Skilja på skänklarna...

[Spider84]

När man skolar och när man rider ut.
Hur gör ni?

På sista kursen för Katrin såg vi att när jag skulle fatta trav på Aminette så skjöt hon istället för att bära. Fattade jag med spöet (från ryggen var passet) så fattade hon det jätte fint.

Idag upptäckte jag att jag sitter och skänklar vid samma tillfälle oavsett om jag vill att hon ska sätta under sig ett ben mera eller om jag vill att hon ska ändra sin takt, visserligen så ska hon ju hämta benet längre in under sig då med. Det tillfället är i alla fall när hennes ytterfram precis ska lyftas = travfattning.

Nu är min häst såpass sjyst att hon försöker göra som jag vill. I början av passet när jag bara bad henne att träda längre in under sig så gjorde hon det, men sedan förstod hon såklart inte när jag ville ha trav så jag tog hjälp av smackningarna, men så förstod hon inte när jag ville att hon skulle gå långre in under sig i skritten utan började trava.

Mitt fel inte hennes såklart.

Nu måste jag först lära om och sedan måste jag lära henne den korrekta hjälpen för att gå mer in under sig.

I vilket fall hur gör ni när ni rider ut för då använder jag skänkeln för att be om antingen ändrad gångart eller för mer skjut/fart eftersom jag ännu inte ber om form ute.

Ska jag kanske bara använda rösten för att be henne öka ute?

Jo ett ps. Jag tror att hon använder skjutet i paddocken när hon inte kan bena ut vad det är jag vill utan hon blir spänd och lite stressad och börjar skjuta för skänkeln istället.

 

[evis]

Det är nog alltför vanligt att folk inte ägnar detta en tanke, och därför omedvetet lär hästen att "gå emot" skänkeln. Det behövs inte!

Allt hänger på i vilket skede du skänklar.
Man kan lägga skänkeln när man vill att hästen ska LYFTA sitt bakben från marken - det är det du gör när du ber om steguppkortning (som leder till trav, eller piaff). Men sedan kan man också lägga skänkeln när hästen har bakbenet i luften - för att be hästen sätta in bakbenet ännu längre inunder. I båda fallen påverkar du magmusklerna att dra ihop sej.

Vill du be om mer påskjut, så handlar dte helt enkelt om att tajma skänklingen till när hästen redan HAR bakbenet i luften. Du avbryter inte skjuttiden utan låter hästen skjuta på bakom sej och skänklar istället "fram" bakbenet när hästen har det i luften.

Så inte behöver du skippa skänklarna för att få mer "skjut/fart" - men du måste tänka på tajmingen! Konsekvens är en förutsättning för att man ska kunna lära om inlärda vanor.

Sen är det ju givetvis så att det är en bra grej att hästen förstår skänkeln "trav", skänkeln "galopp" och skänkeln "skritt". Men inte heller när man lär in dem behöver man bortse från hur skänkeln tex ska fungera i piaffen, det hela är väldigt logiskt om man tänker efter.

 

[Spider84]

Nu är jag lite förvirrad. Nog för att jag vet att det gäller att tajma det hela.

Men du säger att man skänklar när hästen har bakbenet i luften för att få den att sätta det mer in under sig och det är ju logiskt, men du säger att du också gör det för att få mer skjut/fart ute eller?

Och det med magen vet jag ju också att det är den som drar till sig bakbenen in under sig, eller hur man nu ska beskriva det.

 

[Jegra]

Jag använder i princip bara skänkeln för att just aktivera bakbenen, det som ökar takten är min ökade takt, jag anger den och hästen anpassar sig. När jag vill trava börjar jag med att aktivera bakbenen och därefter tillför jag mer energi och ger hästen möjlighet till en svingande rygg genom sitsen. Jag tänker mig att jag har en kärna av energi strax nedanför/innanför naveln som är som ett centrum, genom att tänka mig att jag släpper fram eller håller in denna energi påverkar jag min sits. Följer hästen inte det kan jag förstärka genom smackning men också genom att ytterligare öka trycket i skänklarna. Efter några repetitioner brukar hästen bli observant redan på den lilla "energisignalen".

Det kan låta lite märkligt, men jag har nämligen en teori; försöker vi styra olika delar av vår kropp medvetet blir hjälperna ofta stora och klumpiga, för vi försöker styra dem via intellektet. Men hjärnan är redan expert på att styra kroppen, om vi låter den göra sitt jobb i lugn och ro. Jag upplever att om jag istället arbetar med olika tankesätt och inre bilder av vad jag vill uppnå får jag en mer följsam ridning bättre hjälpgivning. Somliga saker som just sits upplever jag att detta är väldigt effektivt på för vi är så ovana vid att styra vår bål in i olika situationer.

 

[Jegra]

Ska kanske lägga till att jag inte gör någon skillnad på hjälpgivning när jag skolar eller rider ut, jag använder samma principer oavsett...

 

[evis]

Okej, men om vi säger såhär.
Genom sitsen sätter du hur mycket fram/tillbaka du vill ha hästen. Det är den primära hjälpen - och skänkel används enbart om den behövs. Såklart..

När hästen skjuter på max så "öppnar den upp" bakbenen max bakom sej. Det du gör när du "kortar upp" till piaff eller trav från skritt - är alltså att skänkla INNAN hästen har öppnat upp bakbenet, för att den ska lyfta. Du kortar skjuttiden. I piaffen lägger du skänkel rätt tidigt i skjut-läget, beroende på hur mycket framåtgående piaff du vill ha.

Om du istället vill ha mer skjut
- du vinklar fram ditt bäcken, och ska vi leka med jegras tanke så kan vi också tänka oss att vi "släpper ut" en hel del energi ur magen, öppnar upp och "länger" vår maglinje. Detta gör att hästen skjuter på lite mer. Låt hästen göra det så har du ökat skjuttiden ("fart") - ska du blanda in skänkel för att öka skjuttiden så tänk istället att ju mer framåt hästen får sina bakben, desto längre kan den skjuta på även bakåt. Men då tjänar det ju inget till att lägga skänkel när hästen har bakbenen i backen, plockar den in bakbenen tidigare så kortas skjuttiden - men lägger du skänkel när hästen har bakbenet i luften så ökas helt enkelt undertrampet och om du genom sitsen sätter hur mycket den ska skjuta på bakom sej så får du också mer påskjut.

Sen ska man väl vara medveten om att i inlärningsskede, både av en "trängande" tygel och av skänkelhjälper - så får du bäst effekt om du ger hjälpen precis innan hästen ska till att lyfta benet. Dvs vill du att hon ska korta bakbenssteget måste du lägga skänkel precis innan hon ska till att lyfta det. Tids nog förstår hon att skänkel betyder "lyft in" bakbenet och då kan man "avbryta" skjuttiden på ett annat sätt.

Sen håller jag med Jegra i det hon skriver, MEN - problemen kommer helt enkelt när jag som ryttare har vant in ett mönster i min kropp, som helt enkelt inte "gynnar" rörelsen. Då krävs det att jag tar reda på vad jag gör för fel och vad jag bör göra istället - och medvetet lär in ett nytt vanemönster i kroppen. Visst kan det bli klumpigt och konstigt då, men så är dte alltid när kroppen dels måste "lära sej" ur det gamla mönstret och dels måste lära sej ett nytt mönster.

 

[Spider84]

Ja precis sån är jag med. Det tar mig ett tag att lära om och jag måste verkligen tänka igenom det. Det är ju det som gör det så svårt, men nu tror jag i alla fall att jag förstått hur du menade och det är bara att testa.

 

[Blaze_Of_Glory]

punkten du beskriver nedanför naveln är centrumet för all ki, dvs din kroppsenergi. Ki finns i alla varelser, vilket gör att vi kan "kommunicera" med hjälp av denna.
Så det är mycket riktigt som du säger; att om man rider med sin ki istället för ren fysik, så når man en helt annan nivå. Om hästen lyssnar på dig så blir dens kropp en spegel av din, så om du har din tanke i magen-korsrygg, och hästen har sin i buken-korsrygg, så är ni både välbalanserade i er själva och därigenom även tillsammans.

 

[Jegra]

Japp, jag vet att det är Ki, men det är i princip bara gamla "kampsportare" som förstår vad det är så jag brukar förklara så där istället. :-)

 

[Spider84]

Jag har tränat "en del" kampsport så det hade jag hängt med på.

Nå väl jag förstår hur du menar och det är något som jag inte tänkt så mycket på innan, men som jag ju har försökt att sträva efter. Du förstår hur jag menar, men i just detta fallet känner jag mig tvungen att verkligen ta det mekaniskt för att sedan gå över till känsla.

 

[Blaze_Of_Glory]

åh!

Själv är jag nämligen självlärd i ämnet, men har inte haft något bra namn på den förrän nu, då jag har träffat en samuraj som kunnat namnge min kunskap.

 

[monster1]

Jag vickar på höfterna. ökad fart skall väll komma sig av att man lättar lite i sadeln och inte sitter lika samlande (alltså ur höften/bäckenest placering, ditt bäcken som hästens?).

 

[Spider84]

Jo precis du ändrar bäckenet efter samlingsgrad, men det är en av sakerna jag tycker att jag klarar.

I vilket fall så här gick det när jag fick provat.

Jag körde på: när jag vill ha ett ben mer under henne skänklade jag när inner fram var i sitt bakersta läge och när jag vill ha trav så blir det när ytter fram ska lyftas.
Min lilla häst slutade ha spänningar i nacken, förutom när min jäkla axel åkte fram i vänster varv , och någon enstaka gång när jag fick påminna henne med hjälp av skänklen. Hon hade inga ansatser till att börja trava trots att jag var på henne en hel del med inner skänkeln (som träning både för mig och henne), me när skänkeln kom för trav började hon så snällt travar. Och traven var lugn, bärig och framför allt avslappnad. Sedan efter några mycekt lyckade travfattningar så gick jag tillbaka i skritten och bad henne att peta under sig bakbenet mer. Hon sa "ja visst inga problem" och hade inga ansatser till trav.

Sedan funkade öppnan mycket bättre i skritt och trav med för den delen. Där har jag en tendens till att ge henne stöd och hon söker det, men inte detta passet. Slutan i trav gick också bättre, men den hade vi rätt bra koll på innan.

Dock började jag fundera över sluta i skritt. Då ska jag ju skänkla in ytter bak. När kan man se på frambenen när det är dags för det.

Jag vet...man ska rida på känsla, men just nu måste jag få ordning på mina skänklar innan jag kan gå tillbaka på känsla.

Aminette uppskattade det i alla fall mycket och usch vilka skuldkänslor man kan känna över att man suttit och gjort fel.

Nu ska vi ta och fortsätta med detta tills det sitter sen får jag köra på känsla igen tills nästa problem dyker upp...och det är ju sällan långt borta.

 

[evis]

Jag vet inte om jag hängde med - vilken skänkel är det du la när?

Nå, i sluta både i skritt och trav så är det ungefär samma tanke som jag tror du hade här - man vill "snabba på" ytterbak (minska skjuttiden), så hästen kommer närmare diagonal tvåtakt i skritt, eller i traven helt enkelt förstärka bärigheten i tvåtakten. Då gäller det, i skritt, att skänkla ytterskänkel precis innan ytterbak ska till att lyfta - ungefär precis när innerfram lyfts.

Problemet med slutan är att skänkeln stimulerar magmuskulaturen att korta sej, kortar sej magmuskulaturen så kortas även ryggen och ytterhöften "dras" fram - poängen med slutan är ju dock att hästen tar in ytterbak och bär på det, med bakförd ytterhöft. Jag vet ärligt talat inte hur man motverkar detta egentligen, förutom att vara försiktig med ytterskänkeln och inte använda den "mot" hästens sida på samma vis som man kan använda innerskänkeln mot hästens sida för att förstärka böjningen och den framförda höften.

Ang detta med känsla - för att kunna utveckla känslan måste det finnas ett mått av medvetenhet, det är min tro. Att man sedan kan använda sej av visualiseringar för att medvetet förändra något, är lite av en annan sak.

Ang ki-center så ÄR det riktigt häftigt, speciellt hur "oridna" hästar svarar på det? Min Stella låser och blockerar sej rätt lätt om man använder sej av tyglar, skänklar, ja, tom om man kramar med en "rumpmuskel" - men med tanken att "öppna upp energiflöde" ur magen och att "stänga in energiflöde" så kunde jag äntligen hitta till skritt-halt-skritt på henne, och hon suckade lättad. Men, jag måste erkänna att jag har svårt att hålla kontroll på det där med energin, och påverkas mycket av hur hästen själv är, tips på andningsövningar och annat tas gärna emot!

 

[Spider84]

Jo det med slutan är lite konstigt, men det är den enda rörelse som varken jag eller Aminette aldrig haft problem med.

Ska vi ta med med skänklarna igen?
Visst ska jag ta det på när bakbenen lyfts, men just nu kör jag på att jag tittar på frambenen och i och med det så vet jag när jag ska skänkla. Sedan får jag gå in mer på att jag känner när bakbenen lyfts m.m.

Så här sa Katrin:
Om jag vill ha innerbak mer in under henne så skänklar jag när innerfram är i sitt bakersta läge. Nu gör jag så att jag kör med dubbla skänklingar, har alltid gjort det när det gäller just detta (vet inte varför det blev så). Och då skänklar jag alltså en gång i det läget ovan beskrivet och sedan snabbt efter en gång till. Detta motverkar att bakbenet går ut från tyngdpunkten i sista sekund, något Ami är rätt bra på.

När jag vill ha in ytterbak mer, i slutan t.ex., så skänklar jag när ytterfram är i sitt bakersta läge, men det blir ju också precis som du skrev att ma får trixa lite med den skänkeln för att hästen inte ska dra ihop sig istället.

För trav så skänklar jag med inner skänkel precis när ytterfram ska lyftas = diagonal rörelse.

Testa det igår och det funkade helt perfekt.
Ami lyssnade fint på att sätta under sig mer och hade inga trav ansatser och när jag bad om trav var hon inte det minsta konfunderad utan travade direkt. Sedan när jag gick tillbaka till skritten igen så hade hon heller inga trav ansatser, men så fort jag ville ha travså travade hon.

Så hon har nog fattat skänklarna, men när jag pressat henne och skänklat fel så har hon väl använt skjutet för att försöka reda ut det.

I alla fall så försvann nästan all spänning och tyglar kunde hänge mest hela tiden. Nu är det bra min vänstra axel jag ska få ordning på.
När jag är i vänster böjning så åker den axeln fram och den går det mer ju mer tyglar jag har i den hande, men så fort jag tänker på det så slappnar Aminette av och böjer sig igen.