Småsyskon – hur ska jag göra?

[Soapbubble]

Timestock funkar kanske bättre för lillebror?

 

[Kattennizze]

Vi har samma problem med dessa skärmar...är du med i LAB-gruppen på FB? Jag tycker jag får bra råd därifrån eftersom alla har npf-problematik där. Vi brukar rita serier för barnen, det tycker jag brukar funka. Exempelvis kan du ju rita 7-åringen med hörlurar på som slutruta, det brukar gå lättare för dem att förstå då. Och samma sak varje dag, alltså här hänger lurarna och du sätter du dig där osv. 5-åringen kan ju få ett eget schema då där hen ska göra nåt annat. Och sen är det bara att nöta in det hela....lättare sagt än gjort, I know. Tror för övrigt att det är rätt vanligt att det är en som styr det hela i familjen, i vår familj balanserar vi alla runt 9-åringens utbrott och använder lågaffektivt bemötande hela tiden så att utbrotten inte kommer. Det enda som har funkat i praktiken tycker jag.

 

[Modest]

Raderat.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag förstår att du blir galen och att femåringen har svårt att fokusera på något annat - du har all min sympati!

Några blandade tankar utifrån tråden:
- går det att avskärma ipaden något? Hörlurar har ju diskuterats och vore väl jättebra om det kan fungera, men om inte - sådan här film för skärmen som gör att man inte ser från sidan? Någon typ av skärmar för att dämpa ljudet något?
- kan det hjälpa (er) att strukturera upp tiden för när ni vill att lillebror ska vara skärmfri respektive att skärmtid är okej? Så att det inte känns som ett hav av skärmtidskamp att navigera genom, utan att det finns pauser. Och så att lillebror vet vad han har att förhålla sig till.

Ja det är ju egentligen lillebror jag vill fokusera på men jag har svårt att veta hur. När man är själv med honom är det inga problem men det är just att han vill sitta med storebror. Svårt att förbjuda att han får sitta i soffan med storebror liksom.

Har i alla fall fått inbokat ett samtal med bvc-sköterska om några veckor, hoppas på ett konstruktivt samtal.

 

[Raderad medlem 19815]

Vi har samma problem med dessa skärmar...är du med i LAB-gruppen på FB? Jag tycker jag får bra råd därifrån eftersom alla har npf-problematik där. Vi brukar rita serier för barnen, det tycker jag brukar funka. Exempelvis kan du ju rita 7-åringen med hörlurar på som slutruta, det brukar gå lättare för dem att förstå då. Och samma sak varje dag, alltså här hänger lurarna och du sätter du dig där osv. 5-åringen kan ju få ett eget schema då där hen ska göra nåt annat. Och sen är det bara att nöta in det hela....lättare sagt än gjort, I know. Tror för övrigt att det är rätt vanligt att det är en som styr det hela i familjen, i vår familj balanserar vi alla runt 9-åringens utbrott och använder lågaffektivt bemötande hela tiden så att utbrotten inte kommer. Det enda som har funkat i praktiken tycker jag.

Nej, jag är inte med, blev helt deppig av alla historier om allt som inte funkar med skola, bup osv. Kanske ska gå med igen utan att följa gruppen.

Vi jobbar väldigt mycket med LAB absolut. Det är ju det enda som fungerar. Ska ta dina tips i beaktande!

 

[Raderad medlem 19815]

Jag är stödfamilj åt två barn med svår adhd (och trotssyndrom). De har helt enkelt skärmtid, och inte ens varje dag. Blir det för högljutt så måste de helt enkelt sänka, eller så åker spelet bort.
Mamman är extremt strukturerad och konsekvent och det har faktiskt fungerat ganska bra.

Mamman jobbar däremot svinhårt med att d hjälp från olika instanser, rätt/mer medicinering, assistenter, skolbyte osv vilket gör att hon nästan går sönder ibland. Därför är det för henne jag funderar som stödfamilj för barnen. Hon måste få vila. Du också.

Det är dock en hårfin gräns mellan vad ett barn med sån svår adhd bör lära sig och vad det klarar av att lära sig (behärska sig, regler osv)

Vi har inte rätt till vare sig assistenter eller stödfamilj. Det finns inte på kartan här i Sverige när ett barn "bara" har adhd utan autismdiagnos. Det känns inte heller riktigt som att vi har behov av det. Vi har en del hjälp från våra föräldrar, vi är två föräldrar (till skillnad från "dina" barn), bara ett av barnen har diagnos och vi försöker dela upp barnen mycket mellan oss eftersom det blir enklare på flera olika sätt.

Men vad gör de när du eller mamman t ex lagar mat, eller om du ska läsa bok eller spela spel med den ena och den andra absolut inte vill vara med utan kommer och stör, eller om du ska lägga bara en för att sova?

Storebror får liksom skärmtid för lillebrors skull också. Han behöver vara utan storebror för att slippa att ständigt bli avbruten, retad osv.

 

[Hyacinth]

Bekant med liknande situation upplevde att livet återvände vid högre intag av concerta. De får numer även medicin för hela dygnet, annars brakar livet ihop. Barnet måste ju orka med livet också, inte bara skolan. Det sociala kom gradvis när man höjde dosen och då släppte fixeringen vid skärmar. Innan sprang barnet runt och skrek när det inte var klistrat vid en skärm. Man är/var väl oroad för längdtillväxten vid för stark medicinering, men av två onda ting.
Ni måste ju få paus och orka ni också.
Avlastningsboende var annan helg?

All sympati, så svårt att hantera!

 

[em-pirre]

Vi har inte rätt till vare sig assistenter eller stödfamilj. Det finns inte på kartan här i Sverige när ett barn "bara" har adhd utan autismdiagnos. Det känns inte heller riktigt som att vi har behov av det. Vi har en del hjälp från våra föräldrar, vi är två föräldrar (till skillnad från "dina" barn), bara ett av barnen har diagnos och vi försöker dela upp barnen mycket mellan oss eftersom det blir enklare på flera olika sätt.

Men vad gör de när du eller mamman t ex lagar mat, eller om du ska läsa bok eller spela spel med den ena och den andra absolut inte vill vara med utan kommer och stör, eller om du ska lägga bara en för att sova?

Storebror får liksom skärmtid för lillebrors skull också. Han behöver vara utan storebror för att slippa att ständigt bli avbruten, retad osv.

Mina barn har två föräldrar, och har ganska mycket tid med sin mormor också. Pappan misstänks också ha adhd men är aldrig utredd. Mammans syster har svår adhd så mamman har ju mycket erfarenhet sedan tidigare.

Barnen är väldigt intresserade av insekter, så hemma hos oss så är den äldre med hundarna (grymt lugnande för honom! Kan sitta stilla med hunden i typ två timmar) eller så samlar de insekter, sniglar. Eller så klättrar de i träd. Kommer den ena och stör så förklarar vi vad som blir fel och varför, sen blir det en varning, och om det inte funkar så blir det konsekvens som barnet redan visste om (nu har jag sagt att du måste sluta peta på din bror eftersom han blir ledsen. Om du petar på honom en gång till så tar jag din burk med sniglar/du får inte röra om i gröten/det blir ingen skärmtid idag o.s.v). Ibland blir det jobbigt och gråt och skrik. Men det går om.

Hemma delar de ibland barnen mellan sig just för att de ska få ensamtid. Den ena är väldigt långsam och har svårt att komma igång, medan den andra är superaktiv och rastlös och spontan, sådär typiskt adhd. Det blir självklart konflikter här, hela tiden. Trotssyndromet gör ju det ännu svårare, men man måste ligga steget före alltid alltid dygnet runt. Lågaffektivt bemötande, förklara, vara konsekvent. Det är dödsjobbigt. Föräldrarna MÅSTE få avlastning. Annars orkar ingen vara lugn, pedagogisk och konsekvent och ligga steget före.

Men rätta medicinkombinationer funkar det ganska bra. Med rätt assistent, lärare, rektor, läkare så är det inga problem (men det är ju så jävla svårt att hitta dessa människor)

 

[Raderad medlem 19815]

Mina barn har två föräldrar, och har ganska mycket tid med sin mormor också. Pappan misstänks också ha adhd men är aldrig utredd. Mammans syster har svår adhd så mamman har ju mycket erfarenhet sedan tidigare.

Barnen är väldigt intresserade av insekter, så hemma hos oss så är den äldre med hundarna (grymt lugnande för honom! Kan sitta stilla med hunden i typ två timmar) eller så samlar de insekter, sniglar. Eller så klättrar de i träd. Kommer den ena och stör så förklarar vi vad som blir fel och varför, sen blir det en varning, och om det inte funkar så blir det konsekvens som barnet redan visste om (nu har jag sagt att du måste sluta peta på din bror eftersom han blir ledsen. Om du petar på honom en gång till så tar jag din burk med sniglar/du får inte röra om i gröten/det blir ingen skärmtid idag o.s.v). Ibland blir det jobbigt och gråt och skrik. Men det går om.

Hemma delar de ibland barnen mellan sig just för att de ska få ensamtid. Den ena är väldigt långsam och har svårt att komma igång, medan den andra är superaktiv och rastlös och spontan, sådär typiskt adhd. Det blir självklart konflikter här, hela tiden. Trotssyndromet gör ju det ännu svårare, men man måste ligga steget före alltid alltid dygnet runt. Lågaffektivt bemötande, förklara, vara konsekvent. Det är dödsjobbigt. Föräldrarna MÅSTE få avlastning. Annars orkar ingen vara lugn, pedagogisk och konsekvent och ligga steget före.

Men rätta medicinkombinationer funkar det ganska bra. Med rätt assistent, lärare, rektor, läkare så är det inga problem (men det är ju så jävla svårt att hitta dessa människor)

Okej, där ligger vi i lä. Skolan fungerar jättebra vilket är så skönt. Det är tack vare medicinen. Jag upplever också att vi får bra hjälp med justering av medicin.

 

[Raderad medlem 19815]

Bekant med liknande situation upplevde att livet återvände vid högre intag av concerta. De får numer även medicin för hela dygnet, annars brakar livet ihop. Barnet måste ju orka med livet också, inte bara skolan. Det sociala kom gradvis när man höjde dosen och då släppte fixeringen vid skärmar. Innan sprang barnet runt och skrek när det inte var klistrat vid en skärm. Man är/var väl oroad för längdtillväxten vid för stark medicinering, men av två onda ting.
Ni måste ju få paus och orka ni också.
Avlastningsboende var annan helg?

All sympati, så svårt att hantera!

Tack!

Skönt ändå att höra att vi inte är ensamma! Springa runt och skrika utan skärm - ja så är det.

Han är hos mina föräldrar då och då, jätteskönt för alla. Han står nu på korttidsverkande medicin, förut fick han concerta som är långtidsverkande. Men då blev kvällarna fruktansvärda, jättejobbiga utsättningssymtom, han fick väldigt mycket ångest och det gick inte att prata med honom på hela kvällen och han somnade kl 22 (trots melatonin) och med plattan i händerna.

Han är väldigt smal och med concertan åt han ännu sämre. Nu äter han på kvällarna i alla fall när medicinen gått ur.

Nu ska vi istället prova lägre medicinering.

Trots allt är han ganska ofta medicinfri på helgerna. Även om han är väldigt hyper så är han liksom mer närvarande och framför allt gladare.

Så svårt.

 

[pollex]

Ja det är ju egentligen lillebror jag vill fokusera på men jag har svårt att veta hur. När man är själv med honom är det inga problem men det är just att han vill sitta med storebror. Svårt att förbjuda att han får sitta i soffan med storebror liksom.

Har i alla fall fått inbokat ett samtal med bvc-sköterska om några veckor, hoppas på ett konstruktivt samtal.

Mina två äldsta är ofta rätt tighta med varandra, men det senaste året ungefär har den äldsta börjat önska mer av personligt utrymme - han ville ha ett eget rum, han vill göra saker själv, han vill vara ifred... och den yngre (som är 5,5 nu) har tyckt att det har varit jättejobbigt. Vi pratar om rätten att få vara i fred när man vill ungefär femhundrafjorton gånger om dagen... och jag upplever att det sakta börjar sjunka in. Så jag säger verkligen inte att det är lätt, särskilt inte med en tillkommande lockande skärm, men jag skulle nog ändå överväga att förbjuda just att gå och sätta sig bredvid storebror när han vill vara ifred (och kanske göra iordning en plats just för storebror i soffan, typ en filial till hans rum , som en extra påminnelse för lillebror att ”nu är du på storebrors plats”. Jag skulle nog göra en plats till lillebror också hör jag när jag skriver, för att inte det också ska bli orättvist ).

Sedan är det ju förstås inte helt lätt att hålla den yngre därifrån. Där tänker jag fortsatt på en struktur för lillebror, typ när ni lagar middag = iPad-tid för honom. En kväll i veckan, aktivitet för storebror utanför hemmet = ”lätt” iPad-lös tid för lillebror. En kväll i veckan, aktivitet för lillebror utanför hemmet = automatiskt iPad-fri tid. Efter middagen, läsa tillsammans = 100 % uppmärksamhet = okej. Eller vad som nu skulle fungera för er

Edit: Jag hoppas att samtalet med bvc blir bra:

 

[em-pirre]

Mina barn har tydligt veckoschema med bilder och färger. De vet när det är speltid och skärmtid och när det är annat program (läxläsning osv)

 

[Raderad medlem 19815]

Mina barn har tydligt veckoschema med bilder och färger. De vet när det är speltid och skärmtid och när det är annat program (läxläsning osv)

Mm. Bra att det funkar för dem/er men jag känner att för oss skulle det bli alltför oflexibelt.

 

[Kattennizze]

Mina barn har två föräldrar, och har ganska mycket tid med sin mormor också. Pappan misstänks också ha adhd men är aldrig utredd. Mammans syster har svår adhd så mamman har ju mycket erfarenhet sedan tidigare.

Barnen är väldigt intresserade av insekter, så hemma hos oss så är den äldre med hundarna (grymt lugnande för honom! Kan sitta stilla med hunden i typ två timmar) eller så samlar de insekter, sniglar. Eller så klättrar de i träd. Kommer den ena och stör så förklarar vi vad som blir fel och varför, sen blir det en varning, och om det inte funkar så blir det konsekvens som barnet redan visste om (nu har jag sagt att du måste sluta peta på din bror eftersom han blir ledsen. Om du petar på honom en gång till så tar jag din burk med sniglar/du får inte röra om i gröten/det blir ingen skärmtid idag o.s.v). Ibland blir det jobbigt och gråt och skrik. Men det går om.

Hemma delar de ibland barnen mellan sig just för att de ska få ensamtid. Den ena är väldigt långsam och har svårt att komma igång, medan den andra är superaktiv och rastlös och spontan, sådär typiskt adhd. Det blir självklart konflikter här, hela tiden. Trotssyndromet gör ju det ännu svårare, men man måste ligga steget före alltid alltid dygnet runt. Lågaffektivt bemötande, förklara, vara konsekvent. Det är dödsjobbigt. Föräldrarna MÅSTE få avlastning. Annars orkar ingen vara lugn, pedagogisk och konsekvent och ligga steget före.

Men rätta medicinkombinationer funkar det ganska bra. Med rätt assistent, lärare, rektor, läkare så är det inga problem (men det är ju så jävla svårt att hitta dessa människor)

Men konsekvenstänk som du beskriver ovan är inte lab.

 

[em-pirre]

Men konsekvenstänk som du beskriver ovan är inte lab.

Jag vet inte vad lab är. Men jag vet att mamman har jobbat galet mycket med barnen. Viss form av konsekvenstänk fungerar, det beror lite på hur man förbereder dem. Med er är ju så olika med hur barnen funkar.

 

[em-pirre]

Mm. Bra att det funkar för dem/er men jag känner att för oss skulle det bli alltför oflexibelt.

Ja det blir ju det. Dehär barnen fixar inte så stor flexibilitet heller. De mår bäst av samma sak hela tiden. Hur man än väljer att göra är det ju en stor utmaning och en viss uppoffring för föräldrar och syskon. Antingen stelt och oflexibelt eller mer flexibelt och mer konflikter kanske? Hur som helst grymt jobbigt för alla

 

[moster]

Jag vet inte om jag har så mycket att komma med egentligen och kände nu att jag är lite för trött för att utveckla mitt inlägg, så jag kommer tillbaka imorgon Men det jag tänkte nu var dels att lämna en liten rad men även en ganska "lätt" lösning på en del av problemet,
Har ni ställt in "barnlås" på youtube-kontot? Så minimerar ni risken för att hamna på fel typ av videos... (100% säker på youtube kan man ju aldrig bli, finns ju lika mycket konstigt där som det finns bra :P )

 

[em-pirre]

Jag vet inte om jag har så mycket att komma med egentligen och kände nu att jag är lite för trött för att utveckla mitt inlägg, så jag kommer tillbaka imorgon Men det jag tänkte nu var dels att lämna en liten rad men även en ganska "lätt" lösning på en del av problemet,
Har ni ställt in "barnlås" på youtube-kontot? Så minimerar ni risken för att hamna på fel typ av videos... (100% säker på youtube kan man ju aldrig bli, finns ju lika mycket konstigt där som det finns bra :P )

Fast det är ju inte det som är problemet?

 

[Raderad medlem 19815]

Jag vet inte om jag har så mycket att komma med egentligen och kände nu att jag är lite för trött för att utveckla mitt inlägg, så jag kommer tillbaka imorgon Men det jag tänkte nu var dels att lämna en liten rad men även en ganska "lätt" lösning på en del av problemet,
Har ni ställt in "barnlås" på youtube-kontot? Så minimerar ni risken för att hamna på fel typ av videos... (100% säker på youtube kan man ju aldrig bli, finns ju lika mycket konstigt där som det finns bra :P )

Det har vi faktiskt inte. Men han vet vad han vill kolla på (oftast några youtubers från Örebro som spelar minecraft och sims) så hamnar i princip aldrig fel. Den där gången med spökhistorierna var för att den killen hade gjort ett annat avsnitt med hajar, för övrigt en kanal med barn som målgrupp så just då hade det inte hjälpt.

 

[Lingon]

Ja det är ju egentligen lillebror jag vill fokusera på men jag har svårt att veta hur. När man är själv med honom är det inga problem men det är just att han vill sitta med storebror. Svårt att förbjuda att han får sitta i soffan med storebror liksom.

Har i alla fall fått inbokat ett samtal med bvc-sköterska om några veckor, hoppas på ett konstruktivt samtal.

Kan du sätta en tidsbegränsning för lillebror? Och i hans skärmtid inkludera den tiden han sitter med storebror i soffan och tittar på när han spelar på paddan? Så får lillebror lära sig att prioritera sin tid.

Jag har ingen erfarenhet av barn med adhd men kan du prata med storebror om problemet? Han är ju ändå 7 år. Säga att du inte vill ta ifrån honom hans padda men att lillebror inte mår bra av att hela tiden sitta med den och höra om han kan hjälpa till? Han kanske känner sig stor och viktig om han får vara med att lösa problemet. Även om det bara blir på ett litet sätt så kanske det kan vara en sak som kan få honom att känna sig stolt över att han hjälper till?