Sjuk hund, akut pankreatit(?)

[Motacilla]

Nu behöver jag era erfarenheter, och gärna något som inger hopp.

Bakgrund: Räkan som är 9 år är kronisk mag-tarm-patient. Vår vanliga veterinär (som är specialist) konstaterade magsår och anemi för ett par veckor sedan, och vi har noga följt hennes ordinationer. Inklusive uppföljning varje vecka.

Dagens problem: Jag vaknade i natt av att han verkade ha ont, och medan jag klädde på mig så började han kräkas.
Han kräktes 2 ggr, och sedan gick jag ut en sväng med honom.
Räkan fick Cerenia och Ondansetron när vi kom hem efter kissrundan i natt.

Imorse var han otroligt trött. Åkte iväg till djursjukhuset. Efter en del om och men togs blodprov som visade CRP > 200.
Bukspottkörtelvärde 800 (ursäkta att jag inte vet vad det heter).

Jourveterinären tog in honom för dropp och stödjande behandling. Veterinären ringde mig tidigare i kväll, men pga viss språkförbistring förstod jag inte riktigt vad hon menade.
Hon sade att hunden är rätt pigg ute, men att han är väldigt trött inne, och att han har smärtor. Han vill absolut inte äta.
På ultraljudet har de hittat vätska i buken. (Det fanns redan/även i måndags när vi var hos vår vanliga vette).

Jourvetten sa flera gånger att vi "måste fundera på hur mycket vård vi tycker vi vill ge." Jag tolkade detta som att hon menade att hunden är så dålig, att det bästa är avlivning. Men tydligen menade hon inte det.
Däremot vill hon hålla kvar hunden över natten, och sade något om att opiaterna gjort honom pipig.

Hon återkom flera gånger till att vi måste fundera på fortsättningen, men förklarade inget om vilka alternativ vi har. (Om vi ens har några alternativ?)

Har någon några goda råd eller snälla tankar att ge en orolig hönsmatte?

 

[Sol]

Kan du hälsa på hunden på kliniken? Pankreatit är ju oftast överkomligt, i extrema fall inte. Om hunden är pigg ute, men inte inne skulle jag nog ändå tolka det som att hunden mår okej. Många hundar blir deppiga av att sitta i bur. Jag skulle rekommendera att du hälsar på hunden och diskuterar med veterinären.

 

[Grazing]

Nu behöver jag era erfarenheter, och gärna något som inger hopp.

Bakgrund: Räkan som är 9 år är kronisk mag-tarm-patient. Vår vanliga veterinär (som är specialist) konstaterade magsår och anemi för ett par veckor sedan, och vi har noga följt hennes ordinationer. Inklusive uppföljning varje vecka.

Dagens problem: Jag vaknade i natt av att han verkade ha ont, och medan jag klädde på mig så började han kräkas.
Han kräktes 2 ggr, och sedan gick jag ut en sväng med honom.
Räkan fick Cerenia och Ondansetron när vi kom hem efter kissrundan i natt.

Imorse var han otroligt trött. Åkte iväg till djursjukhuset. Efter en del om och men togs blodprov som visade CRP > 200.
Bukspottkörtelvärde 800 (ursäkta att jag inte vet vad det heter).

Jourveterinären tog in honom för dropp och stödjande behandling. Veterinären ringde mig tidigare i kväll, men pga viss språkförbistring förstod jag inte riktigt vad hon menade.
Hon sade att hunden är rätt pigg ute, men att han är väldigt trött inne, och att han har smärtor. Han vill absolut inte äta.
På ultraljudet har de hittat vätska i buken. (Det fanns redan/även i måndags när vi var hos vår vanliga vette).

Jourvetten sa flera gånger att vi "måste fundera på hur mycket vård vi tycker vi vill ge." Jag tolkade detta som att hon menade att hunden är så dålig, att det bästa är avlivning. Men tydligen menade hon inte det.
Däremot vill hon hålla kvar hunden över natten, och sade något om att opiaterna gjort honom pipig.

Hon återkom flera gånger till att vi måste fundera på fortsättningen, men förklarade inget om vilka alternativ vi har. (Om vi ens har några alternativ?)

Har någon några goda råd eller snälla tankar att ge en orolig hönsmatte?

Är hunden kvar pga att den är trött och låg inne eller vet dom att den har ont fortfarande? Min hund fick komma hem samma dag med smärtstillande. Tänker att hunden kanske helt enkelt är lite deppig och nere och vill inte äta på kliniken.

Nu hade ju inte min hund magsår eller anemi eller sådana problem innan så din hund kanske har något mer än "bara" problem med bukspottkörteln?

Annars så har det bra prognos, ta bort all fet mat bara och allt godis osv.

 

[Motacilla]

En annan veterinär ringde precis upp.

Hon sa att hunden är stabil nu, att han fått behandling och smärtstillande. De fortsätter behandlingen under natten, men att hon förväntar sig en lugn natt för hans räkning.

Jag frågade uttryckligen om detta alltså betyder att läget (åtminstone för stunden) inte är kritiskt. Och det sa nu veterinär nr 2 att är korrekt uppfattat.

Imorgon ringer de på nytt, och jag ska fråga om jag får hälsa på då.

Jag blev så himla orolig när den första veterinären pratade om svårt sjuk, något med "kan bli sepsis", och så det återkommande "fundera på hur mycket behandling ni är beredda på".

 

[Motacilla]

Är hunden kvar pga att den är trött och låg inne eller vet dom att den har ont fortfarande? Min hund fick komma hem samma dag med smärtstillande.

Nu hade ju inte min hund magsår eller anemi eller sådana problem innan så din hund kanske har något mer än "bara" problem med bukspottkörteln?

Annars så har det bra prognos med rätt mat, ta bort all fet mat bara och allt godis osv.

Han har ont.

Han äter redan ett mycket fettsnålt foder, och även godiset är fettsnålt.

Jag förstår ju också att det sannolikt är något mer än bara en akut pankreatit, speciellt som han har sin kroniska tarmsjukdom i grunden. Men han rasade verkligen totalt på bara några timmar. Från pigg och kry på fredag kväll, till en att närmast likna en trött trasa på lördag morgon.

 

[Grazing]

Han har ont.

Han äter redan ett mycket fettsnålt foder, och även godiset är fettsnålt.

Jag förstår ju också att det sannolikt är något mer än bara en akut pankreatit, speciellt som han har sin kroniska tarmsjukdom i grunden. Men han rasade verkligen totalt på bara några timmar. Från pigg och kry på fredag kväll, till en att närmast likna en trött trasa på lördag morgon.

Ja det är kanske något annat som utlöst det isåfall och inte fettet. Veterinären jag hade sa att det är för fet mat som utlöser det, men det kan kanske bero på annat och då är kanske också prognosen annorlunda. Kanske det som den första veterinären menade med hur ni ska gå vidare? Eftersom det inte går att ändra på maten så att säga.

Och ja, akut sådan går fort. Min hund var också pigg på morgonen och en timma efter vi kom hem från morgonpromenaden hade han jätteont, sen var han normal visserligen redan nästa dag så han hade ju inte ett så stort anfall tack och lov även om det skrämde upp mig rejält. Vad jag hört av andra så är det ofta så att det kommer fort och sedan går det över fort när bukspottkörteln får vila från maten en period. Men i ditt fall så kanske det berott på annat.

 

[Motacilla]

Ja det är kanske något annat som utlöst det isåfall och inte fettet. Veterinären jag hade sa att det är för fet mat som utlöser det, men det kan kanske bero på annat och då är kanske också prognosen annorlunda. Kanske det som den första veterinären menade med hur ni ska gå vidare? Eftersom det inte går att ändra på maten så att säga.

Och ja, akut sådan går fort. Min hund var också pigg på morgonen och en timma efter vi kom hem från morgonpromenaden hade han jätteont, sen var han normal visserligen redan nästa dag så han hade ju inte ett så stort anfall tack och lov även om det skrämde upp mig rejält. Vad jag hört av andra så är det ofta så att det kommer fort och sedan går det över fort när bukspottkörteln får vila från maten en period. Men i ditt fall så kanske det berott på annat.

Tack för svaret!

Jo jag tänker att du säkert kan ha rätt i att det kan vara det som den första veterinären menade. Hon verkade vara en mycket duktig veterinär, men jag blev rädd och stressad och hade svårt att klart ta in hennes något oklara budskap.

Tack för att du beskrev hur din hunds pankreatit gick till. Jag blev faktiskt jätterädd pga den snabba vändningen.

Magsåret och anemin har varit på bättringsvägen så jag blev verkligen förvånad över att han plötsligt blev så otroligt sjuk och så fort.

 

[KesoNeso]

Min förra hund hade kronisk mag-tarminflammation och fick pankreatit. Han var väldigt illa däran enligt veterinären, hade 1200 i värde så värre än din. Han var så påverkad att han fick bäras/köras på bår.
Nu är det några år sedan så jag kommer inte ihåg förloppet, men vill minnas att det också gick ganska fort.

Han låg inne i 3 nätter men blev helt återställd efter några veckors medicinering (inte från den kroniska sjukdomen men pankreatiten).
Tillägg: Han behövde fortsatt medicinering livet ut (kortison) för att förebygga nya problem med både mag/tarm och bukspottkörtel, men mådde bra och blev 12 då vi fick ta bort honom pga åldersproblem.

Veterinären som var mag/tarmspecialist berättade att det var inte helt ovanligt att hundar med kronisk mag/tarminflammation fick pankreatit. Man visste inte varför, men en teori var (något i stil med) att bukspottkörtel låg alldeles intill delarna det var inflammation i och att det gjorde att bukspottskörteln också blev inflammerad. Som sagt några år sedan så kanske man vet mer idag, det har jag inte koll på.

 

[Sol]

Min förra hund hade kronisk mag-tarminflammation och fick pankreatit. Han var väldigt illa däran enligt veterinären, hade 1200 i värde så värre än din. Han var så påverkad att han fick bäras/köras på bår.
Nu är det några år sedan så jag kommer inte ihåg förloppet, men vill minnas att det också gick ganska fort.

Han låg inne i 3 nätter men blev helt återställd efter några veckors medicinering (inte från den kroniska sjukdomen men pankreatiten).
Tillägg: Han behövde fortsatt medicinering livet ut (kortison) för att förebygga nya problem med både mag/tarm och bukspottkörtel, men mådde bra och blev 12 då vi fick ta bort honom pga åldersproblem.

Veterinären som var mag/tarmspecialist berättade att det var inte helt ovanligt att hundar med kronisk mag/tarminflammation fick pankreatit. Man visste inte varför, men en teori var (något i stil med) att bukspottkörtel låg alldeles intill delarna det var inflammation i och att det gjorde att bukspottskörteln också blev inflammerad. Som sagt några år sedan så kanske man vet mer idag, det har jag inte koll på.

När det gäller katt finns triadit dvs. inflammation i lever, bukspottkörtel och tarmar. Inflammation från ett organ sprider sig till andra eftersom de ligger så nära varandra. Inte otänkbart att det finns liknande samband hos hundar. Därför sätter vi gärna "kroniska pankreatitpatienter" på hydrolyserad kost med låg fetthalt.

 

[Malibu_Stacy]

Tack för svaret!

Jo jag tänker att du säkert kan ha rätt i att det kan vara det som den första veterinären menade. Hon verkade vara en mycket duktig veterinär, men jag blev rädd och stressad och hade svårt att klart ta in hennes något oklara budskap.

Tack för att du beskrev hur din hunds pankreatit gick till. Jag blev faktiskt jätterädd pga den snabba vändningen.

Magsåret och anemin har varit på bättringsvägen så jag blev verkligen förvånad över att han plötsligt blev så otroligt sjuk och så fort.

Pankreatit kan bli livshotande med sepsis så den första veterinären hade inte fel. När hunden är allvarligt sjuk och dessutom har en allvarlig diagnos i botten (kronisk magtarmimflammation med misstänkt magsår) så är det inte konstigt att veterinären tar upp frågan om hur mycket som är rimligt att göra med hunden. Och det vet ju bara du som ägare.
Jag tycker att det är viktigt att ta upp den aspekten tidigt, eftersom en pankreatit kan bli livshotande snabbt. I de flesta fall blir det tack och lov inte så.
Att hunden behöver vara inskriven några dagar är inte ovanligt, jättebra att han är stabil.
Håller tummarna för att han återhämtar sig och får komma hem snart.

 

[Motacilla]

En veterinär ringde för ca en timme sedan.
Natten hade gått bra, hunden är piggare.
Fortfarande har han höga infektionsvärden, men de har inte hittat några skadliga bakterier.
Han vill inte äta, men det vill han sällan hemma heller när han är sjuk.

De ska återkomma ca kl 17 för att vi ska komma överens om hur vi fortsätter.

 

[Motacilla]

Pankreatit kan bli livshotande med sepsis så den första veterinären hade inte fel. När hunden är allvarligt sjuk och dessutom har en allvarlig diagnos i botten (kronisk magtarmimflammation med misstänkt magsår) så är det inte konstigt att veterinären tar upp frågan om hur mycket som är rimligt att göra med hunden. Och det vet ju bara du som ägare.
Jag tycker att det är viktigt att ta upp den aspekten tidigt, eftersom en pankreatit kan bli livshotande snabbt. I de flesta fall blir det tack och lov inte så.
Att hunden behöver vara inskriven några dagar är inte ovanligt, jättebra att han är stabil.
Håller tummarna för att han återhämtar sig och får komma hem snart.

Ja absolut, jag håller med om att en veterinär ska vara ärlig och ta upp även svåra aspekter tidigt.

Men jag vänder mig mot sättet som den veterinären uttryckte sig. Det var väldigt svårt att förstå vad hon menade, och jag trodde faktiskt att hon menade att han behövde avlivas där och då. Då hon i själva verket menade att han behövde stanna kvar på sjukhuset över natten.

 

[Malibu_Stacy]

Ja absolut, jag håller med om att en veterinär ska vara ärlig och ta upp även svåra aspekter tidigt.

Men jag vänder mig mot sättet som den veterinären uttryckte sig. Det var väldigt svårt att förstå vad hon menade, och jag trodde faktiskt att hon menade att han behövde avlivas där och då. Då hon i själva verket menade att han behövde stanna kvar på sjukhuset över natten.

Ibland blir det missar i kommunikationen, extra lött hänt över telefon och när det finns språkförbistringar. Skönt att du fick det tydligare förklarat av den andra veterinären sen ☺

 

[Mirre]

Nu behöver jag era erfarenheter, och gärna något som inger hopp.

Bakgrund: Räkan som är 9 år är kronisk mag-tarm-patient. Vår vanliga veterinär (som är specialist) konstaterade magsår och anemi för ett par veckor sedan, och vi har noga följt hennes ordinationer. Inklusive uppföljning varje vecka.

Dagens problem: Jag vaknade i natt av att han verkade ha ont, och medan jag klädde på mig så började han kräkas.
Han kräktes 2 ggr, och sedan gick jag ut en sväng med honom.
Räkan fick Cerenia och Ondansetron när vi kom hem efter kissrundan i natt.

Imorse var han otroligt trött. Åkte iväg till djursjukhuset. Efter en del om och men togs blodprov som visade CRP > 200.
Bukspottkörtelvärde 800 (ursäkta att jag inte vet vad det heter).

Jourveterinären tog in honom för dropp och stödjande behandling. Veterinären ringde mig tidigare i kväll, men pga viss språkförbistring förstod jag inte riktigt vad hon menade.
Hon sade att hunden är rätt pigg ute, men att han är väldigt trött inne, och att han har smärtor. Han vill absolut inte äta.
På ultraljudet har de hittat vätska i buken. (Det fanns redan/även i måndags när vi var hos vår vanliga vette).

Jourvetten sa flera gånger att vi "måste fundera på hur mycket vård vi tycker vi vill ge." Jag tolkade detta som att hon menade att hunden är så dålig, att det bästa är avlivning. Men tydligen menade hon inte det.
Däremot vill hon hålla kvar hunden över natten, och sade något om att opiaterna gjort honom pipig.

Hon återkom flera gånger till att vi måste fundera på fortsättningen, men förklarade inget om vilka alternativ vi har. (Om vi ens har några alternativ?)

Har någon några goda råd eller snälla tankar att ge en orolig hönsmatte?

Min schäfer hade det, han blev sjuk när han var 1 och gick sedan på medicin resten av livet sedan. Han blev väldigt dålig i magen, fick feber och satt och feberyrade (det var verkligen fruktansvärt att se )
Minns inte vad medicinen hette nu, men det var en vit burk med något granulat i som man blandade med fodret. Det var många turer till veterinär, han var bland annat inlagd på Strömsholm ett par vändor och vi trodde flera gånger att vi skulle förlora honom. Men han blev trots allt 9 år och levde ändå ett bra liv, dock fick man anpassa motion och träning mer efter hur mycket han orkade.

 

[Malibu_Stacy]

Min schäfer hade det, han blev sjuk när han var 1 och gick sedan på medicin resten av livet sedan. Han blev väldigt dålig i magen, fick feber och satt och feberyrade (det var verkligen fruktansvärt att se )
Minns inte vad medicinen hette nu, men det var en vit burk med något granulat i som man blandade med fodret. Det var många turer till veterinär, han var bland annat inlagd på Strömsholm ett par vändor och vi trodde flera gånger att vi skulle förlora honom. Men han blev trots allt 9 år och levde ändå ett bra liv, dock fick man anpassa motion och träning mer efter hur mycket han orkade.

Det är nog inte pankreatit han hade utan exokrin pankreasinsufficiens (EPI). Förekommer hos schäfer och behandlas med att tillsätta pankreasenzym i maten (Creon) som är ett pulver
EPI är en underfunktion av bukspottkörteln, pankreatit en inflammation. Båda kan såklart förekomma samtidigt också.

 

[Mirre]

Det är nog inte pankreatit han hade utan exokrin pankreasinsufficiens (EPI). Förekommer hos schäfer och behandlas med att tillsätta pankreasenzym i maten (Creon) som är ett pulver
EPI är en underfunktion av bukspottkörteln, pankreatit en inflammation. Båda kan såklart förekomma samtidigt också.

Ok, ja det är mycket möjligt.
Det var mamma som skötte allt med veterinären (jag var bara 13 år då) så jag hade nog inte så bra koll

 

[Masse]

Nu behöver jag era erfarenheter, och gärna något som inger hopp.

Bakgrund: Räkan som är 9 år är kronisk mag-tarm-patient. Vår vanliga veterinär (som är specialist) konstaterade magsår och anemi för ett par veckor sedan, och vi har noga följt hennes ordinationer. Inklusive uppföljning varje vecka.

Dagens problem: Jag vaknade i natt av att han verkade ha ont, och medan jag klädde på mig så började han kräkas.
Han kräktes 2 ggr, och sedan gick jag ut en sväng med honom.
Räkan fick Cerenia och Ondansetron när vi kom hem efter kissrundan i natt.

Imorse var han otroligt trött. Åkte iväg till djursjukhuset. Efter en del om och men togs blodprov som visade CRP > 200.
Bukspottkörtelvärde 800 (ursäkta att jag inte vet vad det heter).

Jourveterinären tog in honom för dropp och stödjande behandling. Veterinären ringde mig tidigare i kväll, men pga viss språkförbistring förstod jag inte riktigt vad hon menade.
Hon sade att hunden är rätt pigg ute, men att han är väldigt trött inne, och att han har smärtor. Han vill absolut inte äta.
På ultraljudet har de hittat vätska i buken. (Det fanns redan/även i måndags när vi var hos vår vanliga vette).

Jourvetten sa flera gånger att vi "måste fundera på hur mycket vård vi tycker vi vill ge." Jag tolkade detta som att hon menade att hunden är så dålig, att det bästa är avlivning. Men tydligen menade hon inte det.
Däremot vill hon hålla kvar hunden över natten, och sade något om att opiaterna gjort honom pipig.

Hon återkom flera gånger till att vi måste fundera på fortsättningen, men förklarade inget om vilka alternativ vi har. (Om vi ens har några alternativ?)

Har någon några goda råd eller snälla tankar att ge en orolig hönsmatte?

Vissa hundar reagerar negativt på opiater.
Förra sommaren fick jag lämna in min ena hund akut med magbesvär. Det blev dropp och inläggning men inte bättre. Jag har kontaktat med en del av hans syskon. Den vägen fick jag reda på att flera inte tåler opiater. När veterinären då bytte till paracetanol blev han snabbt bättre.

 

[Motacilla]

Tack för era svar!

Ska uppdatera:
Han blev bättre tack vare behandlingen, och på söndag eftermiddag började vet tala om att kanske låta honom komma hem på kvällen.
Så vi fick hämta honom ca 20.30.
Då var han ganska pigg. Fick en lång lista med tabletter och schema.

Vi råkade ha en kontrolltid till vår veterinär igår eftermiddag.

Igår morse mådde han bra (givet förutsättningarna). Men redan efter några timmar blev han sämre och sämre, så jag åkte in med honom igen. Mera dropp och smärtstillande, antibiotika intravenöst.

Några timmar senare mådde han hyfsat igen.

Sjukhusveterinären tyckte då att vi skulle ta honom till vår veterinär för undersökning, eftersom hon gjort ett ultraljud 2 v tidigare, och Räkan gått hos henne hela sitt liv.

Vi körde rakt från sjukhuset till veterinärkliniken. Vet gjorde ultraljud, och veterinären konstaterade att han inte alls hade akut pankreatit. Istället hittade hon något okänt, ca klotformat i skarven mellan magsäcken och tunntarmen. I samråd med henne bestämde vi att ytterligare göra CT.
CT:n visade att det åtminstone inte fanns en främmande kropp någonstans. Men däremot något som endera var en början till en tumör, eller så riktigt inflammerade celler i tarmväggen.
Oavsett så var hennes uppfattning att hans IBD och/eller kortisonbehandling antagligen spelat in, och att ev försök att täppa till det hål som uppstått i tarmen (som en följd av den okända massan) antagligen inte skulle lyckas.

Och jag (vi) kände verkligen att vi inte ville att han skulle behöva vara fler nätter på djursjukhus och den stress det ändå innebär. Så han fick somna in på golvet medan vi satt och höll om honom.

Ett hundliv är alltid för kort, men hundar räknar inte tid, utan kvalitet.

 

[athena_arabians]

Tack för era svar!

Ska uppdatera:
Han blev bättre tack vare behandlingen, och på söndag eftermiddag började vet tala om att kanske låta honom komma hem på kvällen.
Så vi fick hämta honom ca 20.30.
Då var han ganska pigg. Fick en lång lista med tabletter och schema.

Vi råkade ha en kontrolltid till vår veterinär igår eftermiddag.

Igår morse mådde han bra (givet förutsättningarna). Men redan efter några timmar blev han sämre och sämre, så jag åkte in med honom igen. Mera dropp och smärtstillande, antibiotika intravenöst.

Några timmar senare mådde han hyfsat igen.

Sjukhusveterinären tyckte då att vi skulle ta honom till vår veterinär för undersökning, eftersom hon gjort ett ultraljud 2 v tidigare, och Räkan gått hos henne hela sitt liv.

Vi körde rakt från sjukhuset till veterinärkliniken. Vet gjorde ultraljud, och veterinären konstaterade att han inte alls hade akut pankreatit. Istället hittade hon något okänt, ca klotformat i skarven mellan magsäcken och tunntarmen. I samråd med henne bestämde vi att ytterligare göra CT.
CT:n visade att det åtminstone inte fanns en främmande kropp någonstans. Men däremot något som endera var en början till en tumör, eller så riktigt inflammerade celler i tarmväggen.
Oavsett så var hennes uppfattning att hans IBD och/eller kortisonbehandling antagligen spelat in, och att ev försök att täppa till det hål som uppstått i tarmen (som en följd av den okända massan) antagligen inte skulle lyckas.

Och jag (vi) kände verkligen att vi inte ville att han skulle behöva vara fler nätter på djursjukhus och den stress det ändå innebär. Så han fick somna in på golvet medan vi satt och höll om honom.

Ett hundliv är alltid för kort, men hundar räknar inte tid, utan kvalitet.

Jag beklagar förlusten

 

[Motacilla]

Jag beklagar förlusten

Tack, det värmer