Asa_S
Trådstartare
Undrar om någon kan ge mig lite tips?
Det är när det blir brantare språngkurvor som jag har problem att följa med hästen på ett bra sätt. Uppåt går jättebra men när vi vänder nedåt känns det som att jag ska slå kullerbytta över hästhalsen om jag inte trycker mig uppåt/bakåt med överlivet. Ofta får jag också då helt släppa tyglarna för att eftergiften inte blir tillräcklig, för att sedan samla ihop dem igen och det känns ju onödigt.
Jag trodde först att jag helt enkelt har kvar armarna låsta i samma position som i upphoppet, och så kan det ju vara förstås. Å andra sidan får jag ofta sätta en hand i mankammen och trycka upp mig inför landningen, så då kan jag ju inte gärna ha armarna böjda tycker jag. Nu börjar jag fundera på om det är något annat grundläggande i sitsen som saknas för att jag ska kunna räta upp mig? Är det någon som känner igen sig i min beskrivning eller annars har några tips att ge?
Hästen har en benägenhet att hoppa av tidigt och rycka fram huvudet i språnget men det tycker jag vi håller på att komma tillrätta med. Ev kan det ju vara så att hon gör likadant i landningen, det har jag aldrig funderat över. En annan sak som kan vara del i orsaken till detta är att min gamla sadel hade så högt bakvalv att den vid högre språng klappade till mig i baken när hästen vände nedåt och det var då jag första gången upplevde det här. Det känns likadant nu men jag har annan häst, annan sadel som inte gör likadant och jag hoppar fn lägre. Lägre språngkurvor går utmärkt, studsar etc inga problem men just när språngkurvorna blir brantare får jag problem i nedåtfasen.
Det är när det blir brantare språngkurvor som jag har problem att följa med hästen på ett bra sätt. Uppåt går jättebra men när vi vänder nedåt känns det som att jag ska slå kullerbytta över hästhalsen om jag inte trycker mig uppåt/bakåt med överlivet. Ofta får jag också då helt släppa tyglarna för att eftergiften inte blir tillräcklig, för att sedan samla ihop dem igen och det känns ju onödigt.
Jag trodde först att jag helt enkelt har kvar armarna låsta i samma position som i upphoppet, och så kan det ju vara förstås. Å andra sidan får jag ofta sätta en hand i mankammen och trycka upp mig inför landningen, så då kan jag ju inte gärna ha armarna böjda tycker jag. Nu börjar jag fundera på om det är något annat grundläggande i sitsen som saknas för att jag ska kunna räta upp mig? Är det någon som känner igen sig i min beskrivning eller annars har några tips att ge?
Hästen har en benägenhet att hoppa av tidigt och rycka fram huvudet i språnget men det tycker jag vi håller på att komma tillrätta med. Ev kan det ju vara så att hon gör likadant i landningen, det har jag aldrig funderat över. En annan sak som kan vara del i orsaken till detta är att min gamla sadel hade så högt bakvalv att den vid högre språng klappade till mig i baken när hästen vände nedåt och det var då jag första gången upplevde det här. Det känns likadant nu men jag har annan häst, annan sadel som inte gör likadant och jag hoppar fn lägre. Lägre språngkurvor går utmärkt, studsar etc inga problem men just när språngkurvorna blir brantare får jag problem i nedåtfasen.