- Svar: 393
- Visningar: 22 225
Idag har varit en jätte konstig dag. Eller kan börja att i fredags så var det en jätte jobbig dag och jag gjorde en skit dum sak som är en röd varning som är det högsta łiksom som man kan få att man inte får vara kvar. Men vill inte skriva om det men det var jätte dumt iallafall. Men var olika så vissa tyckte att jag skulle få inte vara kvar och vissa tyckte att jag skulle få vara kvar. Så tillexempel pratade jag med kp och en av dom som var med när det hände och båda dom tyckte att jag skulle få en till chans och det fanns liksom andledningar att det blev så. Men soc och före ståndaren som är typ den som bestämmer eller hur man ska säga var väl mera o säkra för det var en allvarlig sak.
Men iallafall skulle vara typ möte om det idag så hela helgen så var det skit jobbigt och visste inte hur det skulle bli ifall jag skulle få vara kvar eller visste ingenting.
Och idag skulle dom bestämma om det men då var det inte förrän på eftermiddagen och då var det liksom att kp jobbade inte idag och inte den andra som jag väl litar lite på också men hon jobbade inte heller. Och mådde SKIT igår och inatt och hade skit mycket neggativa tankar och sånt och att om jag inte skulle få vara kvar så visste jag exakt vad jag skulle göra så jag skulle dö idag. Så hade bara massa såna tankar i huvudet och andra dåliga saker.
Så iallafall imorse så fick jag veta att jag skulle vara med pappa idag. Så fattade ingenting men då skulle han komma så hade jag typ permison eller hur man ska säga idag. Så det blev jätte konstigt liksom och att jag inte var beredd alls på det och kändes jätte konstigt bara. Men ja han kom iallafall på förmiddagen så var det några timmar så åkte typ runt mest och var till några affärer och lite sånt men gjorde inte såmycket. Men bara kändes jätte konstigt och som o verkligt för i min hjärna så var det ju helt andra tankar liksom.
Men ja sen så var det mötet då och då när dom ville prata med mig så var pappa med också. Och hade redan förklarat allt för han så han visste ju redan allt så var väl lite skönt iallafall att han var som typ ett stöd liksom. Men iallafall så tänker inte skriva så mycket om det för somsagt så vill jag inte tänka på det som hände i fredags.
Men dom kom fram till iallafall att jag får vara kvar. Och typ att den saken är INTE som jag är för det som är att dom har inte kompe tens för såna saker liksom. Men att jag behöver inte den sortens behandling liksom utan det blev av vissa andledningar och ja såklart så var det allvarligt liksom men det ska ändå räknas som en en gångs sak. Och att känslo reglering kommer nog räcka för det blev för jag inte kunde typ ha kontroll på jätte stark ångest och panik så själva den jätte dåliga saken som jag gjorde är inte själva problemet.
Men såklart så kan jag inte göra nåt sånt igen för då kan jag inte vara kvar. Men alltså kommer göra exakt ALLT jag kan så det inte ska hända igen.
Och förlåt att det här är säkert jätte långt och kanske svårt att hänga med i liksom men är jätte trött nu så orkar inte skriva så bra. Och en sak till om en sak som det blev lite skrivet om igår att ingen behöver liksom vara rädd för att skriva nåt dåligt eller så. Eller såklart ifall nån skulle vara taskig med flit så vore det väl inte så bra men annars så för mig så är det mycket jobbigare när det bara känns som jag är helt ensam och gör allt fel så ingen orkar med mig. Så som JAG känner så är det hellre att dom som vill skriva nånting kan göra det. Men ingen behöver ha nån lösning liksom eller ge massa tips för det är inte därför jag skriver här.
Men iallafall skulle vara typ möte om det idag så hela helgen så var det skit jobbigt och visste inte hur det skulle bli ifall jag skulle få vara kvar eller visste ingenting.
Och idag skulle dom bestämma om det men då var det inte förrän på eftermiddagen och då var det liksom att kp jobbade inte idag och inte den andra som jag väl litar lite på också men hon jobbade inte heller. Och mådde SKIT igår och inatt och hade skit mycket neggativa tankar och sånt och att om jag inte skulle få vara kvar så visste jag exakt vad jag skulle göra så jag skulle dö idag. Så hade bara massa såna tankar i huvudet och andra dåliga saker.
Så iallafall imorse så fick jag veta att jag skulle vara med pappa idag. Så fattade ingenting men då skulle han komma så hade jag typ permison eller hur man ska säga idag. Så det blev jätte konstigt liksom och att jag inte var beredd alls på det och kändes jätte konstigt bara. Men ja han kom iallafall på förmiddagen så var det några timmar så åkte typ runt mest och var till några affärer och lite sånt men gjorde inte såmycket. Men bara kändes jätte konstigt och som o verkligt för i min hjärna så var det ju helt andra tankar liksom.
Men ja sen så var det mötet då och då när dom ville prata med mig så var pappa med också. Och hade redan förklarat allt för han så han visste ju redan allt så var väl lite skönt iallafall att han var som typ ett stöd liksom. Men iallafall så tänker inte skriva så mycket om det för somsagt så vill jag inte tänka på det som hände i fredags.
Men dom kom fram till iallafall att jag får vara kvar. Och typ att den saken är INTE som jag är för det som är att dom har inte kompe tens för såna saker liksom. Men att jag behöver inte den sortens behandling liksom utan det blev av vissa andledningar och ja såklart så var det allvarligt liksom men det ska ändå räknas som en en gångs sak. Och att känslo reglering kommer nog räcka för det blev för jag inte kunde typ ha kontroll på jätte stark ångest och panik så själva den jätte dåliga saken som jag gjorde är inte själva problemet.
Men såklart så kan jag inte göra nåt sånt igen för då kan jag inte vara kvar. Men alltså kommer göra exakt ALLT jag kan så det inte ska hända igen.
Och förlåt att det här är säkert jätte långt och kanske svårt att hänga med i liksom men är jätte trött nu så orkar inte skriva så bra. Och en sak till om en sak som det blev lite skrivet om igår att ingen behöver liksom vara rädd för att skriva nåt dåligt eller så. Eller såklart ifall nån skulle vara taskig med flit så vore det väl inte så bra men annars så för mig så är det mycket jobbigare när det bara känns som jag är helt ensam och gör allt fel så ingen orkar med mig. Så som JAG känner så är det hellre att dom som vill skriva nånting kan göra det. Men ingen behöver ha nån lösning liksom eller ge massa tips för det är inte därför jag skriver här.
