Snälla hjälp mig, hunden är reaktiv

Jag är mest förvånad över att ingen anmält er när du skriver att den gett sig på människor, speciellt när den gett sig på barn då föräldrar generellt markerar tydligt mot något som hotar/hotat deras barn.

Jag förstår att du ger allt för din hund men vad händer när du inte kan göra det längre?
olyckor och sjukdomsfall händer så lätt, Vad händer tex om du blir sjuk och behöver tillkalla ambulans, kommer hunden göra utfall mot dem också? och vem tar hand om den om du mot all förmodan skulle behöva sjukhusvistelse?

Att ta bort ett djur är inget man gör ogjort, det känns som att gräva ut hjärtat med en sked och det gör jävligt ont, länge. samtidigt kanske det är bättre att beslutet är ditt och inte polisens efter att hunden bitit någon riktigt rejält. Nästa gång kanske det är ett barn som kommer runt gathörnet med en ansiktshöjd som matchar en farbrors händer.
 
Jag är mest förvånad över att ingen anmält er när du skriver att den gett sig på människor, speciellt när den gett sig på barn då föräldrar generellt markerar tydligt mot något som hotar/hotat deras barn.

Jag förstår att du ger allt för din hund men vad händer när du inte kan göra det längre?
olyckor och sjukdomsfall händer så lätt, Vad händer tex om du blir sjuk och behöver tillkalla ambulans, kommer hunden göra utfall mot dem också? och vem tar hand om den om du mot all förmodan skulle behöva sjukhusvistelse?

Att ta bort ett djur är inget man gör ogjort, det känns som att gräva ut hjärtat med en sked och det gör jävligt ont, länge. samtidigt kanske det är bättre att beslutet är ditt och inte polisens efter att hunden bitit någon riktigt rejält. Nästa gång kanske det är ett barn som kommer runt gathörnet med en ansiktshöjd som matchar en farbrors händer.

Ett väldigt onödigt inlägg då TS klart och tydligt är medveten om både risker och problemet som sådant, det är uppenbart för alla som läst hens inlägg ordentligt. Så att skriva TS på näsan och lägga ännu större skuldkänsla än den TS uppenbart redan känner är rätt onödigt.
 
Jag kanske bara skulle skrivit AVLIVA som många andra så att du blivit gladare och sluppit bry dig
 
Ett väldigt onödigt inlägg då TS klart och tydligt är medveten om både risker och problemet som sådant, det är uppenbart för alla som läst hens inlägg ordentligt. Så att skriva TS på näsan och lägga ännu större skuldkänsla än den TS uppenbart redan känner är rätt onödigt.

Fast TS verkar ju inte riktigt medveten om risker eftersom hen inte har munkorg på hunden.
 
Din hund behöver inte bli stärkt i förhållande till främmande människor eller hundar. Den behöver bli stärkt i förhållandet till dig.
Med det menar jag att din hund överhuvudtaget inte ska behöva ta ansvar för några situationer. Det ska du göra.
Det kräver mycket styrning och att du har god koll på din omgivning och alltid tänker steget före.
Det innebär att du behöver ta in din hund till dig om du går runt ett hörn. Du behöver skydda din hund från andra människor och hundar när ni går promenader.
Du måste alltid stå på din hunds sida.
När din hund känner sig trygg och vet att du tar hand om problem så kommer den inte ha behov av utfall mer.
Hemma behöver du sätta din hund bakom en grind så den slipper kontakt med främmande människor.
Jag skulle dessutom rekommendera någon form av nosaktivering.
JAg rekommenderar inte avlivning som så många andra verkar göra.
Det kan bero på att jag har en hund som varit sju resor värre än din. Det är en utmaning. Men det är värt allt jobb.

Alltså bara en stilla undran, hur vet fu att din hund va så mycket värre?

Sedan är det ju nu inte så att TS nyligen tagit över hunden utan har med hjälp av olika instuktörer kämpat med hunden i 5 (! )år utan att den blivit bättre. Säker finns det någon i världen som kan få hunden att fungera bättre i sammhället men frågan är om det är rätt mot hunden. Hunden är somsagt 5år och rädslorna kommer ju inte försvinna på en vecka knappast ens ett år även om man hittar den magiska metoden som hjälper hunden framåt.
 
Är det så här du vill ha ditt hundliv och din vardag? Jag hade avlivat hunden. Hundlivet kräver kanske vissa kompromisser, men det du beskriver är på gränsen till vansinne. Det är inte hållbart.

Om det känns främmande att avliva utan "en sista chans" sån hade jag satt en deadline (bokstavligt talat), anlitat en instruktör för en sista chans, satt upp mål och beroende på resultat när deadline närmar sig tagit beslut om hunden kommer att klara en rimlig vardag eller inte.

Nu är hunden såpass gammal - det här beteendet är väldigt invant och har ju faktiskt hittills varit tolererat från din sida, även om det inte har varit önskvärt. I stället för att anpassa hunden efter världen har du anpassat världen efter hunden - och det är inte hållbart, precis som du börjar upptäcka nu.
 
Jag har läst alla era svar och det är med blandade känslor. Jag vill inte ge upp, men samtidigt är det som många skriver inte hållbart längre.Tack för allt ert engagemang i tråden, jag har inte fattat något bestämt beslut än, jag måste låta det sjunka in. Jag vill ändå påpeka att hunden aldrig skadat någon allvarligt, det har inte gått hål, utan i ett fall gett blåmärke.

Det är inte för att försvara A jag skriver det, utan mer för att ni ska förstå att A inte är ett monster som går på gatorna och hugger till höger och vänster. De gånger A har nafsat har det vart i min släkt och bekantskapskrets, därav att det antagligen inte blivit någon anmälning mot mig. Det som hände igår var därför mer chockartat, då det var mot en okänd man.

A har gjort utfall i kopplet mot okända människor innan, men då har vi inte vart så nära att A kunnat göra något, vi går ju alltid undan någon meter från den mötande. A gör inte utfall mot alla människor utan det kanske är 1 av 20 människor vi möter, och då oftast barn som springer eller är högljudda, folk som gör något, tex pratar i telefon och samtidigt gestikulerar med armar/händer, folk som stirrar på A eller folk som går runt med en dramaten, pulka, väska eller bär på något större. Utfallen kommer när något inte är som det brukar med en människa, ja enligt A´s tolkning på hur en människa ska vara. I A`s värld ska människor helst sitta stilla eller gå sakta om de ska röra sig, då är A nöjd och gör inte utfall.
 
Har inget att tillägga förutom det som redan blivit sagt, men vill skicka en kram till dej! Du är en ansvarsfull hundägare och jag är säker på att du kommer att ta det beslut som är bäst för din hund. Vilket det än är. :heart
 
Jag har läst alla era svar och det är med blandade känslor. Jag vill inte ge upp, men samtidigt är det som många skriver inte hållbart längre.Tack för allt ert engagemang i tråden, jag har inte fattat något bestämt beslut än, jag måste låta det sjunka in. Jag vill ändå påpeka att hunden aldrig skadat någon allvarligt, det har inte gått hål, utan i ett fall gett blåmärke.

Det är inte för att försvara A jag skriver det, utan mer för att ni ska förstå att A inte är ett monster som går på gatorna och hugger till höger och vänster. De gånger A har nafsat har det vart i min släkt och bekantskapskrets, därav att det antagligen inte blivit någon anmälning mot mig. Det som hände igår var därför mer chockartat, då det var mot en okänd man.

A har gjort utfall i kopplet mot okända människor innan, men då har vi inte vart så nära att A kunnat göra något, vi går ju alltid undan någon meter från den mötande. A gör inte utfall mot alla människor utan det kanske är 1 av 20 människor vi möter, och då oftast barn som springer eller är högljudda, folk som gör något, tex pratar i telefon och samtidigt gestikulerar med armar/händer, folk som stirrar på A eller folk som går runt med en dramaten, pulka, väska eller bär på något större. Utfallen kommer när något inte är som det brukar med en människa, ja enligt A´s tolkning på hur en människa ska vara. I A`s värld ska människor helst sitta stilla eller gå sakta om de ska röra sig, då är A nöjd och gör inte utfall.
Jag tror inte det går att lära den här hunden att "människor är inte farliga". Hunden har ju någon brist i sitt nervsystem som gör att den inte kan skilja verkliga hot från inbillade. Om jag läser dina inlägg rätt så verkar inte heller varningssystemet fungera som det ska, hunden biter/gör utfall först och frågar sedan. Det normala när hunden känner sig hotad är ju annars att hunden trappar upp hotet i flera steg.

Tänk på att barns hud är väldigt ömtålig. Det behöver inte vara ett kraftigt bett för att barnet ska bli av med sin näsa t ex, eller få ärr för livet. Om du tänker låta hunden fortsätta leva så MÅSTE DU sätta på den munkorg. Barn tänker sig inte för, de kan komma springande bakifrån för att klappa hunden och det är ditt och ingen annans ansvar att se till så att hunden inte skadar någon människa. Jag tror säkert att du går och scannar av omgivningen hela tiden, men det räcker med en sekunds ouppmärksamhet för att katastrofen ska vara ett faktum. Vi pratar ju inte om en hund som eventuellt hade kunnat bita, och inte heller om en hund som bet en gång när den var väldigt trängd. Utan hunden har bitit olika personer helt oprovocerat. Det är ganska extremt!
 
Jag hade antagligen tagit hjälp av fler personer först, och utvärderat hunden ordentligt mentalt.

Sen undrar jag om du har testat att låta någon annan, mycket hundvan, gå med hunden istället? Vad händer då?
 
Jag kan känna igen mig i det du beskriver. Min Ila är väldigt reaktiv och har haft ganska mycket problembeteenden, nu har vi kunnat träna bort mycket men det kvarstår ändå viss osäkerhet och jag känner väl igen mig i att man aldrig riktigt kan slappna av fullt ut.

I vårt fall är det väl lite mildare än för er. Men jag kan beskriva hur jag hanterar allt och så kanske det är något du känner att du kan få hjälp av? Eller så provar du redan allt och kan få styrka i att du gjort allt du kan.

Jag sätter undan henne när det kommer gäster som jag tror att hon inte kommer fixa. Då får hon vara i ett annat rum. Det kan tex vara när min bror kommer med sina barn. I ditt fall är det väl när du får gäster oavsett. Jag använder kompostgaller så att hon kan se och vara lite med men ändå är avgränsad till tex sovrummet.

Sen jag flyttade till stan går hon i halti på promenader. Det beror dels på att hon är ganska dragig i kopplet utan, men framförallt på att jag har större kontroll OM hon skulle göra ett utfall.

Hon får inte gå i kopplets längd i "risksituationer" utan då går hon i kortare koppel vid min sida, och jag går alltid så att hon går längst ut så att jag är mellan henne och mötande.
I mitt fall innebär det att jag kortar in henne vid de flesta möten eller om någon passerar. Är cykelbanan helt tom kan hon såklart gå friare, om jag har bra uppsikt.
I ditt fall ska kanske inte kunden gå i kopplets längd alls, förutom på väl valda ställen där du har koll. Hon kanske ska gå bredvid/straxt bakom dig i kortare koppel.

Jag har alltid en tub mjukost i fickan när vi är ute och går för att kunna avleda henne vid hundmöten (det är hennes största svårighet).

Jag tycker att jag riggar upp och håller koll så gott jag bara kan, ändå räcker det ibland inte hela vägen. Min hund har nafsat min brors barn när jag trott att hon fixat deras närvaro bättre än hon gjorde (därför hon alltid är undanstängd nu när de är på besök), och ibland gör hon utfall. Men jag har henne iallafall i sådan kontroll att hon aldrig skulle komma åt att bita någon.

Jag kan känna igen din frustration. Helt plötsligt reagerar hunden i en situation som man inte alls var med på. Och ibland kan jag undra hur mkt stress hon går med.. Jag kan inte heller lämna bort henne till vem som helst, och man kan ju själv bli lite stressad av att alltid ha ögon i nacken.
Ibland funderar jag på att låta henne vandra vidare, just i de där situationerna när hon reagerar helt oprovocerat.. Men för det mesta känns vårt liv hanterbart för mig. Det är fortfarande roligt att äga den här hunden.

Hur det är för dig kan ju bara du avgöra!
 
I stället för att anpassa hunden efter världen har du anpassat världen efter hunden - och det är inte hållbart, precis som du börjar upptäcka nu.
Det är ju så. Vilket leder till att hundens beteenden förstärks, år efter år. Beteendena förvärras och världen krymps ännu mer för att undvika risker. Det blir en ond cirkel. Till slut nås punkten där det inte fungerar för ägaren längre, hundägandet är inte roligt längre, det går inte att slappna av. Och så händer det som inte fick hända. Svarta rubriker i tidningarna.

Bättre då att nå insikt, ta ansvaret och sätta stopp nu.
 
Alltså bara en stilla undran, hur vet fu att din hund va så mycket värre?

Sedan är det ju nu inte så att TS nyligen tagit över hunden utan har med hjälp av olika instuktörer kämpat med hunden i 5 (! )år utan att den blivit bättre. Säker finns det någon i världen som kan få hunden att fungera bättre i sammhället men frågan är om det är rätt mot hunden. Hunden är somsagt 5år och rädslorna kommer ju inte försvinna på en vecka knappast ens ett år även om man hittar den magiska metoden som hjälper hunden framåt.
Därför att min hund var osäker och aggressiv. Han högg efter folk och andra hundar.
Tiden man försökt få ordning på hunden är av mindre betydelse om det inte gjorts på det sätt som ger effekt.
 
Jag tycker man bör vara lite försiktig med att sitta på nätet och ge vissa typer av råd och mer eller mindre fastställa orsaker till varför en hund är extrem.

Att säga "Du behöver", Din hund är" och "Din hund behöver" om ett ekipage man aldrig sett kan bli helfel.
Det finns inga universaldiagnoser till en hunds agerande även om det absolut finns ganska troliga senarier. Och det finns inga universallösningar heller, även om vissa brukar funka.

Så TS, om du ska jobba vidare med hunden, se det som generella tips att fundera på och titta närmare på och bolla dem gärna med nån du känner förtroende för kunskapsmässigt. Lycka till.
 
Jag vill också mest ge mitt stöd till dig, TS. Du verkar ha gjort långt mer än vad som är rimligt och jag förstår att du älskar din hund. Om du känner att det inte är hållbart längre ska du verkligen inte se det som ett misslyckande. Jag hör också till dem som tror att en hund som reagerar så inte mår särskilt bra, åtminstone inte i de situationer där den känner att den måste gå och vara på sin vakt.

Min gammelhund är reaktiv mot andra hundar och har alltid gått efter principen "skjuter först, frågar sen" om det dyker upp en hund oväntat eller han känner sig det minsta pressad. Trots att min yngre hund också är reaktiv så är skillnaden milsvid - den senare är nämligen "normal" i sina reaktioner och går alldeles utmärkt att ha kontakt och träna med.
Det är just att uppleva skillnaden med en annan hund som fått mig att inse exakt hur jobbigt det har varit både för mig och för gammelvovven. Varje steg framåt har följts av ett bakslag och en tabbe från mig eller någon hundpassare kan leda till att han flyger på en annan hund. Han har aldrig skadat någon hund, inte ens en rispa, men det är ju en klen tröst. Hade vi inte flyttat ut på landet så vete tusan om jag orkat. Här har det varit mycket lättare att låta honom ha en stressfri tillvaro där vi motionera med minimal risk för hundmöten. Att träna med andra hundar runtomkring har gått bra sedan han kastrerades.

Eftersom det nu varit lugnt väldigt länge så har jag nästan glömt bort riktigt hur jobbigt det kunde vara förut men jag har blivit påmind om det ett par gånger när vi åkt till en närliggande stad för att han ska få rehab. Den andra hunden har varit med och - naturligtvis - glatt traskat runt bland folk och stök. Men gammelfarbror glömde snart bort hur kul det var med människor(som han lyckligtvis älskar). Han var nämligen tvungen att kolla så att den där människan som gick därborta inte hade en hund med sig och bussarna vi gick förbi var inte heller roliga. Det blev en transportsträcka mellan saker som han tyckte var stressande och jobbiga och jag tyckte synd om honom. Jag skulle inte orka med att ha en till sådan hund, där vardagssituationer är en ständig kamp. Jag känner med alla hundägare som har det så.

Jag tror bara att det är du som i slutänden avgöra vad du och din hund skulle må bäst av. Om du bestämmer dig för att fortsätta försöka tror jag också att munkorg kan vara en idé och kanske någon form av sele/grimma som kan stoppa utfall på promenader där det finns risk för sådana(t ex när du går där du inte kan se vad som dyker upp). Men en härlig sista tid med massa skoj och godis och sedan få somna in är verkligen inget dåligt öde för en hund man älskar heller. Kram på dig!
 
Jag har läst alla era svar och det är med blandade känslor. Jag vill inte ge upp, men samtidigt är det som många skriver inte hållbart längre.Tack för allt ert engagemang i tråden, jag har inte fattat något bestämt beslut än, jag måste låta det sjunka in. Jag vill ändå påpeka att hunden aldrig skadat någon allvarligt, det har inte gått hål, utan i ett fall gett blåmärke.

Det är inte för att försvara A jag skriver det, utan mer för att ni ska förstå att A inte är ett monster som går på gatorna och hugger till höger och vänster. De gånger A har nafsat har det vart i min släkt och bekantskapskrets, därav att det antagligen inte blivit någon anmälning mot mig. Det som hände igår var därför mer chockartat, då det var mot en okänd man.

A har gjort utfall i kopplet mot okända människor innan, men då har vi inte vart så nära att A kunnat göra något, vi går ju alltid undan någon meter från den mötande. A gör inte utfall mot alla människor utan det kanske är 1 av 20 människor vi möter, och då oftast barn som springer eller är högljudda, folk som gör något, tex pratar i telefon och samtidigt gestikulerar med armar/händer, folk som stirrar på A eller folk som går runt med en dramaten, pulka, väska eller bär på något större. Utfallen kommer när något inte är som det brukar med en människa, ja enligt A´s tolkning på hur en människa ska vara. I A`s värld ska människor helst sitta stilla eller gå sakta om de ska röra sig, då är A nöjd och gör inte utfall.

Jag har själv en reaktiv hund.
De tre första åren i hans liv var oerhört påfrestande och frustrerande för hela flocken.

Jag vet inte var du befinner dig, men kan du ta dig till Värmland har jag supertips på tränare.

Läs på om kommunikationsmetoden, ett oerhört hjälpsamt och effektivt sätt att göra hundmöten lugnare och tryggare (det hjälpte mig och Ivan något helt kopiöst!), grundaren av den var dessutom med i en podcast nyligen och förklarande väldigt bra och pedagogiskt vad det handlar om. Sök på "apport hundskola", den finns där poddar finns.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Min killes familj har två hundar, en grey och en whippet. De är båda trevliga och har aldrig haft problem med att träffa nya personer...
Svar
13
· Visningar
1 075
Senast: hastflicka
·
Hundhälsa Hej, Jag har i 2 års tid haft PROBLEM med min tik som nu är 2,8år och alltså levt 2 år av sitt liv med denna hemska MAGKATARR SOM...
Svar
9
· Visningar
1 315
Övr. Hund Jag har en 7 årig hane som jag nu behöver låta vandra vidare. Han har under hela livet kämpat med en rad sjukdomar och skador och...
2
Svar
33
· Visningar
4 670
Senast: Ava22
·
Övr. Hund Vet inte riktigt vad jag vill med detta långa inlägg, för ingen annan kan ju veta, men det kanske hjälper att sortera ut mig själv genom...
2
Svar
21
· Visningar
3 216
Senast: geting
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Kemisk kastration?
  • Katter och spädbarn

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp