Sitter fast

Ärligt talat. Känns dom jag sitter fast här nu. Antar att jag borde skriva av mig.
Får inget gjort. Skulke ju vilja att det var städat. Och nu blir det helg igen. Vad är meningen med det liksom...
Och så ska höleveransen komma, och jag oroar mig. Sist så fick jag bara vibbarna att han som kör skulle göra kokuhaku hjälp!
Menmen, jag oroar mig nog i onödan, eller nej. Det var nog verkligeb så (skulle ju vara ärlig) och det var skitjobbigt att avstyra det. Och så sist jag ringde och beställde nu var det han i telefon... varför kan jag inte bara vara otrevlig?

Nästa sak. Min man som jag är gift med. Han fattar ingenting. Och är sjukt svartsjuk, och jag fattar ännu mindre. Och jag tror inte att han älskar mig och att han kanske aldrig gjort det. Hur ska man kunna veta??
Och nån har bjudit oss på spa, och jag sa att jag kunde åka, fast att vi förståss måste ha olika rum. Och det med olika rum var liksom som förvånande för honom (mannen) eller så var det bara att han tyckte det skulle bli besvärligt att ta det med han som betalar. Men han som betalar är rik, så det lär inte va där skon klämmer. Alltså min man får inte ens komma in i huset, så då är det väl klart man inte delar rum helt plötsligt bara för det är spa-hotell?
Å allt bara står still.

Å i helgen är det event på förskolan, bara det inte snöar för då kan vi inte gå dit, eller det kan vi väl jag år ju från Sverige men orkar inte med att folk tror man spelar martyr
Och så är det skolstarts-förberedelse-kallelse som bara påminner mig om dedär koncentrationslägren och inledningen på det. Plus massa annat. Summan är att vi skolkat skolan två gånger redan innan den börjat
Det svåraste är väl ändå relationen till mannen. Känns som det är där allt hakar upp sig, hela tiden. Det är som att han bara försöker förtränga hela mig. Och annars blir det jättebråk. Vi träffades när jag var barn, och han minns inte det. A det är sjukt. Vad f*n ska jag göra? Ingen fattar nått känns det som.


Kram till er om ni vill,
för jag känner mig typ som världens ensamaste idag och vill absolut inte ha kramar av höleveransen.

 

[Krokus_igen]

...och jag skulle cykla och handla idag. Men leveransen har inte kommit än, då lär ju inte hinna.
Och det är jättekallt ute, kanske bara är det, att det blivit december. Kallt inne med, 13 grader. Men jag accepterade nyss dagens öde tror jag, och slog på värmen, och cd-spelaren. Vill ha nya skivor. Och igår bröt sonen favoritskivan i två delar
Åhhhh...
Och så borde jag kontakta ***** eller ***** för at be dem skicka skivor, men jag kan bara inte... klart jag inte vil ha deras hjälp efter allt som är och vart, med bara en sån sak alltså.
Det är nog bara inse, denhär dagen, och kanske en vecka till eller nått är
Jag kan inte göra något åt dethär.... Jo jyst det var ju några som fick ont i magen av min uppgivenhet. Sorry. Ska försöka vara mer ärlig så kanske nån kan hjälpa mug med tips ur stagnationen istället för magont ...
Fast det blir bara mer klag/bakgrund
Har inte kunnat rida ordentligt sen typ februar/mars ungefär ... skvaller på stellet ... svartsjuka tanter.... Dom e dumma i huvet

Om jag bara hade en bra manup:

 

[Krokus_igen]

......vad nu det ärconfused:

 

[Casteloro]

Oj! Där blev känslorna för mycket. Har inte så mycket konstruktivt att komma med, har inte sovit en blund i natt, ville mest skicka en styrkekram! Och kanske en fråga vad du skulle göra i situationen med din man, om du bara hade dig själv att tänka på? När jag ställde mig konkreta ja- eller nej-frågor innan jag separerade från min man så benade jag tillslut ut och avslutade med frågan ”går den här relationen att bygga vidare?”. Det blev nej på den frågan också.

 

[Krokus_igen]

Oj! Där blev känslorna för mycket. Har inte så mycket konstruktivt att komma med, har inte sovit en blund i natt, ville mest skicka en styrkekram! Och kanske en fråga vad du skulle göra i situationen med din man, om du bara hade dig själv att tänka på? När jag ställde mig konkreta ja- eller nej-frågor innan jag separerade från min man så benade jag tillslut ut och avslutade med frågan ”går den här relationen att bygga vidare?”. Det blev nej på den frågan också.

Nej, känslorna blev inte alls förmycket, snarare för lite.
Bra att du kunde bena ut och komma vidare.
Men jag sitter allt fast i dethär. Har andra att tänka på.
Och jag tar inte emot kramen (jag vet, jag är otrevlig som person)
Tack för ditt svar

 

[Casteloro]

Nej, känslorna blev inte alls förmycket, snarare för lite.
Bra att du kunde bena ut och komma vidare.
Men jag sitter allt fast i dethär. Har andra att tänka på.
Och jag tar inte emot kramen (jag vet, jag är otrevlig som person)
Tack för ditt svar

Nej, men ok.. det här blev ju bara konstigt. Vet inte hur du uppfattade mitt svar till dig, men det var ett försök till uppmuntran i en, som det verkar, jobbig situation. Styrkekramen kom som ett svar på det och den kram du själv sände ut till andra.

 

[Krokus_igen]

Nej, men ok.. det här blev ju bara konstigt. Vet inte hur du uppfattade mitt svar till dig, men det var ett försök till uppmuntran i en, som det verkar, jobbig situation. Styrkekramen kom som ett svar på det och den kram du själv sände ut till andra.

Hursomhelst,
Gick in här för att tacka igen för dit svar och erkänna att jag kanske kan hålla med om att känslorna vart lite förmycket.
Tack igen.

 

[Krokus_igen]

Höleveransen vart här. Det var inga problem alls. Jag hade nog bara lite förberedande flashbacks.
Tack till alla som orkar läsa och engagera sig.