabrador i en svensk, registrerad, kull gissar jag att den skulle kunna reggas med X färg.
 
Vad är det för fel på svart, brun eller gul? Förstår inte varför färgen på hunden ska spela roll, inte så till den milda grad att man börjar blanda in andra raser för en färgs skull.

Självklart spelar det egentligen ingen roll.

Men vi kan ju ändå inte förneka att det är en helt normal mänsklig egenskap, att tycka det ovanliga är häftigt, att dras mot det som är annorlunda och nytt. Det behöver vi inte racka ner på andra för. I såna här diskussioner blir det lätt att de som gillar "nytt och annorlunda" anses vara ytliga och dåliga hundägare, medan de som älskar svart och gult (i fallet labrador) är vettiga i skallen. Det fattar nog vem som helst att det inte är så.
 
Det var verkligen inte min mening att racka ner på nån. Men jag erkänner att jag inte tycker nytt och annorlunda är nåt att sträva efter när det redan finns både otaliga färger och egenskaper på befintliga raser. Håller inte med om att det skulle vara en mänsklig egenskap heller, iaf inte när det gäller djur.

Men det kanske stämmer, det förklarar varför så många vill ha tama ej domesticerade djur typ ekorrar helt plötsligt.

Btw har jag blandras själv.
 
Jag såg en tråd på fb där man förklarade runt genetik och vilka som ger anlag för silver hos labrador.

Intressant att ta del av är att vissa gener som ger vissa färger inte bör blandas med vad som i motgen hos föräldrarna då det ofta medföljer sjukdomar, vissa är rent förbjudna att avla på (tex vissa merle kombinationer) . Bland annat var detta anlag på tapeten om att kunna ge avkommor med medfödda sjukdomar i större utsträckning. Kanske därför den inte är en gdk färg även?

Synd att jag inte hittar åt tråden där men en tjej var bra på förklaring och mycket intresserad av färg och genetik.

Personligen tycker jag att det är oseriös prissättning när färgen inte ens är godkänd. Sett valpar för 25k på annons medan "vanliga" labbevalpar från erkänt bra kennel och hundar kostar kanske 14..
Plus tvivelaktig bakgrund runt genetik, avel mm. Jag hade inte köpt för jag hade varit för oroad över syftet med aveln och hur den kontrolleras.

Mitt största huvudbry är: Nån orsak borde finnas till att man selekterat bort färgen tidigare. Anlaget finns ju men frågan är från vart och varför.

Tydligen registreras dessa som bruna pga brunt anlag. För mig dock märkligt på en icke gdk färg..
 
Senast ändrad:
Jag tycker man tills vidare bör se det som mer eller mindre köksavel. En färg som enligt rasstandard inte är godkänd borde inte enligt mig få registreras som renras ..

Precis som avel av labradoodels som man mer eller mindre vill få till en egen ras. Fel ända att börja i och återigen ligger det nog någonting i att man förut inte avlat vidare direkt på dessa anlag. Så varför nu? Vad är bra för rasens skull nu?
 
Om silvergenen ger större risk för medfödda sjukdomar, hur klarar sig weimaraner?

Jag vill ha en gul labbe OM det blir hund (och om det blir labbe i så fall) i framtiden. Och nu när jag börjat läsa på då om labbarna så ramlade jag över dessa och blev mest nyfiken.

Hur reggas hundar i andra raser med fel färg? Dom reggas väl ändå i skk osv men på utställning skulle dom åka ut direkt pga fel färg, men tex tävla bruks skulle dom väl få ändå? Ren fantasi: säg om det föds en merle schäfer med blått i ögonen?


Just här i Aus är det två läger:
1. För silver, säger att det är renras, en mutation man tagit vara på
2. Mot silver, säger att det smusslats med att korsa in weimaraner och således är blandraser

Att de reggas som bruna är väl att man måste välja en färg vid registreringen och brun ligger närmast till hand jämfört med gul eller svart?
 
Så varför nu? Vad är bra för rasens skull nu?

Enkelt enligt min mening; Pengar.
14000 för en gul, svart eller brun
20-25000 för en silver

Inget av det är bra för rasen men än så länge verkar ju just dessa få reggas som renras...?
Jag är inte duktig på genitik men den svenska silverlabradoruppfödaren hävdar att de är renras med dnatest
 
Saxat från uppfödarens hemsida

Silverlabradoren är tyvärr ännu inte godkänd i Sverige (SKK) och kan därmed inte få en svensk stamtavla. I USA och Tyskland är färgen godkänd och där registreras silverfärgen som brun, charcoal som svart och champagne som gul.

Detta gör mig förvirrad. Är det en ras eller en färg?
 
Om silvergenen ger större risk för medfödda sjukdomar, hur klarar sig weimaraner?

Jag vill ha en gul labbe OM det blir hund (och om det blir labbe i så fall) i framtiden. Och nu när jag börjat läsa på då om labbarna så ramlade jag över dessa och blev mest nyfiken.

Hur reggas hundar i andra raser med fel färg? Dom reggas väl ändå i skk osv men på utställning skulle dom åka ut direkt pga fel färg, men tex tävla bruks skulle dom väl få ändå? Ren fantasi: säg om det föds en merle schäfer med blått i ögonen?


Just här i Aus är det två läger:
1. För silver, säger att det är renras, en mutation man tagit vara på
2. Mot silver, säger att det smusslats med att korsa in weimaraner och således är blandraser

Att de reggas som bruna är väl att man måste välja en färg vid registreringen och brun ligger närmast till hand jämfört med gul eller svart?

Jag kan inte svara på det helt men man menade på att vissa genuppsättningar helt enkelt inte bör blandas. Frågan är ju varför tex silver inte är gdk, kan det ha att göra med genuppsättningar hos labrador som gör att den färgen kanske ger större risk för sjukdom, missbildningar etc. Om genen liksom finns vilket fallet verkar vara enligt en del så bör det finnas en anledning till att man valt bort den? Synd den personen inte kunde hoppa in här men som jag förstod det ytterligare så är alla färgkombinationer inom alla raser inte alltid förknippat med hälsa av olika anledningar för att vissa gener inte går så bra ihop.
Hos weinmaranen kanske det går utmärkt och i andra raser inte. Kan tyvärr inte utveckla mer för jag är inte så duktig på allt det där ang färganlag men det var på tapeten i den tråden.

Jag tror mycket väl på en slags genmutation långt bak kan ge anlag för silver. Men jag förstår inte vitsen med att idag börja avla på avvikelserna, en labrador ska vara i nån av de tre färgerna som finns redan inte fler.

Ang registrera osv okej du har en poäng i att den lär inte funka i ringen men vad är vitsen att meritera en hund som inte ens håller måttet på färg? Är det gener man vill föra vidare som renras? Med tanke på att många meriterar bara genom bruks eller tex jaktprov, aldrig utställning inför avel..

Min mening är att det blir motsägelsefullt att hundar ska vara renras som inte ens uppfyller rasens standard. En färgavvikelse är ju ganska så betydande och det skulle vara tämligen enkelt att faktiskt bedriva ren blandrasavel...Ska hunden vara erkänd renras bör den ju ändå rimligen ha rätt färg. Vill man då inte ha denna färg är det ett ganska enkelt sätt att sätta stopp för registrering för renras för har man gjort det så tycker jag att man faktiskt erkänner färgen som godkänd, att tillskriva brun i stället känns nästan ännu värre. Framförallt för de som vill kontrollera linjer mm. Nä, låt de gå som blandras tycker jag, alternativt ska det vara tydligt att de inte uppfyller rasstandard och att det registreras för öppen beskådan
 
Senast ändrad:
Tillägger att det i den diskussionen även nämndes att i vissa länder är många av kombinationer på anlag m viss färg lagliga medans i Sverige och fler länder är det inte just för att andelen sjuka eller missbildade avkommor förekommit i för hög antal. Bla står det klart att i vår djurskyddslag får man inte bedriva avel som riskerar lidande.
Det är säkert en förklaring till varför färgen är godkänd i vissa länder tror jag. Just fel kombo på merle gav tydligen ofta sjuka valpar, högt antal döda och därför är den inte gdk här men i USA bla är det.

Därav att blandrasavel ibland är rätt kritiserat även, att viss genetik bör man inte avla på.
 
Senast ändrad:
O
Tillägger att det i den diskussionen även nämndes att i vissa länder är många av kombinationer på anlag m viss färg lagliga medans i Sverige och fler länder är det inte just för att andelen sjuka eller missbildade avkommor förekommit i för hög antal. Bla står det klart att i vår djurskyddslag får man inte bedriva avel som riskerar lidande.
Det är säkert en förklaring till varför färgen är godkänd i vissa länder tror jag. Just fel kombo på merle gav tydligen ofta sjuka valpar, högt antal döda och därför är den inte gdk här men i USA bla är det.

Därav att blandrasavel ibland är rätt kritiserat även, att viss genetik bör man inte avla på.

Detta är väl väldigt omdiskuterat inom renrasavel med, tänker främst på trubbnosarna
 
Ang weimaraner så är det ju enbart silver som är godkänd, även om det i tex USA förekommer blå weimaraner (vilket inte är godkänt här). Om jag har förstått det rätt så är silver ett dominant anlag, så inga större konstigheter.
Det man vill undvika hos weimaraner är för stora vita tecken, kan tänka mig att det kan leda till piebald i längden, vilket inte är godkänt öht.
 
Hur reggas hundar i andra raser med fel färg? Dom reggas väl ändå i skk osv men på utställning skulle dom åka ut direkt pga fel färg, men tex tävla bruks skulle dom väl få ändå? Ren fantasi: säg om det föds en merle schäfer med blått i ögonen?
Hos dvärggriffonerna reggas felfärgade med "Ej godkänd färg" och säljs som sällskapshundar. Valpen "ska" reggas som dens grundfärg och pälstyp är, dvs sträva bruna/blåa reggas som Griffon Belge och korthåriga motsvarigheten som Petit Brabancon.
 
Ang weimaraner så är det ju enbart silver som är godkänd, även om det i tex USA förekommer blå weimaraner (vilket inte är godkänt här). Om jag har förstått det rätt så är silver ett dominant anlag, så inga större konstigheter.
Det man vill undvika hos weimaraner är för stora vita tecken, kan tänka mig att det kan leda till piebald i längden, vilket inte är godkänt öht.
Nja, har svårt att tro det?

Svart är alltid dominant över brunt, oavsett om färgen är dilute eller inte. BB = svart, Bb = svart med brunt anlag, bb = brunt.
Det är alltså genetiskt omöjligt att få fram en svart hund ur en bb + bb-kombination.

Svart hund med dilute = blå.
Brun hund med dilute = silver.

Dilute gör ingen skillnad på detta faktum. Dilute är en recessiv gen som bara blir aktiv om båda föräldrarna antingen är dilute, ena är dilute och den andra har anlag, eller båda har anlag. DD = dilute, Dd = ej dilute men anlag, dd = ej dilute, inga anlag.

Det är alltså fullt möjligt för dilute-gener att ligga och lura i en ras i många generationer utan att det för den delen produceras blå- eller silverfärgade hundar. Det kan alltså, rent genetiskt teoretiskt, födas helt renrasiga labradorer med aktiv dilute.

Apropå dilute och sjukdomar finns det en variant av dilute-genen som är kopplad till sjukdomarna bland annat blå och silver Dobermanns dras med. Denna väldigt ovanliga (i jämförelse med den friska varianten) gen är, iallafall enligt den senaste studien jag läste om den, dominant till den friska dilute-varianten och skulle således kunna avlas bort helt utan större svårigheter, precis som att man med lätthet kunnat avla bort vit ur schäfer och sable ur Aussie, eftersom båda färgerna är genetiskt dominanta = behövs enbart en kopia av genen för att den ska synas (plus att den gen som ger helvit med svarta nos-, trampdyne- och ögonkantspigment har jag för mig går över ALLA andra genetiska färger, även svart och saker så som tan-teckning och ticking) Avlar man inte på de hundarna blir bara de utan anlag kvar = man har avlat bort en färg helt. Merle skulle man till exempel kunna avla bort fort eftersom det är en sådan dominant färg som enbart behöver en kopia för att synas. Att avla bort en recessiv gen som är dominant över en annan recessiv gen är ju lite krångligare, men fortfarande fullt möjligt.

Färggenetik är fascinerande!
 
Nja, har svårt att tro det?

Svart är alltid dominant över brunt, oavsett om färgen är dilute eller inte. BB = svart, Bb = svart med brunt anlag, bb = brunt.
Det är alltså genetiskt omöjligt att få fram en svart hund ur en bb + bb-kombination.

Svart hund med dilute = blå.
Brun hund med dilute = silver.

Dilute gör ingen skillnad på detta faktum. Dilute är en recessiv gen som bara blir aktiv om båda föräldrarna antingen är dilute, ena är dilute och den andra har anlag, eller båda har anlag. DD = dilute, Dd = ej dilute men anlag, dd = ej dilute, inga anlag.

Det är alltså fullt möjligt för dilute-gener att ligga och lura i en ras i många generationer utan att det för den delen produceras blå- eller silverfärgade hundar. Det kan alltså, rent genetiskt teoretiskt, födas helt renrasiga labradorer med aktiv dilute.

Apropå dilute och sjukdomar finns det en variant av dilute-genen som är kopplad till sjukdomarna bland annat blå och silver Dobermanns dras med. Denna väldigt ovanliga (i jämförelse med den friska varianten) gen är, iallafall enligt den senaste studien jag läste om den, dominant till den friska dilute-varianten och skulle således kunna avlas bort helt utan större svårigheter, precis som att man med lätthet kunnat avla bort vit ur schäfer och sable ur Aussie, eftersom båda färgerna är genetiskt dominanta = behövs enbart en kopia av genen för att den ska synas (plus att den gen som ger helvit med svarta nos-, trampdyne- och ögonkantspigment har jag för mig går över ALLA andra genetiska färger, även svart och saker så som tan-teckning och ticking) Avlar man inte på de hundarna blir bara de utan anlag kvar = man har avlat bort en färg helt. Merle skulle man till exempel kunna avla bort fort eftersom det är en sådan dominant färg som enbart behöver en kopia för att synas. Att avla bort en recessiv gen som är dominant över en annan recessiv gen är ju lite krångligare, men fortfarande fullt möjligt.

Färggenetik är fascinerande!

Mkt bra inlägg, tänkte själv in och skriva om dilutation men du skrev så bra så jag nöjer mig med att hålla med i ovanstående :)
Det vi inom chihuahua kunnat se är att det kan bli sämre päls på vissa, rent av alopeci i vissa fall men i regel "bara" sämre päls i de fall där det ställt till problem (blå). Och nog kan det poppa upp dilute där man minst anar det- men jag lägger mig inte i hur det gått till hos labbarna för det har jag ingen aning om. De får väl gentesta om möjligt och visa upp, de som avlar det och vill visa att det inte är nåt fuffens?
 
Svart hund med dilute = blå.
Brun hund med dilute = silver.
Faktum är att den urblekta bruna färgen brukar gå under namnet lila. Jag antar att gällande "silver labrador" så räknar man in både blått och lila och förmodligen även en dilutionsblekt gul som bör benämnas isabell. Skillnad i pigment bör det också bli beroende på om den gula hunden har svart eller brunt pigment...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Akvarietråden IV
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp