Skadade hästar och konvalescenter

[Emuliiaa]

Jag har bokat avlivning nu torsdag 20/11 blir det. Då åker vi tillbaka till ”min” veterinär och kliniken vi varit regelbundet på i 2 års tid där A känner sig trygg.

 

[Emma-pemma]

Har du hittat något tillskott som du kan rekommendera?
Är också i djungeln av tillskott som kan underlätta för häst med lindrig artros.

Nej, egentligen inte. Jag provar planlöst, men märker ingen direkt skillnad.

 

[Lavinia]

+ @Emuliiaa
Har läst att djävulsklo inte är särskilt skonsamt för hästens mage och att det ej bör användas under en för lång period. Något ni har märkt av?

Djävulsklo fungerar på samma sätt som vanlig NSAID med samma biverkningar. Hade jag haft en häst med känslig mage hade jag inte använt det.

 

[Marvin]

Här går det inte bra. Han fick ju skor för att han var så spänd och rädd för allt. Det har inte hjälpt, han vill inte gå i början av passen, sen brukar det släppa lite. I stallet står han ibland helt avstängd med glasartad blick. Ibland ligger han för sig själv i hagen när resten av flocken är på annat håll. Sist han var sån här var för ett år sen och då var han halt på 3 ben, så jag åkte på återbesöket idag med en dålig känsla.

Och japp. Han är halt igen. Vänster fram (igen) och höger bak. Inte halt på vänster bak med den senaste senskadan. Kraftig reaktion på böjprov bägge fram och ömmar över gaffelbanden bägge fram. Och då har han bara skrittats i flera månader och travat upp till 6 minuter nu några veckor.

Veterinärens bedömning var att han har kroniska smärtor och inte kommer att fungera ens som sällskapshäst, så jag antar att vår resa slutar här.

Lilla Totten.

 

[Alexandra_W]

Här går det inte bra. Han fick ju skor för att han var så spänd och rädd för allt. Det har inte hjälpt, han vill inte gå i början av passen, sen brukar det släppa lite. I stallet står han ibland helt avstängd med glasartad blick. Ibland ligger han för sig själv i hagen när resten av flocken är på annat håll. Sist han var sån här var för ett år sen och då var han halt på 3 ben, så jag åkte på återbesöket idag med en dålig känsla.

Och japp. Han är halt igen. Vänster fram (igen) och höger bak. Inte halt på vänster bak med den senaste senskadan. Kraftig reaktion på böjprov bägge fram och ömmar över gaffelbanden bägge fram. Och då har han bara skrittats i flera månader och travat upp till 6 minuter nu några veckor.

Veterinärens bedömning var att han har kroniska smärtor och inte kommer att fungera ens som sällskapshäst, så jag antar att vår resa slutar här.

Lilla Totten.
Visa bifogad fil 176715

Beklagar verkligen

 

[Valle]

Jag har provat Boswelia och tycker det fungerade bra som smärtlindring, om det inte har jätteont, men lite grand. Har en spann om nån vill ha i NV Skåne. Kanske 4 kg.

 

[WildHorse]

Asså hur lyckats man ens
Jag som deppat över de bakslag lastträningen kmr få av att tvingas lasta och åka 1h enkel väg för o ev dra ut tand innan han är redo för det, speciellt nu när han gör/gjort så stora framsteg varje gång vi tränat.

Jag hade köpt det om rampen varit blöt, lr om han halkat på metallen lr ramlat för att han rusa ner, men han backade riktigt sakta och fint på mitt kommando på en TORR ramp, vi hade dessutom bara hållt på i några minuter, han hade dragit ut pyttelite strö men inte dragit upp någon lera på rampen.

Asså hur

Nu blir det sjukhage några dagar tills skrapsåren läker ihop så får vi se om några dagar om han sträckt något eller är öm någonstans.

 

[Amanda_F]

Här går det inte bra. Han fick ju skor för att han var så spänd och rädd för allt. Det har inte hjälpt, han vill inte gå i början av passen, sen brukar det släppa lite. I stallet står han ibland helt avstängd med glasartad blick. Ibland ligger han för sig själv i hagen när resten av flocken är på annat håll. Sist han var sån här var för ett år sen och då var han halt på 3 ben, så jag åkte på återbesöket idag med en dålig känsla.

Och japp. Han är halt igen. Vänster fram (igen) och höger bak. Inte halt på vänster bak med den senaste senskadan. Kraftig reaktion på böjprov bägge fram och ömmar över gaffelbanden bägge fram. Och då har han bara skrittats i flera månader och travat upp till 6 minuter nu några veckor.

Veterinärens bedömning var att han har kroniska smärtor och inte kommer att fungera ens som sällskapshäst, så jag antar att vår resa slutar här.

Lilla Totten.
Visa bifogad fil 176715

Är så ledsen för din skull. Det är vidrigt att känna att de har ont.

Mirre har gått ut till kompisarna igen. Han är nöjdare och inte lika krävande mot mig. Han kräver inte 100 % uppmärksamhet från mig vilket känns jätteskönt. Jag har läst journalerna igen och igen och funderat över vad veterinären egenligen sa. Mirre har ju aldrig varit halt bak, men han var ju varm i haserna ett tag innan vi skodde bak. Han är faktiskt mindre varm nu. Veterinären nämnde ngt om värme men när jag var där var jag typ i chock (över att veterinären verkade så lugn) och jag orkade inte ta in vad han sa. I efterhand har det slagit mig att han trodde att värmen i haserna beror på skorna. Men jag vet ju att den inte gör det.

Han tappade en sko så klart vid hopsläppet, men det var det enda benet som inte hade anmärkning på veterinärbesöket så jag orkade inte ens reagera på det. Han fick en annan på sig, så nu får vi se hur jag ska försöka lösa den saken, för troligen behöver han en alu-sula, plus att skorna är lite olika höga nu. Den rätta skon är hittad, så jag borde ta tag i det. Men en del i mig orkar lixom inte. Fast jag vet att det är jättedumt.

Pratade med en kompis igår och hon föreslog att jag skulle ringa och fråga om han kunde få prova metacam en vecka för att se om hans stökiga humör är pga smärta. Eftersom han faktiskt varit lika snäll (att rida) hela året då han stått i liten hage. Jag ska se om han är lugnare denna vecka (på promenad), nu när han går med kompisar ute. Vi får se. Jag misstänker tyvärr att han inte tål ridning vidare bra. För jag tror att hans raka haser inte riktigt tål att han börjat jobba med bakbenen. Har en ET i stallet och hon har känt på olika triggerpunkter för spatt (vilket jag misstänkte) och hon tyckte inte att han reagerade på dem. Jag har också lekt med tanken att ställa av honom helt en period men misstänker att han faktiskt inte skulle klara en återuppbyggnad vidare bra.

 

[chiiliacanth]

+ @Emuliiaa
Har läst att djävulsklo inte är särskilt skonsamt för hästens mage och att det ej bör användas under en för lång period. Något ni har märkt av?

Har aldrig märkt symtom på magont, kolik eller likn på mina men har använt djävulsklo ca en månad och sen stoppat innan jag återupptagit en behandlingsperiod med det. Det var veterinären som rekommenderade att ta en paus efter en månad.

 

[Fiorano]

Har gett Nafs Devils Relief som kur i samband med igångsättning där det varit lite kämpigt med bakknän. De måste som jobbas för att bli starkare men jobbet blir också en påfrestning. Upplever att Deviels Relief är typ som att ta Alvedon och det tycker jag inte är ett problem att arbeta på. Det hjälper till att hålla inflammation nere.

 

[WildHorse]

Har gett Nafs Devils Relief som kur i samband med igångsättning där det varit lite kämpigt med bakknän. De måste som jobbas för att bli starkare men jobbet blir också en påfrestning. Upplever att Deviels Relief är typ som att ta Alvedon och det tycker jag inte är ett problem att arbeta på. Det hjälper till att hålla inflammation nere.

Jag tänker att det nog är högst individuellt hur de reagerar på det. Zarre som är den av våra som fått mest omgångar med div smärtstillande preparat skulle jag rangera det som Metacam - Djävulsklo - Butta.

Där alltså dk varit betydligt mer smärtstillande än Metacam (tom minskat/maskat hälta) men inte alls lika effektivt som butta. Men jag vet folk som hävdar att de fått lika bra effekt av dk som butta.

 

[Alexandra_W]

Jag tänker att det nog är högst individuellt hur de reagerar på det. Zarre som är den av våra som fått mest omgångar med div smärtstillande preparat skulle jag rangera det som Metacam - Djävulsklo - Butta.

Där alltså dk varit betydligt mer smärtstillande än Metacam (tom minskat/maskat hälta) men inte alls lika effektivt som butta. Men jag vet folk som hävdar att de fått lika bra effekt av dk som butta.

Min arabvalack hade bättre smärtlindring av DK än av butta. Någon senare häst märktes ingen skillnad på alls.

Jag ger av den anledningen (väldigt olika effekt) ogärna djävulsklo. Vill jag i någon situation ha någon form av smärtlindring så väljer jag veterinärpreparat.

 

[WildHorse]

Min arabvalack hade bättre smärtlindring av DK än av butta. Någon senare häst märktes ingen skillnad på alls.

Jag ger av den anledningen (väldigt olika effekt) ogärna djävulsklo. Vill jag i någon situation ha någon form av smärtlindring så väljer jag veterinärpreparat.

Ja det är väl just det som är nackdelen med naturpreparat, utöver att olika individer reagerar olika, så skiftar väl den aktiva substansen rätt så olika från dos till dos pågrund av faktorer som väder, växtplats, skördetid o beredning.

Jag går i första hand helst via vet o läkemedel, men jag har haft situationer då jag sträckt mig efter örter och kommer antagligen göra det igen.

 

[tuaphua]

Är så ledsen för din skull. Det är vidrigt att känna att de har ont.

Mirre har gått ut till kompisarna igen. Han är nöjdare och inte lika krävande mot mig. Han kräver inte 100 % uppmärksamhet från mig vilket känns jätteskönt. Jag har läst journalerna igen och igen och funderat över vad veterinären egenligen sa. Mirre har ju aldrig varit halt bak, men han var ju varm i haserna ett tag innan vi skodde bak. Han är faktiskt mindre varm nu. Veterinären nämnde ngt om värme men när jag var där var jag typ i chock (över att veterinären verkade så lugn) och jag orkade inte ta in vad han sa. I efterhand har det slagit mig att han trodde att värmen i haserna beror på skorna. Men jag vet ju att den inte gör det.

Han tappade en sko så klart vid hopsläppet, men det var det enda benet som inte hade anmärkning på veterinärbesöket så jag orkade inte ens reagera på det. Han fick en annan på sig, så nu får vi se hur jag ska försöka lösa den saken, för troligen behöver han en alu-sula, plus att skorna är lite olika höga nu. Den rätta skon är hittad, så jag borde ta tag i det. Men en del i mig orkar lixom inte. Fast jag vet att det är jättedumt.

Pratade med en kompis igår och hon föreslog att jag skulle ringa och fråga om han kunde få prova metacam en vecka för att se om hans stökiga humör är pga smärta. Eftersom han faktiskt varit lika snäll (att rida) hela året då han stått i liten hage. Jag ska se om han är lugnare denna vecka (på promenad), nu när han går med kompisar ute. Vi får se. Jag misstänker tyvärr att han inte tål ridning vidare bra. För jag tror att hans raka haser inte riktigt tål att han börjat jobba med bakbenen. Har en ET i stallet och hon har känt på olika triggerpunkter för spatt (vilket jag misstänkte) och hon tyckte inte att han reagerade på dem. Jag har också lekt med tanken att ställa av honom helt en period men misstänker att han faktiskt inte skulle klara en återuppbyggnad vidare bra.

Du kan kolla själv:
Har han full rörlighet i haserna om du böjer dem? Liksidigt? Glider rörelsen lätt eller finns det känsla av hackighet? Blir han störd av att du pressar ihop leden?

Är de så överrörliga brukar träning vara bästa medicin bara man får dem smärtfria nog.
Man kan behöva ”strypa” överrörligheten och bara nyttja en liten del av ledens fulla rörlighet tills de är starka nog att hålla ihop sladdret så att säga. Så det inte blir skador lika lätt.
Det kan dock kräva väldigt riktad träning utan ryttare en längre period om man vill få ett tryggt resultat som tål mer. Och att man kan påverka led för led via hjälpgivningssystem och övningar.

Jag har haft rehabhästar som inte tålt vanlig, nätt inridning pga överrörlighet och lite fel rörelsemönster(ibland lite mindre optimal exteriör eller ngt skutt i maskineriet). Inte så illa att folk reagerar på att de rör sig konstigt. Men om man är petig, petig iom att de skadar sig hela tiden.
Med rätt avsuttet jobb en längre period höll de fint sen, trots att man funderat kring döma ut innan.
Man kan behöva tänka annan rehab än till de som håller ihop mer själva pga mindre rörlighet. Det blir svårt att göra som de flesta andra tål och blir ok av efter skador.
Och det är väl tyvärr sällan vet är jättebra på att stärka upp såna här lite luddiga fall och man får inte så mkt vettigt att utgå från.
Det behöver ju inte vara just som jag jobbar. Finns säkert folk som har andra metoder som funkar.

Nämner det bara iom att jag vet hur mkt du älskar och kämpar för din häst och uttryckt förr att du gör det mesta för honom bara han kan få må bra även om det inte blir ridning nu liksom.
Nu kanske han håller den här gången. Gör han det inte behöver det absolut inte vara kört!

 

[aida]

Vi var på ett första återbesök efter operationen igår, hos vår vanliga veterinär och hon var positivt överraskad över hur bra det såg ut redan.
Så skönt då jag varit hemskt orolig över att hon svullnade ganska mycket efter att jag tog av bandagen, men det var helt som förväntat sa hon
Inte halt varken på gången eller på lina, så vi får börja gå små minipromenader nu rakt fram, men hon får stå kvar på box däremellan.

Jag konstaterar igen att jag nog har världens snällaste häst. Så fantastiskt bra hon tagit detta, går snällt ut i sin utebox på dagen (där hon får sällskap av en av lösdriftshästarna på dagen, så tacksam att stallägaren gör detta för henne) och sen snällt in på kvällen till sin vanliga box när de andra hästarna kommer in. Trots 3 v hel boxvila så här så kliver hon rakt på släpet, står snällt när veterinären klämmer och känner, springer snällt på gången och när hon pyser över lite i longeringen så gör hon nån liten minibock med headbanging så söt!
Älskade lilla häst

Vilar middag efter lunchen i sin utebox

 

[Alexandra_W]

Även här går det åt fel håll. Inte orkat skriva så mycket om eländet. Senan läker nog fint, åtminstone ser det ut så på utsidan. Konturstörningen är borta, den är kall och stram och reagerar inte längre på belastning.

Men resten... Vad det nu är för något som felas honom. Det går utför, och han är enligt mig betydligt sämre idag än i augusti. trots 13 veckor i sjukruta finns noll bjudning förutom den tillfälliga som beror på stress eller koka över. Idag var det tömkörning och två varv skrittade han jättefint med bjudning. Det var det. Resterande 20 minuter ville han endera inte gå alls, gick som en lus på tjärad sticka och med massor med stressbeteenden (tugga på sin egen tunga och liknande) som han inte visat tidigare eller blev arg och exploderade och försökte även sikta och slå mot tömköraren. Bad henne i slutet av passet att se om hon kunde få honom att trava, jag har försökt själv för att se om det skulle hjälpa om han får trava pyttelite. Om han kanske är så indoktrinerad av att blivit tillsagd att gå lugnt och stilla. Han har dock inte ens velat trava när jag erbjudit det för hand. Hon fick honom att trava men det var hjärtskkärande att se. Slowmotion. Framdelen travade, bakdelen var i någon annan gångart och med en steglängd där bakhovarna aldrig sattes ner framför bakknäet..

De där stressbeteendena har inte funnits förut men har dykt upp först i tömkörningen och på senheten tyvärr även på promenaderna, de kommer efter ca 15 minuters promenad en normal dag. (Vi har bra dagar, mellandagar och usla dagar..)
Både fysiskt och humöret går upp och ner, även om humöret gick från katastrofalt (han anföll folk för minsta lilla) till okej av Trikem gastro/pronutrin. Efter/under rörelse skjuter han som upp ländryggen, och musklerna där blir som två stora "svullna" bullar.

Och - det är tretton veckor med rehab. Rödljusterapi, laser, massage, manipulation, stretch, övningar mm. Och han är inte lika öm, men det är också allt.

Så. Jag fortsätter vidhålla att något är seriöst galet någonstans. Och nej det är inte lathet, det är inte test, det är inte dålig kondition, det är inte överenergi eller nån annan tänkbar ursäkt man skulle vilja använda. Men jag är otroligt rädd att det är precis det som kommer hända på återbesöket. Att han blir piggare på klinik (det ska dessutom vara minusgrader för första gången). Han brukar även bli lite blyg på bortaplan. Och att det då, i och med att han kan röra sig u.a. när han går på adrenalin, ska bortförklaras med någon av ovan ursäkter..

Men som det är nu kommer vi inte ens kunna fortsätta senskaderehaben om vi inte lyckas vända detta. Jag skulle tro att senan kan få börja trava nån minut per dag, men att försöka jaga runt djuret i den där s.k. traven kommer inte göra någonting bättre. Varken sena, vad det andra felet nu är eller något annat...
Det enda som egentligen gjort någon som helst skillnad under dessa månader var när både höfter och rygg behandlades. Då rörde plötsligt överlinjen på sig igen, och han fick övertramp! Men det avtog ju succesivt. I övrigt så trots alla insatser så känns han sämre idag än i augusti... Men det kan man om man vill bortförklara också - med att senskadekonvalescens inte är optimal för ryggen...

Så, dålig magkänsla inför hur det är med hästen och dålig magkänsla inför risken att bara bli avfärdad med. Det skulle vara så otroligt mycket enklare om han kunde vara halt eller tydligt ha svinont någonstans..

 

[LadySara]

Även här går det åt fel håll. Inte orkat skriva så mycket om eländet. Senan läker nog fint, åtminstone ser det ut så på utsidan. Konturstörningen är borta, den är kall och stram och reagerar inte längre på belastning.

Men resten... Vad det nu är för något som felas honom. Det går utför, och han är enligt mig betydligt sämre idag än i augusti. trots 13 veckor i sjukruta finns noll bjudning förutom den tillfälliga som beror på stress eller koka över. Idag var det tömkörning och två varv skrittade han jättefint med bjudning. Det var det. Resterande 20 minuter ville han endera inte gå alls, gick som en lus på tjärad sticka och med massor med stressbeteenden (tugga på sin egen tunga och liknande) som han inte visat tidigare eller blev arg och exploderade och försökte även sikta och slå mot tömköraren. Bad henne i slutet av passet att se om hon kunde få honom att trava, jag har försökt själv för att se om det skulle hjälpa om han får trava pyttelite. Om han kanske är så indoktrinerad av att blivit tillsagd att gå lugnt och stilla. Han har dock inte ens velat trava när jag erbjudit det för hand. Hon fick honom att trava men det var hjärtskkärande att se. Slowmotion. Framdelen travade, bakdelen var i någon annan gångart och med en steglängd där bakhovarna aldrig sattes ner framför bakknäet..

De där stressbeteendena har inte funnits förut men har dykt upp först i tömkörningen och på senheten tyvärr även på promenaderna, de kommer efter ca 15 minuters promenad en normal dag. (Vi har bra dagar, mellandagar och usla dagar..)
Både fysiskt och humöret går upp och ner, även om humöret gick från katastrofalt (han anföll folk för minsta lilla) till okej av Trikem gastro/pronutrin. Efter/under rörelse skjuter han som upp ländryggen, och musklerna där blir som två stora "svullna" bullar.

Och - det är tretton veckor med rehab. Rödljusterapi, laser, massage, manipulation, stretch, övningar mm. Och han är inte lika öm, men det är också allt.

Så. Jag fortsätter vidhålla att något är seriöst galet någonstans. Och nej det är inte lathet, det är inte test, det är inte dålig kondition, det är inte överenergi eller nån annan tänkbar ursäkt man skulle vilja använda. Men jag är otroligt rädd att det är precis det som kommer hända på återbesöket. Att han blir piggare på klinik (det ska dessutom vara minusgrader för första gången). Han brukar även bli lite blyg på bortaplan. Och att det då, i och med att han kan röra sig u.a. när han går på adrenalin, ska bortförklaras med någon av ovan ursäkter..

Men som det är nu kommer vi inte ens kunna fortsätta senskaderehaben om vi inte lyckas vända detta. Jag skulle tro att senan kan få börja trava nån minut per dag, men att försöka jaga runt djuret i den där s.k. traven kommer inte göra någonting bättre. Varken sena, vad det andra felet nu är eller något annat...
Det enda som egentligen gjort någon som helst skillnad under dessa månader var när både höfter och rygg behandlades. Då rörde plötsligt överlinjen på sig igen, och han fick övertramp! Men det avtog ju succesivt. I övrigt så trots alla insatser så känns han sämre idag än i augusti... Men det kan man om man vill bortförklara också - med att senskadekonvalescens inte är optimal för ryggen...

Så, dålig magkänsla inför hur det är med hästen och dålig magkänsla inför risken att bara bli avfärdad med. Det skulle vara så otroligt mycket enklare om han kunde vara halt eller tydligt ha svinont någonstans..

Vet ju inte vart du åker med honom och vilken vetrinär. Men är det i våran stad så har iaf en vet där lyssnat otroligt på hur vi upplevt under rehab och vad som inte fungerat alls mm. Vi åkte in för en sak åkte hem med att vi inte bara kan behandla det som är utan vi måste hitta grundorsaken.

Håller tummarna att du har en vet som lyssnar på dig.

Kan du filma hemma? Tänker om det är sån skillnad

 

[Alexandra_W]

Vet ju inte vart du åker med honom och vilken vetrinär. Men är det i våran stad så har iaf en vet där lyssnat otroligt på hur vi upplevt under rehab och vad som inte fungerat alls mm. Vi åkte in för en sak åkte hem med att vi inte bara kan behandla det som är utan vi måste hitta grundorsaken.

Håller tummarna att du har en vet som lyssnar på dig.

Kan du filma hemma? Tänker om det är sån skillnad

Alltså han har visat det mesta av beteendet på klinik med. T ex så första besöket så uppsuttet ville han ju inte trava alls. När vet drev med långpisk travade han i slowmotion och citat "som av på mitten, han travar fram men typ töltar bak". Men "han travar ju rent på lina".

Eller ett annat besök när han travade rent men citat "han ser ut som han är 40 år gammal". Dvs otroligt oengagerat och så. Trots drivning. Sen skulle jag visa galopp och då fick jag verkligen jaga på honom och han blev lite upprörd med. Sen när han fick trava igen kom ju ett par varv med mer tryck i traven. "Där efter galoppen kunde han ju trava riktigt trevligt"

Så det är inte att han inte visar något alls. Utan att det hitills liksom "viftats bort". Lite "han kan ju om han vill", med undertonen att han bara inte vill för han är lat/testar/annat.

När det blev så märkbar skillnad på metacam tänkte jag att nu, nu kommer vi tas på allvar. Och det gjorde vi ju, det var efter de han behandlades i höfter och rygg. Sen kom senskadan. Och på nästa besök behandlades ryggen om men vet ville inte behandla om höfterna. Ansåg inte det behövdes. Oklart varför. Sen har ryggen behandlats ytterligare en gång.

Så, jag vill tro och hoppas det blir annat bemötande nu. Det är ändå en vet jag haft och varit nöjd med sen 2017 (och som jag inte känner igen just nu, såhär) och som tidigare just verkligen lyssnat, letat mm. Men rädslan är ju det ska bli lite likadant. Att symptomen syns men där jag, min rehabmänniska mfl tolkar de på ett vis tolkar veterinären på ett annat...
Det finns massor med film, men som sagt allt utom idiotexplosion, anfalla folk och stressgrimaser har han visat på klinik med.

 

[Sryoqwe]

Vet inte om vi riktigt passar in här. En av mina tvååringar har fått patellaupphakningar, första gången idag men sedan många fler efter det. Första försökte vi få loss ett bra tag, men gav upp och återvände senare. Då hade han fått loss den själv. Han är väldigt mild i tempramentet, gör det motstånd så gör han det inte. Tyvärr även i denna situation. De senare upphakningarna lyckades jag skrämma honom tillräckligt mycket för att han skulle ta ett hopp framåt och av misstag ta med sig bakbenet, så att det lossade.

Passande nog fick jag analysen på höet idag, och det är lågt i protein. Funderar på om det kan finnas ett samband där? Dock inte säker på hur jag ska lösa det, då de två med störst behov är väldigt kräsna och inte tidigare velat ha lusern eller annat som erbjudits, utöver havre. Tänker att vi ska ut och skritta för hand också, kanske lite mer engagerad skritt kan bygga lite muskler. Hagen är i högsta grad kuperad och de rör på sig en hel del, dock ser denna inte riktigt meningen med att göra något onödigt krångligt och gör verkligen minsta möjliga när han t ex kliver över en stock.

 

[LadySara]

Vet inte om vi riktigt passar in här. En av mina tvååringar har fått patellaupphakningar, första gången idag men sedan många fler efter det. Första försökte vi få loss ett bra tag, men gav upp och återvände senare. Då hade han fått loss den själv. Han är väldigt mild i tempramentet, gör det motstånd så gör han det inte. Tyvärr även i denna situation. De senare upphakningarna lyckades jag skrämma honom tillräckligt mycket för att han skulle ta ett hopp framåt och av misstag ta med sig bakbenet, så att det lossade.

Passande nog fick jag analysen på höet idag, och det är lågt i protein. Funderar på om det kan finnas ett samband där? Dock inte säker på hur jag ska lösa det, då de två med störst behov är väldigt kräsna och inte tidigare velat ha lusern eller annat som erbjudits, utöver havre. Tänker att vi ska ut och skritta för hand också, kanske lite mer engagerad skritt kan bygga lite muskler. Hagen är i högsta grad kuperad och de rör på sig en hel del, dock ser denna inte riktigt meningen med att göra något onödigt krångligt och gör verkligen minsta möjliga när han t ex kliver över en stock.

Jag har alltid backat för att få hakningen att släppa.