Skolskjutningen i Finland

[Cambrie]

Ja det känns ibland som att man fortfarande tar lite lätt på mobbning och inte tänker på hur farligt det är. (alltså "man" i skolor, där de inte får stopp på det, jag är så naiv att jag har svårt att föreställa mig att det verkligen inte går att få stopp på om man lägger till alla klutar som vuxen grupp. Är också övertygad om att det finns massa lärare och skolor som sätter stopp väldigt snabbt och tidigt.) Till och med när det slutar mycket illa för den som är mobbad känns det som att tidningarna o intervjuade rektorer nästan -jaja så blir det ju med det jaja. Och i det här fallet är det ju ändå faktiskt nästan omöjligt att alls ha något fokus på sådant, utom när det gäller vuxna kanske och då väldigt långt ifrån barnen.

Jag håller med. Och som.sagt. De allra flesta har den mentala spärren. En av 1000 har det inte (har så klart ingen statistik). Då slutar det att någon dör, många gånger den utsatta som inte längre orkar leva. Vi måste ta mobbing på större allvar. Den förstör liv.

 

[Masqueradee]

Jag tycker det är så märkligt att det är så accepterat att människor får sina liv förstörda för all framtid och att man sedan blir förvånad över att de som blir utsatta för den vedervärdiga misshandel som mobbning är slår tillbaka. Nej jag gillar inte att barn skjuter andra barn men varför anses det naturligt att barn stjäl livets mening för andra barn?
Nej jag kan inte riktigt uttrycka vad jag menar men hoppas någon ändå förstår.

Jag förstår vad du menar. Blev själv otroligt utsatt som barn och behöver fortfarande kämpa med mig själv och mitt dåliga mående som 32-åring. Har aldrig själv haft ens i närheten av tankar att skada andra, utan allt har vänts till mig själv istället.

 

[bettysmatte]

Hur har inte skolan och samhället svikit honom om han såg det här som sin utväg ur helvetet han levde i? Så ofattbart tragiskt! Hoppas att ansvariga på skolan kommer att ställas till svars, det är deras fel att det här har skett.

Ja, det är rent förfärligt på alla håll och kanter.

 

[Gnist]

Om han nu varit gravt mobbad under lång tid och ingen gjort något för att hjälpa honom.

Vad jag läst, så började han på skolan i början av 2024 och även om en dags mobbning är för mycket tror jag inte man kan säga att max 3 månader är väldigt lång tid.

Tragiskt oavsett, för alla inblandade.

 

[LiviaFilippa]

Vad jag läst, så började han på skolan i början av 2024 och även om en dags mobbning är för mycket tror jag inte man kan säga att max 3 månader är väldigt lång tid.

Tragiskt oavsett, för alla inblandade.

Han kan ju ha varit mobbad innan också även ifall han gick på en annan skola då.
Somsagt jag vet ju inte men om han tillexempel blev mobbad i sin gamla skola och sen blev han även mobbad i sin nya skola. Då kanske han heltenkelt inte orkade mera.
Själv klart så är det inte RÄTT att döda nån o avsett men somsagt så en 12-åring har ju inte färdigt konse kvens tänk heller.

 

[LiviaFilippa]

Dethär är såklart inte samma sak och INTE nån ursäkt för att döda nån!
Men jag var mobbad ganska så mycket i skolan när jag var mindre. Och när jag var 15 så hamnade jag på ett hvb hem och där blev jag också mobbad fast MYCKET värre.
Och helt ärligt så ni får tycka att jag är en galning om ni vill. Men om jag hade haft nåt skjut vapen så kan jag inte säga helt säkert att jag INTE skulle iallafall tänka på om jag skulle skjuta hon som var värst då. För att som jag kände då så var jag liv rädd för att hon skulle döda mig tillslut. Jag vet inte om jag skulle ha vågat göra det ändå om jag hade kunnat men jag kan fatta OM man som inte ser nånannan ut väg.
Och somsagt nu vet inte jag nånting om hur mobbad den pojken i Finland var. Men OM han var väldigt mobbad så kan jag iallafall fatta hur han kunde tänka att han ville skjuta dom plus att han somsagt bara är 12.

 

[Marita73]

Jag förstår vad du menar. Blev själv otroligt utsatt som barn och behöver fortfarande kämpa med mig själv och mitt dåliga mående som 32-åring. Har aldrig själv haft ens i närheten av tankar att skada andra, utan allt har vänts till mig själv istället.

Det är samma här. 40 år senare kan jag fortfarande inte se mig i spegeln utan att må illa över hur ful jag är.
Det sätter spår men det som räddade mig var ridskolan och hästarna. Mamma hade ingen aning om hur jag hade det i skolan.

 

[Valerianovna]

Mobbing är ju ofta ett väldigt utstuderat psykiskt och fysiskt våld som kan pågå under lång tid, och riktas ofta mot ett barn (av andra barn som omgivningen anser är deras kamrater) som har begränsade möjligheter att göra något åt sin situation.
Kulturellt finns det dessutom ofta väldigt väl dolda/subtila uppfattningar om att det är upp till individen att bli tuffare, säga ifrån eller slå ifrån. En tyst form av victim-blaming som leder till skam och utanförskap, likt den man kan se mot tjejer som går på fest hemma hos en grupp killar hon inte känner så väl och där blir våldtagen. En outtalad upfattning om att man själv gjort något eller är på ett sådant sätt att man målat upp en måltavla på sig själv, när allt man egentligen gjort är att leva.
Jag skulle vilja påstå att mansbilden, och uppfattningen om att mandom är en status som kan förloras (toxic masculinity) gör att män/pojkar dessutom löper risk att uppleva en relaterad kognitiv dissonans när de utsätts för bland annat mobbing, vilket ytterligare komplicerar saken.

Generellt sett ser vi att social isolering är dåligt för människor, separationen från den gemenskap och empati som finns bland de sina leder ofta till mer eller mindre extremt tänkande, och hos vissa till våldshandlingar. Flickor vänder statistiskt sett våldet mot sig själva medan pojkar löper större risk att vända våldet mot andra, men statistik och verklighet går ofta isär.

Troligtvis fanns det många varningssignaler hos det här barnet som samhället och närstående, utan ont uppsåt, inte sett eller ignorerat. Detta är ett förlopp av händelser och internalisering av känslor hos individen, ett tryck som uppstår och byggs på tills den figurativa bomben detonerar. Väldigt ofta har personen skämtat om/talat om våld och ibland rent av pratat om sina planer mer eller mindre rakt ut i förväg, men människor har avfärdat det som snack (en inarbetad jargong) eller morbid humor. I vissa fall där barnet eller personen varit aktivt på internet och i chattgrupper har andra till och med uppmuntrat fantasierna och eggat på.
Jag skulle vilja påstå att relativt få som begår skol-eller-masskjutningar kategoriskt är antisociala och saknar empati. Den förmågan är en del av vår hjärna som kan utvecklas väl eller eftersättas/atroferas på grund av yttre omständigheter, och människor kan i de fall de upplever extrema känslolägen helt stänga av sin empati. Likaså gäller förmågan till konsekvenstänk.
Varför jag tycker det är viktigt att förstå detta är för att förväntan på att gärninspersonen skall vara en psykopat eller ett monster gör oss blinda. Bara genom vår egen chock och misstro när ett barn skjutit någon borde vi få en insikt i att vår egen uppfattning är att "normala" barn skjuter inte med uppsåt, och att denna uppfattning är både felaktig och lätt kan leda till att varningssignaler hos personer i vår närhet kan gå oss obemärkta förbi. En skol(mass)skjutning är ofta det yttersta uttrycket för ilska, upplevd oförätt, ensamhet och hopplöshet.

Yttersta ansvaret för handlingen vilar på individen, men om vi vill förhindra dessa tragedier måste vi också ta ett större kollektivt ansvar. Jag hör/ser alltför ofta föräldrar bagatellisera eller avfärda när de egna barnen bryter mot lag och samhällsnormer, eller begår handlingar som antingen anspelar på våld eller är rent av våldsamma.

 

[Tonto]

Jaktvapen är inte direkt supereftertraktade hos kriminella.

Nej men dom används ändå. För två år sedan så sköts en man med gevär ca 500 meter ifrån mig när jag stod vid ica med hunden.

 

[Mineur]

Jag har rensat bort några inlägg. Snälla försök låta bli att tjafsa, särskilt i en så här pass viktig tråd.

/Mod

 

[Inte_Ung]

När jag var 12 år, sådär på Hedenhös tid, så fick jag prova att skjuta prick med min Morbrors tjänstepistol.
Han var reservare som militärläkare.
Pistolen, en Husqvarna, förvarades i ett av två inbyggda kassaskåp.
I det andra så förvarades husets starksprit.

 

[Asko]

Jag förstår vad du menar. Blev själv otroligt utsatt som barn och behöver fortfarande kämpa med mig själv och mitt dåliga mående som 32-åring. Har aldrig själv haft ens i närheten av tankar att skada andra, utan allt har vänts till mig själv istället.

Jag hade en viss spärr som hindrade mig från att gå över en viss gräns. Men jag hade tankar på både skada mig själv och andra.

Jag misstänker kraftigt att problematiken med min agorafobi (i brist på bättre ord) som jag haft så länge jag kan minnas kommer ursprungligen från när jag mobbades under lågstadiet i taxin. Det är en ren fysisk reaktion som händer så fort jag blir nervös för någonting, ibland innan jag ens vet att jag är nervös. Oavsett om det är positiv förväntan eller negativ nervositet.
Och det har hängt med ända sedan dess. Det är rätt otroligt att det har satt såna fysiska spår i min hjärna att det skapade nya signalspår som verkar inte kunna gå tillbaka, utan är helt enkelt där resten av livet.

 

[Rosett]

Tänkte just på USA (såg att du också gjorde det i ett senare inlägg) och hur vanligt det är att barn skjuter där.
De skjuter syskon, föräldrar, sig själva.. ofta är det väl olyckor, pistolen förvaras laddad i sovrummet i ett nattygsbord.. fruktansvärt.

Min granne som är jägare har självklart vapenskåp, låst, och förvarar inga laddade vapen.

halvt kl

Jag följer en polismyndighet i USA. För ett tag sen postade de ett inlägg om att en organisation skulle anordna en kurs i vapensäkerhet för barn.
Det kändes bara så fel i mitt huvud, såna kurser ska inte behövas eftersom barn inte ska hantera vapen (förutom luftgevär kanske).
Tänkte skriva nåt där men det var så många som var jättepositiva till den där kursen så jag ville inte riskera att bli påhoppad plus visste inte hur jag skulle formulera mig.

 

[Asko]

Jag vill även slå ett slag för alla mobbingoffer som drabbades av mobbing från barn(!) som i ena dagen kunde vara ens vän och nästa dag ens mobbare.
Under två olika perioder i livet hade jag såna mobbare efter mig. Oron och utmattningen som kommer av en sådan behandling är inte att underskatta!
Du är inte ensam om du drabbades av en sådan behandling

 

[tott]

https://www.mtvuutiset.fi/artikkeli...si-ammuttu-poika-kuoli-heti/8910304#gs.6tp2hr

"Skolskjutaren i Vanda kom till klassen med ansiktsmask och hörselskydd på huvudet"

Nu har polisen kollat skolans övervakningskameror och kommit till att killen hade vanliga kläder och hörlurar. Ingen mask eller hörselskydd.

Enligt IltaSanomat

 

[Enya]

Jag vill även slå ett slag för alla mobbingoffer som drabbades av mobbing från barn(!) som i ena dagen kunde vara ens vän och nästa dag ens mobbare.
Under två olika perioder i livet hade jag såna mobbare efter mig. Oron och utmattningen som kommer av en sådan behandling är inte att underskatta!
Du är inte ensam om du drabbades av en sådan behandling

Det här!
En vän som är vän som också är mobbare. Jag hade två sådana under några år. De sa de var mina vänner och det var de ju på någon nivå, men de mobbade ändå mig. Aldrig fysisk mobbning utan snarare psykisk men som liksom gick under radarn för de vuxna. Det snälla de sa var inte snällt egentligen utan sas med en helt annan mening osv.

Jag blev mobbad under alla skolåren, från jag var 6 år till jag var 19. Psykiskt och fysiskt. Den värsta är nog den från de som påstod sig vara vänner, tror jag, för det har gjort att jag inte litar på människor. Folk säger så mycket och menar något helt annat. Ständigt.

jag förstår också att en 12 åring kan ta till vapen och straffa mobbare, speciellt om sagda 12 åring spelat en hel drös med datorspel med åldersgräns 18 år där skjutvapen är vardagsmat. Hjärnan är inte utvecklad till att fatta vad det innebär, egentligen.

 

[athena_arabians]

Jag vet inte riktigt vad du menar med dethär svaret?
Jag pratar om den pojken som sköt ihjäl ett annat barn i Finland. Det vapnet som han hade var nån nära an hörigs och den personen hade licens för det vapnet.
Och det var alltså inte för varat på ett sätt så att barnet inte kunde komma åt det.
Och det var ingen jäm förning med skol skjutningar i usa med automat vapen utan bara att det kan vara extremt farligt att för vara vapen så att barn kan få tag på dom. För att pojken i Finland är ju inte detenda barnet som har skjutit ihjäl nånannan o avsett vad för vapen barnet hade.

Vi vet som sagt inte alls hur vapnet förvarats, som @Gnist sa kan det mycket väl vara så att barnet listat ut var nyckeln var, inte att föräldern varit oaktsam med nyckeln (barn kan vara mycket förslagna om de vill).

 

[athena_arabians]

Jag förstår vad du menar men jag tror att man måste ha varit ordentligt utsatt själv för att inse hur mycket det förstör. Var ju inte längesedan vi hade en diskussion på buke om mobbing med relativt liten förståelse från de som inte varit utsatta själva eller så pass lite att det bara hade varit för dem att putsa av det av axeln och gå vidare.

Kl Jag har svårt för de i tråden som säger att de saknar empati för pojken som sköt. Jag har i alla fall empati för honom om han utsatts för grav mobbning. Därmed inte sagt såklart att det inte är fel och en vidrig handling, som jag personligen och de flesta med mig hade haft den mentala spärren för, att skjuta den som mobbar en, men det är ju troligen inte det första som hänt här utan förmodligen har ju skola, samhälle och vuxna brustit ordentligt innan.

Som fd mobbingoffer har jag inga problem med att känna empati med alla inblandade, inkl eventuella mobbare (vi vet ju inte om han sköt sina mobbare eller om det var slumpvisa offer).

Det finns bara förlorare i det här.

 

[Thaliaste]

Det var ju inte så länge sedan det sades med rätt hårda ord i en tråd om mobbning, att man pga de sår man själv fått önskade sina mobbare olycka och sjukdom. Jag ser inte någon större skillnad på att önska någon en dödlig sjukdom och att skjuta densamma, utöver att man rent handgripligen inte orsakar döden då. Men avsikten är densamma. Det är därmed inte så svårt att förstå att även barn önskar livet ur sina mobbare, men tragiskt är det att vuxenvärlden inte lyckades fånga upp situationen i tid. Alla är förlorare.

 

[Asko]

Det här!
En vän som är vän som också är mobbare. Jag hade två sådana under några år. De sa de var mina vänner och det var de ju på någon nivå, men de mobbade ändå mig. Aldrig fysisk mobbning utan snarare psykisk men som liksom gick under radarn för de vuxna. Det snälla de sa var inte snällt egentligen utan sas med en helt annan mening osv.

Jag blev mobbad under alla skolåren, från jag var 6 år till jag var 19. Psykiskt och fysiskt. Den värsta är nog den från de som påstod sig vara vänner, tror jag, för det har gjort att jag inte litar på människor. Folk säger så mycket och menar något helt annat. Ständigt.

jag förstår också att en 12 åring kan ta till vapen och straffa mobbare, speciellt om sagda 12 åring spelat en hel drös med datorspel med åldersgräns 18 år där skjutvapen är vardagsmat. Hjärnan är inte utvecklad till att fatta vad det innebär, egentligen.

Usch jag beklagar att du drabbats av det också
Jag hade på något vis lättare att lita på främlingar än vänner, främlingar kunde inte komma tillbaka och slå till med saker som gjorde mig sårbar. Tackolov så hade jag ett par nära vänner som lärde mig att det gick att lita på en del vänner ändå.

Men jag hade och har svårt med att bli retad, även om det är bara mellan vänner, syskon och på rent skämtsamt sätt. Som yngre kunde jag ta det mycket illa, men jag har kunnat lugna ned mig lite med tiden. En ständig process.