Ska han tas bort?

[nypet]

Kan börja med att säga: Jag har aldrig gråtit såhär mycket i mitt liv, och jag har aldrig varit såhär rädd.
I dag, se eftermiddag ropar mamma på mig och frågar om jag kan ta nåt i mun på vår hund. Och jag är den som har mest pli på honom och den som han liksom har "gillat" mest eller så. Och jag brukar klara av såna situationer. Så jag gårdit och så fort jag närmar mig 50cm och han visar tänderna och morrar nåt förjävligt. Jag tryckte till honom som jag fått lära mig av våran tränare och då morrar han ännu värre. Jag känner verkligen hans energi, och då blir jag ju både arg, rädd och mer..jag-måste-få-bort-det-han-har-i-mun. Typ. Och då när jag försöker så slängar han sig upp och hugger mig i handen. DÅ blir jag ju ASrädd. Mamma med. Så kommer pappa och ser min blodiga hand, och sen hunden. Och sen blir jag ju ännu mer moteverad att ta ut saken ur mun på han. Så jag försöker igen. Och samma sak hände, men då han jag undan innan han bet till mig.
Efter det ringde pappa till alla möjliga, vår tränare, uppfödaren, veterinären och en vän till oss.
Alla tyckte att vi ska ta bort honom. Uppfödaren sa att eventuellt kan man få gå hos en psykolog och se om det blir bättre, men hon trodde att det var typ 20% chans. Och grejen är den, att jag är jätterädd för han nu, och jag litar inte på honom ett färn.
Jag känner sådan skuld, det är säkert vi som har gjort nåt fel så han betér sig så.
Förlåt om inlägget blev luddigt, men jag är så sjukt ledsen att jag knappt kan andas.

 

[Ainon]

Sv: Ska han tas bort?

Jag skulle aldrig kunna ha kvar en hund som hugger. För mig skulle det vara ett självklart val med avlivning. Vill inte behöva vara räd för min egen hund.

 

[Kicki_83]

Sv: Ska han tas bort?

Fy vad hemskt...men kan inte nån veterinär kolla upp honom så han inte har ont därför han beteer se som han gör?

 

[Syrsa]

Sv: Ska han tas bort?

Oh, så svårt! Så extremt svårt! Såhär skulle jag tänka, men bara ni kan avgöra! BARA ni!

Be en veterinär kolla honom grundligt. Om allt är som det ska och ni, när ni lugnat er och kan tänka klart, fortfarande är rädda och tycker att det känns "rationellt obehagligt" (till skillnad från nu när det känns extremt starkt emotionellt obehagligt, om man nu kan använda sådana uttryck?) så ta bort honom.

Gör han det igen - och veterinären inte hittar något - skulle jag inte tveka.

Har saker förändrats runt honom? Flytt? Mer tid ensam? Stress? Annat?

Om han visar andra tecken på beteendeförändringar och veterinären inte kan hitta något - ta bort. Min tumregel är alltid: När djuret inte kan/får vara sig själv längre, vad det än beror på, så är det inte rätt att ha kvar. Om du blir rädd för din hund, om du slutar lita på honom, så kommer du bete dig fel mot honom och då får han ett otrevligt liv, med misstankar, missförstånd, frustration och kanske annat obehagligt. Om hunden inte får/kan vara hund längre, eller om Fido inte kan/får vara Fido längre...då har jag inte kvar.

Bara ni kan avgöra i en sådan här fråga. Vår förra hund bet en gång när han hade fått tag i revbensspjäll. I alla andra situationer under tretton år släppte han det han hade i munnen, eller kunde man stoppa in handen och gräva runt tills man hittade det som skulle ut. Denna enda gång morrade han, drog sig bakåt och högg efter pappa när han skulle ta ut det. I vårt fall ledde det bara till en rolig historia - den snällaste sötaste goaste hunden ville verkligen ha revbenet - det var så gott! Vi hade inte en tanke på att ta bort honom, för oss var det självklart att det handlade om just denna gång, just detta revbenspjäll. Därför kan bara ni avgöra.

Vår förrförra hund blev påkörd (sår och brutet bakben som följd, alltså skulle hon enligt de kroppsliga skadorna bli frisk. Men något hände med hjärnan) och därefter fick hon personlighetsförändringar där hon inte längre kände igen oss och attackerade. För att sekunden innan hon verkligen anföll "upptäckte" vad hon höll på med och "skämdes". (Eller, visade aktiv underkastelse för att vi skulle förstå att hon verkligen inte alls hade några avsikter att skada oss.) Henne kunde vi inte ha kvar, det var inte rätt mot varken henne eller oss.

Mitt råd är alltid att agera när man är lugn och saklig, även i ett sådant här fall. Dels för att verkligen göra ett val man kan leva med och dels för att minnet; av händelsen, av djuret, av slutet, ska få en chans att bli bra.

Har hört om personlighetsförändringar på hundar som har fästinghalsband. Har han det? Ta av i så fall.

/Syrsa

 

[peter_lundin]

Sv: Ska han tas bort?

Har nyligen tagit bort en egen hund som bet ett barn, utan blodvite, var liksom inget att diskutera.
Trots allt en stor personlighet o vi saknar honom.
PL

 

[Jadzia]

Sv: Ska han tas bort?

Fast det är att dra på lite väl stora växlar att säga att man ska avliva en hund för att den har lite matförsvar. Till och med min fjant har snappat efter en människa när hon försvarat mat /(inte mot mig dock).

För mig är det inget konstigt att hunden startar med morr för att behålla saken, ökar intensiteten när kampen går igång och sedan tar till bett när motståndaren visar rädsla.

men visst, ingen lider av att vara död.

 

[wtf]

Sv: Ska han tas bort?

förstår din rädsla.. reagerade som du när min hund bet mig i handen pga att han hade snott en smustig sked som jag skulle ta av honom.
dock hände detta när han precis kommit hem till oss (omplacering som då var 2½ år och bortskämd). Blev dock inget blodvite men ett blåmärke.

han var van att göra en bytesaffär, stöld = godis
nu har jag haft honom i två år och vi har bra samspel idag, många arga timmar efteråt.. han kan fortfarande morra ibland om han hittar nåt smaskigt ute (han har extremt känslig mage och man vet ju aldrig vad det är han har i munnen) men han har aldrig bitit mig sen den gången.

kolla upp om det är nåt fel på hunden, för i mitt fall berodde det ju på stress och massa nya saker och rutiner.
om du fortsätter vara rädd för hunden så kommer den snabbt dra på sig fler rangrelaterade problem just för att den dörren står öppen nu..

lycka till!

 

[Pigan]

Sv: Ska han tas bort?

Hmm

Att säga ta bort ligger nära till hands men om man börjar tänka efter tycker jag det kommer fram en del annat och samtidigt saknar jag vissa uppgifter:

Ras (är egentligen inte väsentligt då ingen ska få bitas men ändå olika raser har olika tröskel)
Ålder på hunden - valp eller vuxen - tycker jag också har betydelse

Sen tycker jag att det verkar vara en hund som tagit över flocken. Hur stor hundvana har ni?

Har ni tränat att ta saker tidigare? ALLA - oavsett ålder ska kunna ta från hunden det den inte ska ha.

Du har fått rådet att låta en vet titta på den så att den inte är sjuk. Kan ju vara en ide. Jag tror också att du/ni behöver hjälp att träna hunden om den är frisk och "bara" tagit över flocken.

 

[Sol]

Sv: Ska han tas bort?

Fast det är att dra på lite väl stora växlar att säga att man ska avliva en hund för att den har lite matförsvar. Till och med min fjant har snappat efter en människa när hon försvarat mat /(inte mot mig dock).

För mig är det inget konstigt att hunden startar med morr för att behålla saken, ökar intensiteten när kampen går igång och sedan tar till bett när motståndaren visar rädsla.

men visst, ingen lider av att vara död.

Lite matförsvar? När den faktiskt hugger? Jag skulle nog kalla det mer än bara lite matförsvar.

TS: Hur brukar hunden svara på att ni försöker ta saker från hans mun? Är det en helt ny företeelse att han gör på detta viset eller har tendenserna funnits redan innan?

Vad ni ska göra kan jag inte säga, jag kan bara säga att jag vet hur dåligt man mår av att leva med ett djur man faktiskt är rädd för. Att ni kan släppa rädslan för honom och kan komma till rätta med problemet är ju en förutsättning för att det ska fungera. Ta ett ordentligt snack med tränaren innan ni bestämmer något.

 

[Lena Furberg]

Sv: Ska han tas bort?

Jag känner inte till dig/er och hunden så jag vet inte bakgrunden. Är det en gammal hund? Har han hållit på såhär länge/ofta? Vilken ras är det?
Morrningar är som bekant en Avståndsskapande signal, han ville hålla dig borta från hans "sak" (var det mat? Leksak? Nåt stulet olämpligt??).
Det här ska man träna på redan från valptiden, det är jätteviktigt. Bäst är att träna via byteshandel. Nu får jag på nöten det vet jag, av folk som tycker det är tjaffs och klemande, man ska kunna gå fram och bara TA. Det kanske är en metod, men själv tycker jag det är bättre om hunden har sånt förtroende för mig att den inte har nåt emot ifall jag lånar hans sak.
Uttrycket "ska vi byta?" lärde sig min hund på stubinen. Har hunden nåt den vill ha (börja med nåt som inte är SÅ viktigt för honom, t.ex. en lagom tråkig leksak), visa hunden att du har nåt JÄTTEgott godis och säg, "Ska vi byta?" Släng iväg godiset, och när hunden släpper det den har i munnen för att springa efter godiset, tar du saken. Beröm, och GE TILLBAKA saken. Gör om detta, MASSOR med gånger. Till slut betyder "Ska vi byta?" inte att hunden förlorar sin sak till dig och du är en opålitlig rackare, utan nåt BRA som hunden gärna är med på!
Du måste träna detta JÄTTEmånga gånger, och det ska aldrig bli nån strid om ägodelen, han ska atycka det är en jätteschysst bytesaffär. Så småningom kan du behålla och gömma saken han inte fick behålla, men inte i början, då ska han verkligen vinna på affären! (Om det inte är nåt farligt förståss som han absolut inte får ha kvar!)
Så småningom får du en hund som släpper ifrån sig vad som helst, för han LITAR på dig, du är inte den som tar utan som ger. Min hund spottar så det flyger om jag säger "Ska vi byta?" och han är en stor, allvarsam jycke omän snäll. Han skulle iofs aldrig bita eller morra, men jag har å andra sidan sett till, från valpdagarna, att han ser på mig som en schysst ledare som inte tar han saker bara "för att", sån träning har jag aldrig sysslat med.
Jag kan å andra sidan stoppa in hela näven i hans gap och gräva fram otillåtna saker om han skulle vara tjurig, det skulle jag inte velat göra med en hund som hugger.
Men detta är ett sätt att "ta" saker från din hund på ett sätt som han ser som positivt, då behöver han inte morra för att hålla dig borta!
Lycka till!
Glömde säga, att om du i denna situation "trycker till" honom, har han fått vatten på sin kvarn om att du inte är att lita på. Han känner sig dessutom tydligen tillräckligt "stark" för att våga bita dig också, och då ska du aldrig ge dig in i några såna maktkamper. Välj en annan väg och du får en hund som gärna låter dig ta/låna hans grejjer för han litar på dig - och supermumsigt godis är en bra väg att gå dit!

 

[Gnist]

Sv: Ska han tas bort?

Hund som hugger så illa att blodvite uppstår för att den har något ätbart har i mitt hushåll förverkat sin levdandsrätt och det finns inte på världskartan att omplacera/sälja en sådan hund heller.

Hur någon som ägare väljer att göra i sådana här situationer kan bara den bestämma dock!

 

[Lena Furberg]

Sv: Ska han tas bort?

Men i ditt hushåll, Gnist, tror jag aldrig den situationen skulle uppstå, med en normalt funtad hund. Du har ett sånt sätt med dina hundar att det knappast existerar. Och det menar jag på ett positivt sätt!
Jag kan tänka mig att det i TS "flock" finns en hundhantering och ett hundspråk som, förlåt om jag låter otrevlig det är inte min mening, orsakat det här. Det är lätt gjort om man inte kan hund och hundspråk på det sätt som jag vet att du gör, Gnist. Det är därför jag kan tänka mig, att den här hunden kan lära om!

 

[Gnist]

Sv: Ska han tas bort?

Det kan du ju ha en poäng i iofs..

Men OM situationen skulle uppstå, så skulle hunden tas av daga samma dag..

Det närmaste som hänt är att en tik för många år sedan blev personlighetsförändrad efter en valpning och började med att nafsa efter folk (inge bett förekom) Inte ens nära för att det skulle uppstå blodvite och vi gav henne ca 1 år och jobbade med det där, men ingen bättring blev = Hunden avlivades innan den bitit någon, vilket jag är övertygad om skulle ha hänt till slut!

 

[Disen]

Sv: Ska han tas bort?

Jag håller helt och fullt med dig Lena. Att trycka till en hund som börjat morra är att be om en fajt, och om hunden har något gott så kan den tycka att det är värt det. För stunden... Eller om man faktiskt har "lärt" den att försvara det den tar och vill ha.

Såg en film under ett seminarium med en GR valp (5 månader) som skulle lära sig att släppa ett föremål, i detta fallet en av barnens leksaker. Försöker hitta filmen på YouTube men jag tror inte den finns där. Mamman i familjen hade frågat en tränare, han sa att hon skulle hålla hårt i nacken på hunden och dra föremålet ur munnen och säga "loss". Hon gjorde detta, tränade i flera minuter innan hunden släppte/tappade föremålet. Ingen beröm, bara gick därifrån sen. Sen fick vi se en film som var en månad senare, och oj . Hunden låg i ett hörn med en servett som det var lite juice på. Matten stod över den morrande hunden som var stel av ilska. Hon höll honom i nacken och försökte med den andra handen ta servetten. Han högg efter henne 4-5 ggr, men tog aldrig tag dock. Hade chans att ta henne i ansiktet tom. Han bet ett av barnen senare och avlivades...
Detta är för mig en väldigt sorglig historia... Matten tränade som hon blivit lärd och hunden var ju hund och agerade där efter.

Till TS: Jag blev också lite nyfiken på va det är för hund ni har. Ålder, har han gjort något liknande förut etc. Någon skrev att de tyckte att ni skulle kolla så att han inte hade ont någonstans, vilket kan vara en anledning till beteendet. Vad är er hundtränare för en person förresten? Vad har han/hon för tidigare erfarenheter av hundar generellt?

 

[Alexandra_W]

Sv: Ska han tas bort?

*Kl*

Jag undrar också hur hunden annars betett sig? tycker det mellan raderna verkar som att hunden vaktat mat/föremål tidigare?

Hursom. Det är ett val bara ägaren kan göra, men MINA hundar skulle inte bli en dag äldre om de gjorde så. För då har det slagit slint på riktigt i huvudet på dem.

Pappas förra hund var enligt mig inte riktigt riktig i huvudet, och hade det varit MIN hund hade den INTE dött av lymfosarkom 11 år gammal utan gått i graven MYCKET tidigare. Det var på många vis en supertrevlig hund. Men hon var för skarp vad gällde vakta mat- och föremål. Och inte pga 'dålig uppfostran' eller liknande. Utan hon var inte bra mentalt helt enkelt.

Hon gick inte att ta saker hon ville ha ifrån med annat än att man först tog henne i nackskinnet och fick bort henne från exvis matskålen, och sen ta den. Man kunde lura av henne föremål genom att locka bort henne med ngt godare. Men inget av de är acceptabla sätt för mig. Hon bet dessutom flera gånger, ett par så blodvite uppstod. Och hon högg efter barn en del av gångerna, UTAN annan provokation än att barnen sprang förbi 'hennes pinne'.

 

[nypet]

Sv: Ska han tas bort?

Hunden är en golden retriever hanne på 1,5 år.
Det är vår familjs första hund. Men både mamma och pappa har haft hund innan honom.
När vi fick honom så gjorde vi allt som vi fick lära oss att göra från valpkursen och saker som uppfödaren tyckte var bra och som funkade. Där ibland "byteshandel" som vår tränare kallar det. Och om vi ska ta mig och Totte (hunen) som exampel så gjorde vi såhär: Jag kastade iväg en boll (tennisboll) sen sprang ju han såklar efter och då satte jag mig på huk med ryggen emot honom med en annan leksak och med en godis. Och när han kom med leksaken sa jag "tack" och höll upp en andra och då släppte han ju bollen som han hade i munnen och han fick den andra, därefter fick han godis. Och det övade vi typ 3 ggr per dag vid olika tillfällen och har gjort det sen dess någon gång i bland. Och vi tränade ju en massa annat med såklart.
Enligt tränaren och uppfödaren ska vi ringa till veterinär och få honom kollad. Men jag vet inte om jag någonsin kommer våga lita på honom även om det är nåt fel på han, eller att han har ont i magen typ. För när jag ser honom, då ser jag en arg hund som är ute efter att bita och hugga mig. Vilket inte är kul. OCh sen får jag så SJUKT dåligt samvete, för detser ut som han vet vad som är i görningen. Jag har inte klappat, inte ens hälsat på honom sen i går eftermiddag.
Han har som sagt precis kommit hem från sjukhuset för att han har haft en mag-och tarmsjukdom - igen! Och dessutom så gör vi om köket hemma. Men vår tränare sa att det borde inte påverka honom nåt ffrukansvärt.
Jag vet fan inte vad jag ska göra :'( Jag vill inte vara rädd för honom ju... Vad ska jag göra när jag kommer hem? Ska jag hälsa på honom? Ska jag försöka vara som vanligt?

 

[nypet]

Sv: Ska han tas bort?

Och han har betett sig så tidigare, men inte så hotfullt eller så..

 

[Lena Furberg]

Sv: Ska han tas bort?

Ja, men nu menade inte jag att man ska "locka bort hunden med godis". Jag visade på en träningsmetod, där man får hunden att sluta koppla samman människan med ett hot som ska ta ifrån hunden dess ägodel, och istället få en hund som litar på husse/matte och inte har nåt emot att denne lånar saken/maten vad det nu kan vara.
Min hund ser aldrig mig som ett hot! Metoden jag nämnde, gör, att han spottar föremål (och han har ett stort -hrm!- föremålsintresse...!) en halvmeter bara jag knystar "ska vi byta?" oavsett om jag numera HAR godis eller ej! :-)

 

[Alexandra_W]

Sv: Ska han tas bort?

Han har som sagt precis kommit hem från sjukhuset för att han har haft en mag-och tarmsjukdom - igen! Och dessutom så gör vi om köket hemma. Men vår tränare sa att det borde inte påverka honom nåt ffrukansvärt.
Jag vet fan inte vad jag ska göra :'( Jag vill inte vara rädd för honom ju... Vad ska jag göra när jag kommer hem? Ska jag hälsa på honom? Ska jag försöka vara som vanligt?

Du ska vara precis som vanligt mot honom, om du kan.

Sen anser jag nyss hemkommen från sjukhuset och sjukdom, samt reparationer i köket. Det kan faktiskt vara anledning till att han högg. Men samtidigt skriver du att han gjort liknande förut men inte lika illa. Kan du berätta om de gångerna?

 

[Lena Furberg]

Sv: Ska han tas bort?

Oj, vad svårt. Stackars er. Ha inte dåligt samvete, gör bara ditt bästa! Klart du ska hälsa på hunden, han förstår inte varför matte håller honom på avstånd/avvisar honom nu. Kanske han HAR ont trots allt, eller känner sig eländig? Frisk är han ju inte, stackarn.
Charl---e Swanstein är en duktig hundpsykolog som du kan ringa till och få rejäla, vettiga råd. PM:a mig om du vill ha hennes nummer!
Tills vidare ska du inte vara rädd för honom, om du kan! Hjälp honom att hitta tillbaka till dig och få förtroende! Hota inte, skräms inte, var bara lugn trygg och förtroendefull.
Lycka till!