skillnad på hästens kraft

[confetti]

okej, jag vill börja med att säga att jag vet att de flesta här säger att inom barocken så spelar det absolut ingen roll vad man har för ras.

men ändå blir jag lite fundersam över att på alla uppvisningsbilder, kurser mm så har de flesta stora, kraftiga och tunga hästar. jag kan förstå att det ser maffigt ut när de visar upp sina konster men jag menar att de saknar ofta mjukheten som man kan se hos mindre hästar. dessutom så tycker jag att många pratar om att det är en fördel om hästen är kraftig eftersom den får lättare att bära upp sig etc etc. men om man tex jämför en nordis med en arab så visst, nordisen är förmodligen mycket starkare och kan utföra sina rörelser med mera kraft och styrka medan araben är mindre, lättare och visar sina rörelser med mer elegans och lätthet. även om nordisen då är starkare så har han ju så mycket mer tyngd att lyfta än araben som borde kunna lyfta sig lika lätt´i förhållande till sin kroppsvikt.

jag svamlar på lite men jag tänker mycket på det här men jag kan inte påstå att jag har kommit fram till något klokt beslut än men jag vill bara höra era åsikter....
är inte ute efter att pr0vocera :smirk:

 

[journeyman]

Man kan spela lika vackert på en flöjt som på ett valthorn, tycker jag.

Och så svårt det skulle bli att sätta ihop en orkester om alla valde samma instrument!

 

[Antti]

Riktigt så är det inte.
En stor kluns med mycket massa kan utföra ett fysiskt arbete utan att det kostar nämvärt. Så för att få samma effekt i träning på en ns som ox så krävs det mycket mer.
Man får araben i skick mycket snabbare och lättare än ns.
Många lurar sig med att ha stora hästar för att bära sin egen vikt. Den stora kan få lika mycket felbelastning just för att den inte behöver vara lika exakt.

 

[Jessica]

Den stora kan få lika mycket felbelastning just för att den inte behöver vara lika exakt.

Exakt!!!

Och för att ryttaren inte tror att det är lika noga att rida till en "stark" häst korrekt.

Grövre hästar benämns ofta, felatktigt, som viktbärande. Jag anser att hästens konstitution är viktigare än vikten när det gäller frågan om den är viktbärande eller inte.

mvh Jessica

 

[sissu]

"Och för att ryttaren inte tror att det är lika noga att rida till en "stark" häst korrekt."

Är det så illa menar du, bland folk? Helt absurt påstående i mina öron.

Jag som är liten och nätt men älskar hästar med tyngd i bättre än "lätta" hästar tycker precis tvärtom. Att dessa tunga hästar behöver bra mkt. mer arbete och är roliga att jobba med än de lätta som så gärna och enkelt kan lura sin ryttare.

MVH/

 

[evis]

Tror nog man missar något om man tycker att kallblodstravare i regel är "stora" och "tunga".
I södra Sverige är det vanligare med bruksnordisar som ju i sin konstruktion mest påminner om ardenners -de HAR svårt att förflytta sin vikt på bra sätt under ryttare.
Häruppe har vi däremot mest kallblodstravare - och visst finns det rejält grova sådana med (typerna varierar i all oändlighet), men också mycket små och nätta saker. Inte för att det behöver betyda så mycket för smidigheten - den nordsvenska brukshästen är ju känd sedan länge för att vara mycket smidigare i skogsarbetet än tex ardennern även fast det är extremt mycket ardennerblod i våra bruks idag.

Nå, iaf, när det pratas om "nordisar" i daglig tal häruppe menar vi kallblodstravaren - men pratas det om "nordisar" i dagligt tal söderöver brukar man åsyfta den tyngre varianten.

Jag har ett par "nordisar" -kallblodstravare, inte nordsvenskar, varav den ena är ca 145 cm hög och väger runt 400 kg en tung dag. Bogen är väl sisådär hälften så bred som halvblodsgrannarnas. Jag vill inte påstå att hon har så förbaskat mycket vikt att flytta runt direkt *skrattar*. Hon är tex bra mycket mindre än araben min granne hemmavid har, han är väl sisådär 155 cm och lär väga cirkus 500 kg.

Hennes halvbror (samma mor, liknande blod övht) som synes på en del uppvisningsbilder på nätet med ryttare SC, är också en sådan liten sak.

Men visserligen är det min 150 cm höga (och 50 kg tyngre) kallblodstravare som är smidigast av dem två....

Kontentan - storleken har inte alltid betydelse (vad gäller smidighet i vart fall). Och många kallblodstravare ÄR små. Dock ska man ju vara medveten om att typerna skiljer vida - gamla svenska kbltravare tenderar att vara större (runt 155-160 cm), lite tyngre och med längre ryggar. Modet går ju dock mot mindre, kompakta, lätta saker -kanske iom Eldingblodet?

I övrigt måste jag instämma i det Journeyman skriver.
Och som vanligt, dressyren är till för hästen, hästen är inte till för dressyren.

 

[Spider84]

Fast att jämföra en arab med en nordis var kanske inte det allra bästa. Ser man på en rastypisk av var ras så har nordisen bättre vinklar = lättare för sig.

Jag vet inte om jag tycker att det blir klumpigare bara för att man har en grov häst. Blir den enormt grov så visst då håller jag med, men jag tycker att jag sett flertalet gånger att grövre hästar är minst lika smidiga som de nättare.
Jag räknar t.ex. PRE åt det grövre hållet (oftast) i alla fall den äldre varianten av dem som är den jag tycker är PRE.

De som är lite nättare är ofta byggda på ett annat sätt och för ett annat ändamål = "fel" vinklar så jag tycker att det blir svårare på det sättet.

 

[Carmona]

Fel fel fel...

Den nordsvenska brukshästen har inte extremt mycket ardennerblod i sig.
Det blandades in några få hingstar med ardennerblod i slutet av 1800-talet / början på 1900-talet. Men det är knappast något som ska märkas av idag. Dagens nordsvenskar som råkar ha något av det där ardennerblodet i sig (inte många individer) ligger minst 15 generationer framåt i tiden. Alltså handlar det kanske om promille.
I vilket fall som helst så skedde inkorsningen innan nordsvensken delades i bruks och trav. Alltså har båda typerna lika mycket inblandning av ardenner i så fall.

 

[Immer]

Min kallblodstravare, ett sto på 12 år och 159 cm mkh, är den lättaste och smidigaste häst jag suttit på sedan 1964! Hon är definitivt viktbärande, det har bevisats under de tre år jag ridit henne, och hon är så känslig för hjälperna att jag nästan bara behöver tänka vad jag vill hon ska göra. :smirk:

Men så är hon faktiskt den enda kallblodshäst jag ridit, jag har bara suttit på halv- och fullblod tidigare.........

Immer

 

[Antti]

Man ska självklart inte betvivla folks inlägg, men man måste få undra i alla fall.
Bara AR ryttare lyckas hela tiden med saker som andra aldrig har gjort, undrar hur det kommer sig?

 

[journeyman]

De försöker lite mer.

 

[lilla_mamma]

Men självklart. Vi har ju sett ljuset och uppnått Nirvana, det är klart att vi lyckas med mirakel. Det är bara de oinvigda som inte begriper varför.

 

[miranda]

Jag håller med Immer! Har ridit "Strömsholmsridning" på halvblod och diverse andra ridhästraser sedan 1974. Ingen häst varit lika smidig, engagerad, rörlig och kvicktänkt som min kallblodstravare som är den häst jag helst rider idag... Men jag har ju förfallit åt AR också / Miranda

 

[Antti]

En följd fråga då.
Är det rasernas fel eller ryttarnas att dom inte har varit lika snabba, känsliga och mjuka som klumpiga ns?

 

[emindy]

naturligtvis spelar ridningen in, men vem kan låta bli att älska nordistravarna? (De som inte fått psyke och kropp förstörda av stress och ensidig, ej ridvänlig, träning alltså.)
JAG tycker att kallbloden är maffiga, därför blir det än häftigare när man får en så maffig häst att utföra det man vill med en sådan lätthet.
Sedan att jag själv har en varmblodstravare... nåja.

 

[Fifflan]

Men många av de nordsvenska travarna är inte ett dugg klumpiga! Själv har jag ridit 4 olika nsv travare, och de var alla arbetsvilliga, smidiga, vändbara och helt enkelt allmänt trevliga (en som just kommit från banan var iofs väldigt het). Dessa hästar gick på en ridskola i Blekinge som jag jobbade på i början på 90-talet, och var jättepoppis på ridskolan, just -misstänker jag- för att de aldrig blev framtunga och träiga som många av de stora halvbloden blev. De var mer självbäriga, helt enkelt. Speciellt minns jag en som jag tror hette Solvända eller något med sol i alla fall, som var helt underbar att rida, bärig och följsam och tuff i skogen. Dessutom hoppade hon som en katt.

 

[sedran]

Om nu allt detta stämmer, när går dressyreliten över till kallblodstravare?

Missförstå mig inte, men jag har så svårt att förstå varför det blivit en trend att tro att nordsvenskar är värdlens bästa häst för samling, när de varken återfinns i världscupen eller i Jerez eller i Wien?

Får man ställa en "klurig" fråga, utan att ni blir arga? Om Du hade ridit bättre, om du redan kunnat allt det där du vill lära dig, hade du valt en travhäst då? Hade du inte velat ha Poetin (eller annat mirakel-halvblod) istället?

 

[Immer]

Nej då, jag blev inte arg. Och det finns anledningar till att jag inte köpt ett flashigt halvblod - trots att jag anser mig vara en skicklig ryttare.

Jag har ridit sedan 1964, med några års uppehåll på 70-talet. Jag är uppväxt under ganska enkla förhållanden och det var helt enkelt omöjligt för mig att få en egen häst - det fick bli ridskolan istället.
Under årens lopp har jag sedan ridit mest på ridskolan men även en del privathästar och jag har även haft en och annan foderhäst. Tävlat har jag gjort upp till LA, så mycket längre kommer man nog inte om man inte har en egen häst.

För tre år sedan var min son utflugen, ekonomin kändes bra och då var det dags att köpa en egen häst. Detta var samma år som jag fyllde 46 år. Jag fick en riktigt stor summa pengar av min mamma, och för dessa pengar kunde jag köpt en häst med kapacitet för svår klass. Ändå valde jag en kallblodstravare för 15000 kronor...

Under alla dessa år har jag samlat på mig en hel del erfarenheter. En av dessa är att tävling inte är hela världen. Jag söker mig hellre till konsten, och jag utvecklas som människa hela tiden när jag håller på med AR.

Du undrar när dressyreliten går över till kallblodstravare? Det gör de kanske den dagen de slutar tävla, släpper prestationen och ser något annat än prisrosetter, ära och berömmelse.

Jag har aldrig någonsin påstått att kallblodstravare är världens bästa häst när det gäller samling, jag har bara skrivit att min häst har lätt för det. Jag har sett andra som inte ens varit i närheten av hennes kapacitet.

Immer

 

[Immer]

Käre Antti, det är inte alls så konstigt att AR-ryttare lyckas!
AR handlar inte bara om teknik, det är också mycket andlig utveckling för ryttaren. Vi släpper prestationen och vips, så blir vi ödmjuka (både inför hästen och för andra människor) och lär oss att "uppskatta det lilla".

Du är hjärtligt välkommen hit till Skåne för att träffa mej och min häst.

Immer

 

[Antti]

Ni blir så ödmjuka att alla andra raser är odugliga. Alla andra tränare är odugliga. Alla andra ridstilar är odugliga.Osv.
Det är vad jag kallar personlig utvecklig

Det märkliga för mig som har haft araber som verkligen är känsliga och lyhörda, sitter upp på en sk. känslig ns och det är som att sätta sig på en stock. Jag begriper bara inte hur man kan få det till lätthet?????
Saknar ns ägare all självkritik?