Skaffa en till?

[Fideli]

Jag blev tvungen att avliva min ena katt precis innan jul, så nu är lilla Fidelity ensam katt i huset och jag kan inte bestämma mig för om jag ska skaffa sällskap till henne.
Jag åker hemifrån 7.30 och kommer inte hem igen förrän 17.30 och då är jag bara hemma någon halvtimme, matar fiskarna och råttan och byter om till stallkläder, sedan åker jag till stallet och kommer hem igen vid 20-21-tiden, så hon är ju ensam väldigt mycket.

Men samtidigt är hon väldigt försiktig av sig och rädd för allt nytt, tycker det är otäckt när det kommer främmande och livrädd för katter som hon möter ute. Och det är ju inte så kul om det skulle komma en ny katt i huset som genast blir högre i rang än henne och hon kanske blir ännu räddare...

Å andra sidan märks det att hon saknar sin kattkompis, hon blir jätteglad när jag kommer hem och vill ha uppmärksamhet hela tiden, vill gärna sitta i knä och kela och gosa, vilket hon nästan aldrig gjorde tidigare. Det är väl i och för sig väldigt trevligt, men jag vet ju att det beror på att hon varit ensam hela dagen och förmodligen haft jättetråkigt.

Usch, jag kan helt enkelt inte bestämma mig för hur jag ska göra!

 

[blondi3958]

Vissa katter vill inte ha nytt sällskap.En bekant till mig gav bort ena sin katt(hade två) och efter ett tag skaffade hon en ny katt(unge) och det gick inte alls
Den gammla katten vantrivdes så mycket att hon slutade att äta
Men din katt kanske inte är sådan.
En katt kan också tycka att det är skönt att vara ensam.

 

[Skogstrollet]

Å andra sidan kan en katt som är lite ängslig och försiktig av sig blomma upp rejält om hon får sällskap av en annan lugn och trygg kisse som hon tycker om. Har själv sett det hända flera gånger, viltfödda jätterädda små försiktiga honor som genomgår personlighetsförändringar när en äldre hankatt har presenterats för dem.
Jag tycker absolut att du ska försöka hitta en ny vän till din katt, mitt råd är att åka till ett bra katthem och titta runt efter en lite äldre, lugn katthanne (kastrerade är de nog allihopa) och testa. Ett bra katthem ger dig en tid på dig att se hur det fungerar hemma och möjlighet att lämna tillbaka katten om det inte gör det.
En kattunge skulle kanske fungera också, då har Fidelity chans att ta rangtoppen på en gång. Men så är ju också kattungar väldigt busiga och på och kanske skrämmer iväg henne istället.

Det är så olika från katt till katt...
Gå in här och kolla, har själv varit volontär under längre tid på detta katthem och kan varmt rekommendera dem: Stockholms Katthem (Beror lite på var du bor förstås...)

/Elionor

 

[Sassy]

Jag tycker nog att det låter som om sällskap vore lämpligt. Min hane avskyr alla främmande katter, och gör allt för att döda dem, men älskar sin familj, sina flickor och bebisar. Blir de bara vänner tror jag det kan vara väldigt nyttig för din katt.

Kanske du kan ta en unge från ett katthem, och få lämna tillbaks den om det verkligen inte funkar? Det är ju ofta lite "tjafs" i början, men de flesta vuxna katter är ganska snälla mot ungar.

 

[Fideli]

Jag tror nog att det är bättre med en yngre katt, Fideli är bara två år och fortfarande ganska busig och lekfull, så hon skulle nog tycka att det var roligare med en lekkompis och dessutom mindre hotfullt än en stor gammal katt.

Fast en kattunge vill jag nog helst inte ha, men kanske någon som är runt ett år.

Sedan är det ju det där med att Fideli har blivit så mycket gosigare mot mig och tänk om det försvinner om hon får en annan katt att gosa med... Fast jag kanske är väldigt självisk som tänker så.

 

[Cinnamon]

Först och främst bör man nog fråga sig för vems skull man skaffar husdjur. I det här fallet är det ju mest för Fedilitys, som är van att ha en kompis. Men om jag var du skulle jag nog överväga att istället lämna henne till någon som kan ägna henne mer tid och uppmärksamhet, hur tufft det än låter.
Katter liksom de flesta andra djur behöver tid att vänja sig vid varandra och allt nytt. Framförallt kattungar, som kräver extra uppsikt, närhet, uppfostran och precis som småbarn bör äta oftare än var tionde timme. Det är ju inte bara att kasta in en ny kisse, stänga dörren efter sig och hoppas på det bästa.

//Cinnamon

 

[Fideli]

Kom på en grej till...

Hon har faktiskt blivit tuffare sedan hon blev ensam! Nu när det kommer främmande människor så kan hon tänka sig att komma fram och hälsa efter ett tag.
Katten som jag fick ta bort var hennes mamma, kan det kanske ha med saken att göra? Nu när mamma är borta så har hon blivit tvungen att växa upp och möta farorna själv...

 

[Fideli]

För det första så skrev jag ju i ett tidigare inlägg att jag INTE vill ha en kattunge, utan hellre en ungkatt.

För det andra har jag väl absolut inte tänkt slänga in en ny katt, stänga dörren och hoppas att allt går bra! Skaffar jag en till katt så kommer jag ta hem den när jag är långledig så de kan få vänja sig vid varandra försiktigt och under ständig uppsikt!

Jag tror också att min katt har det ganska bra, tre dagar i veckan är jag helledig och är borta bara ett par timmar, när jag är i stallet.
Och när jag jobbar så har ju i alla fall lite sällskap av råttan, de brukar sitta på varsin sida av gallret och småretas och smyga på varann. Dessutom har jag ju katt-tv! (akvariumet)

Vad beträffar maten så får hon torrfoder (rekommenderat av vet) som hon har fri tillgång till och kan äta precis hur ofta hon vill och så har hon haft det ända sedan hon var liten.

 

[Cinnamon]

Det låter ju sunt För det framgick nämligen inte i ditt första inlägg att du faktiskt hade såpass gott om tid för dem eller hur du tänkte gå tillväga. Sorry om jag högg som en kobra där Men tyvärr finns det alltför många som inte tänker så, utan skaffar djur som de sedan inte har tid för. Att du inte ville ha en unge såg jag först när jag skrivit inlägget..

Vi har själva en kastrerad hankatt på 6 år som i somras fick en liten tjejkompis på 12 v. Det tog ca 3-4 veckor innan de accepterade varandra, och han var skitsur på oss som tagit dit detta "vilddjur". Nu är de dödspolare och han har blivit väldigt lekfull och kelig igen sen dess.

Önskar dig all lycka till
//Cinnamon

 

[Fideli]

Ok, jag snäste nog lite häftigt tillbaka oxå, ursäkta.

Jag blev lite upprörd, för nästan alla djur jag någonsin haft har varit sådana som andra tröttnat på eller inte haft tid för eller katter som har dykt upp magra och eländiga och som ingen velat kännas vid...

Så det kändes inte så roligt att bli föreslagen att lämna bort djuren till någon annan...

 

[Cinnamon]

Har full förståelse för det, eftersom jag själv är något av en Dr.Dolittle när det gäller djur som far illa. Därför jag reagerade som jag gjorde på första inlägget *skakar tass* Vill samtidigt passa på att beklaga förlusten av Fidelis mamma.

//Cinnamon