Sluta med napp

Vi tog bort nappen dagtid så han bara fick ha den vid sömn (och ev i bilen).
Sen förberedde vi ett par månader att det var dags att sluta med napp. Tanken var att det skulle bli vår och att de skulle ges till lammen, men sen drog han själv slutsatsen att vår=lillasysters födelsedag och lammen var inte så viktiga.
Så när syster fyllde ett påminde han själv oss att det var dags att sluta. Enligt nån logik/diskussion jag glömt så slog vi in den i ett paket första natten som han fick ha i handen. Lite ledset men hanterbart 1-2 nätter men gick jättebra. Systern har napp, första tiden snodde han ibland hennes men mer för att busa, inga problem att ta tillbaka den.

Snart är det dags för fröken envis att sluta...
 
Ja precis och att bebisen inte skall gnälla om den är hos någon annan än föräldrarna. :cautious:

Ja, varför inte kan dom inte få gnälla liksom? Hur länge har dom funnits i världen, inte alls så konstigt att dom blir otrygga ibland om dom inte är hos det som är tryggt (föräldrarna). Och det med att bebisen ska skickas runt till alla som nån liten söt docka förstår jag inte heller 🤷
 
Till TS, har aldrig haft napp på mini men vet att kusinerna fick posta sina nappar till "tomten" så fick dom extra julklapp, kanske lite väl långt till jul? 😅 Men skicka till påskharen kanske funkar 🐇☺️
 
Funderar lite också på hur vi skall sluta med lillebror. Storebror använde aldrig napp. Lillebror är dock bara 20 månader. Men han använder napp bara när han skall sova och 4-5/7 nätter i veckan spottar han ut den efter en timme och vill ha först mot morgonsidan. (Och ibland för att busa hämtar han den på förmiddagen)
 
Vi började med att prata om att stora barn inte har napp. Sen slussade vi successivt bort dem, han fick inte ha när han sov på dagen och till slut hade han bara favoritnappen på natten och den gömde vi när han vaknade. De gamla napparna slog vi in i ett paket till jultomten som han glömde bort typ direkt.
Det sista steget blev lite traumatiskt för då hade vi tappat hans favoritnapp nånstans så på kvällen berättade vi helt enkelt för honom att nappen var borta. Det var lite gnäll och pip i två nätter men sen har det gått fint. Han var lite över 2 när han slutade.
 
Min stora slutade självmant vid tio månader. Skönt!
Min lilla blev förkyld i förra veckan = kan inte suga på napp när man är tät i näsan. Vi passade på att plocka bort alla nappar då. Han var tät i en vecka och nu när det har släppt verkar han ha glömt nappen. Har inte klagat en enda gång, mer än det vanliga med att det är jobbigt att vara förkyld liksom.
 
Eller folk som skall tvinga på ungen napp. En väns barn har aldrig haft napp men alla runtomkring tycker att man visst skall ha napp till ungen, trots att barnen själva aldrig varit intresserade av napp.. O_o

Jo det har jag sett, folk som håller fast nappen i munnen på babyn tills den lär sig använda napp. Gillar inte så mycket synen av, förstår inte helt, men kanske för att inte få brösten söndersugna om babyn har mycket sugbehov?

(Vi började med napp när vande av amning, jag ammade halvt bröst och puttade in napp i munnen för att somna själv, så han började med napp vid 10 månader först, och slutade ganska lätt vid 3? minns inte.)
 
Ja, varför inte kan dom inte få gnälla liksom? Hur länge har dom funnits i världen, inte alls så konstigt att dom blir otrygga ibland om dom inte är hos det som är tryggt (föräldrarna). Och det med att bebisen ska skickas runt till alla som nån liten söt docka förstår jag inte heller 🤷
Fast varför inte? Är det en princip du har? Vår bebis var helfin med att sitta hos en av mina väninnor om vi fikade. Jätteglad och lugn och somnade, han tyckte mycket om sällskap och prat, mycket gladare då än ensam hemma.

(Läste precis Skymningsång i Kalahari, att barnen uppfostras och hålls av två föräldrar och en hel grupp av människor är lite av människans grej (alltså en stor grupp kända människor). Även om såklart vissa barn inte gillar det och då får man ju respektera det.)
 
Jo det har jag sett, folk som håller fast nappen i munnen på babyn tills den lär sig använda napp. Gillar inte så mycket synen av, förstår inte helt, men kanske för att inte få brösten söndersugna om babyn har mycket sugbehov?

(Vi började med napp när vande av amning, jag ammade halvt bröst och puttade in napp i munnen för att somna själv, så han började med napp vid 10 månader först, och slutade ganska lätt vid 3? minns inte.)

Våran dotter sög på allt, och gärna sina händer og fingrar. Jag sög själv på tummen när jag var liten och det var jättesvårt att sluta med. Dottern hade uppenbart ett stort sugbehov och jag ville mycket hellre att hon använde napp än hittade tummen, så ja vi var nog en av de konstiga föräldrarna som proppade napp i munnen tills hon lärde sig att själv ta den.
Men visst nu ska vi snart vänja av igen och det tror jag inte blir så lätt, men trots allt lättare än att vänja av med att suga på tummen...
 
Hos oss blev det ett abrupt slut när han bet sönder napp efter napp och fick själv kasta dem i soporna. När det bara var en napp kvar så sa vi till att det var sista men han bet sönder den också och så var napparna slut. Barnet var ca 2,5 år så han var ganska stor och på tiden att sluta med napp.

Äldsta barnet slutade med napp en månad innan sin 3-årsdag genom ett samtal innan nattning i stil med ”tänderna tycker egentligen inte om nappen”, ”ska vi prova att sova utan napp” och så vara det med den saken.
Båda slutade med napp dagtid (utöver sömn och sjukdom) vid dryga året. Båda har iofs även haft snuttefiltar som de har släpat på istället.
 
Våran dotter sög på allt, och gärna sina händer og fingrar. Jag sög själv på tummen när jag var liten och det var jättesvårt att sluta med. Dottern hade uppenbart ett stort sugbehov och jag ville mycket hellre att hon använde napp än hittade tummen, så ja vi var nog en av de konstiga föräldrarna som proppade napp i munnen tills hon lärde sig att själv ta den.
Men visst nu ska vi snart vänja av igen och det tror jag inte blir så lätt, men trots allt lättare än att vänja av med att suga på tummen...
Det kan jag förstå, är ju lättare att ta en napp än en tumme :D de barnen jag känner till som inte har napp, har inte så mycket sugbehov. Suger bara ibland på tummen, men inte ofta alls. Då är det bara onödigt att vänja dem vid napp enligt mitt tycke iaf.
 
Jag som barnfri förstår inte riktigt hetsen med att få dem att sluta med napp? Men jag är av förklarliga skäl inte speciellt påläst. Den enda orsaken jag har sett är att det skulle påverka tänderna?

Men jag som antagligen tog bort nappen för tidigt sög på tummen tills jag var typ 14-15. Och jag har inget fel på mina tänder alls, och då borde ju en tumme påverka betydligt mer än en napp tänker jag.

Om barnet har stort sugbehov när denne ska sova, varför inte låta den vara kvar om det är en trygghet?

Finns det några studier på hur napp påverkar tänderna? Eller är det av någon annan orsak som jag inte är bekant med?
 
Är det nån vars barn suger på tummen?
Sonen har aldrig velat ha napp, han valde själv tumme. Jag hade hellre sett napp, eftersom man kan ta bort dom enklare än en tumme men nu är det som det är.

Tycker själv han minskat, men den åker i om han blir trött eller nervös tex.
 
Är det nån vars barn suger på tummen?
Sonen har aldrig velat ha napp, han valde själv tumme. Jag hade hellre sett napp, eftersom man kan ta bort dom enklare än en tumme men nu är det som det är.

Tycker själv han minskat, men den åker i om han blir trött eller nervös tex.
Jag slutade när jag började sova över hos min pojkvän, eftersom det var pinsamt att jag sög på tummen. Och eftersom jag inte sög på tummen med honom så fasades det ut på sikt.

Det spelade ingen som helst roll vad mina föräldrar försökte med, inget kunde motivera mig att sluta suga på tummen. Så om du inte lyckas så vill jag nog bara säga att det absolut inte behöver vara ditt fel. Att suga på tummen kan vara väldigt högt motiverat.
 
Jag som barnfri förstår inte riktigt hetsen med att få dem att sluta med napp? Men jag är av förklarliga skäl inte speciellt påläst. Den enda orsaken jag har sett är att det skulle påverka tänderna?

Men jag som antagligen tog bort nappen för tidigt sög på tummen tills jag var typ 14-15. Och jag har inget fel på mina tänder alls, och då borde ju en tumme påverka betydligt mer än en napp tänker jag.

Om barnet har stort sugbehov när denne ska sova, varför inte låta den vara kvar om det är en trygghet?

Finns det några studier på hur napp påverkar tänderna? Eller är det av någon annan orsak som jag inte är bekant med?
Vi tänker på just tänderna. Jag fick själv ha tandställning på grund av att jag sög på tummen.
Tänker att vi får hjälpa dottern att hitta tryggheten i sig själv istället. Eller snutten, som hon inte riktigt fastnat för.
 
Min son visste att när man blir tre år så är det slut, för hans kusin hade den regeln också. Och på treårsdagen försvann alla nappar oförklarligt :angel:. Men hans barn har haft nappen alldeles för länge av en orsak som jag inte gillar riktigt, jobbigt för föräldrarna att sluta . Och hon har jättfula permanenta framtänder som kommer förmodligen att behöva rättas till. Att jag hade en åsikt om det var ju inte så uppskattat.
 
Jag som barnfri förstår inte riktigt hetsen med att få dem att sluta med napp? Men jag är av förklarliga skäl inte speciellt påläst. Den enda orsaken jag har sett är att det skulle påverka tänderna?

Men jag som antagligen tog bort nappen för tidigt sög på tummen tills jag var typ 14-15. Och jag har inget fel på mina tänder alls, och då borde ju en tumme påverka betydligt mer än en napp tänker jag.

Om barnet har stort sugbehov när denne ska sova, varför inte låta den vara kvar om det är en trygghet?

Finns det några studier på hur napp påverkar tänderna? Eller är det av någon annan orsak som jag inte är bekant med?
Ja, göt tändernas skull. Vågar inte svara om studier men enligt tandläkaren bör den bort innan 2.5. Ett såpass gammalt barn har nog egentligen inget rent sugbehov kvar gissar jag men visst är det en trygghet och tröst.

Tillägg: tummen är dock värre vad jag förstått.
 
Med äldsta sonen var det egentligen inga problem. Han var drygt 3 år och lämnade till kattungarna på Skansen. Var ledsen två kvällar och frågade aldrig efter napp igen.

Yngsta dottern är en viljestark liten tjej. Henne förberedde vi i ett år. Pratade, var hos tandläkaren, peppade, försökte muta. Hon var 4,5 när vi lämnade napparna hos katterna. Hon var sjukt stolt där och då men jisses vad ledsen hon varit efteråt. De två första månaderna grät hon varje kväll. Vissa värre än andra. Sån där avgrundsdjup sorggråt. Hon saknar fortfarande napparna och säger det med jämna mellanrum. Det är 7 månader sen hon lämnade dem. Vi var rädda att hon skulle börja suga på tummen och hade faktiskt sparat nappar för att undvika att just det hände. Som tur är har tummen varit ointressant.

Mitt råd är således; välj när ni vuxna är beredda att ta beslutet. Ha en plan men kanske även en reservplan. Förbered barnet länge. Motivera med något kul.

Här har lilla Cornelia lämnat alla sina nappar på Skansen 😍
C46BC53F-7434-4F40-8C71-2D0136607E1A.jpeg


Mvh Miks
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Som ni säkert hört mig beklaga mig över så sover sonen inte särskilt bra. Han vaknar på nätterna (varje/varannan timme) och börjar veva...
5 6 7
Svar
138
· Visningar
10 645
Senast: Madalitso
·
Övr. Barn Jag har blivit tillfrågad om jag vill bli fadder för min bästa kompis dotter som föddes i somras och tackade naturligtvis ja. Nu är det...
Svar
18
· Visningar
727
Senast: Malin_L
·
Småbarn Jag är desperat efter sätt att få i vår treåring penicillin. Lång historia kort; vår dotter har haft sår i näsan senaste 8 veckorna. Vi...
Svar
19
· Visningar
1 464
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
41
· Visningar
2 955

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp